Visa fullständig version : Fråga om testikelcancer...
Som jag förstått saken finns det olika typer av testikelcancar, varav en typ utvecklas relativt långsamt. Jag är nyfiken på vad "långsamt" innebär i det här sammanhanget. Kan man t.ex. ha det i flera år utan några direkt uppenbara/allvarliga symptom?
Andy.da.wohoo
2008-01-26, 18:57
"Google is your friend"
Tror du får svar snabbare om du googlar eller söker på wikipedia.
Jag har googlat massor. Det är lätt att hitta generella beskrivningar av olika cancerformer men jag har inte hittat något mer specifikt svar på min fråga.
Anledningen till att jag undrar, utan att jag vill gå in på närmare detaljer, är att... tja, vissa saker pekar i en lite oroväckande riktning men, då har jag antaligen dragits med det i drygt 7 år - om inte mer. Vad jag förstått så skulle det i varje fall utesluta non-seminom cancer.
Jag har googlat massor. Det är lätt att hitta generella beskrivningar av olika cancerformer men jag har inte hittat något mer specifikt svar på min fråga.
Anledningen till att jag undrar, utan att jag vill gå in på närmare detaljer, är att... tja, vissa saker pekar i en lite oroväckande riktning men, då har jag antaligen dragits med det i drygt 7 år - om inte mer. Vad jag förstått så skulle det i varje fall utesluta non-seminom cancer.
Är du orolig så ska du för faan till läkare som ger remiss till onkolog. Det här är ingenting du sitter och självdiagnosticerar.
Självklart. Det kan dock vara trevligt att avgöra ifall det är sannolikt eller ens möjligt. Jag har i vilket fall som helst tänkt kontakta Vårdcentralen på måndag, frågan är bara om jag bör förbereda mig på det värsta under tiden...
Du förbereder dig inte för någonting. Det finns ett par olika scenarion som kommer att träda i kraft:
1. Du diagnosticerar dig själv med testikelcancer och går och våndas fram till onkologundersökning som inte visar någonting alternativt godartad cancer. Du blir lycklig men inser att du har spenderat ett par veckors olycka i fullständig onödan.
2. Du diagnosticerar dig själv med testikelcancer och går och våndas fram till onkologundersökning som visar elakartad cancer (vilket det inte kommer att göra). Du blir olycklig och inser sen att behandlingen kommer att hjälpa samt att du blir fullt frisk. Återigen har du spenderat ett par veckor i total olycka.
3. Du skiter i att självdiagnosticera och väntar på svar från onkologen.
Sparrisen
2008-01-26, 20:04
Varför misstänker du det? Har du hittat en "knöl"? Om så är fallet så kan jag delvis lugna dig med att en extra knöl i påsen kan vara så mycket mer än en tumör. Vet det av både egen och andras erfarenhet.
Du förbereder dig inte för någonting. Det finns ett par olika scenarion som kommer att träda i kraft:
1. Du diagnosticerar dig själv med testikelcancer och går och våndas fram till onkologundersökning som inte visar någonting alternativt godartad cancer. Du blir lycklig men inser att du har spenderat ett par veckors olycka i fullständig onödan.
2. Du diagnosticerar dig själv med testikelcancer och går och våndas fram till onkologundersökning som visar elakartad cancer (vilket det inte kommer att göra). Du blir olycklig och inser sen att behandlingen kommer att hjälpa samt att du blir fullt frisk. Återigen har du spenderat ett par veckor i total olycka.
3. Du skiter i att självdiagnosticera och väntar på svar från onkologen.
Nummer 3 är inget alternativ. Jag kommer givetvis oroa mig tills jag vet säkert.
Varför misstänker du det? Har du hittat en "knöl"? Om så är fallet så kan jag delvis lugna dig med att en extra knöl i påsen kan vara så mycket mer än en tumör. Vet det av både egen och andras erfarenhet.
Har inte märkt några knölar. Ena kulan är dock klart större än den andra och känns en aning svullen och öm, plus att det känns lite konstigt från den sidan pungen och upp mot magen längs ljumsken.
Har väl lagt märke till samma sak flera gånger till och från genom åren och även besökt läkare vid ett tillfälle. Då hittades väl inget konstigt men det har inte heller gjorts någon grundlig undersökning. Sen har jag väl inte tänkt mer på den saken förrän nyligen då jag ofta lagt märke till en viss storleksskillnad, och nu gör det lite smått ont också...
All information jag hittat tycks handla om mer akuta tillstånd(t.ex. torsion), förutom cancer då där det mesta stämmer rätt bra... Jag tror iof det är frågan om något annat, men när det gäller sådana här saker är det ju rätt skönt att kunna bekräfta det.
Sparrisen
2008-01-26, 20:53
http://en.wikipedia.org/wiki/Varicocele
Kanske?
Vet inte om beskrivningen jag hittat stämmer riktigt, men det är väl inte helt omöjligt. Kan man få det igen om man opererats för det i unga år?
Eventuell vätskeansamling kan annars bero på... cancer. Heh...
http://en.wikipedia.org/wiki/Varicocele
Kanske?
Mjo, det är nog vad jag tror mest på iaf.
Alltså.. om den ena är helt lös (vanlig form/känsla) och den andra är väldigt spänd så kan det vara så att den hära tråden som går ner till testikeln har snurrat sig. Det har hänt på mig en gång, men då gjorde det ont om jag tryckte på den som var spänd. Är så fallet så var det en simpel operation och stygnen gick av själva (vill inte skrämma dig i förväg, men så var det för mig.. tror dock du hade skrivit om det varit så pass spänt, och kanske t.om. gått till läkare redan).
Vad du syftar på är nog pungvred. Som jag förstått det är det ett rätt smärtsamt och inte minst allvarligt tillstånd som måste behandlas relativt snabbt om inte testikeln ska dö. Men jag vet inte, man kanske kan få det "bara lite".
Hursomhelst behöver det ju absolut inte vara frågan om något jätteallvarligt, men visa mig den man som inte blir orolig när det händer konstiga saker med pungen. ;) Ursprungsfrågan är också högst intressant fortfarande, så om någon har koll på den biten... :)
shut teh face
2008-01-26, 21:20
Många gånger man oroar sig över sådant här men det är aldrig något. :)
Hade själv ont vid hjärtat förut och blev väldigt nervös. Det var dock en simpel inflammation i vävnaden runtom!
Jag har googlat massor. Det är lätt att hitta generella beskrivningar av olika cancerformer men jag har inte hittat något mer specifikt svar på min fråga.
Anledningen till att jag undrar, utan att jag vill gå in på närmare detaljer, är att... tja, vissa saker pekar i en lite oroväckande riktning men, då har jag antaligen dragits med det i drygt 7 år - om inte mer. Vad jag förstått så skulle det i varje fall utesluta non-seminom cancer.
jag var en gång lite orolig över en liten knöl:D fick då det lugnande beskedet att om den inte växer, är det med största sannolikhet inget att oroa sig över, har du haft det i 7 år skulle jag nog tro att det är hur lugnt som helst.
Många gånger man oroar sig över sådant här men det är aldrig något. :)
Hade själv ont vid hjärtat förut och blev väldigt nervös. Det var dock en simpel inflammation i vävnaden runtom!
Jo, det brukar ju oftast vara lugnt.
Det där med hjärtat känner jag igen. Hade en episod med riktigt läskiga symptom som smärtor och tryck i bröstet, yrsel, kallsvettningar m.m. Tillräckligt läskigt för att jag skulle krångla iväg mig själv till akuten, där jag fick beskedet att jag är hur frisk som helst...
Fast det är väl alltid så inom sjukvården att de flesta symptom passar in på många olika tillstånd.
jag var en gång lite orolig över en liten knöl fick då det lugnande beskedet att om den inte växer, är det med största sannolikhet inget att oroa sig över, har du haft det i 7 år skulle jag nog tro att det är hur lugnt som helst.
Grejen är att jag kan inte riktigt avgöra om det vuxit. Jag minns bara att jag stött på något liknande för många år sedan, men sen har jag liksom inte brytt mig så mycket om det och aldrig direkt hållit någon koll på evetuellt tilltagande storlek. Sen finns det en cancerform som utvecklas relativt långsamt...
Fast det är väl alltid så inom sjukvården att de flesta symptom passar in på många olika tillstånd.
Oh JA. Ergo boka tid för läkarundersökning ögonaböj, eftersom du uppenbarligen både har en knöl och är orolig (knölar brukar som regel tas på allvar, om inte annat för att man inte vill få det på sig att ha missat en cancer). Att försöka internetdiagnostisera cancer ger INGENTING annat än oro (du kan inte diagostisera en cancer själv) - inte minst som (vilket för oss tillbaka till ursprungsfrågan) många cancerformer har en latenstid på allt från 5 till 20 år, och man alltså kan gå väldigt länge med en tumör utan att ha en aning om det.
Måndag = Yes + Vårdcentral. Hade ändå tänkt ta mig dit av andra skäl, som även kan vara kopplade till detta...
Runda Grodan
2008-01-27, 16:37
Usch då. :(
Hoppas att det inte är något allvarligt.
Lycka till Yes, hoppas allt visar sig vara OK!
Har själv haft obehag och kollat upp kulorna då jag hade en strålande, konstig känsla i ljumsken/pungen och tyckte ibland att ena kulan ömmade. Ultraljuds- och prostataundersökningen visade inget konstigt och jag antog att obehaget berodde på mekaniskt skada (bänglat i benpressen ouppvärmd, och med för tunga vikter).
Nitrometan
2008-01-27, 21:34
Yes jag tror det är bäst att du opererar bort båda testiklarna själv i förebyggande syfte. Om du är tveksam kan du PM:a Emmzan hon har erfarenhet av att använda kastrationstången.
Sen slipper du oroa dig.
Lycka till Yes, hoppas allt visar sig vara OK!
Har själv haft obehag och kollat upp kulorna då jag hade en strålande, konstig känsla i ljumsken/pungen och tyckte ibland att ena kulan ömmade. Ultraljuds- och prostataundersökningen visade inget konstigt och jag antog att obehaget berodde på mekaniskt skada (bänglat i benpressen ouppvärmd, och med för tunga vikter).
Utför man prostataundersökning som jag tror att man gör? :em:
Utför man prostataundersökning som jag tror att man gör? :em:
Japp, på sjukhuset...
...där en läkare förde in näven (kändes det som) där sol och måne aldrig lyser. För att situationen skulle bli än mer obekväm så var även en läkarstuderande närvarande, såklart en tjej i min egen ålder, som även hon fick känna efter att allt var OK.
Nilsjohan
2008-01-28, 21:54
Japp, på sjukhuset...
...där en läkare förde in näven (kändes det som) där sol och måne aldrig lyser. För att situationen skulle bli än mer obekväm så var även en läkarstuderande närvarande, såklart en tjej i min egen ålder, som även hon fick känna efter att allt var OK.Hej, det finns en tråd om detta, om du känner för stöd av några som varit med om liknande händelser:
Då rök mödomshinnan (http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=85330)
Gah! Då har man flera gånger försökt fixa tid hos VC, men nötterna envisas med att kräva en mer utförlig beskrivning av problemet. Gissa om jag har lust att berätta om problemet för hela arbetsplatsen, alternativt gå ut och göra det inför alla förbipasserande mitt i centrala Stockholm. Borde man inte hos VC begripa att vissa saker vill man kanske ta mer privat hos en läkare och att det inte alltid funkar att snacka öppet i telefon?
Jag behöver nog fan ta något lugnande snart... *grr27*
Nitrometan
2008-01-29, 10:23
Har ni inga telefonrum? Eller mötesrum?
Nånstans där du kan gå in enskilt och ringa.
Rätt dåligt med det tyvär, i varje fall om det ska vara helt enskilt.
Har du ont och har haft det ett tag så dyk bara upp på akuten annars.
Direkt ont har jag iof inte och det är väl egentligen inget akut på så vis. Fast framförallt vill jag ju helst slippa kasta bort en hel dag på att bara sitta och vänta. Men men, jag får väl försöka skälla på VC igen...
Har ni inga telefonrum? Eller mötesrum?
Nånstans där du kan gå in enskilt och ringa.
Rätt dåligt med det tyvär, i varje fall om det ska vara helt enskilt.
gå in på toaletten och prata om ni inte har ett enskilt rum? :)
gå in på toaletten och prata om ni inte har ett enskilt rum? :)
Gå in på ett bås på toaletten och viska "....pungen... Nej pungen!..... jaaa..." i telefonen?
:MrT:
Gå in på ett bås på toaletten och viska "....pungen... Nej pungen!..... jaaa..." i telefonen?
:MrT:
Precis, extra bra blir det då herrarnas och damernas ligger vägg i vägg och det mesta hörs rätt bra igenom.
Nu har jag iof fått tag i en lite mer medgörlig människa men jag får istället testa någon annan VC om det ska bli någon fason på det under detta år.
Då har man lidit på akuten i sådär 6 timmar med smärtor och feber, men jag fick iaf det trevliga beskedet att det förmodligen är något som kan avhjälpas med antibiotika. Dock inget säkert utan jag får vänta och se, verkar dock inte vara något farligt.
Då har man lidit på akuten i sådär 6 timmar med smärtor och feber, men jag fick iaf det trevliga beskedet att det förmodligen är något som kan avhjälpas med antibiotika. Dock inget säkert utan jag får vänta och se, verkar dock inte vara något farligt.
okok men det är alltid nånting.. man får hoppas på det bästa nu
Jag måste bumpa här och ställa en liten fråga som någon förhoppningsvis kan svara på... Vi kan väl skippa detaljerna men... kan en sånhär grej påverka testonivåerna i kroppen? Nu är det alltså inget jag direkt oroar mig för, men det vore bra att veta...
Låter som som blue balls.
HUr löd diagnosen då?
Skönt att höra att det var något som förmodligen var lättbehandlat iaf.
Någon riktig diagnos är det iof inte frågan om, men läkare misstänkte bitestikelinflammation. En antibiotikakur och ytterligare kontakt med läkaren får avgöra om den diagnosen stämmer.
Någon riktig diagnos är det iof inte frågan om, men läkare misstänkte bitestikelinflammation. En antibiotikakur och ytterligare kontakt med läkaren får avgöra om den diagnosen stämmer.
Okej.
Hoppas på det bästa
Tack! :)
Nä, det borde väl inte vara något farligt. Enda problemet är väl relaterat till den senaste frågan... har känt mig helt knäpp och stirrig ett tag nu. :Virro
Vad menar du med "påverka testonivåerna" egentligen?
Bitestikeln (http://www.neuro.ki.se/neuro/KK2/manlgen.html) är (vilket du säkert redan har googlat dig fram till, s.a.s. en "förvaringsstation" där spermierna "mognar". Könshormonproduktionen har du i själva testikeln. Det är möjligt att hormonnivåerna är lite kajko under pågående inflammation (miljön är ju skapligt i obalans), men det kommer inte att förvandla dig till flicka eller något. Däremot KAN själva spermiebildningen påverkas om man har otur, dock brukar det krävas att både testiklarna är påverkade för att det skall ha effekt på fertiliteten.
Jag menar just om det kan bli lite "kajko" och obalans, samt ifall det skulle kunna få nivåerna att svänga lite. Det kanske bör nämnas att strax innan detta hade jag tänkt kontakta en endokrinolog bland annat på grund av att jag till och från inte alls varit mig själv den senaste tiden... Min tanke är om en eventuell inflammation kan vara en förklaring.
Sedan, nu när jag gått några dagar på antibiotika har jag framförallt märkt en sak... och det här kan väl kanske låta trevligt men det är faktiskt mest jobbigt, vilket är att jag känt mig konstant kåt.
I ena läget, när det är hyffsat nära inpå det dagliga intaget av antibiotika, så blir jag lätt en aning illamående(kan väl vara just medicinen som gör det), rejält stel i nacken och det kryper och svider/bränner något i brösten. Plus då att jag känner mig kåt som f-n men har noll sexlust, hur nu det går ihop...
Lite senare brukar jag känna mig lite mer normal, men om möjligt ännu kåtare. Och för att klargöra så hjälper det inte heller speciellt mycket att försöka göra något åt saken.
Nu inser jag förstås att alla säkert får sig ett gott skratt, men allvarligt talat så är det direkt oangenämt och gör mig bara helt stirrig och knäpp.
Så tja, det är lite därför jag undrar iaf. Tidigare så har jag till och från inte alls mått bra och nu...
Jag är för dålig på hormoner för att ge ett bra svar, men jag tycker att det verkar ganska rimligt att en bitestikelinflammation påverkar även de "vanliga" testiklarna och därmed hormonproduktionen. Trots allt är de ju ganska nära grannar, och vid en inflammation frisätts ju en hel massa skumma ämnen (prostaglandiner, inflammationspromotorer och -hämmare osv.). Jämför vid hur man vid en infektion i ett sår får en ganska stor "härd" runt omkring själva såret. Det här påverkas sedan igen när du får antiinflammatorika osv.
Ang. psykiskt mående (som jag antar att du syftar på när det gäller att "inte vara sig själv" så påverkas det ju rätt rejält av hormonsvängningar; jämför hur många tjejer blir före mens, av att börja eller sluta med p-piller osv. Det är också väldigt olika hur mycket man påverkas (jag har själv synnerligen dåliga erfarenheter av ett p-piller som skulle ge väldigt lite biverkningar; never again, I tell ya). Men ställ frågan till en läkare så får du nog ett bättre svar.
Det verkar i varje fall inte allt för långsökt att det är detta som även fört med sig det andra...
Jo, det är väl främst det psykiska måendet som till och från varit långt ifrån topp, men det har också visat sig fysiskt. Det är också en anledning till att jag gått och oroat mig för en lite allvarligare diagnos i det här fallet, har liksom känts som om nånting är jävligt fel utan att jag riktigt vet vad...
Nåja, förhoppningsvis blir det snart bättre, men i vilket fall som helst ska jag se till att få det ordentligt undersökt.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.