Visa fullständig version : Gör ni det ni det som ni verkligen vill göra?
Jag vill verkligen träna Judo, igen. Men gör jag det? Nej. Gör jag något för att börja göra det igen? Nja... jag tänker på det.
Gör ni det ni verkligen vill göra, eller jobbar ni bara och funderar på vart ni skall åka på semestern?
Samir Troudi
2008-01-13, 22:42
Så oftar jag förmår...
LYzb4K2GTMc
I stort sett ja. Det hjälper ju dessutom när jobbet är något man vill göra.
Vill inte gå i skolan men det gör jag endå.
Nja, jag går på ett halvtrist jobb, men det är mest för att jag inte vet vad jag vill och kan göra istället. I övrigt är jag ganska tillfreds.
Nej för mycket av det jag vill göra är ouppnåeligt.
Animalistic
2008-01-13, 22:54
Så oftar jag förmår...
LYzb4K2GTMc
haha sjukt nice! hur sjutton skruvar man *gah!*
Jag älskar att jobba. Jag älskar att jobba som servitris. Jag trivs som..ja gud vet jag i Oslo.
Skulle dock vilja träna mer och tyngre och ha en rippad kropp, men det kan jag fetglömma.
Jag trivs som..ja gud vet jag i Oslo.
Och du har varit där i.. 3 dagar? :D
Pudzianovski
2008-01-13, 23:12
Nej. Jag lever i ett vakuum. *cry*
Och du har varit där i.. 3 dagar? :D
En vecka.
Vill inte gå i skolan men det gör jag endå.
*2
Nej, livet suger men och andra sidan så varar det inte så länge heller. Gäller att se solen bakom molnen som jag gör.
Egentligen hatar jag livet men det är så hemskt att tänka sig själv som en hatisk person så därför uppskattar jag det istället.
On topic: Nej, jag har inte gjort något jag velat sen skolavslutningen -90
Eddie Vedder
2008-01-13, 23:30
Mina "huvudsysslor" är precis det jag vill syssla med. Jag utbildar mig inom mitt största intresse och är positiv till att få jobba med något kul i framtiden.
På fritiden tränar jag mest , sitter på kolo och glor på filmer med polare, jag trivs med mitt boende och min ekonomi. Jag trivs i Uppsala och tycker om skolan.
Men många saker missunnar jag mig själv samtidigt, vågar sällan vara spontan och bara hitta på något kul "out of the blue" liksom. Beundrar människor som törs chansa mer och är mer spontana än jag. Jag är alldeles för rutin- och trygghetsberoende.
Nej, inte alls. Jag tror jag jobbar på saken, men helt säker är jag inte, har svårt att bestämma mig för vad jag verkligen vill göra.
Jag älskar mitt jobb. Skulle vilja träna mer men det är rent praktiskt roddigt nu så det funkar bara när jag verkligen lägger manken till att ägna varje ledig stund åt det. Överlag så kan man väl säga att jag försöker göra det jag verkligen vill göra, vissa saker känner jag att jag MÅSTE få göra annars blir jag tokigare men det kan lätt uppfattas som egoistiskt.
Sedan vill jag träffa kompisar mer, men pga sjukor har jag inte fått igenom det men jobbar på det.
Är väldigt glad över att trivas på jobbet iaf, hade ett förut där jag grät innan jag skulle jobba *screwy* (pga att jag inte gillade arbetet i sig kan man säga. Jobbarkompisarna dög dock).
Nej för mycket av det jag vill göra är ouppnåeligt.
+1.
Alexlindgren
2008-01-13, 23:57
Beror på. Valen har både sina måsten och inte. Ibland ger jag fullständigt fan i allt och gör som jag tycker. Men jag är också en människa som är lättpåverkad och som bryr sig mycket om vad andra människor tycker och känner om än. Det påverkar mina val väldigt mycket, men även det försöker jag ta avstånd från ibland...
Jag älskar mitt jobb. .
Kan man älska sitt jobb? Vad gör du på ditt jobb?
otherside
2008-01-14, 00:04
inte ens nära=) Tjänar dock bra så kan göra väldigt mycket och har kunnat köpa en hel del roliga grejer, bilar, vattenskoter, snöskoter, båt så det känns kul. att man haft möjlighet till det, samt en del resor!
NU vill jag dock utbilda mig och det stora målet är att få leva och bo someplace warm=)
Helst i Florida och där ska jag pyssla med det roligaste jag vet så ofta som möjligt!!
nämligen
http://i21.photobucket.com/albums/b254/andrasidan/ollie.jpg
Muskelbyggaren
2008-01-14, 00:10
Men många saker missunnar jag mig själv samtidigt, vågar sällan vara spontan och bara hitta på något kul "out of the blue" liksom. Beundrar människor som törs chansa mer och är mer spontana än jag. Jag är alldeles för rutin- och trygghetsberoende.
Kom det liksom för mig som en obekväm uppenbarelse först när du hamnade i studentlivet? :D
Svaret på trådfrågan är ja, jag utbildar mig till precis det jag vill bli. Drömmen är att en dag bli forskare och kanske undersöka något litet kvantmekaniskt fenomen. Men jag har ännu åratal av grundutbildning framför mig, och jag vet inte ens om jag har vad som krävs, men man kan inte göra annat än sitt bästa.
Kan man älska sitt jobb? Vad gör du på ditt jobb?
Boendehandledare för personer med psykiskt funktionshinder/funktionsnedsättning. Har bara jobbat i 3 månader men det blir bara bättre å bättre hittills iaf. :) Jobbet går typ ut på att tillsammans med personen ifråga luska ut vad som känns meningsfullt för den personen och så försöka forma livet så. Svårt men intressant å så.
Boendehandledare för personer med psykiskt funktionshinder/funktionsnedsättning. Har bara jobbat i 3 månader men det blir bara bättre å bättre hittills iaf. :)
Där låter det som om jag skulle trivas! :)
*Att bo alltså...
Chrillee
2008-01-14, 00:59
Gör aint shit just nu förutom att tränar och försöker styra mitt liv åt rätt håll på nåt vänster, går väl så där...
Men när man är depp försöker jag jag tänka på dem saker man faktiskt har, och försöka vara positiv!
Men inte så lätt alla ggr!
Vill inte hamna i det sedvanliga hjulet iaf ;P
skeletron
2008-01-14, 01:08
Spänn av och ta lite risker :)
Mina "huvudsysslor" är precis det jag vill syssla med. Jag utbildar mig inom mitt största intresse och är positiv till att få jobba med något kul i framtiden.
På fritiden tränar jag mest , sitter på kolo och glor på filmer med polare, jag trivs med mitt boende och min ekonomi. Jag trivs i Uppsala och tycker om skolan.
Men många saker missunnar jag mig själv samtidigt, vågar sällan vara spontan och bara hitta på något kul "out of the blue" liksom. Beundrar människor som törs chansa mer och är mer spontana än jag. Jag är alldeles för rutin- och trygghetsberoende.
Nej, inte alls. Däremot vet jag numera ungefär vad jag vill göra, vilket är skönt. Att inte ha något mål är sjukt jobbigt.
Löjtnant Blank
2008-01-14, 01:54
För första gången på länge gör jag faktiskt det. Inte sedan 2002 har jag varit så här lycklig. På punkt efter punkt förverkligar jag de mål jag satte upp för länge sedan, men gav upp eller glömde bort längs vägen. Jag håller på att bli en bättre människa, med fler och mer givande intressen än aldrig förr.
Att veta vad jag kommer att göra de närmaste sex åren har gjort mig till en harmonisk människa. Det mesta av den rastlöshet jag känt sedan sjuttonårsåldern är som bortblåst. Dessutom bryr jag mig mindre och mindre om vad folk tror och tycker om mig, vilket känns oerhört skönt.
I just don't give a fuck.
Jag gör vad jag vill göra, har total frihet på jobbet och flera intressen jag pysslar med.
Trots detta är det något som saknas i livet, allt känns totalt meningslöst.
beckman88
2008-01-14, 08:20
Absolut inte, vet inte vad jag vill göra än.
Just nu går jag på mitt 3e år på gymnasiet, jag var i usa förra året och är nu därför 1 år äldre än alla andra, känner inga heller. Mina bästa vänner ryker alla in i lumpen dom kommande veckorna. jag har körkortet framför mig de kommande veckorna..... vet att alla säger " Gymnasiet är den lättaste delen i livet, sen börjar allvaret" nja, det återstår att se *popcorn*
Tricklev
2008-01-14, 08:28
Skulle vara en lögn att påstå, vet till stora delar fortfarande inte vad jag vill göra.
Eddie Vedder
2008-01-14, 08:56
Kom det liksom för mig som en obekväm uppenbarelse först när du hamnade i studentlivet? :D
Det skulle man kunna tro, men faktiskt så har jag alltid varit på det sättet. Men studentekonomin har ju "spätt på" dom sidorna ytterligare.
Emil_Larsson
2008-01-14, 08:57
Jag tränar på gym och spelar tennis, det vill jag göra.
Däremot så har jag valt fel program i gymnasiet, men jag har många vänner där och jag vänjer mig sakta men säkert så jag får bita ihop och fortsätta, skall väl hitta något av värde tills slut. Jag har ju gått där i lite mer än 2 år nu så lika bra att inse att detta är vad jag skall syssla med och försöka se det ljusa för det dåliga.
Nej, tog studenten för 1,5 år sedan och jobbar fortfarande kvar på samma skitjobb sedan mer än ett år tillbaka, som jag nu är så fruktansvärt less på. Vantrivs enormt, men behöver pengarna. Önskar att jag hade farit ut och rest tidigare, alt. pluggat lite inför Högskoleprovet. Nu är det för sent för denna sväng, då jag siktar på just det provet i slutet av mars, för att söka in och börja plugga till hösten. Åtminstone flytta. Mest troligt Umeå.
Tränar för lite, funderar på att sluta fotboll pga gymträning och läsa in någon kurs som kan va bra att ha i framtiden. Ångrar att man inte gjorde någonting i gymnasiet, för hur hemskt det än var när man gick det, så är det ingenting jämfört med tillvaron nu. Riktigt sugen på att plugga. Hoppas det går vägen.
Eddie Vedder
2008-01-14, 10:53
" Gymnasiet är den lättaste delen i livet, sen börjar allvaret" nja, det återstår att se *popcorn*
Det där är något man får höra tidigt och sedan när man väl nått dit där "livet börjar" ja då får man fortfarande höra samma sak.
Det börjar med att fröken på mellanstadiet gnäller och hotar med att "såhär kan man inte bete sig på högstadiet minsann!" och väl där ges samma hot angående gymnasiet, väl på gymnasiet heter det att "såhär kan man inte slarva på Högskolan" och nu när jag pluggat på universitet i ett och ett halvt år vet jag att även det är skitsnack eftersom man tar sig igenom högskolesystemet sorgligt enkelt.
Och hela tiden gäller "du har hela livet framför dig" vilket jag iofs anser att jag har men hur länge kommer man få höra sama sak egentligen?:D
jag jobbar som städare. jag vill egentligen varken jobba eller städa. Jag vill ligga på en beach resten av livet och inte göra ett skit.
jag kör ford fiesta. fast jag vill köra ferrari.
Fd_Megatuttarna
2008-01-14, 11:57
Jag vill hitta en balans, någon slags frid inombords. Det känns närpå omöjligt då man ska axla arbete, vänner och sina drömmar. Det blir helt enkelt för mycket att leva upp till och göra samtidigt. Jobbet ska skötas felfritt och bra, det sociala ska inte försummas, man ska hela tiden vara påläst och socialt kunnig. Bry sig om sina vänner, komma ihåg massa saker. Ta sig tiden till sig själv och sin kropp.
I grund och botten har jag allt mer börjat tro på ett liv med betydelsefulla mål. På vägen dit måste man se till att hinna njuta av sociala relationer och annat som gör livet värt att leva.
shut teh face
2008-01-14, 12:05
Det är okej.
Vad man verkligen vill göra är inte realistiskt på något sätt. Men jag har en bra lägenhet på söder med tjejen, vi är lyckligt sambo, jag ska börja plugga snart och det känns okej.
Kommer inte ifrån att den bästa tiden var gymnasiet..
Jag jobbar inte med det jag trodde att jag skulle jobba med men det spelar mindre roll eftersom jobbet är helt OK. Jag hade inte planerat att bo och leva utomlands men hade på något sätt alltid haft på känn att det kunde hända.
På ett rent materialistiskt plan vill jag ha:
1. bättre internetuppkoppling
2. nytt grafikkort
3. ett eget boende och inte dela med andra :) Det ligger nog 2-3 år i framtiden. Spara ihop peeeeengar och köpppa.
Ungefär i den ordningen.
Det där är något man får höra tidigt och sedan när man väl nått dit där "livet börjar" ja då får man fortfarande höra samma sak.
Det börjar med att fröken på mellanstadiet gnäller och hotar med att "såhär kan man inte bete sig på högstadiet minsann!" och väl där ges samma hot angående gymnasiet, väl på gymnasiet heter det att "såhär kan man inte slarva på Högskolan" och nu när jag pluggat på universitet i ett och ett halvt år vet jag att även det är skitsnack eftersom man tar sig igenom högskolesystemet sorgligt enkelt.
Och hela tiden gäller "du har hela livet framför dig" vilket jag iofs anser att jag har men hur länge kommer man få höra sama sak egentligen?:D
gymnasieLIVET/TIDEN kan inte jämföras med universitetslivet/tiden. helt omöjligt. gymnasiet var ett fritids, en ungdomsgård. alla dina polare samlas, man käkar, har det bra, kollar på brudar (som fortf inte förfallit), går på lektioner där man snackar o lyssnar på mp3spelare, har 0 ansvar osv osv... vet inte riktigt hur du såg på din gymnasietid men det finns nog ingen tid inom vilken framtid som helst som går upp mot dess oskuld
shut teh face
2008-01-14, 12:15
gymnasieLIVET/TIDEN kan inte jämföras med universitetslivet/tiden. helt omöjligt. gymnasiet var ett fritids, en ungdomsgård. alla dina polare samlas, man käkar, har det bra, kollar på brudar (som fortf inte förfallit), går på lektioner där man snackar o lyssnar på mp3spelare, har 0 ansvar osv osv... vet inte riktigt hur du såg på din gymnasietid men det finns nog ingen tid inom vilken framtid som helst som går upp mot dess oskuld
Håller med. Jag gick i en friskola där man fick äta på resturang. Man samlade ihop kompisarna, satt och åt i flera timmar och snackade. Pluggade. Varje dag åkte man och fikade efter skolan med alla vänner. Man bodde hemma och mamma tog hand om en, man behövde inte dra in pengar för räkningar.
Det var gött. :)
gymnasieLIVET/TIDEN kan inte jämföras med universitetslivet/tiden. helt omöjligt. gymnasiet var ett fritids, en ungdomsgård. alla dina polare samlas, man käkar, har det bra, kollar på brudar (som fortf inte förfallit), går på lektioner där man snackar o lyssnar på mp3spelare, har 0 ansvar osv osv... vet inte riktigt hur du såg på din gymnasietid men det finns nog ingen tid inom vilken framtid som helst som går upp mot dess oskuld
vet att du inte jämförde nånting men var bara tvungen att få in det nånstans.. det är stor, STOR skillnad på de olika tiderna du pratade om i ditt inlägg. speciellt gymnasie/universitet..
Håller med. Jag gick i en friskola där man fick äta på resturang. Man samlade ihop kompisarna, satt och åt i flera timmar och snackade. Pluggade. Varje dag åkte man och fikade efter skolan med alla vänner. Man bodde hemma och mamma tog hand om en, man behövde inte dra in pengar för räkningar.
Det var gött. :)
:hbang:
Nej, jag gör inte det jag vill göra, men det är mer en ekonomisk fråga.
Ignatius72
2008-01-14, 12:44
Om man tittar på vad som är rimligt så lever jag nog mitt liv på ett sätt som jag önskar. Det handlar mer om finlir än stora förändringar.
Eddie Vedder
2008-01-14, 12:46
gymnasieLIVET/TIDEN kan inte jämföras med universitetslivet/tiden. helt omöjligt. gymnasiet var ett fritids, en ungdomsgård. alla dina polare samlas, man käkar, har det bra, kollar på brudar (som fortf inte förfallit), går på lektioner där man snackar o lyssnar på mp3spelare, har 0 ansvar osv osv... vet inte riktigt hur du såg på din gymnasietid men det finns nog ingen tid inom vilken framtid som helst som går upp mot dess oskuld
Jag tror du missuppfattade poängen här. Jag menade inte på något sätt att universitetet och gymnasiet är samma sak. Långt därifrån, det är ljusår mellan dessa.
Men det var som sagt ingen sådan jämförelse heller. Min poäng handlade om att man hela tiden får höra att inom en snar framtid "börjar allvaret", mellanstadiet till högstadiet, från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till högskolan, därifrån till arbetslivet, att klättra på karriärstegen och bilda familj etc. Alltså hela tiden anses "allvaret" ligga just bakom hörnet men när man väl passerat det hörnet ja då förskjuts visst "allvaret" en bit till helt plötsligt.;)
Men givetvis är det skillnader mellan gymnasiet och högskolan, precis på samma sätt som gymnasiet och högstadiet skiljer sig åt.
Jag tror du missuppfattade poängen här. Jag menade inte på något sätt att universitetet och gymnasiet är samma sak. Långt därifrån, det är ljusår mellan dessa.
Men det var som sagt ingen sådan jämförelse heller. Min poäng handlade om att man hela tiden får höra att inom en snar framtid "börjar allvaret", mellanstadiet till högstadiet, från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till högskolan, därifrån till arbetslivet, att klättra på karriärstegen och bilda familj etc. Alltså hela tiden anses "allvaret" ligga just bakom hörnet men när man väl passerat det hörnet ja då förskjuts visst "allvaret" en bit till helt plötsligt.;)
Men givetvis är det skillnader mellan gymnasiet och högskolan, precis på samma sätt som gymnasiet och högstadiet skiljer sig åt.
..därav mitt andra inlägg lite längre ner på förra sidan :). missuppfattade det hela för en liten stund ;)
Ignatius72
2008-01-14, 12:49
Appropå skillnader gymnasiet-universitetet så skiljer det vansinnigt mycket beroende på vad man läser på det senare. Det kan ju variera mellan 5 och 50 timmar i arbetsinsats per vecka för att uppnå ett g. En del utbldningar har mer föreläsningar/labb på en vecka än vad andra har per termin.
För att göra en lång historia kort: Nej.
champion
2008-01-14, 13:29
Svar: Nej.
Ska man hårddra det så nej. Annars gör i princip det jag vill göra, jobbet går på rutin med roliga och mindre roliga projekt, fritiden lämnar för tillfället mycet övrigt att önska men mest av allt skulle jag vilja ha mer egen tid. Har har precis flyttat till villa och i kombination med en liten grabb på 6 månader består min fritid av tiden på cykeln mellan hemmet och jobbet...fast det blir bättre och bättre i takt med att vi kommer i ordning.
Önskedrömmen är att kunna flytta till sommarstugan och bara fiska, hugga ved, bygga och njuta av god mat och dryck.
Ja, det kan man nog säga. Jag är i och för sig mätt på universitetspluggandet men blir klar om mindre än 5 månader och jag bedömer att jag har hyfsat goda utsikter att få ungefär det jobb jag vill ha, och antagligen i den stad (stockholm) som jag vill jobba i.
Ang. gymnasiettiden vs. universitet förvånas jag av att inte bara i den här tråden, utan även i andra trådar här på forumet, läsa att folk beskriver gymnasietiden som "den bästa i deras liv" och att man drömmer sig tillbaks dit. För mig var det iofs en helt ok tid, men jag min universitetstid har varit inte 10 utan 100 ggr så mycket mer kul än gymnasiet. Kan ju bero på att jag inte var så "tidigt ute" med festande och att jag kanske var lite omogen.
Under universitetstiden hittade jag iaf äntligen likasinnade; vettiga, framåt människor men som ändå gillar att festa och det utan gymnasiets "segregering" i festlivet. Den frihet och självständighet (ok, den är långtifrån fullständig än) som jag har nu slår allt som gymnasietiden hade att erbjuda, i form av t.ex att då kunna leva på m&p och inte oroa sig över hyra e.d.
För mig kändes det som att gymnasiet var en transportsträcka till universitetet och att det var "the time of my life" skulle jag inte vilja säga.
Whistler
2008-01-14, 14:34
Japp. Har gått mer eller mindre hela mitt liv och alltid saknat något, har haft svårt att träffa tjejer, hatat skola, hatat jobbet, varit orolig för framtiden etc.
Nu har jag ett jobb som jag går med ett leende på läpparna till och faktiskt från också. Min flickvän är en gudinna. Ekonomin är hyfsad, men det jag inte tjänar i pengar har jag i tid istället, jag hinner göra alla projekt jag drömt om och kan verkligen nyttja mina hobbies. Framtiden bryr jag mig inte så mycket om, tar en dag i sänder numera, så länge som jag har lite sparat på banken och fortsätter som jag gör så klarar jag mig.
Ska man se några nackdelar så är det väl att jag har en dygnsrytm som baseras på att jag sover till kl 13 varje dag och att mina knäskador fortfarande gör att jag inte kan träna kampsport, som jag älskar. Det är dock saker jag lärt mig leva med.
Eldhroka
2008-01-14, 14:49
Jag vet nog inte ens riktigt vad jag vill...
30-årskris here I come...
:confused:
Inte just nu iallafall. Vill jag göra en hemtenta nu? Nej. Gör jag det ändå? Ja
Annars så är jag rätt nöjd. Skulle iofs vilja resa runt jorden, surfa, vandra, klättra, möta andra kulturer, vara på ställen ingen annan varit på osv.. Men det håller inte i längden, inte för mig iallafall. Och för att kunna resa behövs pengar, och pengar får man från jobb, och bra jobb får man (förhoppningsvis) efter en utbildning och därav hemtenta.. Borde kanske ta o sätta igång igen
Kråckodilen
2008-01-14, 21:11
Har ett jobb och en position som jag siktat på i sex år. Träningen löper på bra. Umgås och omges av underbara människor.
Jag mår jävligt bra!
Boendehandledare för personer med psykiskt funktionshinder/funktionsnedsättning. Har bara jobbat i 3 månader men det blir bara bättre å bättre hittills iaf. :) Jobbet går typ ut på att tillsammans med personen ifråga luska ut vad som känns meningsfullt för den personen och så försöka forma livet så. Svårt men intressant å så.
Synd att man måste ha ett funktionshinder för det. Som frisk får man inte hjälp med sådant :)
Gör ni det ni verkligen vill göra ?
Jajamän!
Ja det gör jag, saker jag gör mer sällan än jag vill är bowling, hockey mm. Finns så mycket man kan lägga till men jag mår väl helt okay på det jag gör just nu i mitt liv.
Snart, är på väg i rätt riktning.
Motorbreath
2008-01-14, 23:54
Nej. Vet inte vad jag vill göra. Har aldrig riktigt vetat. Alla dagar som passerar känns meningslösa. Sitter och väntar på att "livet" ska börja. Om man ändå kunde börja om och göra allt annorlunda.
Nej. Vet inte vad jag vill göra. Har aldrig riktigt vetat. Alla dagar som passerar känns meningslösa. Sitter och väntar på att "livet" ska börja. Om man ändå kunde börja om och göra allt annorlunda.
Welcome to my world.
Det beror lite på hur man ser på det. Jag trivs med det jag gör, och jag gör det för att komma dit jag vill. Jag trivs med tillvaron och så.
Men å andra sidan finns det en himla massa saker som jag inte gör eftersom det finns faktorer som hindrar mig från det. Det kan vara allt ifrån ekonomiska faktorer till det faktum att jag har någon slags framförhållning i livet. Utan varken ekonomiska hinder eller framförhållning så hade jag nog inte blivit långvarig, så det är kanske bäst som det är.
Vill inte gå i skolan men det gör jag endå.
Word.
Nej det gör jag inte men jag har det ändå okej. Trivs på jobbet men jobbar för mycket. Vill bo på ett varmare ställa men jobba med det jag gör ungefär halvtid och sedan ha mycket pengar så att jag kan göra det jag vill. Pengar är väl framför allt det som är ett hinder och sedan mitt psyke för det fungerar inte som det ska.
Sparrisen
2008-01-15, 10:42
Jag vet tyvärr inte riktigt vad jag vill här i livet... och av någon anledning går jag 8:e terminen på en utbildning jag inte är speciellt intresserad av. Känns som om jag lagt för mycket tid/pengar på skiten för att hoppa av nu.
Jag vet tyvärr inte riktigt vad jag vill här i livet... och av någon anledning går jag 8:e terminen på en utbildning jag inte är speciellt intresserad av. Känns som om jag lagt för mycket tid/pengar på skiten för att hoppa av nu.
Vilken utbildning om man får fråga?
Sparrisen
2008-01-15, 10:46
Vilken utbildning om man får fråga?
Civ. ingenjör med biologisk inriktning.
Njae. Mitt jobb e ok och jag tjänar ok. Fritiden e ok. Men lite optimeringar behövs göras, helt klart. Men jag har börjat ta tag i det nu..
gatewarden
2008-01-20, 03:11
Jobbet är svinbra, tjänar grymma pengar med tanke på min ålder och utbildning. Det ända som skitet sig ett bra tag är träningen.
Bronkitkorv
2008-01-20, 09:41
nEJ och jo.. Jag har ett fint hus och fin familj, fin ekonomi, ett jobb som jag trivs med. Det som jag saknar i min tillvaro är lite impulsstyrda handlingar och mer äventyr men det går helt enkelt inte när man har småttingar som kräver nästan all ledig tid.
Jag skulle vilja fiska, åka slalomskidor och vandra i fjällen... Under tiden får jag väl knega på och hålla mej i form så jag orkar ta tag i sånt om ca 10 år.
Har bytt till ett bättre jobb som jag är nöjd med. Tränar MMA och trivs otroligt bra med det. Skulle dock vilja ha mer tid över för träning, vill kunna köra mer eller mindre varje dag. Det kan nog inte hända förrän man börjar jobba för sig själv...
Nej, verkligen inte. Jag jobbar dock på att förändra min situation.
J de Koof
2008-01-21, 07:44
En mångfasetterad fråga. På ett vardagligt plan är jag nöjd, jobbet är trist men ger förhållandevis bra med pengar och mycket fritid. Jag hinner träna, läsa, slappa, tänka, filosofera, meditera, hänga vid datorn, meka bil, cykla och en massa annat. Och familj är "klart å betalt", det går ingen nöd på oss.
På ett högre plan blir det en annan femma, skulle skrivit den där romanen nån gång, engagerat mig i nåt vettigt typ Amnesty eller RäddaBarnen eller ditåt. Och sen skulle man från början siktat in sig på ordentlig villa med stort dubbelgarage, varit ekonomiskt klipsk (gjort klipp) och kunnat ha mer råd med dyra hobbiesar.
Men i så fall hade jag väl varit en helt annan personlighet och det vill jag inte heller.
/J
För första gången på länge gör jag faktiskt det. Inte sedan 2002 har jag varit så här lycklig. På punkt efter punkt förverkligar jag de mål jag satte upp för länge sedan, men gav upp eller glömde bort längs vägen. Jag håller på att bli en bättre människa, med fler och mer givande intressen än aldrig förr.
Att veta vad jag kommer att göra de närmaste sex åren har gjort mig till en harmonisk människa. Det mesta av den rastlöshet jag känt sedan sjuttonårsåldern är som bortblåst. Dessutom bryr jag mig mindre och mindre om vad folk tror och tycker om mig, vilket känns oerhört skönt.
I just don't give a fuck.
+1
Jag vill hitta en balans, någon slags frid inombords. Det känns närpå omöjligt då man ska axla arbete, vänner och sina drömmar. Det blir helt enkelt för mycket att leva upp till och göra samtidigt. Jobbet ska skötas felfritt och bra, det sociala ska inte försummas, man ska hela tiden vara påläst och socialt kunnig. Bry sig om sina vänner, komma ihåg massa saker. Ta sig tiden till sig själv och sin kropp.
I grund och botten har jag allt mer börjat tro på ett liv med betydelsefulla mål. På vägen dit måste man se till att hinna njuta av sociala relationer och annat som gör livet värt att leva.
+1 här också, du är en klok man.
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.