Gjorde jag det rätta?

[prinsesson]

Hej!

Jag har ett ganska så späckat schema vad gäller träning har jag kommit fram till. Löper och styrketränar och de dagar jag "vilar" gör jag åtminstone något smått i träningsväg :P

Iaf. körde jag ett gympass igår. Helkropp med övningar som knäböj, bencurl, good morning och sittade vadpress för benen. Det var första och enda styrkepasset där benen var involverade denna vecka om man bortser från lite "hemma-träning" jag körde på måndagen mest med egen vikt som motstånd eftersom jag saknar annan gymutrustning. Däremot har jag löpt ganska mycket och i onsdags körde jag bl.a. backintervall osv. osv.

Jag brukar iaf. köra en morgontur alla lördagar och jogga/löpa ganska så långt. De senaste helgerna har turerna närmat sig nästan 10km och den här helgen trodde jag inte skulle bli sämre heller. Men då jag begav mig ut imorse kändes benen möra och jag hade träningsvärk som verkligen kändes. Gav trots det inte upp utan tänkte att om jag bara joggar i lugnt tempo ska det nog fixa sig efter en stund. Men det blev bara tyngre och tyngre och distansen blev inte längre än 7,5 km om ens det. Hjärnan ville fortsätta men benen pallade helt enkelt inte. Men nu sitter jag här och undrar om jag ändå borde fortsatt och plågat mig en stund till eller gjorde jag det rätta som avslutade passet?

Hur brukar ni göra om ni känner er som jag gjorde imorse?

[Commando1980]

Hej!

Jag har ett ganska så späckat schema vad gäller träning har jag kommit fram till. Löper och styrketränar och de dagar jag "vilar" gör jag åtminstone något smått i träningsväg :P

Iaf. körde jag ett gympass igår. Helkropp med övningar som knäböj, bencurl, good morning och sittade vadpress för benen. Det var första och enda styrkepasset där benen var involverade denna vecka om man bortser från lite "hemma-träning" jag körde på måndagen mest med egen vikt som motstånd eftersom jag saknar annan gymutrustning. Däremot har jag löpt ganska mycket och i onsdags körde jag bl.a. backintervall osv. osv.

Jag brukar iaf. köra en morgontur alla lördagar och jogga/löpa ganska så långt. De senaste helgerna har turerna närmat sig nästan 10km och den här helgen trodde jag inte skulle bli sämre heller. Men då jag begav mig ut imorse kändes benen möra och jag hade träningsvärk som verkligen kändes. Gav trots det inte upp utan tänkte att om jag bara joggar i lugnt tempo ska det nog fixa sig efter en stund. Men det blev bara tyngre och tyngre och distansen blev inte längre än 7,5 km om ens det. Hjärnan ville fortsätta men benen pallade helt enkelt inte. Men nu sitter jag här och undrar om jag ändå borde fortsatt och plågat mig en stund till eller gjorde jag det rätta som avslutade passet?

Hur brukar ni göra om ni känner er som jag gjorde imorse?

går väl inte ge ett generellt svar? pallade dina ben inte mer så gjorde de helt enkelt inte det. 7,5km är inte dåligt det heller...

tung benträning och frekvent löpning kan vara problematiskt, försök att separera de som mkt som möjligt och utifrån vad du prioriterar mest.

kanske ha en vilodag från löpträningen dagen du tränar ben samt dagen efter?eller så vänjer sig kroppen...

[King Grub]

Hjärnan ville fortsätta men benen pallade helt enkelt inte.

Hade det varit tvärtom, att benen hade varit fyllda med energi men hjärnan ville sluta, ja, då hade man kunnit ifrågasätta ett beslut att ge upp, i alla fall om ett sådant beslut blir en vana. Men är det fysisk stopp så är det, och att försöka tvinga sig vidare trots det kan snarare resultera i en påtvingad vila förr eller senare, i och med överansträngningar och utmattning.

[Eddie Vedder]

Men nu sitter jag här och undrar om jag ändå borde fortsatt och plågat mig en stund till eller gjorde jag det rätta som avslutade passet?

Med tanke på din bakgrund så ska du vara stolt över dig själv, du gjorde helt rätt att inte tvinga dig till träning när inte din kropp vill.:thumbup:

Det var som sagt ett mycket bra val, visst hade det antagligen gått att genomföra men tvångstankar om att man MÅSTE träna till varje pris hur det än känns är inte bra. Så unna dig vila när du känner för det och sköt om dig.:)

[gnagaren]

Hade det varit tvärtom, att benen hade varit fyllda med energi men hjärnan ville sluta, ja, då hade man kunnit ifrågasätta ett beslut att ge upp, i alla fall om ett sådant beslut blir en vana. Men är det fysisk stopp så är det, och att försöka tvinga sig vidare trots det kan snarare resultera i en påtvingad vila förr eller senare, i och med överansträngningar och utmattning.

+1


Under en period av min träningstid pushade jag mig själv så hårt att kroppen bad mig sluta medans hjärnan bara ville träna mer och mer. Det resulterade i att jag under ett ben-pass när jag höll på att böja som bäst bara föll ihop och gick totalt in i väggen. Efter det följde en tid av feber m.m som ledde till att jag fick vila från träningen under 2-3veckor. Vilket var mycket jobbigare än om jag bara lyssnat på kroppen och vilat några dagar.

[prinsesson]

Hade det varit tvärtom, att benen hade varit fyllda med energi men hjärnan ville sluta, ja, då hade man kunnit ifrågasätta ett beslut att ge upp, i alla fall om ett sådant beslut blir en vana. Men är det fysisk stopp så är det, och att försöka tvinga sig vidare trots det kan snarare resultera i en påtvingad vila förr eller senare, i och med överansträngningar och utmattning.

Det är just det. Jag tror i princip ALLTID att det är hjärnan som sätter stopp för mig och att kroppen nog orkar ändå. Men iof. vet jag ju att jag alltid brukar kunna pressa mig till max då jag väl kommit igång och speciellt då slutet närmar sig känner jag oftast till för att köra lite mer och längre...men idag tog det verkligen emot så jag beslöt mig för att tro på att det var benen som sa upp och inte hjärnan.

Tack för alla svar iaf. :)