Mental utveckling.

[stora_starka_jätten]

Som rubriken lyder.

Alla människor har ju olika mentala spärrar! Har ni övervunnit några sådanna?

T ex Att gå från att ha haft stor talängslan för redovisningar eller dylik till att klara det galant och knappt vara nervös före...

Hur lyckas man övervinna mentala spärrar?

Någon som har några tips på metoder?

[Lellan]

Mitt enda råd är att upprepade gånger göra det som man är rädd för. Efter ett visst antal ggr eller en viss tid kommer man märka att man övervunnit sin spärr.

Ibland om jag tex känner motstånd och osäkerhet inför något tänker jag att "det syns inte utanpå: jag spelar avslappnad, lugn och glad". Har man spelat det några gånger så lurar man sig själv att tro att man är det. Om man är såpass "korkad" som jag är iaf.. :D

Lycka till om det var något särskilt du tänkt övervinna! :)

[Maharadja]

Jag kom över min höjdskräck by accident... Kröp upp till 5:ans trampolin (ja, KRÖÖÖP på riktigt uppför trapporna dit upp).. ville bara träna upp mig så jag klarar av att vara högt, thats it! Inge mer,bara titta, sedan krypa ner igen... tyvärr blev jag så yr så jag mådde illa och började yra runt av panik så jag råkade ramla ner i plurret..all-over-magplask, men jag kom över höjdskräcken.. ;)

[Löjtnant Blank]

Börja i liten skala! För att återknyta till Maharadjas trampoliner: när vi var yngre och ville lära oss att dyka från 10 m-tornet, började vi med 5 m, sedan 7 m... När det var dags för 10 m, satt vi där uppe och tittade ner och snackade en bra stund. Efter ett tag kändes 10 m inte så mycket, och då var det bara att ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa.

[Hades]

Du kan ju börja med att läsa vad folk svarar i dina trådar, och sedan försöka tillämpa det, istället för att skapa 50 nya trådar om samma ämne.

[LadyG]

Jag har angripit min höjdrädsla eftersom jag tröttnade på att vara handikappad som jag faktiskt var av min fobi för höga höjder. Jag kunde inte gå upp på en stol utan att få svindel, korsa en bro var det inte tal om om jag inte kunde bunda samtidigt och gå ut på en balkong gick inte.

Så vad gjorde jag? Jo jag anmälde mig till en klättrarkurs och lärde mig klättra, och tog kommandot över situationen. Istället för att höjden och rädslan för den samma kontrollerade mig så kontrollerade jag höjden.

Jag blir fortfarande rädd för höga höjder, men jag har inga problem med att komma upp på stolar för att ta ner saker, jag kan vattna blommorna på balkongen utan att riskera att svimma av rädsla och jag joggar regelbundet över tranebergsbron utan att må illa av skräck.

Behöver man hjälp med att konfrontera sin fobi kan man vända sig till http://www.kbt.nu/ så hjälper de dig att hitta en KBT-specialist. Ibland krävs det bara en enda session för att man ska vara befriad från besvär.

[mangemani]

varje gång man ger sej på vikter som man ej trodde att man klarade så bryter man ju en spärr,så ja.
för att övervinna så måste man testa på.

[Pingu]

Som rubriken lyder.

Alla människor har ju olika mentala spärrar! Har ni övervunnit några sådanna?

T ex Att gå från att ha haft stor talängslan för redovisningar eller dylik till att klara det galant och knappt vara nervös före...

Hur lyckas man övervinna mentala spärrar?

Någon som har några tips på metoder?

Första jag tänker på är hur fruktansvärt blyg jag var när jag var yngre. Det blev alltid jävligt jobbigt när jag var i sociala situationer men jag har kämpat bort det eller rättare sagt, jag har utrotat det ur mig.
Är helt åt andra hållet nu :D

[L-Sami]

Sista året på gymnasiet. Jag hade svårt att prata inför andra människor, vad gjorde jag då. Jag valde retorik som individuellt val, jag var usel i början men tillslut kunde jag och vågade prata inför flera människor. Man måste utsätta sig själv i svåra situationer och våga göra misstag, det är så man utvecklas.

[Yes]

T ex Att gå från att ha haft stor talängslan för redovisningar eller dylik till att klara det galant och knappt vara nervös före...

Jag ska försöka mig på ett lite utförligare svar senare, men kan väl alltid börja här...

En stor del av den rädslan sitter i att man egentligen inte behärskar ämnet. Jag menar, om någon helt spontant frågar dig om ett ämne du verkligen kan mycket om, då skulle du antagligen inte ha särskilt svårt att besvara alla möjliga frågeställningar.

Har man däremot inte den där tryggheten i grunden så blir det lätt problem och man börjar istället tivla på sig själv; ängslan byggs på och blir snart till en mardröm.

Ett praktiskt tips blir därför att först sätta sig in i ämnet, få en övergripande bild och formulera någon slags frågeställning du vill att ditt tal ska ge svar på. Till sist börjar du fundera på hur du ska lägga upp det. Talet kan sedan med fördel byggas upp först övegripande och allra sist arbetar man fram detaljer.

Har du gjort det bra kan du njuta av friheten att inte rakt av behöva läsa manus. Rätt praktiskt. Sen gäller det att våga vara lite spontan också.

Många gör istället tvärtom och försöker överbygga rädslan med maniska förberedelser där man förösker banka in en enorm mängd detaljer i skallen. Det är ett säkert sätt att misslyckas.

Det här kommer förstås inte lösa alla problem man kan ha med att hålla tal, men en bra grund är alltid till stor hjälp. Sen ger väl övning färdighet antar jag. Tyvär är skolan helt värdelös på det. Grejen är liksom att alla tycker det är pest och astråkigt. Rätt värdelösa förutsättningar alltså. En lite vuxnare publik däremot, med ett ämne som intresserar många, det kan vara väldigt givande.

[Cerberus]

socialt handikapp, hade svårt att prata med okända personer utan att ha redigt mkt alkohol i kroppen, numera festar jag nykter(sedan flera år tillbaka) 95% av festerna.

[LadyG]

Sista året på gymnasiet. Jag hade svårt att prata inför andra människor, vad gjorde jag då. Jag valde retorik som individuellt val, jag var usel i början men tillslut kunde jag och vågade prata inför flera människor. Man måste utsätta sig själv i svåra situationer och våga göra misstag, det är så man utvecklas.

+1

Om man utsätter sig för det man tycker är obehagligt minskar besvären till sist.

Det är makalöst vad man kan vänja sig vid.

[Frida.B]

Jag övervann rädslan för att vistas i ett gym. Dock kan jag ju inte påstå att det var en fobi men jag hade ju undvikit det i 5 år pga osäkerheten jag kände.

[gatewarden]

Well, hatade att prata i telefon i hela mitt liv tills sommaren 2004 då jag blev mer eller mindre påtvingad ett supportjobb. Bara svälja å köra på. Nu är jag en telefonmal som kan tjötat i evigheter.

[Alfred Nobel]

Jag har via mental träning manipulerat mina organ i kroppen samt muxlerna till en extrem tillväxt utan träning eller operation. Det är vad jag kallar high-lord-mindcontroll!