Vägledning till en stabilare självdistans?

[Erkan]

Hej!

Jag har under 4,5 år tränat mer eller mindre för att jag velat tävla i någon form av kroppsuppvisande relaterad tävling.. som de allra flesta på detta forum alltså..

Allting har gått framåt, har givetvis mkt kvar att jobba på.. men detta inlägg ska som över-rubriken lyder inte handla om hur stor chans jag har att lyckas med mitt mål utan snarare om den psykiska biten där imellan..

Pågrund av min såpass tidiga början (jag var 13,5 år när jag börja är född 1989) så har min personliga utveckling format sig ganska mkt efter hur jag valt mitt liv att leva, kanske ganska logiskt, och jag har inte haft några problem med att de gjort det.. de har ju bara gjort saken lättare och gjort mig mer mål inriktad inför vad som förhoppningsvis komma skall..

Men för några månader sen satte jag mig ner och tänkte över allting.. jag började bli osäker på min identitet, vem jag egentligen var, jag beslutade mig för att inrikta min träning sporadiskt lite mera åt den "allmäna" synen på träning o livet.. de vill säga, träningen som tidigare var prio 1 i alla lägen, blev prio 2, jag åt fortfarande som ja skulle, och tränade de dagar jag brukade, men jag gjorde saker som jag aldrig gjorde innan, då o då gick på fester, osv.. allting bara för att trotsa den identitet jag själv skapat i mig själv.. Just därför att jag kände att jag inte kunde prata om något annat än träningen, och de blev mitt allt mitt liv handlade om..

Jag har alltid varit lugn av mig, och har egentligen aldrig tyckt om folkmassor och dess följe förutom på gymet..

De stora problemet är dock att jag kan inte hitta något mellanläge mellan att träna för att försöka tävla en dag, och de sociala livet man behöver för att må bra.. eftersom jag inte levt ett vanligt socialt liv speciellt mkt under den period i livet som formar ens personlighet (ca 10-20år) så känner jag mig ängslig varje gång jag hamnar i okända lägen som livet på krogen t.ex..

Jag har tänkt igenom allting gång på gång, och kommit fram till att de inte finns någon anledning att trotsa de känslor i mig som känns rätt bara för dem är udda, de är de seriösa tränings-livet jag trivs med, men jag är rädd för att saker i mitt liv som en "vanlig person" går igenom psykiskt blockeras av min seriösa inriktning..

Sammanfattning, jag behöver hjälp att hitta en självdistans mellan träning och de sociala livet.. För även om jag vill utvecklas fysiskt vill jag inte stanna i den psykiska utvecklingen..

Tacksam för svar! Hoppas jag inte förvirrat er alldeles för mkt.. :MrT:

Mvh Erik

[Maaattias]

hmm...

Du är alltså född 1989.. Går du sista året på gymnasiet? Vad går du för program? Vad ska du sysselsätta dig med när du gått ut?
Utöver styrekträningen då?

[Slartibartfast]

Hej!

Jag har under 4,5 år tränat mer eller mindre för att jag velat tävla i någon form av kroppsuppvisande relaterad tävling.. som de allra flesta på detta forum alltså..

Tror knappast de allra flesta vill tävla här på brädan. Det är nog snarare en väldigt liten minoritet.

[HajduMan]

Okej då säger jag så här...
Det innebär inte att för att du går på krogen så blir/är du mindre seriös med träningen... träning kan fortfarande vara prio 1 även om du har ett socialt liv bredvid, men om du inte offrar träning för ett socialt liv då och då så kommer du aldrig palla med träningen i längden, det kommer antagligen sluta med att du offrar allt på den sociala biten

[shut teh face]

Först och främst så vill jag säga att du inte är onormal för du inte följer den sociala normen att gå ut på krogen t.ex.

Nu vet jag inte om du gillar att gå ut på krogen, om du anser att det är en viktig social bit i ditt liv. Acceptera vad du vill göra och gör det. Känner du dig ensam i detta val? Det finns andra med samma värderingar/prioriteringar.

Gillar du inte folkmassor på krogen? Det är det inte många som gör, jag har många vänner som helst inte umgås med folk som är påverkade av alkohol.
Gillar du folkmassorna på gymmet? Är det inte en tillräcklig social bit för att du ska må bra?

Vet inte om jag är inne på ditt spår, testa fixa en flickvän för då kommer du aldrig känna dig socialt underlägsen för vad du än gör, har du en flicka att gå hem till. :)

[Shakemynuts]

Jag tycker som så att, man bör ha lite distans till allt här i livet.
Man ska inte vara allt för allvarlig när det gäller livet, allt går inte alltid som man vill och det blir inte bättre om man oroar sig och håller på med sånt trams.
Försök börja ta det lite mer lugnt helt enkelt, tänk i dom banorna att du gör vad du känner för, utan att bry dig om vad som påverkas, för, oftast så påverkas inte speciellt mycket. Hur påverkas din träning om du går ut på krogen en kväll nån gång i månaden? Hur mycket påverkas träningen om du helt plötsligt får lust o smälla i dig en påse chips till din favoritfilm? Sen gäller det att ta allt från livets goda och göra det i måttlig mängd. Bara du bestämmer vad du vill göra.

[Erkan]

hmm...

Du är alltså född 1989.. Går du sista året på gymnasiet? Vad går du för program? Vad ska du sysselsätta dig med när du gått ut?
Utöver styrekträningen då?

Ja går sista året på gymnasiet ja.. jag går bygg, men jag har insett att de inte är min grej, så jag vet inte vad som händer.. men jag vet vad jag är intresserad av nu, och vad jag inte vill.. så de är alltid något..

Dem frågorna är just nu omöjliga för mig att svara på för jag vet ingenting vad som händer efter skolan, de är väl både för o nackdelar med det..

[Erkan]

Okej då säger jag så här...
Det innebär inte att för att du går på krogen så blir/är du mindre seriös med träningen... träning kan fortfarande vara prio 1 även om du har ett socialt liv bredvid, men om du inte offrar träning för ett socialt liv då och då så kommer du aldrig palla med träningen i längden, det kommer antagligen sluta med att du offrar allt på den sociala biten

Ja förstår vad du menar, och de är precis så jag måste tänka, men är så svårt att hitta en måttlig mängd av de båda delarna när ena delen är mkt enklare att luta sig tillbaka mot när man seglar på okänt vatten än den andra..

men de är väl en tränings sak de där.. antar jag.

[Erkan]

Först och främst så vill jag säga att du inte är onormal för du inte följer den sociala normen att gå ut på krogen t.ex.

Nu vet jag inte om du gillar att gå ut på krogen, om du anser att det är en viktig social bit i ditt liv. Acceptera vad du vill göra och gör det. Känner du dig ensam i detta val? Det finns andra med samma värderingar/prioriteringar.

Gillar du inte folkmassor på krogen? Det är det inte många som gör, jag har många vänner som helst inte umgås med folk som är påverkade av alkohol.
Gillar du folkmassorna på gymmet? Är det inte en tillräcklig social bit för att du ska må bra?

Vet inte om jag är inne på ditt spår, testa fixa en flickvän för då kommer du aldrig känna dig socialt underlägsen för vad du än gör, har du en flicka att gå hem till. :)

Egentligen är de nog inte mer komplicerat än vad du gör de till i ditt inlägg..

och jag tror på dina teorier.. tack:)

[The_RobRoy]

Känner igen mig i mycket av det du skriver, vissa är av den personlighetstypen att man går helt upp i det man gör. Sådan är jag iallafall.

Under gymnasiet var Counter-Strike det jag var helt "uppe i". När jag gick i 3an i gymnasiet fick jag lite av en livskris, där jag tittade ner på mig själv och insåg att jag blivit en person jag inte ville bli, rent socialt alltså.

Jag började lägga mer tid på kompisarna och leta nya bekantskaper som jag gick ut och festade med på krogen osv. På ett halvår gick jag från killen som satt hemma och spelade CS till killen som de ett år äldre tjejerna ville ha med på sina hemma-fester.

Sen insåg jag att jag ju egentligen inte va party-killen som skulle se till att det hände något kul på varje fest, så jag lugnade mig lite. Sen kom lumpen, då jag gick från att vara en pojk till en man :).

Vad jag försöker säga är, det är inte lätt att hitta sig själv, när testot sprutar ur öronen och man inte vet vad man vill göra med sitt liv, som en 18 årig kille. Det är bra att du sätter dig ner och funderar på detta tycker jag. Ett förslag från en person som går upp i en sak alldelles för mycket, försök lugna ner på detta, det är aldrig bra att bli för besatt av en sak.