Jobb och framtid, hjälp för fan.

[Fd_Megatuttarna]

Snart är skolan slut och med slutet kommer frågor om framtiden. Det är dags att söka jobb och jag är entusiastisk. Jag kommer få syssla med verklighet, allvar och ansvar. Det måste kännas underbart att kunna köpa hus, bil och framförallt kunna hysa lite rutin och erfarenhet.

Jag är dock oförmögen att svara på den stora frågan. Vad vill jag egentligen ha ut av mitt arbete?

I princip har jag skurit ner alternativen till att arbeta som jurist på någon affärsjuridisk byrå eller att bli domare.

Fördelarna med arbete på byrå är främst lönen och nackdelen är de långa arbetsveckorna (60 - 70 timmar är standard, ibland kan man behöva 80 - 90 timmar vid en större ansamling).

Fördelen med arbete som domare är samhällsansvaret och den humana arbetsmiljön. Domare är statligt anställda och arbetar på sin höjd 40 - 50 timmar i veckan. Dessvärre är inte lönen bland den bästa. Dessutom går man som "junior-judge" i ett par år innan man ens kan söka ordinarie domartjänster.

Frågan är då vad fan man ska välja? Jag vill ha familjeliv, skaffa ungar och vara delaktig i deras liv. Jag vill samtidigt förverkliga drömmar som kostar pengar.

Jag är ung och många tycker att det är svaret på frågan. De menar att jag bör jobba arslet på byrå ett par år när jag "ändå orkar".

Vadfan är livet om man inte kan komma hem i tid och ta det lugnt, Läsa böcker, titta på fotboll, göra saker på fritiden och vara ledig på helgerna?

Samtidigt känns det som att jag skulle bli så besviken i framtiden om jag inte kunde förverkliga drömmar då jag vet att jag haft möjligheten.

Jag vill bara poängtera hur sjukt tacksam jag är över att ens ha denna valmöjlighet. Jag vet att vissa inte har lyxen att ha sådana här problem och att jag borde vara glad. Jag är glad men jag tycker dock att det är svårt att veta vad som skall göras och undrar därför hur ni skulle göra, hur ni resonerar o s v.

[Yankeee]

Vad tror du att helst vill vara och göra om 5 år, 10 år, 15 år osv?

[Fd_Megatuttarna]

Vad tror du att helst vill vara och göra om 5 år, 10 år, 15 år osv?

Om 15 år? Kunna luta mig bakåt och endast jobba som konsult, inte för att det behövs men för att det är kul. Inget sylvasst allvar. Göra saker med frugan och barnen, se dem lyckliga.

[Yankeee]

Om 15 år? Kunna luta mig bakåt och endast jobba som konsult, inte för att det behövs men för att det är kul. Inget sylvasst allvar. Göra saker med frugan och barnen, se dem lyckliga.

Då vet du ju vad du ska göra. Bara att slita, som de andra har sagt, tills du är där du vill vara. Du kanske får 5 "tråkiga" år, men å andra sidan får du 40 år där du kan göra det du verkligen vill.

[skaparn]

Fördelarna med arbete på byrå är främst lönen och nackdelen är de långa arbetsveckorna (60 - 70 timmar är standard, ibland kan man behöva 80 - 90 timmar vid en större ansamling).


Det där är avgörande för mig.

Om du får ett sådant jobb att du tycker dessa nedlagda timmar är roliga, inte för vad de kan ge i framtiden - utan just för stunden, då är det bara att gratulera och så kan du jobba dig till en bra framtida position. Det jobbiga är ju ifall du känner att det är pest och pina att lägga ner dessa timmar som hindrar dig från att vara med familjen, träna i skivstångslokalen eller på annat sätt förverkliga dina drömmar andra än de karriärmässiga. Vet du hur du skulle trivas med den arbetsmängden?

Själv önskar jag att jag hade ett så intressant jobb att 70 jobbade timmar en vecka var 70 roliga timmar.

[Fd_Megatuttarna]

Då vet du ju vad du ska göra. Bara att slita, som de andra har sagt, tills du är där du vill vara. Du kanske får 5 "tråkiga" år, men å andra sidan får du 40 år där du kan göra det du verkligen vill.

Japp, får dock skriva avtal med frugan innan jag börjar. Däri ska hon lova att inte lämna mig eftersom vi bara träffas i badrummet; när hon vaknat och jag precis ska gå och lägga mig. :D

Nämen jag hajar vad du menar och det kanske lutar åt det.

[Yankeee]

Det är dock ett svårt val. Det är inte ofta man kan få "både och" när det gäller karriär/jobb och familjeliv/fritid. Personligen kör jag på motsatsen och försöker leva i "nuet", jag tycker det är mest värt, men då kommer jag å andra sidan inte att tjäna 50.000+ från 30 års ålder.

[Fd_Megatuttarna]

Det där är avgörande för mig.

Om du får ett sådant jobb att du tycker dessa nedlagda timmar är roliga, inte för vad de kan ge i framtiden - utan just för stunden, då är det bara att gratulera och så kan du jobba dig till en bra framtida position. Det jobbiga är ju ifall du känner att det är pest och pina att lägga ner dessa timmar som hindrar dig från att vara med familjen, träna i skivstångslokalen eller på annat sätt förverkliga dina drömmar andra än de karriärmässiga. Vet du hur du skulle trivas med den arbetsmängden?

Själv önskar jag att jag hade ett så intressant jobb att 70 jobbade timmar en vecka var 70 roliga timmar.

Det är inte stimulerande timmar de första två åren tyvärr. En människa kan inte vara produktiv och producera kvalitativ rådgivning i 15 timmar om dagen. Det det handlar om de första två åren är saker som sammanställning av information, pärmproduktion och indexering av pärmarna. Det blir dock allt roligare och roligare ju mer man jobbat eftersom man efter ett tag fasas ur informationssammanställningen och istället får juridiska frågor att suga på och det är fan bland det roligaste som finns; att hitta gällande "rätt".

[Allan]

Jag tycker du ska vara strategisk. Det finns många som efter skolan beslutar sig för att ta det lite lugnt, resa, och sen - så småningom - stadga sig, skaffa bostad, börja titta på karriär. Nå, jag tror att det är en verklighet och lyx som kommer bli sällsynt.
Det mesta tyder på att den som inte direkt börjar förvalta sin utbildning inte kommer ha nån nytta av den om kanske bara tre år - därför att utvecklingen går så förbannat fort, både vad gäller teori och praktik. Och då står man där med studieskulder som skall betalas men utan att vara tillräckligt attraktiv på marknaden för att få de där riktigt bra befattningarna.
Rådet blir - fortsätt i samma fart, skaffa kontakter, sök jobb, skaffa dig praktik. Det finns knappt något jobb i världen där man kan ha haft för mycket praktisk tillämpning. Tjäna ihop lite pengar, tokjobba kvällar och helger innan du har en familj att ta hänsyn till.

[Fd_Megatuttarna]

Det är dock ett svårt val. Det är inte ofta man kan få "både och" när det gäller karriär/jobb och familjeliv/fritid. Personligen kör jag på motsatsen och försöker leva i "nuet", jag tycker det är mest värt, men då kommer jag å andra sidan inte att tjäna 50.000+ från 30 års ålder.

Jo jag vet. Jag tror att jag testar ett år och utvärderar sen. Börjar äktenskapet knaka i fogarna får man se vad man gör.

[Fd_Megatuttarna]

Jag tycker du ska vara strategisk. Det finns många som efter skolan beslutar sig för att ta det lite lugnt, resa, och sen - så småningom - stadga sig, skaffa bostad, börja titta på karriär. Nå, jag tror att det är en verklighet och lyx som kommer bli sällsynt.
Det mesta tyder på att den som inte direkt börjar förvalta sin utbildning inte kommer ha nån nytta av den om kanske bara tre år - därför att utvecklingen går så förbannat fort, både vad gäller teori och praktik. Och då står man där med studieskulder som skall betalas men utan att vara tillräckligt attraktiv på marknaden för att få de där riktigt bra befattningarna.
Rådet blir - fortsätt i samma fart, skaffa kontakter, sök jobb, skaffa dig praktik. Det finns knappt något jobb i världen där man kan ha haft för mycket praktisk tillämpning. Tjäna ihop lite pengar, tokjobba kvällar och helger innan du har en familj att ta hänsyn till.

Jag har tänkt mycket i dem banorna. Känns som en valmöjlighet som är allt för utmanande att tacka nej till på något sätt. Samtidigt vill jag hellre kunna testa och sen avfärda det än att ta det lugnt och sen inte ens kunna testa det.

[Musselbank]

Frågan är om inte måhända domarjobbet, som är bättre på alla punkter (?) utom lönen, trots allt ger tillräckligt med pengar. Allan har nog rätt, men det handlar väl inte heller om att du ska ligga och jäsa några år heller.

Du känner ju redan nu att du inte vill satsa allt på jobb (som i pengar), så gör inte det om det inte behövs. Fundera på om du någonsin behöver tokjobba, egentligen...