Har precis lånat en bok av Paulún så jag kan citera vad han skriver:
"Har man god insulinkänslighet innebär det att insulinet fungerar som det ska i kroppen och att blodsockret sjunker i samma takt som insulinet utsöndras från bukspottskörteln till blodet. Alla hormoner måste ha mottagare, receptorer, som känner av dem. Receptorerna finns antingen i cellerna eller på cellernas yta. Fanns det inga receptorer skulle inga hormoner fungera. Varje hormon har sina egna receptorer, som endast det hormonet kan aktivera. Ju fler receptorer dina celler har desto mindre effekt av dess hormon behöver din kropp utsöndra för att det ska få avsedd effekt.
Insulinet är ett skolexempel, eftersom det är så lätt att mäta dess verkningar. När vi ätit höjs blodsockret och
insulin utsöndras för att hålla det i schack. Det känner insulinrecept. som finns hos musklerna och levern. Dessa vävnader får signalen att ta upp glukoset och blodsockret sjunker. Om receptorerna är få, eller mindre känsliga på något sätt, kommer det att behövas mer
insulin för att övertala dessa vävnader att ta upp kolhydraterna från blodet. När det finns mycket
insulin cirkulerande kommer antalet receptorer att minska ytterligare. En process som kallas nedreglering, vilket kommer att ge ännu sämre effekt av insulinet."
Sen lite senare står det:
"För mycket fett i kosten är också känt för att sänka insulinkänsligheten och det är en mycket snabbare process än det glykemiska indexet. En förändring i fettintaget påverkar faktiskt insulinkänsligheten efter bara något dygn. Även för lite kolhydrater i kosten kan sänka insuliunkänsligheten, vilket faktisktn är en anpassning som gör att människan bättre klarar ett lågt kolhydratintag"
vilket jag inte riktigt förstår.. Ett lågt kolhydratintag måste väl ändå höja insulinkänsligheten?