Insulin och viktminskning?

[Rhino]

En bekants pappa är ganska ordentligt överviktig och har även diabetes. På senare tid har även hjärtproblem tillstött och han skulle verkligen behöva minska i vikt.

Nu är detta ingen förstahandsinformation, men enligt uppgift har en läkare sagt till honom att det kommer vara omöjligt att gå ned i vikt när han får så mycket insulin som han gör mot diabetesen.

Vad säger panelen, ligger det något i detta?

[Alfred Nobel]

Absolut inte, ingenting är omöjligt. Sålänge han äter mindre än vad han förbrukar så spelar det ingen roll oavsett om han är diabetiker eller ej.

[Torsk_ole]

Jag kan inte så mycket om diabetiker. Men jag vet att det är bra för dem att äta på bestämda tider. Läkaren kanske menar att det är svårt med en viktminskning, kanske inte omöjlig men svår. Särskilt eftersom han redan är överviktig och därför kanske haft svårt att hålla vikten tidigare. Bara lite tankar.

[Tolkia]

Som jag har förstått det kan diabetiker som insulinbehandlas ha lätt att gå upp i vikt, men jag tycker att det är en GROV överdrift att kalla det omöjligt. Det finns ju många med typ 2-diabetes som genom att gå ned i vikt och motionera mer kan hantera sin sjukdom på ett helt annat sätt än de kunde när den upptäcktes (mindre insulin osv.).

Sverker här på forumet är ett jättebra exempel på att diabetes inte är ett oöverkomligt hinder ens för att nå en väldigt bra form.

[L-Sami]

Big props till Sverker.

[Tolkia]

En diabetiker i god form:

December 2002 (finns säkert nyare bilder om man vill leta längre).

Förra veckan.

[Eddie Vedder]

Ursprungligen postat av Tolkia

Sverker här på forumet är ett jättebra exempel på att diabetes inte är ett oöverkomligt hinder ens för att nå en väldigt bra form.

Ja Sverker är helt klart imponerande, oavsett diabetes eller ej är ju den fysiken fantastiskt bra att uppnå.

Sedan är ju frågan om det ändå går att jämföra med personen som tråden handlar om. Sverker har ju alltid idrottat (f.d. handbollsspelare) och varit tränad hela livet. Rhinos bekant har ju ett betydligt sämre utgångsläge som överviktig och helt otränad.

Då finns ju helt klart fler hinder att överkomma för att ge kroppen bättre förutsättningar. Och nu menar jag inte förutsättningar för en scenfysik utan hälsomässiga förutsättningar, insulinkänslighet, glukostolerans fettmetabolism o.s.v. Såna saker som en vältränad person har "gratis" ("gratis" är ju förstås en sanning med modifikation då man sliter arslet av sig för att bli ordentligt vältränad men ni förstår vad jag menar)

[Rhino]

Ursprungligen postat av Eddie Vedder

Rhinos bekant har ju ett betydligt sämre utgångsläge som överviktig och helt otränad.

Då finns ju helt klart fler hinder att överkomma för att ge kroppen bättre förutsättningar.

Jo, det stämmer förstås. Det kan till och med handla om någon sorts ätstörning, i form av massiv överätning, med allt det psykologiskt svåra kring att bryta en sådan. Dock ej alls säkert, jag känner honom inte närmare. Ålder ca 55 år.

Det som jag dock skulle tycka var intressant att reda ut är om just att medicinskt tillsätta insulin på något sätt skulle kunna hindra en viktnedgång? Kan det på något sätt upphäva de vanliga kcal in/ut-reglerna? Skulle det kunna bildas mer kroppsfett på samma mängd mat in när extra insulin tillsätts?

Jag kan inte så mycket om diabetes, men är inte det tillsatta insulin just till för att bara ersätta det som kroppen själv inte kan producera?

Just när det finns svåra motivationsproblem i sig känns det rätt synd om en läkare sagt att det överhuvud taget inte går. Det underlättar ju tyvärr inte för honom.

[Tolkia]

Ursprungligen postat av Eddie Vedder

Ja Sverker är helt klart imponerande, oavsett diabetes eller ej är ju den fysiken fantastiskt bra att uppnå.

Sedan är ju frågan om det ändå går att jämföra med personen som tråden handlar om. Sverker har ju alltid idrottat (f.d. handbollsspelare) och varit tränad hela livet. Rhinos bekant har ju ett betydligt sämre utgångsläge som överviktig och helt otränad.

Då finns ju helt klart fler hinder att överkomma för att ge kroppen bättre förutsättningar. Och nu menar jag inte förutsättningar för en scenfysik utan hälsomässiga förutsättningar, insulinkänslighet, glukostolerans fettmetabolism o.s.v. Såna saker som en vältränad person har "gratis" ("gratis" är ju förstås en sanning med modifikation då man sliter arslet av sig för att bli ordentligt vältränad men ni förstår vad jag menar)

Nå, nu är jag inte riktigt så korkad att jag tror att alla med lätthet kan skaffa sig en fysik motsvarande Sverkers, diabetes eller ej, men jag tyckte att han hade sin plats i diskussionen som ett exempel för att inte det som Rhinos kompis pappas läkare påstår, att det är omöjligt för honom att gå ned i vikt, skall verka fullständigt absolut och knäckande. Vi behöver alla goda förebilder.

Givetvis är det ett tungt jobb att förbättra sin hälsa om den är väldigt dålig, men jag tycker att det är väldigt onödigt (och uppriktigt sagt ger ett ganska förmätet intryck) att framställa det som att det skulle vara omöjligt eller så sjukt svårt att det nästan är omöjligt. I alla fall med argumentet "det är (för) svårt att förbättra sin hälsa om den är dålig, eftersom hälsan är så dålig i utgångsläget". Det är ju faktiskt också så att vinsterna med en ganska liten förbättring är väldigt stora om utgångsläget är väldigt dåligt.

Insulinbehandling kan leda till att man går upp i vikt, särskilt från början. Efter vad jag förstår är risken större för patienter med diabetes typ 2. Jag vet för lite om diabetes för att säga exakt varför den här viktuppgången sker/risken för viktuppgång ökar, men jag gissar att det har att göra med att doseringen blir sämre när man sköter den med injektioner vid ett ganska litet antal tillfällen per dag (relativt sett) än när den feedbackregleras av kroppen. Detta gäller antagligen både mängden insulin och när det tillförs. Detta är dock som sagt en gissning (vi väntar på någon mer påläst). Att den här skillnaden mellan den "artificiella" regleringen och den som kroppen sköter själv blir större ju mer insulin man tar verkar ju inte helt ologiskt. Man kan alltså vidare gissa att det blir svårare för en patient att gå ned i vikt ju mer insulin han/hon tar, men att som läkare säga att det är omöjligt tycker jag är att överdriva - och att själv totalt sabotera patientes möjligheter att gå ned i vikt. Normalt sätt rekommenderas diabetespatienter att motionera, dels för den positiva effekten det har på vikten (se länk nedan där man understryker att motion på alla sätt bör uppmuntras), men också för att motion i sig har en positiv effekt på insulinkänsligheten. Om Rhinos kompis pappa börjar försöka styra upp sin kost och röra på sig mer kan vi nog på goda grunder anta att han med tiden kommer att behöva mindre insulin (särskilt om han går ned i vikt), vilket i sig kommer att göra det lättare för honom att fortsätta på sin inslagna väg (han behöver inte jobba i motvind lika mycket).

Kliniska riktlinjer för behandling av diabetes (från www.diabetolognytt.se)

Jag tror personligen (inte minst baserat på medelålders överviktiga män med diabetes typ 2 som jag sett i min omgivning, och på hur de har hanterat sin sjukdom) att Rhinos kompis pappa har allt att vinna på att försöka gå ned lite i vikt. Känns det som en omöjlig uppgift kan han ju försöka med att bara "leva lite hälsosammare" (vilket på sätt och vis blir samma sak, men utan det tydliga prestationskrav som en viktminskningssatsning ger): Äta bättre mat enligt en bättre måltidsordning (är han inte alltför olik den genomsnittlige överviktige medelålders mannen kan steg 1 vara att börja äta oftare, mer regelbundet och mindre åt gången; väldigt vanligt att man äter vid få tillfällen och då vansinnigt mycket) och röra på sig mer. Här har hans anhöriga en viktig roll, för det är jobbigt psykiskt att ändra livsstil, och då behöver man stöd, uppmuntran och ibland en spark i baken.

[Cilia]

Jag hängde på en sida för flera år sedan och där fanns det ett gäng diabetiker som gått ner väldigt mycket i vikt med hjälp av typ Atkins. Nu var det inte den utan han den där fransmannen (hjärnsläpp just nu). Enligt dom var det en bra metod för just diabetiker för att det höll blodsockret på en jämn nivå. Dom fick mycket mindre svängningar och kunde minska på användandet av insulin med.

Kan vara värt att prova


hhmmm tror han hette/heter Montiguac (sp?)

[Eddie Vedder]

Ursprungligen postat av Cilia

hhmmm tror han hette/heter Montiguac (sp?)

Michel Montignac.

En liten ironisk GI-metod han kör med. Väldigt kolhydratrestriktiv förstås, men rödvin är en av livsmedel med kolhydrater i som det inte var några direkta problem med för fransmannen i jämförelse med exempelis fruktjuicer och läsk.

[Cilia]

Ursprungligen postat av Eddie Vedder

Michel Montignac.

En liten ironisk GI-metod han kör med. Väldigt kolhydratrestriktiv förstås, men rödvin är en av livsmedel med kolhydrater i som det inte var några direkta problem med för fransmannen i jämförelse med exempelis fruktjuicer och läsk.

precis så hette han
den lät franskanpassad men den funkade för dom.
Jag tror det är bra att prova sig fram. Inte alltid bara gå på läkares råd rakt av.
nu stack jag nog ut hakan rejält

[jwzrd]

Ursprungligen postat av Cilia

precis så hette han
den lät franskanpassad men den funkade för dom.
Jag tror det är bra att prova sig fram. Inte alltid bara gå på läkares råd rakt av.
nu stack jag nog ut hakan rejält

Det syns klart och tydligt här på forumet att det är en jättebra ide att alla testar sina egna teorier istället för att göra som kunniga människor föreslår. Varför lita på någon som studerat ämnet i fråga i ett halvt dussin år?

[Tolkia]

Ursprungligen postat av Cilia

Jag hängde på en sida för flera år sedan och där fanns det ett gäng diabetiker som gått ner väldigt mycket i vikt med hjälp av typ Atkins. Nu var det inte den utan han den där fransmannen (hjärnsläpp just nu). Enligt dom var det en bra metod för just diabetiker för att det höll blodsockret på en jämn nivå. Dom fick mycket mindre svängningar och kunde minska på användandet av insulin med.

Kan vara värt att prova

hhmmm tror han hette/heter Montiguac (sp?)

Det finns en kategori diabetiker som får goda resultat av typ lågkolhydratkost (jag skriver "typ", eftersom jag inte är säker på hur man egentligen definierar "lågkolhydratkost"); lättare att hålla vikten, mindre blodsockersvängningar osv. Som Cilia skriver kan det vara värt att prova. Läkarkåren är dock delad här; vissa är våldsamma förespråkare (lite för okritiska i mina ögon), vissa är våldsamma antagonister (samma här fast åt andra hållet), vissa anser att det kan vara en lösning för vissa men inte för alla.

Edit: Det kanske bör tilläggas att detta inte behöver betyda att man bekänner sig till någon dietistisk religion, typ Montignacismen, Atkinsismen eller kolhydrater-är-döden-rörelsen.

Ang. att prova sig fram så tycker jag personligen att det är något man skall ha lite koll för att göra. Att experimentera med diabetes kan man de facto dö av, och det vore ju lite olägligt. Därmed inte sagt att en läkare inte kan ha fel.

[Angel]

Kommer förmodligen snart ett nytt insulin som inte gör att man lättare går upp i vikt.