Kosttillskott vid cellgifter - Sidan 12

puls · 2010-01-05, 17:44

Vill bara ge dig omtanke och en maaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa aaaaaaaaassa STÄRKANDE kramar!!!

/ Lisen

Grumba · 2010-01-06, 18:29

Jag tackar för uppmuntran. Just nu är jag väldigt glad över en rejäl träningsvärk i bålen.
Farligt att hänga på bra mycket yngre killar när dom ska dunka bålträning.

Detta kommer kännas imorgon

Grumba · 2010-01-29, 21:09

Nu har det gått en vecka sedan jag skrevs ut från senaste behanlingen på sjukan.
Denna gången blev lite annorlunda då jag passade på att fylla hela 35 år när jag låg inne,

.
Personalen är helt underbara. Dom kom in på morgonen och sjöng samt att jag fick lite te och kakor (skumt att käka det de första man gör på dagen men det gick det också).

Annars hände det inte så mycket förutom en hel del besök från vänner och familj samma dag som jag fyllde år. Infromationsmässigt fick jag reda på att detta skulle vara den sista behanlingen enligt studien jag är med i. Men hurvida dom ska gå vidare nu visste dom inte riktigt.

Tumörerna har, enligt senaste röntgen jag gjorde strax innan Jul, stannat upp förutom att det tillkommit en liten liten kantig förändring i ena lungan. Om det är något eller ej vet dom inte.

Åter till saken vad dom ska göra. Vad jag förstod så står det mellan att fortsätta med någon form av behanling eller operation. Detta hade dom möte om i onsdags. Men jag har givetvis inte fått reda på vad dom kom fram till. Jag har en tid för ny behandling den 15:e feb men om det blir operation så stryks den.

Igår var jag även på en intervju på sjukan om hur vården kan förbättras för patienter som går igenom en cellgiftsbehanling. Det var mycket intressant och jag hoppas mina tankar gick fram ordentligt. En grej som slog mig var, vi var 4 patienter som fick frågor, att så fort jag eller någon av dom andra nämnde en grej om hur anhöriga eller hur man har mått och tänkt. Så nickade alla och höll med, skönt att veta att man är faktiskt inte ensam om detta.

I övrigt så kämpar jag på med träningen. Just nu är mina armar inte med riktigt så om det är svårläst och många stavfel så får jag skylla på det. Ja jag har kört en hel del biceps och triceps idag, uj uj uj.

Sköt om er så hörs vi snart igen.

Kram på er!

Erik W · 2010-01-30, 14:18

Otroligt berörande läsning. Man kan ju må dåligt över mindre, men när man läser något sånt här så får man en påminnelse om hur jobbigt vissa har det.

Stay strong!

Schroder · 2010-01-30, 16:35

kämpa på och hoppas allt blir bra !

puls · 2010-01-31, 07:15

Det är jätteviktigt för oss som inte är så här sjuka att höra om ditt liv. En annan klagar över en liten förkylning el en stukad fot som gör att man missar en tävling. Många behöver se på sina liv ur fler perspektiv. Fortsätt gärna skriva, det blir säkert viktigt för många. Stärkande kramar.

Grumba · 2010-02-01, 22:41

Självklart kommer jag skriva.
Sluta nu är det inget jag tänkt göra.
Men en sak som jag funderat rätt mycket på.
Om/när jag blir frisk. Hur blir det då? Jag tror nämligen att hur det än blir så kommer jag aldrig undan detta. Det kommer alltid finnas i bakhuvudet. Kommer det komma tillbaka? Osv osv osv.
Men jag får lära mig att leva med det helt enkelt. En sak som jag helt klart har lagt på is på obestämd framtid det är kärleken. För det har jag insett att det blir extremt svårt att kombinera behandlingar/operationer samt kärlek, för att inte säga omöjligt. Låter kanske negativt och egoistiskt! Ja kanske det, men efter att ha pratat med flera patienter i liknande situation så säger alla samma sak. Förutom dom som hade ett långt förhållande innan dom blev sjuka, där håller det bättre av någon anledning.

nä jag får hålla mig till träning och andra nöjen helt enkelt.

"väntar fortfarande på vad som kommer att hända här näst"

Grumba · 2010-02-10, 21:32

Då har jag fått reda på lite mer om vad som ska hända iaf.
Dom kommer fortsätta med behanlingarna som jag fått nu det senaste.
Hur länge vet jag inte, men det går inte att få för mycket av detta. På sikt bryter det ner njurar samt kan ge hörselskador och skador på hjärtat. Mindre bra.
Vad som händer efter detta vet jag inte. Om det blir operation eller annat får framtiden utvisa.
Tyvärr får jag säga att just nu känns det tufft. Ovissheten är det värsta av allt.
Plus massa annat som hänger över mig och sakta men säkert bryter ner mig.

Men jag ska la ta mig igenom detta också!

Ha de gött!

Grumba · 2010-02-16, 12:04

Snacka om att saker ändras snabbt.
Igår åkte jag in till sjukan beredd på att jag skulle få ligga inne till på torsdag.
Men se där hade jag fel.
Nä istället så vill dom prova en annan behandling på mig som tyska läkare hade rekommenderat för min typ av cancer. Denna behandling är egentligen för tjocktarmscancer bland annat men i Tyskland så hade det tydligen även visat effekt på den typen jag har.
Sagt åh gjort. Efter lång väntan så fick jag till slut min behandling som pågick i 30 min sedan fick jag dra hem. Den här behandlingen funkar som så att en gång i veckan får jag behandling 30 min på sjukan. Övrig tid äter jag ännu en tablett som jag tar morgon och kväll. Såhär håller man på i 3 veckor för att sedan vila den 4:e. Sedan kör man igång igen.
Jag fick även info om att ett läkemedelsföretag hade varit i kontakt med min huvudläkare om en ny medicin som skulle funka på min cancertyp. Så det är nästa steg om detta inte skulle funka.
Operation är möjligt rent tekniskt. Men skulle dom operera nu så är riskerna väldigt stora att det dyker upp nya grejer i framförallt lungorna och då har operationen varit till ingen nytta. Så målet nu är att få en stabil sjukdomsbild för att sedan eventuellt gå in och ta bort skiten. Vilket iofs kan komma att innebära lite sämre lungkapacitet. Men de må va hänt.

Så där står jag nu. Orolig självklart. Men vad ska jag göra?
Annars så funkar det mesta bra för mig gällande träning och mat iaf. Övriga grejer är som förut (se tidigare inlägg jag gjort)

Sköt om er!