Citat:
Ursprungligen postat av Bärs
Det är detta jag inte förstår (jag återkommer till de andra synpunkterna senare). Om man springer utan skor så långsamt det går, dvs. på stället eller riktigt förbaskat långsamt framåt, kommer man definitivt inte att landa på hälen. Automatiskt landar man på framfoten för att undvika stöten. Frågan är varför man skulle byta löpteknik till att landa på hälen när man springer lite snabbare, för att byta tillbaka till framfotslöpning när man springer riktigt snabbt. Det verkar inte logiskt. Mer logiskt är det att man oavsett tempo springer på framfoten, som Pirie rekommenderar. Det är det Pirie syftar på med naturlig löpning eftersom det är så vi springer utan skor. Dagens skor är ju tyvärr inte utformade för sådan löpning och då börjar folk rulla på foten i stället - med en massa problem som har med pronation etc. som följd. Pronation som begrepp är ju inte relevant om man landar på framfoten.
5min/km är nog snabbare är de flesta motionärer håller under en vanlig runda. Jag tycker det går alldeles utmärkt att landa på framfoten i det tempot.
|
Kroppen strävar hela tiden efter att förbruka så lite energi som möjligt. Om du landar på framfoten beror det helt enkelt på att det är det mest effektiva sättet att ta emot stöten och fjädra tillbaka en del av kraften till nästa löpsteg. Går det långsamt så tappar du fjärdring om du sätter i hälen, går det snabbt så tappar du fart när du sätter i hälen framför kroppen, går det i en hastighet där i mellan så rullar man över foten på ett naturligt sätt utan att tappa fjädring eller fart.
Vid de låga hastigheterna som du beskriver så är dessutom det naturliga att gå och inte att jogga.
Citat:
”It seems likely that the decision as to whether to run or walk depends upon the level of damping. In a similar fashion, Alexander (1992) suggested that the decision to walk or run is a question of minimizing energy expenditure. These two views are not in opposition – the findings of this study point out the extra energy involved in achieving the required level of damping at low running speeds.”
|
Leg stiffness and damping factors as a function of running speed
Sports Engineering. Vol. 5, no. 3, pp. 129-139. 2002
De som rullar på foten (häl i först) när de springer med skor rullar även när de springer/joggar barfota.
från artikeln ovan
En artikel till som påvisar samma sak:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/q...&dopt=Citation
De skillnader man har märkt vid undersökningar är att man har en mer plantarflekterad fot för att minska på kraften som drabbar hälen och på så sätt få en mer effektiv fjädring och samtidigt minska på kraften som tas upp av benen (energieffektivitet). Samma fenomen ser man vid löpning på asfalt, som vi diskutterade tidigare, där man inte flekterar knät lika mycket som på mjukt underlag för att spara på energi.
Min åsikt är att den mest naturliga löpstilen för människan är den löpstil som tar honom/henne så långt som möjligt på så lite energi som möjligt. Det om något stämmer med evolutionen.
Att spara på energi är enligt mig inget som man behöver bry sig om längre, utan det som alla (förutom dom som tävlar i distanslöpning) bör koncentrera sig på är att få ut så många hälsobefrämjande effekter som möjligt av löpningen utan att bli skadad.
Att alltid springa på framfoten är säkert ett sätt för en del personer att uppnå det målet (och kanske energisnålhet med). För andra så leder det direkt till att de får problem med mellanfoten, kanske på grund av att de inte är anpassade anatomiskt för det eller möjligen för att de helt enkelt inte är vana vid den nya tekniken.
Jag vet inte vilken löpstil som är bäst då det finns väldigt få studier på effekterna av en övergång till en löpstil där man landar på framfoten, men det jag tror är att det varierar från person till person. Det finns personer som skadar sig direkt när de börjar springa längre sträckor och de kan säkert gynnas av att byta löpteknik, medan det finns dem som springer hur mycket som helst på hälarna och aldrig råkar ut för skador.
Det Pirie gör i sin bok, och som är orsaken till vår diskussion, är att han dogmatiserar istället för att diskutera. Jag håller med om mycket men tycker inte att hans bok är bra för en person som inte kan något om löpning att läsa. Detta för att man lätt uppfattar det som att Pirie har lösningen på allt och att alla andra inte har någon som helst grund till det dem säger. Sen finns där ju som jag visat tidigare i tråden en hel del påståenden som går att ifrågasätta.
Gällande skor så kan jag säga att jag också anser att man inte ska ha för tjocka sulor och framför allt inte skor som har en häl som skiljer sig för mycket i höjd från framdelen. Inte för att det gör så att folk löper ”fel”, utan för att jag tror att de ökar skaderisken då man tappar mycket av proprioceptionen i fotsulan samtidigt som man får en ökad hävarm kring fotleden som ökar risken för stukningar. Hög häl kan också påverka fjädereffekten i hälsenan även om den effekten nog är liten när det bara skiljer någon cm.
Visst påverkar skor det sättet man löper på. På olika sätt beroende på hur dem är utformade, men jag skulle för den sakens skull inte vilja påstå att det alltid är fel. Vissa är inte födda med den perfekta fysiken för löpning och då får man korrigera för de felen genom yttre påverkan. Problemet idag är att folk köper skor mer efter hur der ser ut och hur mycket de kostar istället för hur det passar just dem.
Nike har en serie av joggingskor som heter free, dem tror jag är väldigt bra för löpning och visar också på att skoindustrin anpassar sina skor efter senaste vetenskapen. De riktigt höga hälarna på löparskor försvann efter vad jag hört (jag är inte så gammal själv så jag minns men jag har läst det på flertalet ställen) redan i slutet av 80, början av 90-talet när man märkte att de inte var något bra (notera att Pirie’s bok är 10år gammal och Pirie själv dog 1991 så ”faktan” är äldre än så).
Nike free