Viktigaste för viktminskning??

Jag har en kompis som är 178 lång och väger 110 kg. Han är FET!!!

Han hatar att träna på gym men spelar innebandy, fotboll, tennis och gör det bra och ofta. Ibland upp till 8 gånger per vecka.

Som ni säkert förstår så tycker han om mat och dricker gärna några pilsner till helgen.

Som jag kan minnas så har han försökt gå ner i vikt vid massor av tillfällen. Han har prövat att fasta, han har testat olika former av bantning. Tror att senaste tillfället var enligt danska rikshospitalets metod.

Jag vet att han vill gå ner men har varken kunskap eller motivation för långvariga förändringar.

Nu till min fråga. Vilken är den viktigaste förändringen han måste göra? Vilka enkla steg kan han ta för att lyckas? Kan det vara en bra början att föreslå en rejäl morgonpromenad och sedan en talrik med havregrynsgröt och lättmjölk?

Kom gärna med tips och förslag så får vi se vad det kan bli till slut

[gasoliner]

till att börja med se över hur,vad och när han äter. ta bort det värsta onödiga,tex en halv pizza istället för en hel,chips och godis osv..

fler mindre måltider under dagen är ett måste.
kan tipsa om någon av pauluns böcker
"allt om glykemiskt index"
"effektiv diet"
"allt om fettförbränning"
med lite egen kunskap så blir allt så mycket lättare.

Fredrik pauluns hemsida

[Viveqa]

Att ta det lungt och försiktigt tror jag är viktigt;

Inget "mitt nya liv börjar på måndag" med jättehöga krav och mål.

Det tar tid att förändra vanor och det är antagligen inte så att han har sämre vilja och karaktär än andra, han är bara fast i fel vanor.

Små succesiva förändringar i rätt riktning, uppmuntra honom så fort han gör någotting litet i rätt riktning _just_nu_ istället för att han hela tiden ska känna sig misslyckad när han inte klarat kraven han satt på sig själv.

Alltså att han sätter mål, lär sig hur man tar sig dit (genom ex. pauluns böcker) och låter det ta den tid det krävs för att förändringarna ska bli varaktiga.

[Viveqa]

Appråpå vanor, så är smaksinnet och vad man tycker är gott till stor del en vanesak,
vid ex. byte från vanlig mjölk till minimjölk så smakar det oftast vatten till att börja med , men sedan så smakar det som mjölk alltid har smakat.

Som när man var barn och skulle äta nya sorters mat.

Be honom kolla in denna länken. http://danjohn.org/tiff_files/frame.html
MVH/Matte

Allra viktigast är ju att han vill. Har själv varit överviktig och det är (hör å häpna!) inte alla som vill. Själv mådde jag utmärkt.

Du skriver själv att han tränar mycket och då mår han antagligen bra. Därmed inte sagt att han inte skulle få en kick av rätt mängd näringsrik kost och mindre att släpa på. Själv är jag sedan några år normalviktig och håller på å fixa lite muskler - mår fortfarande utmärkt! Skillnaden är att lära sig känna efter vad kroppen behöver och att bli av med tanken att det inte är man själv som påverkar formen. Kan kännas så när man inte hittat balansen.

VILL han så letar han rätt på hjälp, har han frågat dig om hjälp så ska du självklart guida honom rätt i "djungeln" å visa att det inte behövs mer än "ren" mat och kanske att han varierar träningen mer. Känner att han borde så är det svårare. Då söker man gärna genvägar.. Det verkar som om det är en hemligt trollformel som jagas när det i själva verket gäller att förenkliga. Va själv ingen lat tjockis, jag hade tusen järn i elden, tränade, och åt sällan. Undrade ofta hur lite smala egentligen åt - själv åt jag ju knappt å när jag väl åt var jag uthungrad - åt- fick ångest... Enkla tips är att äta ofta ofta och att se till att ha lite regelbundenheter överlag, å att inte stressa runt å glömma bort att fylla på med vätska och näring.

Det värsta som finns är viktigpettrar som talar om för en att man inte ska käka godis (nähää??), som antyder att man nog skulle må bättre om man gick ner i vikt och som inte låter en glömma att man är stor.. för det ger ofelbart motsatt effekt. Man äter på trots - eller för att man tror att man saknar "karaktär". Eller så tappar han vikt men kanske även träningsglädjen eller självkänslan om han märker omgivningens glädje över viktnedgången. Kanske. Så var det för mig. Det folk inte tänker på när de berömmer en när man tappat mycket vikt är att de samtidigt klankar ner på den man var. Det är svårt det där...

Är det nu så att han efterfrågat din hjälp så är det bästa rådet jag kan ge att lägga till innan man tar bort. Dvs - lägg till morgonpromenader. Lägg till en massa grönsaker. GÄRNA styrketräning. Mer vatten, mer magert protein. Kroppen blir bortskämd med de nya vanorna och det finns mindre utrymme för pizza å sånt. Det är alltid bättre att lägga till än att ta bort, hur kul är förbud? (å att ha kul är ju viktigast). Lägg till en idealiskt nyttig dag i veckan. Utöka dem succesivt å lägg till slut till en ätardag.

Han har antagligen djupt rotade vanor, och sånt ändrar man ju inte över en natt (om man inte vill få det riktigt jobbigt å sedan återfall).

Hoppas han får smak för det ljuuva livet! Helt ute å cyklar är han ju inte, han verkar ju gilla att träna! Han kommer säkert gilla det ännu mer med rätt bränsle å mer muskler också!

Glömde säga att för min del var det 30 kg som rök på ett halvår.. nu ett par år senare har jag fortfarande inte sett till dem.. däremot börjar musklerna synas..

(skrev långt förut, kan sammanfatta: äta ofta, stressa mindre, ha kul, variera träningen, STYRKETRÄNA (va verkligen viktigast tror jag själv - hittade en träningsform jag aldrig kommer släppa), vakna till liv på morgonen genom en prommis.. inga konstigheter alls).

[Lave]

Håller med Lella.
Jag skulle också säg, börja styrketräna, ofta (inte alltid) har överviktiga redan en hel del muskler under fettet och varför inte utnyttja det ?

Utöver det är det som sagt förbättrad kost, många små mål, mycket grönsaker, rätt fett (och ev mindre), mer protein, lagom med kolhydrater. Men framför allt motivation!

Morgonpromenader, cykling, löpning m.m - dvs all kardioträning är både viktig och nyttig - i lagom mängd.

Jag tappade själv från 95->75 kg för några år sedan, bara genom att äta mindre och mer rätt. Och lägga in löpning 3 ggr i veckan. På den tiden gick jag upp bara jag tittade på en pizza, idag har jag en förbränning som är på andra hållet. På gott o ont
Hade jag då vetat det jag vet idag om kost och träning hade jag nog gjort annorlunda, men det fungerade i alla fall.

Lycka till!