Behöver lite tankar, synpunkter och råd
Jag har lite issues med det här med mat ibland. (Som jag tror till stor del beror på kräkfobi jag har, och eftersom man kan bli dålig av mat så är jag ibland överdrivet fixerad vid hur maten har tilllagats, att den verkligen är genomstekt, hur den har hanterats osv Allt för att den ska vara så "säker" som möjligt)
Hur som helst: Jag arbetar på ett boende för barn, avlastningshem. Vi lagar all mat själva och vi äter tillsammans med kidsen. Jättebra. Förrutom att det utvecklat sig till ett mindre företag för mig att hela tiden se till att antingen det blir jag som lagar maten ( då kan jag se till att den hanteras så att jag vet att den är okej) eller försöka styra vilken mat som ska ätas om nån annan ska laga den. (Viss mat är det ju mindre risk med osv)
Ska säga att jag har inte problem med alla som lagar maten, de flesta litar jag på typ helt och hållet ( eller iaf inte mindre än på mig själv. Det händer att jag inte litar på mig själv nämligen också
) Men en del litar jag inte alls på och jag vill verkligen inte äta vissas mat.
Förrutom att grundproblemet är att jag har en överdriven rädsla för det här och att det har tagit för stor plats ( är medveten om detta) så vill jag veta hur jag ska göra. ( Nu är det liksom som det är och man ändrar inte såna här grejor över en natt)
Jag pallar inte hålla på längre. Hur skulle ni göra?
Skulle ni tala om för de ni jobbar med ( de jag jobbar mest med räcker, vi är bara 4 med mig i mitt lag) hur det ligger till? För man lär ju undra varför jag inte äter och har med mig egen mat ibland. Plus att jag känner att jag pikar de andra, typ att deras mat smakar skit, fast att det inte beror på det utan det bara e jag som är...knäpp. Jag kan absolut tänka mig att berätta, det är ju som det är och detta är bara en liten del av mig och en kille vet redan typ. Men jag är orolig för hur det blir sen. Kommer de liksom tycka synd om mig de gångerna jag får äta mackor/ ta fram matlåda? "Aha, nu har hon såndär ångest igen. Så får hon äta mackor. Stackars"
Jag vill verkligen inte det. För det är inte synd om mig. Jag klarar bara inte av att äta all mat just nu. Det jobbiga är att de andra inte vet och att jag måste hålla på och hela tiden se till så att maten blir "säker"
Förstår att detta är svårt att svara på, men hur fanken löser man det här?
Önskar jag kunde säga att jag är allergisk, ingen skulle fundera mer över det liksom. Visst det är tråkigt, men det är som det är, och så vill jag att man ska se detta också.
Även om jag kan skämta om min nojjighet och gör ganska ofta så vill jag gärna att ni håller tråden seriös. Inte läge att skämta just nu alltså. Tack