Stora löpartråden

[Rahf]

+80km in. Huvuden är pigga, men kroppar sköra. Snart gör det ont på riktigt för många. Det har även varit flertalet som brutit loppet vid kontroll på 84km.

Jäklar alltså. Det här med ultra-trail är tärande, hör ni.

[speedy83]

Ursprungligen postat av Rahf

+80km in. Huvuden är pigga, men kroppar sköra. Snart gör det ont på riktigt för många. Det har även varit flertalet som brutit loppet vid kontroll på 84km.

Jäklar alltså. Det här med ultra-trail är tärande, hör ni.

Men jag är sjukt sugen på att testa! Dock känns ju 75km som utmaning nog

[Donner]

Ursprungligen postat av speedy83

Men jag är sjukt sugen på att testa! Dock känns ju 75km som utmaning nog

Gör det, det är bland det roligaste som finns Sprang Ecotrail Stockholm 80 km igår. Nytt PB i distans men satan så roligt det är. Smärta och förtvivlan blandat med skratt och att man mår hur bra som helst. Var övertränad inför detta lopp så låren var trötta redan efter 16 km. Är därför extra nöjd med insatsen. Sprang med en snubbe som var i en liknande situation från km 30 och vi korsade mållinjen tillsammans. Det är inte i många andra sporter man får uppleva sådant.

[Rahf]

Ursprungligen postat av speedy83

Men jag är sjukt sugen på att testa! Dock känns ju 75km som utmaning nog

Ursprungligen postat av Donner

Gör det, det är bland det roligaste som finns Sprang Ecotrail Stockholm 80 km igår. Nytt PB i distans men satan så roligt det är. Smärta och förtvivlan blandat med skratt och att man mår hur bra som helst. Var övertränad inför detta lopp så låren var trötta redan efter 16 km. Är därför extra nöjd med insatsen. Sprang med en snubbe som var i en liknande situation från km 30 och vi korsade mållinjen tillsammans. Det är inte i många andra sporter man får uppleva sådant.

Kan säga att alla löpare under dygnets alla timmar var eniga: HCU är ett enormt tufft lopp. Verkligen demoraliserande, tekniskt svårt, och bara oändligt långt.

Är man, som jag, inne på sina första år med löpning och trail är 75km mer än tillräckligt.

[speedy83]

Ursprungligen postat av Donner

Gör det, det är bland det roligaste som finns Sprang Ecotrail Stockholm 80 km igår. Nytt PB i distans men satan så roligt det är. Smärta och förtvivlan blandat med skratt och att man mår hur bra som helst. Var övertränad inför detta lopp så låren var trötta redan efter 16 km. Är därför extra nöjd med insatsen. Sprang med en snubbe som var i en liknande situation från km 30 och vi korsade mållinjen tillsammans. Det är inte i många andra sporter man får uppleva sådant.

Helt klart lockande!!

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av Donner

Gör det, det är bland det roligaste som finns Sprang Ecotrail Stockholm 80 km igår. Nytt PB i distans men satan så roligt det är. Smärta och förtvivlan blandat med skratt och att man mår hur bra som helst. Var övertränad inför detta lopp så låren var trötta redan efter 16 km. Är därför extra nöjd med insatsen. Sprang med en snubbe som var i en liknande situation från km 30 och vi korsade mållinjen tillsammans. Det är inte i många andra sporter man får uppleva sådant.

Har du lust att berätta lite mer? Är intresserad av din kapacitet på andra distanser(typ milen, halv- och helmara), hur mycket du ungefär springer under en vecka(total distans) samt hur ditt lopp såg ut. Hur ofta stannade du och vilade, hur ofta gick du etc. På ett ungefär bara.

Det är ju så vansinnigt långt att det knappt går att ta in. Jag förstår att det bara är att göra det om man känner för det då man aldrig lär bli fysiskt redo för den sortens distanser men jag ska liksom vänja kroppen vid 30K i år. Nästa år är väl ett naturligt steg ett maraton. Men det där jävla loppet är ju mer eller mindre dubbla den distansen.

[Rahf]

Kan notera mina erfarenheter från lördagen, Markus, då jag dels tog emot löpare vid varje station, dels var 'tvungen' att hjälpa min vän klara sista 20km.

- Många såg inte ut att vara särskilda fantomer. Vare sig kroppsligt eller löparmässigt.

- Täten var alla dundersmala löpare, men många jag pratade med hade också inget särskilt intresse av distanser under halvmara.

- Alla som sprang med partner hela vägen klarade sig bättre. Alla. Man peppar varann, och när det är motigt så finns en tyst dragkraft från sin medlöpare.

- Alla som fokuserade sin energi på människorna runtomkring såg gladare ut, och klagade mindre. När man fastnar i negativa spiralen. Det var leende debriefs från många vid varje matstation.

- Det slutade handla om tid för merparten efter en viss tid. Istället var det en fot framför den andra.

- Springer man ett lopp som har gott om teknisk trail måste man ha lite erfarenhet av underlaget innan. Annars kommer det vara så otroligt jobbigt att tackla.

- Förberedelser med utrustning är A och O; även om löpare inte använde eller bytte allting från deras dropbags vid vissa matstationer.

- Man springer alltid med cirka 2-3kg extra vikt på kroppen. Dels vätska, dels överdragskläder, och sen ens val av energi.

- Det viktigaste man behöver i benen verkar vara distans på rätt underlag. Hastighet spelar ingen roll.

- Alla gick i uppförsbackar och på svåra tekniska bitar.

[speedy83]

Ursprungligen postat av Rahf

Kan notera mina erfarenheter från lördagen, Markus, då jag dels tog emot löpare vid varje station, dels var 'tvungen' att hjälpa min vän klara sista 20km.

- Många såg inte ut att vara särskilda fantomer. Vare sig kroppsligt eller löparmässigt.

- Täten var alla dundersmala löpare, men många jag pratade med hade också inget särskilt intresse av distanser under halvmara.

- Alla som sprang med partner hela vägen klarade sig bättre. Alla. Man peppar varann, och när det är motigt så finns en tyst dragkraft från sin medlöpare.

- Alla som fokuserade sin energi på människorna runtomkring såg gladare ut, och klagade mindre. När man fastnar i negativa spiralen. Det var leende debriefs från många vid varje matstation.

- Det slutade handla om tid för merparten efter en viss tid. Istället var det en fot framför den andra.

- Springer man ett lopp som har gott om teknisk trail måste man ha lite erfarenhet av underlaget innan. Annars kommer det vara så otroligt jobbigt att tackla.

- Förberedelser med utrustning är A och O; även om löpare inte använde eller bytte allting från deras dropbags vid vissa matstationer.

- Man springer alltid med cirka 2-3kg extra vikt på kroppen. Dels vätska, dels överdragskläder, och sen ens val av energi.

- Det viktigaste man behöver i benen verkar vara distans på rätt underlag. Hastighet spelar ingen roll.

- Alla gick i uppförsbackar och på svåra tekniska bitar.

Låer som något som passar mig som totalt saknar snabbhet i distanser över 60m

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av Rahf

Kan notera mina erfarenheter från lördagen, Markus, då jag dels tog emot löpare vid varje station, dels var 'tvungen' att hjälpa min vän klara sista 20km.

- Många såg inte ut att vara särskilda fantomer. Vare sig kroppsligt eller löparmässigt.

- Täten var alla dundersmala löpare, men många jag pratade med hade också inget särskilt intresse av distanser under halvmara.

- Alla som sprang med partner hela vägen klarade sig bättre. Alla. Man peppar varann, och när det är motigt så finns en tyst dragkraft från sin medlöpare.

- Alla som fokuserade sin energi på människorna runtomkring såg gladare ut, och klagade mindre. När man fastnar i negativa spiralen. Det var leende debriefs från många vid varje matstation.

- Det slutade handla om tid för merparten efter en viss tid. Istället var det en fot framför den andra.

- Springer man ett lopp som har gott om teknisk trail måste man ha lite erfarenhet av underlaget innan. Annars kommer det vara så otroligt jobbigt att tackla.

- Förberedelser med utrustning är A och O; även om löpare inte använde eller bytte allting från deras dropbags vid vissa matstationer.

- Man springer alltid med cirka 2-3kg extra vikt på kroppen. Dels vätska, dels överdragskläder, och sen ens val av energi.

- Det viktigaste man behöver i benen verkar vara distans på rätt underlag. Hastighet spelar ingen roll.

- Alla gick i uppförsbackar och på svåra tekniska bitar.

Tack för info! Någon gång lär man väl testa något liknande men spontana känslan är att det dröjer. Rätt gött med lopp där man ser ett slut på det hela.

[Donner]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Har du lust att berätta lite mer? Är intresserad av din kapacitet på andra distanser(typ milen, halv- och helmara), hur mycket du ungefär springer under en vecka(total distans) samt hur ditt lopp såg ut. Hur ofta stannade du och vilade, hur ofta gick du etc. På ett ungefär bara.

Det är ju så vansinnigt långt att det knappt går att ta in. Jag förstår att det bara är att göra det om man känner för det då man aldrig lär bli fysiskt redo för den sortens distanser men jag ska liksom vänja kroppen vid 30K i år. Nästa år är väl ett naturligt steg ett maraton. Men det där jävla loppet är ju mer eller mindre dubbla den distansen.

Absolut, börjar med hur jag springer i övrigt sedan följer en race report
Jag är ingen snabb löpare alls, om man ser till mängden löpning jag tränar. Hade jag gått all in på milen hade jag kanske landat på 38 minuter kräkfärdig och själlös. Halvmara och mara har jag aldrig sprungit för att göra en bra tid så kan inte ge svar på det. Är i grund och botten en naturmänniska som älskar att vandra och att vara ute i naturen. Detta har gett mig en bra vana av "time on feet" vilket är väsentligt. Detta kompinerat med ett hyfsat pannben och en förmåga att "stänga av" gör att jag är bättre på ultradistanser än t ex mara eller milen.
Har varit ganska skade och sjukdoms-drabbad denna våren men kan jag springa på utan känningar någonstans så vill ja ha in minst 50 km i veckan. Har jag tiden blir det mellan 70 och 90 km. På vardagarna blir det oftast mellan 10 och 20 km sedan drar jag till med långrundorna på helgen på allt mellan 25 och 40 km på lördagen följt av antingen en till långrunda på söndagen eller backträning i några timmar (Tromsö Skyrace ligger runt kröken så behöver få in höjdmeter). Kommer vardagslivet inte emellan är det så jag vill att en vecka ska se ut. Försöker att pussla för att få ihop det, vilket oftast går, men ibland får jag korta ner rundorna eller helt enkelt skippa dom. Träningen sker till 80 % i ett relativt lugnt tempo (har svårt att springa väldigt långsamt om det inte är tekniskt underlag). De resterande 20% är tröskel eller tempo-pass eller hård backträning. Minns inte när jag körda rena intervaller senast.

I nästa inlägg kommer en novell till race report

[Donner]

Race report:

Åkte upp till Stockholm på torsdagen för att jag tycker om att vara på plats i god tid. Checkade in på ett alldeles för fint hotell då detta i princip var det enda rummet i hela Stockholm som inte var bokat när jag tisdagen innan fått beskedet om att den jag skulle sova hos åkt på kraftig influensa. Jobbade från hotellet på fredagen fram till runt 11-tiden då jag begav mig in till stan för att gå en sväng samt hämta ut race-bib. Här kommer erfarenhet 1 in, var inte för länge på fötter dagen innan ett lopp. Jag gick runt i drygt 4 timmar non-stop, detta kombinerat med att jag känt mig övertränad bara 4 dagar tidigare kommer att vara mitt första bakslag i loppet.

Efter att ha ätit den obligatoriska innan-lopp-måltiden på Max beger jag mig hem til hotellet igen. Packar och gör iordning ALLT innan loppet för att jag utan att behöva använda hjärnan morgonen innan loppet ska få med mig det jag behöver. Lyckas somna i god tid och får nog 7 timmars sömn innan klockan ringer 05:15. Taxin kommer 05:45 för att köra mig till startplatsen. Är där runt 06:00 och kan i lugn och ro sätta mig ner och ta det lugnt (loppet börjar 07:00). Runt 06:30 tar jag min energidryck och en tunnbrödsrulle med nutella.

Starten går och taggad som jag är hakar jag på semi-semi-eliten. Då det i början inte är särskilt tekniskt eller rent av tom är asfalst så brakar det iväg i ett snabbt tempo (för att vara ett ultralopp).
Kollar på klockan lite då och då och ser att jag håller allt mellan 5-5:30 tempo samt springer allt som är uppför. Försöker sakta ner men åker dit igen med jämna mellanrum när det är transportsträckor mellan stigarna / grönområdena.
Detta slår tillbaka hårt, vid km 16 är mina ben trötta och stumma och jag inser att jag är rätt illa ute. Här uppstår det mentala fallet och negativa tankar uppstår. Jag slår av på tempot ordentligt och som tur är så är här nästan uteslutande singletrail eller teknisk terräng.

Första stationen är vid km 22 och jag försöker få i mig så mycket energi som möjligt. Godis, chips, sportdryck och lite annat smått och gott.
Men har inte riktigt aptit till att få i mig tillräckligt. Lyckas ta mig framåt i ett ganska bekvämt tempo några km, där jag hakar på ett gäng på 3-4 personer som jag försöker hålla samma fart som. De springer kanske 5-10 sekunder snabbare per km än vad jag hållt fram till att jag mötte dom. Efter drygt 5 km med dessa inser jag det är ohållbart och släpper dom. Jag börjar få slut på energi och tar en tunnbrödsrulle med nutella. Detta har nog varit det som räddade mig från att gå in i väggen. Vid km 30 har tröttheten i benen nästan släppt och där sluter jag upp med en annan löpare som befinner sig i samma situation som mig, det är helt enkelt ingen formtoppning vi har lyckats få in
Här har vattnet varit slut ett tag och fast att det är tidigt på morgonen så har jag tappat väldigt mycket vätska trots att jag tagit salttabletter och druckit mycket. Men vi tar oss framåt i ett ganska stadigt tempo och vid km 36 så finns där en kran, vi fyller på med vätska och spolar även huvudet med iskallt vatten. Det gjorde susen. Härifrån glider det på ganska bra.

Vid nästa station som ligger på km 44 har segheten i benen sedan tidigare försvunnit och den mentala biten är stark. Här lyckas jag få i mig bra med energi. Nu är det mindre än halvvägs kvar och stationerna är tätare. Vi tuffar på i ett stadigt och bra, om än långsamt, tempo till nästa station (km 56). Här börjar kroppen bli lite sliten men den mentala biten är fortfarande på topp. Här har även en tredje löpare anslutit sig till oss och vi kör på som de tre musketörerna. Mentalt är det nerförsbacke även om hastigheten avtar allt som kilometrarna går.

Vid km 60 börjar vi alla tre bli ganska slitna och det blir mycket gång. Vi försöker att gå 300 meter sedan jobba 700 sålänge terrängen tillåter. Vi kommer till km 64 och humöret är på topp, vi skämtar och skrattar med de i stationen. Min aptit har dock dalat ordentligt och allt jag lyckas få i mig är ett par chips och gult gelegodis som just då var det absolut godaste i världen. Vi tuffar vidare även om kroppen börjar bli ordentligt sliten här. Det blir mycket gång och de tuffa stigningarna tar lång tid. Vi fortsätter köra på 300/700-metoden som vi absolut vill påstå att vi uppfunnit. Vi når km 70 och nu är vi helt plötsligt nere på singeltal i km kvar, "det är ju ingenting" utbrister vi.

Vid km 72 är det ytterligare en station. Jag lyckas knappt få i mig någon energi och börjar att känna mig smått illamående. Men detta trycks snabbt undan av att det knappt är något kvar av loppen.

Från km 72 vill jag minnas att vi sprang på rätt bra, men när vi väl gick var det i ett väldigt långsamt tempo.

Vid km 76 låg där en sista station med endast vatten och sportdryck. Denna sprang vi förbi då vi alla tre bara ville ta oss i mål.
Vi är inne i stan igen och alla människor som hejade på en gjorde att vi sprang på rätt bra (bra i detta fallet är runt 6:30 tempo). Vi sprang så mycket vi kunde här och då vi var inne i stan igen så var det massa människor som hejade och sporrade en vilket gjorde en extra motiverad att jogga på. Vi korsar mållinjen tillsammans alla tre och kramar om varandra.

Allt som allt så var det är sjukt kul lopp och jag är så innerligt glad att jag hade äran att springa med dessa två supermän som hjälpte till att hålla det mentala på plats.

Erfarenheter till nästa lopp:
Spring hellre en kort runda på 1-2 km dagen innan loppet och vila sedan resten av dagen än att gå runt i en storsdag i flera timmar.
Lägga upp träningen bättre innan så att kroppen hinner återhämta sig och peaka till loppet.

Dagarna efter:
Kroppen var förvånansvärt pigg igår. När jag gick och la mig efter loppet kändes det som att någon hade stuckit in en kniv i vänster vad. Har alltid för vana att ta en promenad dagen efter ett lopp och det hjälper verkligen. Idag har jag knappt känt av något alls. Lite trött i låren men annars har jag inte haft ont alls.

[svenbanan]

Kul läsning Donner!

Gött att loppet blev en såpass lyckad upplevelse trots missad formtoppning.

[speedy83]

Grymt roligt att läsa och det är med skräckblandad förtjusning minst sagt!

Blir dock inte ac skräck på något konstigt vis utan mest pepp dock ligger man ju lååångt ifrån några 50-70 km i veckan i dagsläget :O

[MackeJuve]

Tack för all info, det var intressant att läsa. Du är på en högre nivå helt klart. Blev dock också pepp då det lät ganska kul. Men det får dröja minst ett år. Troligtvis mer. Finns ju några steg på vägen att beta av innan

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

[svenbanan]

Ursprungligen postat av speedy83

Grymt roligt att läsa och det är med skräckblandad förtjusning minst sagt!

Blir dock inte ac skräck på något konstigt vis utan mest pepp dock ligger man ju lååångt ifrån några 50-70 km i veckan i dagsläget :O

Spring 1-2km längre varje vecka bara så kommer du lätt upp i de distanserna i år.

Sen får man tänka på att komma upp i 70km/v och hålla det ett par veckor inte ger samma effekt som ifall man sprungit under flera års tid och haft anständig träningsvolym.

Sen får man tänka på att det tar längre tid att träna upp hållfastheten i benen än att träna upp konditionen. Så man kan nog inte vara helt nybörjare och springa 10km vecka1 och öka 2km per vecka och springa 114km vecka52. Någonstans i denna progression behöver man även vila benen lite skulle jag tro. Men alla kan nog öka sin veckovolym med 2-3 mil under loppet av en sommar utan att riskera överbelastningsskador för att hållfastheten inte hängt med.