Är du rädd för att dö?

[redbullen]

Ursprungligen postat av agazza

Alla som nu inte är rädda för att dö, ni känner alltså att erat liv varit fullkomligt perfekt och ni gjort allt ni vill hinna göra innan ni slutar existera för evigt?

Tror ingen har levt ett fullkomligt perfekt liv, det finns alltid något man skulle vilja gjort annorlunda.
Mitt liv har inte varit prefekt, och jag vet inte hur det kommer bli i framtiden, men jag kommer göra mitt bästa så klart
Jag kör mitt race och så får de blir, och det får jag också acceptera..

//Peter

[jesse]

Ursprungligen postat av agazza

Alla som nu inte är rädda för att dö, ni känner alltså att erat liv varit fullkomligt perfekt och ni gjort allt ni vill hinna göra innan ni slutar existera för evigt?

Jag är rädd för döden. Så rädd för döden att jag tänker skippa den. Hur vet jag inte riktigt än, men jag spånar på det.

Nu trasslar du in dig, det har ju ingen betydelse om du hunnit göra allt du ville när du väl är död, sålunda finns det heller ingen anledning att vara rädd för döden pga att man inte ännu haft/upplevt ett perfekt liv.

[agazza]

Ursprungligen postat av Krampus

Det är väll inte det enda alternativet till att inte vara rädd för döden?

Nåpe, finns väl oändligt många alternativ. Så att säga att man inte är rädd för döden är bara skitsnack eller dålig insikt.

Ursprungligen postat av tobbo

Precis, du tänkte nog inte fullt ut där.

Hur tänkte du nu?

[useless]

jag är så rädd att dö ibland så när jag drömmer om den eller tänker djupt på tanken så får jag extrem panik och springer omkring och det känns som man inte får någon luft när man andas,inga ord kan beskriva hur det känns under och efteråt, brukar oftast sluta med att man lyckas stanna i köket och dricker iskallt vatten,efteråt känner man sig väldigt levande ,avslappnad och mottaglig .

Vill inte dö och vill inte vara ensam, hittade min självfrände och jag förstörde allt men insåg inte hur viktig hon var och hur trist ,meningslöst och likgiltigt livet var utan hon,försöker få tillbaka hon, skulle hon försvinna för gott och min familj skulle jag nog inte alls vara rädd för döden.

[elys]

Finns så mycket kvar i livet att göra, men jag är väl inte direkt rädd. Dock fick jag en tankeställare när en jämnårig kille blev påkörd här och dog. Hur fort det kan gå och hur plötsligt livet kan ta slut.

[Fatalist]

Ursprungligen postat av King Grub

Det är inget jag ser fram emot, men jag tänker inte gå och gruva mig innan det är dags.

+1, men byt ut början till livrädd.

[stafh]

Ursprungligen postat av agazza

Nåpe, finns väl oändligt många alternativ. Så att säga att man inte är rädd för döden är bara skitsnack eller dålig insikt.

Om man inte tycker det är så ballt att leva är väl döden inget att vara särskilt rädd för?

[Bönne]

De gånger jag varit nära att dö har jag varit rädd, knappast mer avtrubbad nu.

[pragmatist]

Klart det skrämmer en att inte få existera och uppleva saker längre. Men man kan ju hoppas att när det är dags så är man så gammal och trött/väck att man inte har så mycket utbyte av tillvaron i alla fall. När riktigt gamla, sjuka och senila släktingar gått bort så har jag mest tyckt att det verkat skönt för dem att det äntligen varit över. Deras liv var ju ändå slut, liksom. Och den döden finns ju ingen anledning att vara rädd för.

[bubbe]

Jag är mer rädd att få uppleva mina barn dö.

Iofs är jag rädd att inte heller få uppleva mina barn växa upp.

[Cilia]

Jag är rädd. Jag var inte det tidigare men när jag tänker på att dö nu så tycker jag det är läskigt och obehagligt. Allra mest att bli gammal och veta att tiden börjar ta slut. Det skrämmer mig.

[Ignatius72]

Inte rädd för döden i sig utan mer på konsekvenserna av den. Ibland så tänker jag på sorgen att inte få se barnen växa upp, inte få vara med och dela på alla deras upplevelser och lärdomar om jag skulle trilla av pinnen. Då blir jag lite rädd.

[stridis]

Ursprungligen postat av stafh

Om man inte tycker det är så ballt att leva är väl döden inget att vara särskilt rädd för?

Men sedan är det en jävla skillnad att inte vilja leva och vilja ta livet av sig här och nu. Den som bor i göteborg och har tråkigt en måndag kan ju ta och dra en sväng till göta älvbron och hoppa. 19.5 m segelfri höjd är klart hoppbart, bara man hoppar på rätt sätt. Tänk sedan att du skall göra om det på älvsborgsbron istället och känn hjärtat skena iväg...

[mangs]

Verkar generellt här som att många gått igenom en fas i livet när de inte varit rädda men när de sedan fått lite erfarenheter blivit mer rädda för döden. Så även jag. Kanske inte rädd men jag vill verkligen inte dö just nu.

Jag undrar om man när man är äldre kommer känna mindre oro för att ens liv faktiskt skall sluta. Jag tror det faktiskt. Den dagen när man har vuxna barn som i sin tur har en egen familj tror jag man kan slappna av på ett helt annat sätt. När ens banrnbarn är vuxna har man på något sätt gått hela varvet runt, i alla fall när det gäller familjelivet. Sedan finns det såklart många andra aspekter av livet.

Ingen av oss vet med säkerhet hur och när vi kommer dö och det är väl det som är skrämmande. Hade man fått datum och orsak hade ju mystiken försvunnit. När man väl är död bryr man sig nog inte nämnvärt men det blir ju tråkigt för alla andra i ens närhet. Det västa skulle helt klart varit om ens barn går bort före en själv. Min gammelfarmor blev 100 år och överlevde sin man och alla sina 4 barn, det kan inte har varit så kul, å andra sidan fick hon lära känna sina banrbarn, barnbarnsbarn och deras barn...

[palme]

Nej, hoppas det går snabbt bara.