Den ärligaste journalen på Kolo

[micke81]

\o/

[Anton Fräs]

Det går fortsatt bra, inga hetsätningar och äter rätt bra. Mår något bättre också så det känns skönt. Läkartiden tyvärr avbokad då hon var sjuk.

[Anton Fräs]

Det går fortsatt rätt bra, lyckades inte ta mig till gymet idag men ska gå imorgon istället. Fortsatt något bättre psykiskt mående, dock är jag väldigt trött men det beror nog mer på kaloriunderskottet (det känns så).

[Anton Fräs]

Hade tyvärr en liten hetsåtning igår men inget dramatiskt 8000 kcal race så det gjorde inte alltför mycket skada. Kommer inte lyckas med gym idag heller, men nytt försök imorgon. Bortsett från hetsätningen går det väldigt bra med maten.

[Shqypnia]

Du fixar det king! Kämpa på!

[shadowfire]

Kämpa på kompis! Apropå tröttheten så klagar typ alla på mitt jobb över den. Tror hösten, väderomslaget osv har gjort att de flesta generellt blivit lite trötta.

[Anton Fräs]

Tyvärr hetsätit 2-3 gånger över helgen och därför är vikten densamma idag som för en vecka sedan. Är också förlamande ledsen igen, verkligt nedstämd.

[mini]

Hoppas du hittar orken att göra iaf en sak som brukar göra dig lite mindre ledsen, typ gå ut i dagsljus, kolla någon bra serie, lyssna på musik eller så. Det har vänt förut, det vänder igen.

[micke81]

Ursprungligen postat av Anton Fräs

Tyvärr hetsätit 2-3 gånger över helgen och därför är vikten densamma idag som för en vecka sedan. Är också förlamande ledsen igen, verkligt nedstämd.

Hmm nog för att vi alla har mål i våra liv,men är det kanske så att du kanske skulle behöva ignorera vad det står på vågen en stund,liksom få en grej mindre att gräva ned dig i?

[Anton Fräs]

Ja det kan du ha rätt i. Men jag kände att jag ville arbeta mot något, vikten och psyket är delar av samma ekvation och jag trodde att jag kunde åtminstonte göra något åt det förstnämnda. Psyket verkar orubbligt om jag inte får proffessionell hjälp, jag har försökt otaliga gånger med det och det har väl gått minst sagt dåligt, backlash efter backlash. Iofs samma sak med vikten men jag måste försöka med något.

[bulldozer]

Har inte hängt på kollo på ett par år nu men minns att jag var inne och kikade i din journal där i början och var imponerad över din utveckling. Jag hoppas du orkar ta dig tillbaka och jag menar då varken styrkemässigt eller viktmässigt utan till att må bra oavsett var du ligger för tillfället .

Jag har själv haft problem med hetsätning när jag var yngre men tack och lov så släppte det i 20 års åldern när jag började må bra. Trots att jag nu också ligger på alldeles för många kilon fördelade på 167 cm bulldozer så hetsäter jag fortfarande inte. Jag tror det i grund och botten handlar om att jag inte har nåt behov av att trösta mig själv med mat på samma sätt för att sen hetsäta som straff över att jag åt något och är en dålig människa. Visst kan jag äta nåt gott för att det lite synd om mig men behovet av att tömma skåpen efteråt och straffäta ovanpå det har tack och lov försvunnit.

Nånstans i 20+ åldern så bestämde jag mig för att hålla huvudet högt och föregå med gott exempel istället för att smyga omkring och gömma mig undan folks blickar. Jag var väldigt mobbad i skolan för min vikt och även hemma och jag tyckte att det var jobbigt att alltid vara tjockast. Som en tjänst till alla stackars unga personer (och till mig själv) som varit/är i samma sits så bestämde jag mig för att sluta skämmas och sluta straffa mig själv för den jag är. Det gick inte på en dag, inte på en vecka eller en månad heller men så småningom så hittade jag en acceptans för mig själv och t.o.m. började tycka om mig själv. Jag tror att jag var i en ond cirkel: må dåligt över att jag är tjock- försöka dieta- misslyckas = hetsätning = må ännu mer dåligt över mig själv = ännu mer hetsätande osv.. Detta ledde till att man undvek att gå ut bland folk då det kändes som om alla stirrade och dömde en.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det här mer än att jag hoppas att du hittar ljuset i tunneln och kan börja se alla fina kvalitéer hos dig själv som vi andra ser.

Hejar på dig Anton!


*subscribe*

[micke81]

Ursprungligen postat av Anton Fräs

Ja det kan du ha rätt i. Men jag kände att jag ville arbeta mot något, vikten och psyket är delar av samma ekvation och jag trodde att jag kunde åtminstonte göra något åt det förstnämnda. Psyket verkar orubbligt om jag inte får proffessionell hjälp, jag har försökt otaliga gånger med det och det har väl gått minst sagt dåligt, backlash efter backlash. Iofs samma sak med vikten men jag måste försöka med något.

Helt klart begripligt,och handfasta mål som är lätta att visualisera är inte så dumt alls,tänkte lite i banan att de kanske blir en press där det är lätt att börja motarbeta dig själv vid motgångar och de mentala motgångarna kommer väldigt lätt när man ligger på energiminus,kanske pröva att lägga ribban lägre och helt enkelt bara sätta målet X antal aktiviteter på en vecka och då får det vara vilken sorts aktiviteter som helst oavsett om det är hemma,på gymmet eller en promenad eller vad som helst önskar jag kunde hjälpa dig på något vis men är ju inget proffs..
Du fixar det här tids nog!

[Shqypnia]

Hitta din styrka hos nära och kära! Fortsätt få professionell hjälp - men - ha familjen som morot och som stödpelare.

[Anton Fräs]

Ursprungligen postat av bulldozer

Har inte hängt på kollo på ett par år nu men minns att jag var inne och kikade i din journal där i början och var imponerad över din utveckling. Jag hoppas du orkar ta dig tillbaka och jag menar då varken styrkemässigt eller viktmässigt utan till att må bra oavsett var du ligger för tillfället .

Jag har själv haft problem med hetsätning när jag var yngre men tack och lov så släppte det i 20 års åldern när jag började må bra. Trots att jag nu också ligger på alldeles för många kilon fördelade på 167 cm bulldozer så hetsäter jag fortfarande inte. Jag tror det i grund och botten handlar om att jag inte har nåt behov av att trösta mig själv med mat på samma sätt för att sen hetsäta som straff över att jag åt något och är en dålig människa. Visst kan jag äta nåt gott för att det lite synd om mig men behovet av att tömma skåpen efteråt och straffäta ovanpå det har tack och lov försvunnit.

Nånstans i 20+ åldern så bestämde jag mig för att hålla huvudet högt och föregå med gott exempel istället för att smyga omkring och gömma mig undan folks blickar. Jag var väldigt mobbad i skolan för min vikt och även hemma och jag tyckte att det var jobbigt att alltid vara tjockast. Som en tjänst till alla stackars unga personer (och till mig själv) som varit/är i samma sits så bestämde jag mig för att sluta skämmas och sluta straffa mig själv för den jag är. Det gick inte på en dag, inte på en vecka eller en månad heller men så småningom så hittade jag en acceptans för mig själv och t.o.m. började tycka om mig själv. Jag tror att jag var i en ond cirkel: må dåligt över att jag är tjock- försöka dieta- misslyckas = hetsätning = må ännu mer dåligt över mig själv = ännu mer hetsätande osv.. Detta ledde till att man undvek att gå ut bland folk då det kändes som om alla stirrade och dömde en.
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med det här mer än att jag hoppas att du hittar ljuset i tunneln och kan börja se alla fina kvalitéer hos dig själv som vi andra ser.

Hejar på dig Anton!


*subscribe*

Ursprungligen postat av micke81

Helt klart begripligt,och handfasta mål som är lätta att visualisera är inte så dumt alls,tänkte lite i banan att de kanske blir en press där det är lätt att börja motarbeta dig själv vid motgångar och de mentala motgångarna kommer väldigt lätt när man ligger på energiminus,kanske pröva att lägga ribban lägre och helt enkelt bara sätta målet X antal aktiviteter på en vecka och då får det vara vilken sorts aktiviteter som helst oavsett om det är hemma,på gymmet eller en promenad eller vad som helst önskar jag kunde hjälpa dig på något vis men är ju inget proffs..
Du fixar det här tids nog!

Ursprungligen postat av Shqypnia

Hitta din styrka hos nära och kära! Fortsätt få professionell hjälp - men - ha familjen som morot och som stödpelare.

Tackar varmaste för era inlägg, ber om ursäkt för seg respons. Har varit under isen igen..

Jag har idag kontaktat min mottagning, igen. Dom har fortf inte någon ny läkartid och jag sitter nu på väntelista. Det är snart 4 månader sedan jag ens var hos dom, det är ju helt galet med tanke på hur sjuk jag är. Sitter även och skriver en egenremiss till en annan mottagning som kanske och förhoppningsvis är bättre och dessutom tar emot mig som patient.

[shadowfire]

Imponerande att du orkar kriga på i motvind Anton! Fortsätt kämpa och ge dig inte, du har rätten till hjälp.