Blåvitts äventyrspraktika

[StarkaUlf]

Ursprungligen postat av blåvitt

Tror det är dags för mig att dra mig tillbaka från kolo. Känns som att fler och fler av de intressanta och stimulerande personligheterna har lämnat brädan och jag får helt enkelt inte ut så mycket av att hänga här längre. Man ska aldrig säga aldrig men känslan just nu är att det här får bli punkt för journal och det regelbundna skrivandet i allmänt.

Ta hand om dig och så håller jag tummarna för dig och din tös här i livet

[spoon]

Ursprungligen postat av blåvitt

Tror det är dags för mig att dra mig tillbaka från kolo. Känns som att fler och fler av de intressanta och stimulerande personligheterna har lämnat brädan och jag får helt enkelt inte ut så mycket av att hänga här längre. Man ska aldrig säga aldrig men känslan just nu är att det här får bli punkt för journal och det regelbundna skrivandet i allmänt.

Fullt förståeligt. Det har varit kul och givande att läsa dina inlägg.. Men kolos storhetsdagar var över för länge sedan.

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

[blåvitt]

Har ju inte kunnat dra mig från att kunna upprätthålla en närvaro här på forumet. En liten uppdatering är väl ändå på sin plats.

Trots skador och livsomstänsigheter hade jag en bra sommar med relativt mycket löpning och en del paddling. Alldeles för lite klättring dock, men jag hade det bra ändå.

Jag fortsatte dras med min fotskada en bit in i september, då jag blev av med den efter att jag köpte ortopediska inlägg, vilket förbättrade läget nog bra för att jag skulle kunna rehaba skadan, det hade inte gått innan utan bara provocerat.
Hann med cirka 5v fantastisk skadefri träning innan jag skadade mig igen. Vinterkänningar låg i luften och jag ville dra av ett sista långpass innan löpsäsongen tog slut. Sprang dryga två mil och åkte på en överansträngning i vänster knä. Belöning för detta pass blev patellofemoralt smärtsyndrom som gav mig stora bekymmer fram till jul. Runt nyår började rehab ge resultat och jag kunde börja gå på turskidor som var mycket mindre triggande än promenader. Närmre en timme rehab om dagen gav ändå en god utveckling och sedan början på februari har jag inte varit hindrad av mina skador, har bara haft några få känningar.

Jag har trappat upp träningen väldigt försiktigt. Motionscykling och styrketräning har fått stå i fokus medan jag sakta trappat upp skidåkningen. I början 2,5km 2ggr i veckan och nu när skidsäsongen närmar sig sitt slut har jag kunnat åka runt 3 mil i veckan. Fantastiskt roligt att vara tillbaka på den nivån av aktivitet jag kan upprätthålla idag, bortsett från 5v i höstas var det 1,5 år sen! Denna skadeperiod startade knappt inpå min mammas plötsliga bortgång. Det blev lite för mycket på en gång, träningen hade ju annars verkligen kunnat vara en räddning, en möjlighet att ladda ur känslor. Istället har det blivit en del gråtattacker, några sjukskrivningar och lite touch n go på den berömda väggen. Coronan och den effekt det har haft på livet förstår väl vem som helst så vi lämnar det därhän.

All in all så har jag inte haft det lätt sen den 25 oktober 2019. Men jag har lyckats hålla huvudet ovanför ytan genom alltihop. Jag har lyckats hålla en efter omständigheterna acceptabel nivå på träningen. Jag har börjat gymma igen, jobbat mig upp ur skadeträsket och lärt mig väldigt mycket om min kropp och hur man tränar smart och långsiktigt. Istället för att hänga läpp har jag funnit en tacksamhet över allt som har varit och allt som är. Jag tar med mig lärdomarna och mognaden in i våren och sommaren. Jag ser fram emot mycket löpning, klättring och att få känna mig stark. Och att få fortsätta utvecklas både som motionär och som människa.

[blåvitt]

Återigen känns det som att det är dags för en liten uppdatering.
Över sommaren så har jag i princip pausat all regelrätt träning. Över 30 dagar på fjälltur har fått fylla tomrummet. Så härligt! Jämfört med typ fyra fjälldagar förra sommaren. Det har blivit mer klättring ute den här sommaren än förra men ingen klättring inomhus. Gymmandet håller jag igång igen efter sommaruppehållet. Det enda som har hållits vid liv på riktigt är löpningen, även om jag inte varit helt konsekvent där så har det ändå funkat att få till några pass i kombination med fjällturandet. Kör ett upplägg med två milpass i veckan (ett hårt och ett mjukt, så att säga) och ett intervallpass, det glider lite ibland men har ändå lyckats med det för det mesta. Årets träningstema är SKADEFRI och det har jag lyckats med hittills. Känner att jag lärt mig mycket av de senaste årens täta skadeförekomst. Skynda långsamt må låta klyschigt men det funkar och jag kommer längre på att träna försiktigt hela tiden än att pusha i perioder tills jag blir skadad och måste vila i en månad.

Igår åkte jag skidor. På snö. Fantastiskt. Sommaren är blott en parantes mellan skiddagar.

[blåvitt]

Ändå spännande att gå in och läsa här i journalen. Jag har liksom brett ut texten mycket mer här än vad jag gör i word-dokumentet där jag nu loggar allt på datorn. Hur jag mår och sådär.

Träningen går framåt. Har gymmet hyfsat regelbundet med några kortare uppehåll i 1,5år. Har inte alls tränat för progression utan rent skadeförebyggande. Har trots det tangerat 10 år gammalt PB i knäböj (115), slagit PB i marklyft (135). Bänken är jag fortsatt svag i men jag tog 77.5 nyligen och lyfter då alltså mer än min egen kroppsvikt (76kg). Jag har inte haft några ambitioner på gymmet men ändå ökat - gissningsvis för att jag är så svag att det knappt krävs något för att gå framåt. Väldigt roligt ändå, och det är ju inte utan att jag blir lite sugen på mina gamla mål från gymnasiet, att träna upp till 100-125-150 i de tre stora och 60kg i militärpress (tar just nu 50). Men det är sekundärt och om något stor det i vägen för den fysik jag vill ha, alpin-räka. Jag gymmar för att det verkar väldigt effektivt i att hålla undan skadorna.

Även löpningen går bra. Jag har inte varit skadad alls på 1,5år utöver någon liten känning. Jag håller inte igång med löpningen året runt, 5 månader över fjolvintern sprang jag kanske en gång i månaden och det var väldigt fisiga pass. Men genom längdskidåkning och toppturer håller jag igång konditionen och den generella benstyrkan. I vinter hoppas jag på att lyckas springa lite mer, kanske en gång i veckan. Över sommaren nu har jag snittat 30km i veckan med tydliga toppar och dalar. När jag springer mindre så är det för att jag cyklar mer eller är ute till fjälls och vandrar. Jag hade haft en snabbare progression om jag hade varit konsekvent men min erfarenhet av mig själv är att konsekvens i träningen innebär att jag slutar träna för att det blir tråkigt. Har sprungit en kuperad mil (totalt 240m stigning) på 49.56 under en period då jag sprang väldigt mycket. Det är jag väldigt nöjd med. Skulle jag träna på att springa platt skulle jag nog kunna klämma en mil sub45 men jag är svagare på platten än i backen för att jag springer nästan enbart backar hahah.

Klättrar kanske mindre än någonsin men håller ändå igång med viss regelbundenhet. I vintras vart det mer isklättring än vanligt, kul. Har köpt egna stegjärn för att kunna klättra mer (har lånat av sambon innan).

Skidåkningen är väl det stora i träningslivet. I vintras skejtade jag nästan 150 mil. Bla 10 mil ute på tur i Rogen, med fjällpulka. Det var häftigt, vanligtvis på våra långturer så tar det 3h att göra en mil på turskidor, nu tog det en timme. Stugvärdarna var mäkta imponerade när vi dök upp kl 9 på morgonen och redan hade betat av två mil, med tältpackning. Det är mest det jag gör, skejtar. Men blir en hel del turskida och topptur också.

Skidpremiär på lördag. Ska bli väldigt kul, har köpt nya pjäxor.

Vi köper troligtvis en gård innan nästa sommar

Edit: Bilden hamnade upp och ner? Hahah. Ni fattar.