Ni som slutat öka i styrka, hur pendlar styrkan för er?

[Diomedea exulans]

Jag antar att forumet huserar många tränande som inte längre ökar i styrka. Jag antar även att ni inte står prick stilla i styrka — ingen människokropp är så statisk — utan att styrkan går lite upp och ner. Jag är nyfiken på hur mycket styrkan går upp och ner för er, hur lång tid det tar, och vilka eventuella yttre faktorer det beror på.

För mig kan man nog säga att styrkeutvecklingen står stilla. Ganska ofta går den upp ett tag, ibland flera månader, ofta när jag bytt till ett nytt upplägg, och jag tänker ”Äntligen har jag hittat den gyllene graalen, nu har jag kommit på hur jag ska träna!”, och sen plötsligt utan förvarning sjunker styrkan lika fort som den ökade.

Ett exempel är mina supinerade chins förra sommaren. De ökade varje pass tills jag slog PB med 15. Sen störtdök de, jag blev typ två reps svagare i veckan, tills jag stannade någonstans runt sju stycken.

Det här brukar alltså hända även fast jag inte ändrar mitt upplägg, men det är naturligtvis ännu vanligare att jag blir svagare i samband med att jag deffar, vilket jag ofta gör.

Bänkpressen är ett annat exempel. När jag tränar ”vanligt” brukar 1RM ligga runt 110. Tränar jag slarvigt ett tag sjunker den gärna ner till kanske 95. Och jag tror att jag, om jag åt mig smällfet, skulle kunna tvinga upp den till 130, för att sedan landa på 110 igen om jag deffade tillbaka mig till ursprungsläget.

Hur ser det ut för er?

[Langster]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Jag antar att forumet huserar många tränande som inte längre ökar i styrka. Jag antar även att ni inte står prick stilla i styrka — ingen människokropp är så statisk — utan att styrkan går lite upp och ner. Jag är nyfiken på hur mycket styrkan går upp och ner för er, hur lång tid det tar, och vilka eventuella yttre faktorer det beror på.

För mig kan man nog säga att styrkeutvecklingen står stilla. Ganska ofta går den upp ett tag, ibland flera månader, ofta när jag bytt till ett nytt upplägg, och jag tänker ”Äntligen har jag hittat den gyllene graalen, nu har jag kommit på hur jag ska träna!”, och sen plötsligt utan förvarning sjunker styrkan lika fort som den ökade.

Ett exempel är mina supinerade chins förra sommaren. De ökade varje pass tills jag slog PB med 15. Sen störtdök de, jag blev typ två reps svagare i veckan, tills jag stannade någonstans runt sju stycken.

Det här brukar alltså hända även fast jag inte ändrar mitt upplägg, men det är naturligtvis ännu vanligare att jag blir svagare i samband med att jag deffar, vilket jag ofta gör.

Bänkpressen är ett annat exempel. När jag tränar ”vanligt” brukar 1RM ligga runt 110. Tränar jag slarvigt ett tag sjunker den gärna ner till kanske 95. Och jag tror att jag, om jag åt mig smällfet, skulle kunna tvinga upp den till 130, för att sedan landa på 110 igen om jag deffade tillbaka mig till ursprungsläget.

Hur ser det ut för er?

Typ samma som för dig. Det man tränar mycket / prioriterar kan jag behålla styrkan på/återfå styrkan jag hade som starkast vid samma kroppsvikt, så länge jag är skadefri och konsekvent. Jag känner inte att jag bara blir svagare utan anledning, det handlar oftast om att jag får ont till slut, eller skadad, byter ut en övning ett tag och när jag tar upp den igen så är jag svagare. Eller som att jag knappt tränade alls under långa perioder de senaste åren, det blir man svagare av.
Överlag känner jag dock inte att det riktiga förfallet satt in än, alltså där det inte finns något annat att försöka tappa styrkan så långsamt som möjligt - det kommer ju att komma en tid då det bara handlar om att bromsa. Nu handlar min oförmåga att nå mina egna toppresultat mer om skador och lite mer försiktig/smartare träning. Än finns det nog tid att förbättra vissa grejer, tror jag har minst 10 år till av givande träning framför mig.

[muddler]

Jag har tränat i 17 år men varit skadedrabbad en del de senaste 5 åren, detta har gjort att jag gått bakåt/stått still i böj och mark. Som det känns nu när jag är skadefri är att jag kan pendla rätt rejält.

Känner att jag är stark typ en gång om året resten är bara "underhåll." Under dessa perioder kan det diffa 20kg i styrka i "de tre stora" (bänk, böj,mark). Jag måste vara supernoga med mat och fokus för att ens hålla en baslinje.

Har inte slagit 1rm PB på fem år men varit 5-10kg ifrån i allt. Känns som att kroppen tacklade av en hel del efter jag fyllde 33. Tappade mkt explosivitet och även förmågan att reppa tungt. Är just nu 37 år gammal.

[King Grub]

Jag blir gradvis svagare. Långsamt förvisso, men det går inte att öka, knappt att behålla, styrkan.

Särskilt sedan jag hade en brachial neurit för ett par år sedan. Då försvann all styrka i pressövningar, och även om den kommit tillbaka en del, är det ljusår från vad det var och det går inte att öka igen. Klarar inte mer än 60 kilo i bänkpress efter det, på grund av nerverna i området som dog. Musklerna klarar säkert mer, men det går inte att utnyttja styrkan längre.

Å andra sidan är jag uthålligare än någonsin istället, både styrkeuthållighet och konditionsmässigt.

[Hemi]

Explosiva pressar och slagstyrka, helt borta. Seg dragstyrka däremot kan jag öka i, mycket tror jag. Säg, pull ups t ex. Roddar kanske men vågar inte belasta ryggen mer.

[ispåse]

Tränat vad jag tycker seriöst till och från i 21 år. Händer inte ett skvatt längre vad gäller vikterna och inte gjort de senaste åren. Vad som begränsar mig är oftast att jag börjar få ont någonstans eller känner mig rejält sliten och där avstannar allt likt vanligt och jag tvingas lugna mig eller byta övningar. Nu har man ju hunnit hoppa runt lite bland övningar under åren så har väl nått mitt max i vad gäller de flesta rörelser.

Till frågan. Styrkan går inte upp och ner så väldigt mycket utan säg en 20%. Några pass så brukar jag vara tillbaka på mitt max igen.

Hade jag kunnat hålla mig hel och må bra när jag börjar öka så tror jag att jag skulle kunna fortsätta lägga på vikter. Men där mitt problem ligger som jag inte kommer förbi hur jag än försöker. Handleder, rygg, knän, sömnproblem är saker som helt plötsligt kommer när jag försöker pressa mig förbi mina max. Fram tills dess mår jag som en prins. Så hamnat där att jag helt enkelt inte tycker det är värt att må dåligt för att kanske klämma på en cm till på armarna.

[Dk1ng]

38 år och tränat hyggligt seriöst majoriteten av åren sedan 18 och upplever väl något liknande - äter jag upp mig några kilon och tränar grenspecifikt så närmar jag mig rätt snabbt "gamla" PBn och skulle säkert kunna slå dem (inte särskilt extrema och alltid varit rätt klen). Går jag sedan ned några kilon i vikt för att komma i bättre form eller ökar intensiteten på konditionsträningen så faller jag tillbaks mot "baseline". Samma sak vid deff, äter jag upp mig och tror att nu jäklar har jag lagt på mig lite kvalitet, så är jag efter lite viktnedgång ändå i ganska exakt samma vikt/form som de senaste 10 årens "deffar".

Drömmen om ytterligare 10 kg muskelmassa hägrar dock alltid, men så fort jag börjar äta mer, kärlekshandtagen tar form och magen putar ut så tar "spöket" över och talar om för mig att det är helt meningslöst och slutresultatet kommer vara samma gamla vanliga 77-78 kg/183cm och att risken är att det kommer en dag då psyket (eller kroppen) inte orkar skala 5-10 kg. Lurar dock ändå just nu på att göra ett sista försök med en kontrollerad bulk upp mot 90 kg fram till mars, för att nästa sommar vara hård på 80+... "History has a tendency to repeat itself"

[ispåse]

Ursprungligen postat av Dk1ng

38 år och tränat hyggligt seriöst majoriteten av åren sedan 18 och upplever väl något liknande - äter jag upp mig några kilon och tränar grenspecifikt så närmar jag mig rätt snabbt "gamla" PBn och skulle säkert kunna slå dem (inte särskilt extrema och alltid varit rätt klen). Går jag sedan ned några kilon i vikt för att komma i bättre form eller ökar intensiteten på konditionsträningen så faller jag tillbaks mot "baseline". Samma sak vid deff, äter jag upp mig och tror att nu jäklar har jag lagt på mig lite kvalitet, så är jag efter lite viktnedgång ändå i ganska exakt samma vikt/form som de senaste 10 årens "deffar".

Drömmen om ytterligare 10 kg muskelmassa hägrar dock alltid, men så fort jag börjar äta mer, kärlekshandtagen tar form och magen putar ut så tar "spöket" över och talar om för mig att det är helt meningslöst och slutresultatet kommer vara samma gamla vanliga 77-78 kg/183cm och att risken är att det kommer en dag då psyket (eller kroppen) inte orkar skala 5-10 kg. Lurar dock ändå just nu på att göra ett sista försök med en kontrollerad bulk upp mot 90 kg fram till mars, för att nästa sommar vara hård på 80+... "History has a tendency to repeat itself"

Haha, känner igen mig i det där. Att nu jävlar går det bra, all in för 111:e gången.

Sedan står man där och ser precis likadan ut som alltid.

[ispåse]

Vad som är lite intressant och som många kanske skulle ta åt sig av är att kosten och allt omkring träningen i dag tycks kvitta vad gäller resultat. Så tillvida att jag inte äter mig fet håller jag ungefär samma styrka och mängd muskler oavsett om jag äter 100 eller 300g protein per dag, dundrar på med olika tillskott eller inte. Har laborerat i all oändlighet med olika kostupplägg men resultatet är i dag visuellt och styrkemässigt detsamma oavsett hur jag sköter kosten bara jag tränar. Svårt att säga om jag tagit mig dit jag har genom att sköta mig eller inte men just vad gäller att underhålla vad jag åstadkommit krävs inte mycket. Normal mat ihop med barnen samt några helkroppspass i veckan och jag håller vad mina år i gymet har åstadkommit.

[panzerpig]

fyller 45 om några veckor. Håller med det som skrivs.
Jag brukar beskriva det som en pysande ballong: tränar jag hårt och regelbundet under en lång tid så kommer ökningarna, men så fort jag tar en paus, byter övning eller fokus så "pyser" jag tillbaka till lägre nivåër. ökningarna stannar inte kvar lika länge liksom.,

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Dk1ng

Lurar dock ändå just nu på att göra ett sista försök med en kontrollerad bulk upp mot 90 kg fram till mars, för att nästa sommar vara hård på 80+... "History has a tendency to repeat itself"

Den frestelsen hägrar alltid vid min horisont också. Tänk om... Men som tur väl är har den logiska delen av hjärnan hittills alltid kickat in, givit mig en verbal örfil och bett mig skärpa mig, och fått mig att inse att den enda långsiktiga förändring en rejäl bulk skulle åstadkomma är permanent förändrad setpoint hela andra halvan av mitt liv.

Ibland är det bra att fråga sig själv varför man gör saker och ting.

[smerk]

Ursprungligen postat av King Grub

Jag blir gradvis svagare. Långsamt förvisso, men det går inte att öka, knappt att behålla, styrkan.

Särskilt sedan jag hade en brachial neurit för ett par år sedan. Då försvann all styrka i pressövningar, och även om den kommit tillbaka en del, är det ljusår från vad det var och det går inte att öka igen. Klarar inte mer än 60 kilo i bänkpress efter det, på grund av nerverna i området som dog. Musklerna klarar säkert mer, men det går inte att utnyttja styrkan längre.

Å andra sidan är jag uthålligare än någonsin istället, både styrkeuthållighet och konditionsmässigt.

Vet man vad detta beror på, är det sannolikt kopplat till din styrketräning? Om du skulle ge råd ur skadeförebyggande perspektiv, vad skulle du säga då? (Tänker t.ex. uteslutande av vissa övningar, viss teknik i vissa övningar, tung vikt i vissa övningar osv)

[Rikard Jansson]

Slutar inte öka i styrka och kommer aldrig göra. Fortsätter öka exponentiellt bara för att jävlas med David

[Langster]

Ursprungligen postat av smerk

Vet man vad detta beror på, är det sannolikt kopplat till din styrketräning? Om du skulle ge råd ur skadeförebyggande perspektiv, vad skulle du säga då? (Tänker t.ex. uteslutande av vissa övningar, viss teknik i vissa övningar, tung vikt i vissa övningar osv)

Jag fick troligtvis samma för ganska exakt ett år sedan, om det inte var en slags följd av diskbråcket jag har i nacken. Resultatet blir ju detsamma. Men som tur är återhämtade jag mig i princip fullständigt efter typ 3 månader. Med vissa undantag, typ vänster baksida axel och skuldra har jag liksom dålig styrsel på, trots att när det först hände var det vänster bröst och arm som verkade vara värst drabbat.

Råd? Man kan tydligen få brachial neurit eller liknande av vad som helst, t.ex virus. Förslitning, svårt att undvika. Vanligt att relativt unga (30-40 åringar) vältränade män drabbas tydligen.
Jag kan länka både diskbråcket och denna skada till aptunga liggande frenchpressar som går hela vägen runt skallen. Det kan man ju undvika, även fast jag själv fortsätter med dem, men inte fullt lika tungt kanske...

[King Grub]

Ursprungligen postat av smerk

Vet man vad detta beror på, är det sannolikt kopplat till din styrketräning? Om du skulle ge råd ur skadeförebyggande perspektiv, vad skulle du säga då? (Tänker t.ex. uteslutande av vissa övningar, viss teknik i vissa övningar, tung vikt i vissa övningar osv)

Nej, det vet man inte. Det bara dök upp. Drabbar ofta medelålders män utan uppenbar anledning. Inga skador eller träningsrelaterat för min del.

Den värsta smärta jag någonsin haft i två veckor. En smärta som inte gick att lindra på något sätt, med mediciner eller annat och som satt i med full styrka dygnet runt. Under den tiden var styrkan intakt. Sedan försvann smärtan som genom ett trollslag och med den all styrka. Jag kunde inte hantelpressa en tvåkilos silverhantel utan att armen vek sig till att börja med.