Jag tog en semesterdag, köpte en trikå och tankade bilen och körde mot Örebro och veteran-SM.
Hade ingen aning vad som väntade, hade ingen aning om hur saker fungerar.
Hade väldigt lite koll och var väldigt osäker på om ljumsken skulle hålla.
I bilen på ner till Örebro inser jag att boxerkalsonger inte är tillåtet och att man inte får örfila lyftaren framför publik och media....
Vad har jag gett mej inpå tänker jag...
Jag går in hallen och ser folk marklyfta, skrika och slå händerna på låret.
Massor av frågor i mitt huvud:
Vilka är domarna?
Var väger man in?
Hur vet man höjden på ställningen?
Hur vet man att man gjort ett godkänt lyft?
Var värmer man upp?
Så där fortsätter det men frågorna får sakta svar och jag börjar lyfta.
Går safe men ökar rejält till lyft 2 och 3.
Sätter mina tunga lyft och ser totalen växa.
Sån skön känsla.
När jag så sätter lyft två i bänkpressen känner jag att det verkar fungera idag.
Missar dock tredje och måste därmed sätta ett riktigt tungt marklyft för att leverera det jag drömde om.
På stången ligger några minuter senare en marklyfts vikt som är 5kg under mitt personrekord.
Adrenalinet rusar och pulserar och vikten flyger upp.
En oerhörd känsla av lycka träffar mej.
Så vad säger man?
Debuten är avklara och det som jag drömde om blev av.
Jag hade två mål:
1. Genomföra tävlingen och få ett resultat. Bli styrkelyftare.
2. Klara kvalgränsen till senior-SM.
Jag fixade båda.
Jaaaaaaaaa!!
http://masterstyrkelyft.wordpress.com