tråden om dating, relationer mm

[ApexProcyon]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Där har du fel. Bara för att någon har en viss yta med hashtaggs, nocco, spegelselfies på gymmet och det är det som syns på sociala medier betyder inte mer än att det är det den människan vill visa upp på sociala medier och att det är en stor drl av en person, inte allt av en person. De har mer i sin person än så. Tankar, funderingar, åsikter, komplex, historia med bagage... precis som vem som helst. Lär känna en sådan bara lite mer än på internet så blir det tydligt att en sån är mer än en putröv i tights framför en gymspegel.

Jag brukar ha som tumregel att inte skrapa på ytan när en hundskit har stelnat. Det frigör mer av den stank som äcklar mig till att börja med.

[Wain]

Ursprungligen postat av Yes

Okej, då är jag med.

Jag ser själv detta som enda anledningen att leva med någon. Det framstår som helt menlöst annars. Jag vill ha någon som kan se saker så som jag ser dem, som kan hänga med i mina tankar och galenskaper, där vi lär oss av och utvecklar varandra.

Har tex träffat en tjej senaste tiden som är skitgullig och rolig att prata med, men hon är helt enkelt inte värst smart. Det blir frustrerande efter ett tag när hon inte hänger med eller jag måste förklara saker flera gånger. Hon förstår inte heller hur jag tänker. Skittråkigt.

När jag entusiastiskt berättar om mitt senaste projekt, boken jag läser eller någon annan idé vill jag ha någon som kan hänga med och bidra med nya instressanta tankar och perspektiv.

Det är med andra ord rätt kört för mig, kan man säga

Lätt är det inte och inte blir det lättare med ålder, de få vettiga som finns verkar bli tagna fort.

[Yes]

Ursprungligen postat av Wain

Lätt är det inte och inte blir det lättare med ålder, de få vettiga som finns verkar bli tagna fort.

Det blir inte heller lättare av att vara jag, faktiskt. Jag är för udda helt enkelt.

[Bob90]

Jag upplever inte alls någon brist på "urval", tycker jag stöter på mängder av vettiga, trevliga (och därtill snygga/söta/etc tjejer).

Men jag har problemet att de jag är intresserad av antingen har pojkvän eller inte är intresserade av mig på det sättet och de som är intresserade av mig är jag naturligtvis inte intresserad av på det sättet

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Yes

Det blir inte heller lättare av att vara jag, faktiskt. Jag är för udda helt enkelt.

Hur drar du slutsatsen att du skulle vara för udda? No offence eller så, men jag känner ju igen det du beskriver och även om det är svårt att hitta människor som verkligen slår an på alla cylindrar som krävs för att vara partnermaterial så finns de ju. Fine om du hade varit ett obskyrt träsktroll som bara äter insekter och kommunicerar i entoniga grymtningar men... det tror jag inte att du är?

[JacobHeitmann]

Ursprungligen postat av Bob90

Jag upplever inte alls någon brist på "urval", tycker jag stöter på mängder av vettiga, trevliga (och därtill snygga/söta/etc tjejer).

Men jag har problemet att de jag är intresserad av antingen har pojkvän eller inte är intresserade av mig på det sättet och de som är intresserade av mig är jag naturligtvis inte intresserad av på det sättet

Det har helt och hållet att göra med din attityd. Utstrålar du fuck-boy där alla dina ord och kroppsrörelser får henne att bli vrålkåt och hon inte kan se dig på något annat sätt än som en köttklump med en smaskig pinne utstickandes, så har du ett gott recept på dansande i sänghalmen.

[Yes]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Hur drar du slutsatsen att du skulle vara för udda? No offence eller så, men jag känner ju igen det du beskriver och även om det är svårt att hitta människor som verkligen slår an på alla cylindrar som krävs för att vara partnermaterial så finns de ju. Fine om du hade varit ett obskyrt träsktroll som bara äter insekter och kommunicerar i entoniga grymtningar men... det tror jag inte att du är?

Jag överväger iof att flytta till nåt träsk i norra Österbotten, där jag kan sitta i min stuga och odla min mörkare sidor. Men nej, jag är inget obskyrt träsktroll som kommunicerar med entoniga grymtningar.
Rätt sorts människor finns säkert, även om de är ovanliga, men det handlar också om att hitta dem. Och här ligger det mig än mer i fatet att vara "lite speciell". Jag har gått igenom livet på mitt eget lilla vis och aldrig fastnat i några grupperingar eller liknande. Exempelvis har jag akademiska intressen men noll intresse för det akademiska livet. Jag gillar konst och musik men jag har aldrig träffat konstnärer eller konstintresserade som jag har något gemensamt med. Filosofiskt och politisk är jag troligtvis oense med hela världen.
Frågan blir då, vart börjar jag ens att leta? Jag har ingen aning och vet jag inte ens vart jag ska leta är det ju tämligen svårt att hitta det jag letar efter. Många träffas ju annars genom studier, jobb eller gemensamma intressen. Funkar rätt dåligt för min del.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Yes

Jag överväger iof att flytta till nåt träsk i norra Österbotten, där jag kan sitta i min stuga och odla min mörkare sidor. Men nej, jag är inget obskyrt träsktroll som kommunicerar med entoniga grymtningar.
Rätt sorts människor finns säkert, även om de är ovanliga, men det handlar också om att hitta dem. Och här ligger det mig än mer i fatet att vara "lite speciell". Jag har gått igenom livet på mitt eget lilla vis och aldrig fastnat i några grupperingar eller liknande. Exempelvis har jag akademiska intressen men noll intresse för det akademiska livet. Jag gillar konst och musik men jag har aldrig träffat konstnärer eller konstintresserade som jag har något gemensamt med. Filosofiskt och politisk är jag troligtvis oense med hela världen.
Frågan blir då, vart börjar jag ens att leta? Jag har ingen aning och vet jag inte ens vart jag ska leta är det ju tämligen svårt att hitta det jag letar efter. Många träffas ju annars genom studier, jobb eller gemensamma intressen. Funkar rätt dåligt för min del.

Varför skulle du inte kunna hitta någon genom studier, jobb eller gemensamma intressen? Jag menar, finns det några andra sociala settings (borträknat nätet då) öht? Jag tänker mig att svårigheten generellt är att man måste exponera sig för en viss omsättning av nya människor hela tiden, samtidigt som man behöver spendera tillräckligt mycket (relevant kvalitets-)tid tillsammans så att man kan få en känsla för vem personen är lite mer på djupet.

Jag är väldigt bred och intresserad av nästan allt, men jag kräver inte att min partner ska vara precis likadan. Jag klickar ofta kring olika saker med olika människor, vilket ibland varit förvirrande eftersom jag inte riktigt kunnat säga vad på listan av intresseområden jag prioriterar högst. Jag älskar vara fysiskt aktiv, det är en jättestor del av mitt liv, men har också varit förälskad i personer som inte tränade alls. Jag tycker egentligen att humaniora är den enda sanna intellektuella verksamheten men har själv pluggat statistik i 10 år och klassat de flesta humanister jag träffat som korkade (!). Numera är jag förlovad med en ingenjör som inte får ut så mycket av litteratur. Jag är uppvuxen i ett musikaliskt finkulturhem men upplever många i den sfären som alldeles för pretentiösa. Osv osv.

Så jag kan känna igen mig i att inte passa in i en viss gruppering. Det har varit skitsvårt för mig att sy ihop mig själv till en enhet och komma fram till vilket liv jag vill leva och vad det är jag egentligen vill ha. Det verkar ju som att du vet vad du letar efter i alla fall vilket jag tycker låter som en fördel när det gäller att undvika diverse existentiella kriser.

[Yes]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Varför skulle du inte kunna hitta någon genom studier, jobb eller gemensamma intressen? Jag menar, finns det några andra sociala settings (borträknat nätet då) öht? Jag tänker mig att svårigheten generellt är att man måste exponera sig för en viss omsättning av nya människor hela tiden, samtidigt som man behöver spendera tillräckligt mycket (relevant kvalitets-)tid tillsammans så att man kan få en känsla för vem personen är lite mer på djupet.

Jag är väldigt bred och intresserad av nästan allt, men jag kräver inte att min partner ska vara precis likadan. Jag klickar ofta kring olika saker med olika människor, vilket ibland varit förvirrande eftersom jag inte riktigt kunnat säga vad på listan av intresseområden jag prioriterar högst. Jag älskar vara fysiskt aktiv, det är en jättestor del av mitt liv, men har också varit förälskad i personer som inte tränade alls. Jag tycker egentligen att humaniora är den enda sanna intellektuella verksamheten men har själv pluggat statistik i 10 år och klassat de flesta humanister jag träffat som korkade (!). Numera är jag förlovad med en ingenjör som inte får ut så mycket av litteratur. Jag är uppvuxen i ett musikaliskt finkulturhem men upplever många i den sfären som alldeles för pretentiösa. Osv osv.

Så jag kan känna igen mig i att inte passa in i en viss gruppering. Det har varit skitsvårt för mig att sy ihop mig själv till en enhet och komma fram till vilket liv jag vill leva och vad det är jag egentligen vill ha. Det verkar ju som att du vet vad du letar efter i alla fall vilket jag tycker låter som en fördel när det gäller att undvika diverse existentiella kriser.

Studier bedriver jag helst själv och har ingen lust att hoppa på någon kurs bara för att ragga. Ska det ske genom jobb får jag nog byta karriär, om jag inte råkar ha ett jäkla flyt, och intressena är inte direkt sociala.
Ja, det är bra om man har en viss omsättning på folk så man hela tiden exponeras för nya människor. Jag har inte det i lika stor utsträckning nu som jag haft tidigare, samtidigt som jag insett att det jag letar efter förmodligen inte finns i dessa kretsar ändå. Det finns förstås en uppenbar lösning på det, vilket är miljöombyte. Där har jag för all del idéer på mer långsiktiga mål, men det är inte alls säkert att det ger utdelning.

Det förefaller orimligt att hitta någon som delar alla ens intressen, däremot ser jag det som nödvändigt att det finns en förståelse och nyfikenhet. För mig är dock det allra viktigaste att det finns en genuin passion för idéer. Jag är den där typen som kan dra på mig ytterkläderna och ge mig ut ett par timmar bara för att jag fick något intressant att tänka på och jag inte längre kan sitta still (och då är jag långt ifrån typen som konstant har myror i byxorna).
Jag är annars mer lagd åt naturvetenskap men det jag pluggat har varit juridik och CGI. De jag brukar komma bäst överens med är dock ingenjörer och liknande, fast det tenderar att bli en episk korvfest: "Ska vi bygga en transistor i köket?" sade ingen brud någonsin, typ.
I fråga om konst, litteratur och musik tycks det antingen vara fråga om post-modernism eller snobbism, om nu inte båda möts i någon ohelig kombination. Ingenting jag vill ta del av i varje fall.

Jag är inte så säker på att jag vet exakt vad jag letar efter. Det är väl snarare att jag träffat alla typer som inte funkar för mig. Jag vet dock att det krävs intellektuell spänst, en förmåga och ett intresse för att utforska nya idéer och att kunna tänka okonventionellt. Lägg sedan till feminin både till sätt och utseende - jag är inte ute efter en bromance. Kanske en modern version av Grevinnan av Lovelace?

[Vinter]

Ursprungligen postat av Yes

Studier bedriver jag helst själv och har ingen lust att hoppa på någon kurs bara för att ragga. Ska det ske genom jobb får jag nog byta karriär, om jag inte råkar ha ett jäkla flyt, och intressena är inte direkt sociala.
Ja, det är bra om man har en viss omsättning på folk så man hela tiden exponeras för nya människor. Jag har inte det i lika stor utsträckning nu som jag haft tidigare, samtidigt som jag insett att det jag letar efter förmodligen inte finns i dessa kretsar ändå. Det finns förstås en uppenbar lösning på det, vilket är miljöombyte. Där har jag för all del idéer på mer långsiktiga mål, men det är inte alls säkert att det ger utdelning.

Det förefaller orimligt att hitta någon som delar alla ens intressen, däremot ser jag det som nödvändigt att det finns en förståelse och nyfikenhet. För mig är dock det allra viktigaste att det finns en genuin passion för idéer. Jag är den där typen som kan dra på mig ytterkläderna och ge mig ut ett par timmar bara för att jag fick något intressant att tänka på och jag inte längre kan sitta still (och då är jag långt ifrån typen som konstant har myror i byxorna).
Jag är annars mer lagd åt naturvetenskap men det jag pluggat har varit juridik och CGI. De jag brukar komma bäst överens med är dock ingenjörer och liknande, fast det tenderar att bli en episk korvfest: "Ska vi bygga en transistor i köket?" sade ingen brud någonsin, typ.
I fråga om konst, litteratur och musik tycks det antingen vara fråga om post-modernism eller snobbism, om nu inte båda möts i någon ohelig kombination. Ingenting jag vill ta del av i varje fall.

Jag är inte så säker på att jag vet exakt vad jag letar efter. Det är väl snarare att jag träffat alla typer som inte funkar för mig. Jag vet dock att det krävs intellektuell spänst, en förmåga och ett intresse för att utforska nya idéer och att kunna tänka okonventionellt. Lägg sedan till feminin både till sätt och utseende - jag är inte ute efter en bromance. Kanske en modern version av Grevinnan av Lovelace?

Jag skulle tänka mig att du kunde passa in i den irländska pubkulturen, där man istället för att dricka sig dyngrak tar en öl och blir lite mer social. Finns en massa olika IT företag och möjligheter i södra delen av Irland.

Jag har märkt varje gång jag varit utomlands och bott längre perioder att flera europeiska kulturer bygger mer på socialt umgänge med begränsat med alkohol jämfört med den svenska normen. Det är mer accepterat att komma med udda åsikter och parata om dessa.

Relationer handlar ju mycket om kompromisser om det ska fungera, så man får välja vad man är beredd att kompromissa med. Vill du ha intellektuellt utbyte är en större europeisk universitetsstad inget dåligt val. De brukar ha olika uteställen där olika intressegrupper hänger. Tycker det har helt försvunnit här i Sverige, och för den delen i USA. Britterna är fortfarande bra på detta.

[Bob90]

Ursprungligen postat av JacobHeitmann

Det har helt och hållet att göra med din attityd. Utstrålar du fuck-boy där alla dina ord och kroppsrörelser får henne att bli vrålkåt och hon inte kan se dig på något annat sätt än som en köttklump med en smaskig pinne utstickandes, så har du ett gott recept på dansande i sänghalmen.

Tror jag utstrålar väldigt lite fuckboy-attityd tyvärr (?) :p

[shadowfire]

Såg att byggahus har lagt ut avtalsmallar som bland annat inkluderar samboavtal och äktenskapsförord. Jag är för dåligt insatt själv på förekommen anledning, så jag vet inte inte kvalitén på dessa, men ni som är sambos och i relationer kanske har nytta av det; https://www.byggahus.se/ekonomi/avtalsmallar

[Leeee]

Ursprungligen postat av shadowfire

Såg att byggahus har lagt ut avtalsmallar som bland annat inkluderar samboavtal och äktenskapsförord. Jag är för dåligt insatt själv på förekommen anledning, så jag vet inte inte kvalitén på dessa, men ni som är sambos och i relationer kanske har nytta av det; https://www.byggahus.se/ekonomi/avtalsmallar

Varför vill man ha ett samboavtal ? Litar man inte på sin käreste kanske man ska fortsätta vara särbos

[ceejay]

Ursprungligen postat av Leeee

Varför vill man ha ett samboavtal ? Litar man inte på sin käreste kanske man ska fortsätta vara särbos

Du kan inte tänka dig att ett simpelt litet avtal som är lätt att fixa är värt utifall allt går käpprätt åt helvete? Vilket det gör i många relationer.

[Leeee]

Ursprungligen postat av ceejay

Du kan inte tänka dig att ett simpelt litet avtal som är lätt att fixa är värt utifall allt går käpprätt åt helvete? Vilket det gör i många relationer.

Tycker sådana avtal är en försäkran mot att allt går käpprätt åt helvete i ett förhållande man inte är 100% på, så varför ens bli sambos