Stora löpartråden

[svenbanan]

Ursprungligen postat av Rahf

Nemas problemas! Nog för att hälsenorna gjorde sig påminda, men inte mycket mer än under vanlig promenadstil. Denna gång var det alltså 40 minuter som i och för sig var lite ovana, men nog så svettiga och pulshöjande. Plus för att man kunde distrahera sig med en platta och lite motiverande videor.

Gött!

[svenbanan]

Ett bra exempel på hur tröskelintervaller bör se ut. Har för mig att det var på tapeten för ett tag sedan här i tråden.



Det ska vara jobbigt men man ska klara av att hålla tempot uppåt 6-8x1k (med 60s vila) i alla fall. Sage gör 10x1k, vilket kanske är i överkant. Men han tränar ju å andra sidan för ett maraton här. Och dessutom springer han ju så löjligt mycket varje vecka att hans ben kan hantera en stor mängd tuff träning.

Är man helt död efter en repetition så kommer man inte klara att återhämta sig tillräckligt på den minuten och kommer inte kunna hålla tempot nästa rep. Man kanske kan plåga sig på rött ett par repetitioner och fortfarande hålla tempot, men till slut kommer räkningen och man blir tvungen att sakta ner.

Så det gäller att hitta den där rätta känslan av "comfortably hard". Själv har jag alltid överskattat min förmåga och kört ett par pass åt helvete för snabbt, innan jag hittat en vettig fartkänsla. Ifall man känner ett överväldigande behov av att stå still och hämta andan i 30s efter varje intervallrepetition så kör man nog för hårt.

Springer man 10k på 30min så är tröskeltempo 10s långsammare än miltempo, och springer man 10k på 60min så är tröskeltempo exakt samma som miltempo. Så aningens aningens långsammare än miltempo är perfekt för i princip alla för tröskelträning.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av svenbanan

Ett bra exempel på hur tröskelintervaller bör se ut. Har för mig att det var på tapeten för ett tag sedan här i tråden.



Det ska vara jobbigt men man ska klara av att hålla tempot uppåt 6-8x1k (med 60s vila) i alla fall. Sage gör 10x1k, vilket kanske är i överkant. Men han tränar ju å andra sidan för ett maraton här. Och dessutom springer han ju så löjligt mycket varje vecka att hans ben kan hantera en stor mängd tuff träning.

Är man helt död efter en repetition så kommer man inte klara att återhämta sig tillräckligt på den minuten och kommer inte kunna hålla tempot nästa rep. Man kanske kan plåga sig på rött ett par repetitioner och fortfarande hålla tempot, men till slut kommer räkningen och man blir tvungen att sakta ner.

Så det gäller att hitta den där rätta känslan av "comfortably hard". Själv har jag alltid överskattat min förmåga och kört ett par pass åt helvete för snabbt, innan jag hittat en vettig fartkänsla. Ifall man känner ett överväldigande behov av att stå still och hämta andan i 30s efter varje intervallrepetition så kör man nog för hårt.

Springer man 10k på 30min så är tröskeltempo 10s långsammare än miltempo, och springer man 10k på 60min så är tröskeltempo exakt samma som miltempo. Så aningens aningens långsammare än miltempo är perfekt för i princip alla för tröskelträning.

Jag tror kanske att jag sprang för hårda tröskelintervaller i höstas/vintras därför att jag utgick från mig bästa miltid. Jag borde kanske lägga på typ 2 minuter på den tiden i dagsläget då jag inte är i samma form. Om jag utgår från en miltid på 42 min borde tröskelfart vara typ 4:15-isch, kanske?

[MackeJuve]

Jag har nu flera gånger upplevt extrem matthet under löppass. Det har främst skett när jag har sprungit efter jobbet, då har jag käkat MYCKET mat runt 12-12:30 och sedan börjat springa vid 16:30. Trots den rejäla lunchen så har jag då och då fått en "gå in i väggen"-känsla efter bara ett par km. Jag känner mig liksom helt matt trots att jag egentligen inte är fysiskt trött. Jag stannar och går lite redan efter ett par km jogg, joggar någon km till, stannar till och sedan inser jag att jag måste ge upp passet. Ibland har jag varit så matt att jag knappt har orkat gå tillbaka, trots att de har varit så kort avstånd som två km. Vid det värsta tillfället så var det just två km gång tillbaka till hemmet och jag behövde stanna och sätta mig på en bänk flera gånger innan jag var hemma. Känslan var typ att jag bara ville lägga mig i ett dike och sova.

Samma sak skedde i lördags. Käkade en REJÄL frukost vid kl. 07 och började springa runt kl. 10. Hade inte en tanke på att det matintaget inte skulle räcka. Likväl, runt kl. 11 kom den extrema mattheten över mig. Trots att jag hade sprungit 17 km av mina totalt 20 km så orkade jag inte ens jogga de sista tre km oavbrutet. Joggade 500 m till en km, stannade till och upprepade sedan joggingen igen.

Vid samtliga tillfällen har jag blivit lätt hungrig under passen, men inte extremt. Har ni upplevt liknande? Gemensamt är även att jag personligen inte har känt att jag ens är i en riskzon för att bli hungrig innan jag är hemma igen från passen.

Jag har funderat på om detta enbart beror på att jag underskattar hur mycket näring jag behöver eller om det de facto inte är normalt att det blir som det emellanåt blir för mig. Gå in i väggen tycker jag är en bra beskrivning, även om jag inte vet exakt hur det känns. Jag gissar dock att det är något i stil med det jag upplever, att allt, även gå en kort bit, känns som att bestiga Everest.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Jag har nu flera gånger upplevt extrem matthet under löppass. Det har främst skett när jag har sprungit efter jobbet, då har jag käkat MYCKET mat runt 12-12:30 och sedan börjat springa vid 16:30. Trots den rejäla lunchen så har jag då och då fått en "gå in i väggen"-känsla efter bara ett par km. Jag känner mig liksom helt matt trots att jag egentligen inte är fysiskt trött. Jag stannar och går lite redan efter ett par km jogg, joggar någon km till, stannar till och sedan inser jag att jag måste ge upp passet. Ibland har jag varit så matt att jag knappt har orkat gå tillbaka, trots att de har varit så kort avstånd som två km. Vid det värsta tillfället så var det just två km gång tillbaka till hemmet och jag behövde stanna och sätta mig på en bänk flera gånger innan jag var hemma. Känslan var typ att jag bara ville lägga mig i ett dike och sova.

Samma sak skedde i lördags. Käkade en REJÄL frukost vid kl. 07 och började springa runt kl. 10. Hade inte en tanke på att det matintaget inte skulle räcka. Likväl, runt kl. 11 kom den extrema mattheten över mig. Trots att jag hade sprungit 17 km av mina totalt 20 km så orkade jag inte ens jogga de sista tre km oavbrutet. Joggade 500 m till en km, stannade till och upprepade sedan joggingen igen.

Vid samtliga tillfällen har jag blivit lätt hungrig under passen, men inte extremt. Har ni upplevt liknande? Gemensamt är även att jag personligen inte har känt att jag ens är i en riskzon för att bli hungrig innan jag är hemma igen från passen.

Jag har funderat på om detta enbart beror på att jag underskattar hur mycket näring jag behöver eller om det de facto inte är normalt att det blir som det emellanåt blir för mig. Gå in i väggen tycker jag är en bra beskrivning, även om jag inte vet exakt hur det känns. Jag gissar dock att det är något i stil med det jag upplever, att allt, även gå en kort bit, känns som att bestiga Everest.

Har detta hänt oftare sista tiden, eller sker det med jämna mellanrum? Jag har upplevt liknande känsla när jag gjorde tappra försök att springa som gravid, men det förmodar jag att du inte är? Tänker dock spontant på någon form av brist? Hur vanligt är järnbrist hos män?

[Torsk_ole]

Kanske inte helt dumt med järnbrist. Jag hade kollat upp det!

Runner's anemia and iron deficiency.

Abstract
Systemic iron deficiency was found in 63 (56%) of 113 joggers and competition runners (33 women and 80 men). Thirteen women and ten men had latent anemia. A majority of the women were fertile with iron loss from menstruation; the men were runners training long distances. The average transferrin iron-binding capacity was 80 mu mol/l serum in the women and 77 (iron-binding groups) in the men. The haptoglobin and iron concentrations in serum were remarkably low (most often below 10 and 20 mu mol/l, respectively). Three of the long-distance runners ran 25 km daily. They returned with so much free hemoglobin in their plasma that an accompanying iron loss (integrated over months), if not balanced by diet, would lead to iron deficiency and anemia. Oral iron therapy (200 mg ferrous sulphate per day) normalized the hemoglobin concentration and improved the transferrin saturation fraction in 61 persons. The competition runners reported personal records

[Rahf]

Dagen efter cross-trainer och jag kan meddela att det fungerar bra som substitut. Hälsenorna har liknande status och känns alltså inte värre.

Det enda sura med detta är att man inte kan köra backträning, och med bara tre månader kvar börjar det bli lite snävt med stabila förberedelser.

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Har detta hänt oftare sista tiden, eller sker det med jämna mellanrum? Jag har upplevt liknande känsla när jag gjorde tappra försök att springa som gravid, men det förmodar jag att du inte är? Tänker dock spontant på någon form av brist? Hur vanligt är järnbrist hos män?

Nej, det sker snarare då och då. Sedan jag började att springa direkt efter jobbet under f.g. sommar så har det kanske skett fem-sex gånger. Det sannolika är givetvis att det kunde ha undvikits genom ett intag av t.ex. två-tre bananer strax innan aktiviteten då jag de facto blir lite hungrig under passet. Jag tycker dock att effekten inte är normal, det går liksom från "det känns bra" till "jag orkar inte ens gå" på bara några tiotal minuter.

Jag tycker även att det är orimligt att t.ex. en portion thaimat, som är så mycket mat att det med lätthet kan klassas som två portioner, vid kl. 12:30 inte räcker som underlag för att jogga fyra timmar senare.

I lördags åt jag liksom så pass mycket till frukost att jag blev regelrätt mätt. Sprang tre timmar senare, 1-1,5 h in i passet kom mattheten över mig. Jag kände mig typ febrigt trött.

Jag kan säkert ha brist på något då min kost är mer eller mindre undermålig. Huruvida det skulle medföra sådana extrema effekter är jag dock tveksam till. Vore grymt intressant om någon, icke-gravid , hade varit med om något liknande. Vet att vi har diskuterat springa efter jobbet tidigare.

[Torsk_ole]

Ursprungligen postat av Rahf

Dagen efter cross-trainer och jag kan meddela att det fungerar bra som substitut. Hälsenorna har liknande status och känns alltså inte värre.

Det enda sura med detta är att man inte kan köra backträning, och med bara tre månader kvar börjar det bli lite snävt med stabila förberedelser.

svenbanan postade den här videon när jag hade problem med min hälsena. Jag har följt råden, framförallt gällande massage och stretching. Det hjälpte bra mycket mer än när jag gick till sjukgymnast och fick göra excentriska tåhävningar. Kan vara värt att kolla in.

Innan fick jag problem när jag kom upp till 30-35 km i veckan och nu har jag inga problem och springer dubbelt så mycket.

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av Torsk_ole

Kanske inte helt dumt med järnbrist. Jag hade kollat upp det!

Intressant. Från livsmedelverket: "Järn finns främst i inälvs- och blodmat som lever och blodpudding. Det finns även i kött, ägg och skadjur. I vegetabiliska livsmedel finns järn i fullkornsprodukter, nötter, frön, torkad frukt och baljväxter."

Av detta ovan så äter jag enbart kött. Dock mycket halvfabrikat så som korv.

EDIT: kollade hur mycket järn det fanns i olika produkter och jag får garanterat i mig betydligt mindre än RDI.

[StarkaUlf]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Intressant. Från livsmedelverket: "Järn finns främst i inälvs- och blodmat som lever och blodpudding. Det finns även i kött, ägg och skadjur. I vegetabiliska livsmedel finns järn i fullkornsprodukter, nötter, frön, torkad frukt och baljväxter."

Av detta ovan så äter jag enbart kött. Dock mycket halvfabrikat så som korv.

EDIT: kollade hur mycket järn det fanns i olika produkter och jag får garanterat i mig betydligt mindre än RDI.

Tänkte precis skriva att korv inte är fullproppat med järn

Sen hämmar ju t.ex mjölkprodukter upptaget av järn. För bästa upptag så bör det intas med nånting som är rikt på c-vitamin.

Kan ju vara värt att antingen testa lite järntabletter alternativt att börja käka lite blodpudding nån gång i veckan. 80-100g blodpudding täcker väl RDI om jag inte minns fel. Och gott är det! \o/

Annars kanske det bara är så att det är vätskebrist som slår till? Det är ju ohyggligt när det väl slår till.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Intressant. Från livsmedelverket: "Järn finns främst i inälvs- och blodmat som lever och blodpudding. Det finns även i kött, ägg och skadjur. I vegetabiliska livsmedel finns järn i fullkornsprodukter, nötter, frön, torkad frukt och baljväxter."

Av detta ovan så äter jag enbart kött. Dock mycket halvfabrikat så som korv.

EDIT: kollade hur mycket järn det fanns i olika produkter och jag får garanterat i mig betydligt mindre än RDI.

En anledning till att man är trött som gravid är faktiskt järnbrist. Typ alla gravida måste ta tillskott på järn. Såååå, kopplingen kanske inte är så långsökt ändå

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av StarkaUlf

Tänkte precis skriva att korv inte är fullproppat med järn

Sen hämmar ju t.ex mjölkprodukter upptaget av järn. För bästa upptag så bör det intas med nånting som är rikt på c-vitamin.

Kan ju vara värt att antingen testa lite järntabletter alternativt att börja käka lite blodpudding nån gång i veckan. 80-100g blodpudding täcker väl RDI om jag inte minns fel. Och gott är det! \o/

Annars kanske det bara är så att det är vätskebrist som slår till? Det är ju ohyggligt när det väl slår till.

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

En anledning till att man är trött som gravid är faktiskt järnbrist. Typ alla gravida måste ta tillskott på järn. Såååå, kopplingen kanske inte är så långsökt ändå

Okej. ALLT tyder ju på att jag har ett sjukt undermåligt intag av järn, dessutom så dricker jag en hel del mjölk. Jag är dock fortfarande inte säker på att det är anledningen till mattheten då jag tänker att järnbristen skulle ge sig uttryck oftare än någon gång då och då. Jag har uppenbarligen alltid järnbrist men bara emellanåt gå-in-i-väggen-pass.

Men det skadar ju knappast att se över bristen. En järntablett om dagen verkar ge mig ungefär RDI.

[svenbanan]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag tror kanske att jag sprang för hårda tröskelintervaller i höstas/vintras därför att jag utgick från mig bästa miltid. Jag borde kanske lägga på typ 2 minuter på den tiden i dagsläget då jag inte är i samma form. Om jag utgår från en miltid på 42 min borde tröskelfart vara typ 4:15-isch, kanske?

Om du springer 10k på 42min så håller du ju ett snittempo på 4:12 i 42min och sedan kolapsar du av trötthet.

Tröskeltempot ska du kunna hålla i runt 60min (ifall du är extremt vältränad uppemot 90min).

Så jag skulle tro att 4:20 är ett rimligare tröskeltempo.

Denna kalkylator är också rätt smidig till detta.
Finns även som app på telefonen. https://runsmartproject.com/calculator/

[svenbanan]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Okej. ALLT tyder ju på att jag har ett sjukt undermåligt intag av järn, dessutom så dricker jag en hel del mjölk. Jag är dock fortfarande inte säker på att det är anledningen till mattheten då jag tänker att järnbristen skulle ge sig uttryck oftare än någon gång då och då. Jag har uppenbarligen alltid järnbrist men bara emellanåt gå-in-i-väggen-pass.

Men det skadar ju knappast att se över bristen. En järntablett om dagen verkar ge mig ungefär RDI.

Det låter i alla fall helt orimligt att dina problem skulle bero på kaloribrist. Man behöver inte käka mycket mat för att klara av att springa i lugnt tempo i runt en timme.

Järnbrist har jag noll koll på. Men det eller vätskebrist verkar vara hyfsat rimliga kandidater tycker jag.

Annars finns ju alltid möjligheten att det är någon form av överträningssymptom också. Det kan kännas som att man springer i sirap även ifall man bara ska ut och jogga lugnt ifall man kört åt skogen för hårt under en längre period. Som jag fattar det så har det att göra med att enzymnivåerna energiproduktion ballar ur och man tappar all uthållighet. Då jag råkat ut för detta har jag typ kört MAF-träning (superlugnt tempo och med superlåg puls) i ett gäng veckor för att "reseta" kroppen. Dock låter det inte som att det skulle vara detta problem om du inte märker av det förrän 17km in i ett långpass.