Juridiktråden

[Yes]

Ursprungligen postat av MilkmaN

Minns man inte sin sakrätt kan det såklart bli jobbigt.

Men det finns väl ganska tydligt stadgat i UB att utmätningsbar egendom utgörs av gäldenärens egendom. Det blir således ingen utmätning i lastbilen eftersom lastbilen inte tillhör FB.

Eller minns jag uppåt väggarna nu? Sakrätt är roligt för det ställer till med så många märkliga konflikter.

Vad händer till exempel om ett antal bönder lämnar sin säd i en silo, och gäldenären som silon tillhör senare hamnar på obestånd?

Du tänker kanske på 4:17 UB om att egendom kan utmätas om det framgår att den tillhör gäldenären. I den meningen måste det alltså visas positivt, men 4:18-22 vänder lite upp och ner på det.
Egendom som finns i gäldenärens besittning presumeras tillhöra denne. Det är således besittningen man går på. För att bryta äganderättspresumptionen måste det visas att egendomen tillhör annan (enligt praxis är beviskravet relativt högt ställt).

Nu sitter jag bara på tåget med min telefon så det blev väldigt enkelt sammanfattat.

Beträffande silon är det en intressant fråga. Jag vill minnas att det finns ett gammalt HD-referat om en liknande situation, men jag minns inte hur de dömde. Avgörande torde vara om det finns separationsrätt, vilket jag tror det kan göra om det tydligt registrerats hur stora andelar säd bönderna äger.

[MilkmaN]

Just ja, bevis.

Bilregistret lär kunna uppfylla det kravet. I en konkurs hade ju borgenären antagligen fått separationsrätt, det finns ju specialitet. Saknas ju ytterligare ett moment som jag inte minns nu, förfogandeförbud kan också krävas, men att tolka in tillåtelse att förfoga i ett lån för besiktning... Ja det vore ju märkligt.

Det vore ju också märkligt om man hamnade i en bättre situation vid utmätning än vid konkurs.

Ingen utmätning säger jag fortfarande.

skickat från mobilen

[Yes]

Ursprungligen postat av MilkmaN

Just ja, bevis.

Bilregistret lär kunna uppfylla det kravet. I en konkurs hade ju borgenären antagligen fått separationsrätt, det finns ju specialitet. Saknas ju ytterligare ett moment som jag inte minns nu, förfogandeförbud kan också krävas, men att tolka in tillåtelse att förfoga i ett lån för besiktning... Ja det vore ju märkligt.

Det vore ju också märkligt om man hamnade i en bättre situation vid utmätning än vid konkurs.

Ingen utmätning säger jag fortfarande.

skickat från mobilen

Bilregistret räcker inte. Det är inte sån egendom där äganderätt kan antas genom registrering (jämför exempelvis ett bankfack eller bankkonto där registerad innehavare ses som ägare till medlen(nog för att besittningsfrågan inte ens blir aktuell när det gäller banktillgodohavande)). Du kan ju skriva en bil på vem som helst och det är vanligt att registrerad ägare inte är faktisk ägare. Förmodligen skulle det krävas köpehadlingar och kopia på transaktionera för att bryta presumptionen. I fråga om en lastbil kan jag för all del inte tänka mig att det är så svårt att få fram.

Kan inte leta rättsfall nu men jag drar mig till minnes ett som ger en viss indikation på hur svårt det kan vara. Det var några tavlor som blivit utmäta efter att de påträffats i gäldenärens bil. Gäldenären hävdade att han hämtat tavlorna från ett auktionshus och förvarat dem i bilen för sin väns räkning. Tredje man, dvs vännen, invände också och presenterade kvitton.

HD ogillade besvären och anförde bland annat att kvittona inte var tillräckligt specifika (om jag inte minns fel stod nåt i stil med "tavlor" för x antal kronor, men inte vilka tavlor det rörde sig om).

(Gregow tar upp detta och flera andra i Utsökningsrätt, sid 136, 3;e uppl - om du vill kan jag återkomma med dem imorgon när jag har tillgång till boken)

Jag är inte lika inläst på konkurser så hur det fungerar där vågar jag inte uttala mig säkert om. Grunden är ju dock liknande då man även i fråga om konkurs går på besittning - tredje man måste visa sin äganderätt på något sätt.

[Rellos_87]

Ursprungligen postat av Yes

Det jag syftar på med att de kan ha inrättat sig är helt enkelt att betalningar till kontot går till kvittning av Knäckebrödhults fordran. Företaget är ju dock inte i god tro.

I fallet jag tagit det ifrån vill jag minnas att företaget även underrättar sin bank om misstaget.

Problemet för Bosse i det fallet var att företaget försatts i konkurs.

Ja, om företaget har försatts i konkurs så blir det jobbigare. Då har han väl endast en oprioriterad fordran i konkursboet?

[Unsub]

Ursprungligen postat av stahlberg

text
Jag ger här exempel på några verkliga situationer :

FÖRHÖR 1
Polis PW (numera död, frid över hans minne) har kallat in en person (R) som viittne och upplyst R om dennes rättigheter resp skyldigheter som vittne. Förhöret börjar :
PW : Hur många öl drack du den kvällen?
R : Jag räknade inte, men det kan ha varit 10-12 stycken.
PW (vrålande) : Här ljuger man inte!!! Hur många öl var det?

FÖRHÖR 4
Polis PW till mig : "Du sitter och ljuger mig rakt upp i ansiktet. Dessutom säger RL att det var såhär.... Nu går jag till kommisarien. Du har tid att fundera här tio minuter på om du säger sanningen. Om inte hamnar du i källaren (= blir anhållen)".

Efter 10-15 minuter kommer han tillbaka
"Nå. Säg sanningen nu, om du inte vill till källaren".
KS : "Jag har redan sagt sanningen, den kan jag inte ändra på".
PW : "Ja, då kan du gå hem".
text
.

Detta är komik . "HUR MÅNGA ÖL VAR DET VA?"
F.ö intressanta rättsfall stahlberg.

[Inge Enveten]

Grym intressanta posts av Stahlberg. Om det finns fler av er som sitter på sådana guldkorn så borde ni dela med er =)

[MilkmaN]

Ursprungligen postat av Yes

Bilregistret räcker inte. Det är inte sån egendom där äganderätt kan antas genom registrering (jämför exempelvis ett bankfack eller bankkonto där registerad innehavare ses som ägare till medlen(nog för att besittningsfrågan inte ens blir aktuell när det gäller banktillgodohavande)). Du kan ju skriva en bil på vem som helst och det är vanligt att registrerad ägare inte är faktisk ägare. Förmodligen skulle det krävas köpehadlingar och kopia på transaktionera för att bryta presumptionen. I fråga om en lastbil kan jag för all del inte tänka mig att det är så svårt att få fram.

Kan inte leta rättsfall nu men jag drar mig till minnes ett som ger en viss indikation på hur svårt det kan vara. Det var några tavlor som blivit utmäta efter att de påträffats i gäldenärens bil. Gäldenären hävdade att han hämtat tavlorna från ett auktionshus och förvarat dem i bilen för sin väns räkning. Tredje man, dvs vännen, invände också och presenterade kvitton.

HD ogillade besvären och anförde bland annat att kvittona inte var tillräckligt specifika (om jag inte minns fel stod nåt i stil med "tavlor" för x antal kronor, men inte vilka tavlor det rörde sig om).

(Gregow tar upp detta och flera andra i Utsökningsrätt, sid 136, 3;e uppl - om du vill kan jag återkomma med dem imorgon när jag har tillgång till boken)

Jag är inte lika inläst på konkurser så hur det fungerar där vågar jag inte uttala mig säkert om. Grunden är ju dock liknande då man även i fråga om konkurs går på besittning - tredje man måste visa sin äganderätt på något sätt.

Förvisso är det så att det måste bevisas, och det är en fråga som man under programmet tyvärr behandlar ganska styvmoderligt. Men jag utgår liksom du från att det inte bör vara svårt för ett företag att styrka att det är deras bil, trots presumtionen. Tycker dock att den rättsliga utgångspunkten här ändå måste vara att utmätning inte ska ske. Jämför om det vore en bilverkstad och du lämnat in din bil, som då blir utmätt. Det faller ju lite på sin egen orimlighet.

Vad beträffar konkurs blir detta en separationsrättsfråga, och eftersom lastbilen har specialitet och något förfogande inte medgetts (det är ju ett lån) måste separationsrätt medges.

Även sålda varor på kredit får ju återtas om man inte medgett förfoganderätt (genom vidarefsg, sammanblandning osv), och specialitet finns. Jämför lag om avbetalningsköp.

Anledningen till att jag inte diskuterar bevisfrågan är för att det i teoretiska fall bara blir konstigt, verkligheten är för komplex på den punkten och eftersom det råder fri bevisning kan ju precis vad som helst anföras. Rimligast blir då att utgå från de faktiska förhållandena, och nämna bevis och presumtionsregler och att de kan vara svåra att uppfylla. Utfallet vad gäller bevis kan ju dock aldrig utredas från ett underlag som ovan.

skickat från mobilen

[stahlberg]

Problemet med polis PW, som figurerar i de faktiskt ganska komiska förhör av vilka jag delgivit delar, var att han var helt felplacerad. Han fick inte mera utföra patrulleringstjänst, efter diverse problem med onödigt våld och liknande, på den tiden han gjorde stadens gator osäkra. Därför var hans uppgift att sköta förhör.

Detta hade säkert kunnat gå bra, om det inte hade varit för två omständigheter. för det första var han helt oproffessionell, han skrek, härjade och hotade, ljög och bluffade sig igenom förhören. Och han trodde aldrig på den han förhörde, oberoende om den förhörde var misstänkt, vittne eller målsägande. För det andra kunde han inte skriva ordentligt, när man skulle läsa igenom förhörsprotokollet för att godkänna det fanns där en stor mängd stavfel, språkfel och sakfel. Vissa viktiga saker fick man be honom skriva om, och dikterade då hur man hade sagt, det mindre viktiga fick man strunta i, annars blev protokollet aldrig färdigskrivet.

[Yes]

Ursprungligen postat av MilkmaN

Förvisso är det så att det måste bevisas, och det är en fråga som man under programmet tyvärr behandlar ganska styvmoderligt. Men jag utgår liksom du från att det inte bör vara svårt för ett företag att styrka att det är deras bil, trots presumtionen. Tycker dock att den rättsliga utgångspunkten här ändå måste vara att utmätning inte ska ske. Jämför om det vore en bilverkstad och du lämnat in din bil, som då blir utmätt. Det faller ju lite på sin egen orimlighet.

Vad beträffar konkurs blir detta en separationsrättsfråga, och eftersom lastbilen har specialitet och något förfogande inte medgetts (det är ju ett lån) måste separationsrätt medges.

Även sålda varor på kredit får ju återtas om man inte medgett förfoganderätt (genom vidarefsg, sammanblandning osv), och specialitet finns. Jämför lag om avbetalningsköp.

Anledningen till att jag inte diskuterar bevisfrågan är för att det i teoretiska fall bara blir konstigt, verkligheten är för komplex på den punkten och eftersom det råder fri bevisning kan ju precis vad som helst anföras. Rimligast blir då att utgå från de faktiska förhållandena, och nämna bevis och presumtionsregler och att de kan vara svåra att uppfylla. Utfallet vad gäller bevis kan ju dock aldrig utredas från ett underlag som ovan.

skickat från mobilen

Utgångspunkten ska givetvis vara att det bara är egendom som tillhör gäldenären som ska utmätas. Den sakrättsliga problematiken uppkommer av att man normalt sett är ägare till det man har i sin besittning. Samtidigt kan det inte heller göras för lätt att undahålla egendom från utmätning.
Visas det vid utmätningstillfället att egendomen tillhör annan kan man förvisso tänka sig att den fredas. I praktiken är det dock osannolikt att så skulle bli fallet. Där skulle man stödja sig på 4:18 UB och säkerställa utmätningen även om det råder tveksamheter, detta för att samtidigt skydda borgenärens rätt (vilket det även ges stöd för i kommentaren till 4:18). Invänder tredje man ska han däremot föreläggas att väcka talan om saken (4:20).

I fråga om en lastbil behöver det förstås inte bli så komplicerat ändå. Köpeavtal, registreringsbevis och försäkring torde inte vara svårt att presentera. Att bryta äganderättspresumptionen till annan lös egendom kan däremot bli svårare.

Separationsrätten vid konkurs var en intressant fråga. 3:3 Konkurslagen anger att egendomen som tillhör konkursboet ska vara sådan att den kan utmätas. Där kanske bestämmelserna i 4 kap. UB kan läsas analogt.
Annars är ju konkursförfarandet väldigt olikt utmätningsförfarandet eftersom det handlar om generalexekution som tillses av en förvaltare. Förvaltaren har skyldighet att tillse att egendom med separationsrätt inte tas med i konkursen (NJA 1996 s 700 konstaterar rentav att det kan åläggas skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada som inte orsakats genom brott).

Här blir det alltså upp till förvaltaren att utreda bolagets tillgångar och göra en bouppteckning. Vid specialexekution blir det inte fråga om en lika grundlig utredning eftersom det är ett summariskt förfarande.

Varken Håstad eller Zetterström nämner så mycket mer än specialitetsprincipen.

[MilkmaN]

Det spännande när vi går från utmätning till konkurs är ju att det inte direkt finns några utförliga lagstadganden att luta sig på. Vi fick lära oss problemlösningen i form av fyra konflikter, vari så gott som alla sakrättsliga konflikter kan indelas, och inom dessa några "påhittade" (genom rättspraxis och analogier" rekvisit.

I det här fallet blir det således en separationsrättskonflikt, andra exempel är en borgenärsskyddskonflikt, ett dubbelförfogande och ett olovligt förfogande. En sak kan lätt vara iblandad i flera.

Exempelvis. Den av Företag A till Företag B utlånade lastbilen ställs som säkerhet för ett lån Företag B upptar hos företag C. Därefter säljs lastbilen till Företag D, vilka också hämtar lastbilen. Företag B går nu i konkurs. Vad gäller? Vem skall ha lastbilen?

[MilkmaN]

Nu har jag inte håstad tillgänglig, men han nämner väl en hel del om den här typen av konflikt, om jag inte minns fel? I Sakrätt avseende lös egendom

skickat från mobilen

[Yes]

Ursprungligen postat av MilkmaN

Det spännande när vi går från utmätning till konkurs är ju att det inte direkt finns några utförliga lagstadganden att luta sig på. Vi fick lära oss problemlösningen i form av fyra konflikter, vari så gott som alla sakrättsliga konflikter kan indelas, och inom dessa några "påhittade" (genom rättspraxis och analogier" rekvisit.

I det här fallet blir det således en separationsrättskonflikt, andra exempel är en borgenärsskyddskonflikt, ett dubbelförfogande och ett olovligt förfogande. En sak kan lätt vara iblandad i flera.

Exempelvis. Den av Företag A till Företag B utlånade lastbilen ställs som säkerhet för ett lån Företag B upptar hos företag C. Därefter säljs lastbilen till Företag D, vilka också hämtar lastbilen. Företag B går nu i konkurs. Vad gäller? Vem skall ha lastbilen?

Roligt exempel! Jag försöker mig på ett snabbt svar utan att gå ed på att det blir rätt...

Panten/säkerheten blir ogill såvida C inte varit i god tro, vilket är svårt att hävda då de har en långtgående undersökningsplikt. Om B lyckats lura C torde det dock bli en svag ogiltighetsgrund varpå säkerheten står kvar.
Liknande gäller för D. Om lastbilen förvärvats i god tro torde det vara ett exstinktivt godtrosförvärv, varpå A inte når framgång med någon vindikationstalan. Eftersom lastbilen traderats blir den alltså kvar hos D.
A kan i sådana fall rikta sin talan mot B (lycka till...) och jag förmodar att även C kan göra det, även om säkerheten inte gäller ifall de befunnit sig i ond tro.

[Yes]

Ursprungligen postat av MilkmaN

Nu har jag inte håstad tillgänglig, men han nämner väl en hel del om den här typen av konflikt, om jag inte minns fel? I Sakrätt avseende lös egendom

skickat från mobilen

Jag syftar på bevisvärderingen av olika anspråk. Annars reder han ju ut allsköns olika konflikter (lite sådär att man får myspinne av Håstad).

[Yes]

Ursprungligen postat av Rellos_87

Ja, om företaget har försatts i konkurs så blir det jobbigare. Då har han väl endast en oprioriterad fordran i konkursboet?

Fordran blir definitivt oprioriterad. En fråga man kan ställa är dock om betalnings samt kvittning kan ses som en överlåtelse av fordran, varigenom Knäckebrödhults Sparbank blir gäldenär.

[MilkmaN]

Ursprungligen postat av Yes

Roligt exempel! Jag försöker mig på ett snabbt svar utan att gå ed på att det blir rätt...

Panten/säkerheten blir ogill såvida C inte varit i god tro, vilket är svårt att hävda då de har en långtgående undersökningsplikt. Om B lyckats lura C torde det dock bli en svag ogiltighetsgrund varpå säkerheten står kvar.
Liknande gäller för D. Om lastbilen förvärvats i god tro torde det vara ett exstinktivt godtrosförvärv, varpå A inte når framgång med någon vindikationstalan. Eftersom lastbilen traderats blir den alltså kvar hos D.
A kan i sådana fall rikta sin talan mot B (lycka till...) och jag förmodar att även C kan göra det, även om säkerheten inte gäller ifall de befunnit sig i ond tro.

Eftersom jag varken har sakrättslitteraturen eller saken färskt i minne så kommer även mitt svar vara ganska översiktligt, men såhär uppfattar jag att konflikten bör lösas:

Företag C mot D
Fråga är vem som har bäst rätt av C och D eftersom B både pantsatt lastbilen till C och därefter sålt den till D. C har fått lastbilen som säkerhet för ett lån, och möjligheten att få sakrättsligt skydd för en sådan säkerhet är genom registrering av lösöresköp enlig lagen med samma namn. Då detta inte gjorts har det sakrättsliga momentet inte uppfyllts för B, och eftersom D både måste varit i god tro om B:s säkerhet (då den inte registrerats någonstans) och har besittningen av lastbilen har han bäst rätt.

Företag A mot D
Eftersom B förfogat över lastbilen i strid med instruktionerna från A, det framgår ju att lastbilen endast lånats för besiktning, och i det kan tillåtelse till försäljning omöjligen intolkas, är fråga om D gjort ett godtrosförvärv av lastbilen. Eftersom det i praxis allra minst kan krävas en kontroll av bilregistret för att god tro skall vara uppfyllt vid köp av fordon, och det vid en sådan kontroll skulle framgått att B inte var innehavare av lastbilen, kan D inte göra ett godtrosförvärv av lastbilen från B. Detta trots att han är i besittning av den.

Företag A mot B
A har endast lånat ut bilen till B, och har således ett anspråk att få den åter. Eftersom lastbilen har specialitet genom registreringsnummer och chassinummer med mera, samt att lånet endast medgjorde besiktning, är det sakrättsliga momentet uppfyllt, varför A får separationsrätt i B:s konkurs, och utfår lastbilen ur konkursboets egendom.

C och D mot B
Vad beträffar C och D bör de kunna rikta skadeståndstalan mot B för dennes handlande med lastbilen. En sådan fordran kommer vid framgång dock vara oprioriterad i konkursen, så ett försiktigt antagande vore att en sådan process inte blir mödan värd. De belopp C respektive D kan tänkas kräva uppgår inte heller till några stora belopp.