Här var grundfrågan om man har någon nytta av ökad styrka i ett slgasmål jämfört med om man skulle ha varit svagare. Styrka är en - av väldigt många - egenskaper man kan ha nytta av i ett slagsmål. Person A kan ha nytta i slagsmål av att ha mera styrka (eller utvecklas i någon av de andra egenskaper som kan vara till nytta i ett slagsmål).
Nyttan av denna ökade styrka är marginell (kan vara liten eller mycket liten), men nog finns den där. Om person A är otränad har han nytta av ökad styrka i slagsmål förutsatt att alla andra egenskaper är oförändrade, detsamma gäller om han t.ex är kampsportare. Detta innebär inte att styrka skulle vara en avgörande egenskap i ett slagsmål, utan bara att det är en egenskap (av många) man har, eller kan ha, nytta av.
Många har övergått från att diskutera detta till att göra jämförelser mellan kampsportare och styrkelyftare. Detta är något annat än den grundläggande frågan. En sådan jämförelse borde - om den görs i denna tråd - gälla slagsmål "på gatan", inte i en kampsportring. De flesta kampsporter är inte heller slagsmål.
Här spelar nivån på idrottandet en viss roll. Den som tränat styrketräning och har blivit starkare av den har oerhört liten nytta av det. Men detsamma gäller den som tränat kampsporter på låg nivå, och kanske aldrig ens gått en match. Både den styrketränande eller den kampsporttränande på låg nivå kan ha en viss nytta av sina färdigheter/egenskaper i ett slagsmål, men denna nytta är ändå oerhört liten. Detta gäller i synnerhet om den tränande dels saknar förmåga att automatiskt använda sina färdigheter/egenskaper och dels - ännu värre saknar "killer instinct".
För den som är oerhört mycket starkare (och tyngre) än genomsnittet gäller säkert att styrkan är till fördel, såväl mot icke-tränande som mot andra tränande och även mot kampsporttränande på tillräckligt låg nivå. Men då måste en förutsättning tilläggas : att den mycket starka kan röra sig ordentligt samt att han är utrustad med "killer instinct". Jag hade en adept en gång som hörde till den kategorin, det hörde inte till hans ovanor att förlora ett slagsmål. Som exempelvis den gången han berättade att han varit i slagsmål för ett par nätter sedan. En man hade antastat en kvinna på en nattöppen restaurang och han hade ingripit. Tyvärr visade det sig att mannen tillhörde ett gäng på sju stycken, som hoppade på honom. Jag behövde inte fråga hur slagsmålet gått, jag visste mycket väl att om sju sannolikt otränade personer hoppade på honom så var de golvade i ett nafs.
Däremot är det klart att en framgångsrik kampsportare - i all synnerhet en som är tyngre än 50 kg - måste ha en oerhörd fördel mot vem som helst (förstås också mot en framgångsrik styrkelyftare) i ett slagsmål. Kampsportaren tränar dagligen både de egenskaper och de färdigheter som också behövs i slagsmål, och han är van att använda dem.
Men de styrketränande eller de kampsportare som ska ha verklig nytta av sina egenskaper/färdigheter i ett slagsmål ska vara ganska duktiga på vad de gör. Helt otränade personer kan göra slarvsylta av både styrkelyftare och kampsportare på lägre nivå om det vill sig väl (eller illa?).
__________________
stahlberg
|