Den ärligaste journalen på Kolo

[Anton Fräs]

Ursprungligen postat av Shqypnia

Dina extrema svängningar är oerhört oroande. Vad är det som gör att du kan gå från att må bra till att må så extremt dåligt? Yttre faktorer påverkar såklart - men det största problemet är förmodligen hur du väljer att reagera och hantera problemen.

Jag håller med dig i allt du skriver. Det är minst sagt oroväckande och förklaringen är troligtvis min personlighetsstörning. Jag har alltid haft sådana svängningar även om det svängt betydande fram och tillbaks hur kraftiga dom är och vilket humör som slog, blev betydligt mer aggressiv och rasande när jag var yngre vilket givetvis var tragiskt.

Perioder där de varit mer under kontroll är perioder under livet då jag haft mitt på det torra.

[Anton Fräs]

Nytt läkarbesök idag, vill ju tro att jag får höra nåt positivt men är nog inte speciellt troligt. Mår ungefär likadant som för några veckor sedan, är i limbo tills jag får vård..

[Anton Fräs]

Gick precis som jag trodde.

[andeem]

Det var då själva fan.

[Anton Fräs]

Snart en vecka med medicinen. Positivt är minskad aptit men det negativa väger över med typ 13 timmar sömn om dagen, kroniskt trött trots sömn, mer negativa tankar och minskat intresse för saker jag innan tyckte om.

Vet inte om jag står ut även om det skulle vara övergående, har haft ett läkemedel av samma typ innan med typ inget resultat även efter insättningen var färdig så känns meningslöst.

[WHITEFOLKS]

Verkligen ledsamt att höra Att få hjälpa för huvudproblem tycks verkligen vara skit.

[blåvitt]

Ursprungligen postat av Anton Fräs

Snart en vecka med medicinen. Positivt är minskad aptit men det negativa väger över med typ 13 timmar sömn om dagen, kroniskt trött trots sömn, mer negativa tankar och minskat intresse för saker jag innan tyckte om.

Vet inte om jag står ut även om det skulle vara övergående, har haft ett läkemedel av samma typ innan med typ inget resultat även efter insättningen var färdig så känns meningslöst.

Hoppas du ger det en ärlig chans. Förstår om saker känns meningslösa, särskilt med tanke på hur din vårdsituation ser ut, men vore tråkigt om du avslutade något som kanske skulle hjälpa i slutändan?

[Anton Fräs]

Ursprungligen postat av blåvitt

Hoppas du ger det en ärlig chans. Förstår om saker känns meningslösa, särskilt med tanke på hur din vårdsituation ser ut, men vore tråkigt om du avslutade något som kanske skulle hjälpa i slutändan?

Jag förstår vad du menar, men problemet som jag ser det är att jag haft läkemedel av samma typ (om än med annan aktiv substans) utan större effekt flera gånger tidigare.

[Pokkes]

Ursprungligen postat av Anton Fräs

Jag förstår vad du menar, men problemet som jag ser det är att jag haft läkemedel av samma typ (om än med annan aktiv substans) utan större effekt flera gånger tidigare.

Får man fråga vilka läkemedel?

För övrigt önskar jag dig allt gott och hoppas (vet) att du kommer fixa detta!

[Anton Fräs]

Ursprungligen postat av Pokkes

Får man fråga vilka läkemedel?

För övrigt önskar jag dig allt gott och hoppas (vet) att du kommer fixa detta!

Absolut får du det, det är en låg dos Sertralin, men den har redan fuckat upp massor för mig. Sover helt vilt, 2 timmar där, 3 timmar där, sen 10 (!). Kan inte hålla mig vaken när tröttheten slår till.

[shadowfire]

Hur går det kompis? Skickar dig en tanke iaf. Kämpa på.

[Anton Fräs]

Ursprungligen postat av shadowfire

Hur går det kompis? Skickar dig en tanke iaf. Kämpa på.

Tjenare man, jovars det är ungefär samma sak hela tiden med lite svängar här och där. Har fått lite mer "hjälp" från vården med åtgärder jag är mycket tveksam till kommer ha effekt. Medicinen var inget bra och hade mycket kraftiga biverkningar under såväl insättning som utsättning som fick mig att må avsevärt sämre, ungefär var jag förväntade mig.

Med andra ord, jag väntar fortfarande på utredning och psykolog. Nu har det gått snart 1 år sedan jag blev lovad utredning och uppskattningen var att det var ungefär så lång tid det skulle ta så jag är dum nog att hoppas det blir av snart. Jag skulle dock inte bli det minsta förvånad om jag får en intervention som faktiskt gör något förrän typ till hösten.

Jag försöker på egen hand, men det känns så meningslöst. Märker inte av någon förändring alls i mående i princip. Har lyckats bibehålla majoriteten av viktminskningen under denna tid med mediciner och jul och allt så det är ju alltid något. Fortfarande -14kg sedan toppvikten för lite mer än 2 månader sedan.

[Anton Fräs]

Äntligen orkat ta tag i min anmälan till inspektionen för vård och omsorg, den är nu skickad.

[Anton Fräs]

Skrev detta på facebook, där jag knappt varit offentlig med detta innan i någon större utsträckning och tänkte det kunde vara bra att summera även här för nyare läsare.

"Jag vill börja med att säga att jag främst skriver detta för att uppmärksamma så många som möjligt på den katastrof som verkar vara Psykiatrin i Västra Götaland. Jag tänkte mig försöka på att summera mina nästan fem år som patient inom psykiatrin i Göteborg, främst gäller detta Psykiatri Väster. Jag har under dessa fem år knappt kunnat arbeta alls, jag lämnar huset ungefär en gång i veckan. Majoriteten av min tid under den här perioden har spenderats i sängen, allt för deprimerad för att ta mig för något. Eller framför datorn/TVn för att försöka komma undan den själsliga smärtan. Jag har även under denna tid tyvärr varit mycket nära självmord vid cirka 4-5 tillfällen, främst det senaste året då jag inte upplever att någon inom vården bryr sig och att jag tyvärr försökt fixa detta själv hundratals gånger utan någon vidare framgång och i flera fall direkt försämring då jag "misslyckas".

Jag har under denna tid träffat över 10 läkare, över 25 sjuksköterskor och ett antal annan personal så som fysioterapeut och psykolog. Jag har provat över 20-25 läkemedel under denna period, i princip alla med tveksam effekt och flera med grava biverkningar och två fall av direkt läkemedelsförgiftning.

Jag har även fått ECT (elchocker) vid flera tillfällen under en kortare period, även detta med tveksam effekt och mycket grava biverkningar framförallt avseende mitt minne. Mina barndomsminnen är många försvunna, många är mycket "blekare" och 6-7 månader av perioden runt behandlingen har jag nästan inga minnen alls utav.

Misstagen vården har begått under den här tiden är otaliga, utöver läkemedelsförgiftningarna rör det sig om cirka 10 tillfällen då mottagningen inte hört av sig när personal blivit sjuk, så jag har fått reda på det först EFTER jag dykt upp på mottagningen. Detta må låta frustrerande för er friska därute, men försök att föreställa er detta med depression, social fobi och ångest. Liknande omständigheter finns gällande BOKADE telefonkontakter då det minst 20 gånger helt enkelt inte ringt nån. Vare sig den bokade tiden, dagarna därefter och har knappt fått en förklaring när jag väl träffat personen de flesta gånger heller. Dessutom har jag vid ett tillfälle blivit mycket illa bemött av en sjuksköterska som jag träffat regelbundet under ett halvår. Hon var under vårt samtal aggressiv, nonchalant och direkt förolämpande, något som kan intygas av närstående som var med.

Det här är inte allt som skett som varit negativt från vårdens sida utan ska snarare ses som ett urval.

Så här fem år senare är jag ännu sjukare än jag var när jag började den här resan. Jag har nu stått i kö för utredning (då dom misstänker att jag under dessa år varit feldiagnostiserad) samt psykolog i snart 1 år. Under tiden har jag nästan inte fått någon hjälp alls, annat än verkningslösa mediciner med avsevärda bieffekter. Under de senaste månaderna har min mottagning försökt få mig till en annan mottagning som bättre kan hantera min problematik, efter LÖFTE från överläkaren på denna mottagning till min läkare så pustade jag ut, nu ska det äntligen bli nystart så detta kan fixas. Fick två veckor senare reda på att nej, det finns ingen plats, läkaren tog tillbaks sitt löfte. Detta är ta mig fan essensen av psykiatrin idag, man får interventioner med mycket litet vetenskapligt stöd, då de som faktiskt funkar är för dyra/har för låg tillgänglighet, man blir runt skickad från mottagning till mottagning och det är ingen som vill befatta sig med "svåra" patienter. Mitt liv har i princip varit pausat under denna tid, förstå om att man gjorde rätt insatser utfördes i tid, vilka samhällsvinster man skulle få med fler som återgår i arbete för att inte tala om vinsterna i livskvalité för dessa individer.

Tack till er som orkade läsa, förhoppningsvis kan psykiatrin förbättras!Jag vill börja med att säga att jag främst skriver detta för att uppmärksamma så många som möjligt på den katastrof som verkar vara Psykiatrin i Västra Götaland. Jag tänkte mig försöka på att summera mina nästan fem år som patient inom psykiatrin i Göteborg, främst gäller detta Psykiatri Väster. Jag har under dessa fem år knappt kunnat arbeta alls, jag lämnar huset ungefär en gång i veckan. Majoriteten av min tid under den här perioden har spenderats i sängen, allt för deprimerad för att ta mig för något. Eller framför datorn/TVn för att försöka komma undan den själsliga smärtan. Jag har även under denna tid tyvärr varit mycket nära självmord vid cirka 4-5 tillfällen, främst det senaste året då jag inte upplever att någon inom vården bryr sig och att jag tyvärr försökt fixa detta själv hundratals gånger utan någon vidare framgång och i flera fall direkt försämring då jag "misslyckas".

Jag har under denna tid träffat över 10 läkare, över 25 sjuksköterskor och ett antal annan personal så som fysioterapeut och psykolog. Jag har provat över 20-25 läkemedel under denna period, i princip alla med tveksam effekt och flera med grava biverkningar och två fall av direkt läkemedelsförgiftning.

Jag har även fått ECT (elchocker) vid flera tillfällen under en kortare period, även detta med tveksam effekt och mycket grava biverkningar framförallt avseende mitt minne. Mina barndomsminnen är många försvunna, många är mycket "blekare" och 6-7 månader av perioden runt behandlingen har jag nästan inga minnen alls utav.

Misstagen vården har begått under den här tiden är otaliga, utöver läkemedelsförgiftningarna rör det sig om cirka 10 tillfällen då mottagningen inte hört av sig när personal blivit sjuk, så jag har fått reda på det först EFTER jag dykt upp på mottagningen. Detta må låta frustrerande för er friska därute, men försök att föreställa er detta med depression, social fobi och ångest. Liknande omständigheter finns gällande BOKADE telefonkontakter då det minst 20 gånger helt enkelt inte ringt nån. Vare sig den bokade tiden, dagarna därefter och har knappt fått en förklaring när jag väl träffat personen de flesta gånger heller. Dessutom har jag vid ett tillfälle blivit mycket illa bemött av en sjuksköterska som jag träffat regelbundet under ett halvår. Hon var under vårt samtal aggressiv, nonchalant och direkt förolämpande, något som kan intygas av närstående som var med.

Det här är inte allt som skett som varit negativt från vårdens sida utan ska snarare ses som ett urval.

Så här fem år senare är jag ännu sjukare än jag var när jag började den här resan. Jag har nu stått i kö för utredning (då dom misstänker att jag under dessa år varit feldiagnostiserad) samt psykolog i snart 1 år. Under tiden har jag nästan inte fått någon hjälp alls, annat än verkningslösa mediciner med avsevärda bieffekter. Under de senaste månaderna har min mottagning försökt få mig till en annan mottagning som bättre kan hantera min problematik, efter LÖFTE från överläkaren på denna mottagning till min läkare så pustade jag ut, nu ska det äntligen bli nystart så detta kan fixas. Fick två veckor senare reda på att nej, det finns ingen plats, läkaren tog tillbaks sitt löfte. Detta är ta mig fan essensen av psykiatrin idag, man får interventioner med mycket litet vetenskapligt stöd, då de som faktiskt funkar är för dyra/har för låg tillgänglighet, man blir runt skickad från mottagning till mottagning och det är ingen som vill befatta sig med "svåra" patienter. Mitt liv har i princip varit pausat under denna tid, förstå om att man gjorde rätt insatser utfördes i tid, vilka samhällsvinster man skulle få med fler som återgår i arbete för att inte tala om vinsterna i livskvalité för dessa individer.

Tack till er som orkade läsa, förhoppningsvis kan psykiatrin förbättras!"

[shadowfire]

Du är sådan helt galet grym kämpe som har krigat med detta så länge. Jag är mållös.