Ni som tränar för styrka/prestation, tränar ni inte LITE för utseende ändå?

[Diomedea exulans]

Vårt samhälle är fullt av små, oskyldiga lögner som nästan alla människor konstant upprätthåller för att framstå i god dager och minimera social friktion. Lögner som:

"Jag tycker inte det är snyggt med stora bröst på tjejer."
"Jag tycker inte det är snyggt med stora muskler på killar."
"Jag går ut på krogen för att jag tycker det är roligt att dansa, inte för att få ligg."
"Jag dricker alkohol för att det är gott, inte för att bli full."
"Jag gillar hiphop."

Alla som säger något av ovanstående ljuger. Alla vet att alla som säger något av ovanstående ljuger, och alla vet att alla vet att alla som säger något av ovanstående ljuger. Men det är inget som tycker det är något fel med det, och det borde de inte tycka heller. Att inte upprätthålla ovannämnda lögner vore snarare fel; det vore att bryta mot en social tabu uppsatt för allas trevnad, i likhet med att man inte får rapa vid matbordet.

Jag misstänker att jag har identifierat en till sån lögn: Människor som säger att de bara tränar för styrka eller prestation, och inte alls tränar för utseende.

Att vara stark är helt onödigt. Det finns hjälpredskap för allt tungt nuförtiden. Och även om man blir starkast i hela världen klarar man sig inte utan hjälpredskapen. Magnus Samuelsson klyver inte ved med händerna. Den praktiska nyttan av att vara en extremt stark människa istället för en normalsvag är ytterst liten.

Att vara snygg, däremot, är en helt annan femma. Om man tittar sig i spegeln på morgonen och tänker "jävlar, vad snyggt!" så mår man bättre hela dagen. Mår man bättre orkar man vara en bättre människa. Det finns studier som visar att snygga människor blir positivt särbehandlade i alla områden som baseras på social interaktion.

Men det är töntigt att försöka vara snygg. Kanske är det ett arv från kristendomen, där fåfängan är en synd. Det är därför jag tror att så många ljuger och säger att de inte tränar för att bli snygga.

Handen på hjärtat, alla som påstår sig träna för styrka eller prestation... Tränar ni inte lite för att bli snygga åtminstone?

Anonym flervalspoll kommer.

[Wormzie]

Jo.

[hugok]

Absolut! Även den del av mig som tränar för styrka är styrka av ren fåfänga, för att det är socialt coolt att vara stark. Inte för att jag brukar brottas med björnar till vardags.

[ARMSTARK]

Man kunde välja flera alternativ vilket jag gjorde; började träna för utseende, blev för lat för att deffa, det är klart man tränar för styrka!

[MackeJuve]

1) Jag köper inte alla dina exempel, i alla fall inte om vi talar vuxna människor.
2) Ja, det finns nog ingen som inte tränar lite för utseende.

[Carolinew]

Det är väl ungefär lika onödigt att vara stark som att vara bra på fotboll, ändå håller folk tydligen på med sånt

Kan tänka mig att andelen som tränar för att bli snygga(re) är rätt stor bland yngre och singlar. Men annars tror jag att många tränar för hälsans skull, kanske för att de måste pga skada eller för att undvika skada, eller helt enkelt för att det är en kul hobby. Är man tävlingsmänniska så är både styrketräning och konditionsidrott ett enkelt (och ekonomiskt) sätt att tävla med sig själv. Hälso- och utseendeaspekten kommer då mest som en bonus.

Personligen så tränar jag för att jag är just en tävlingsmänniska och gillar att utmana mig själv. Att kunna springa längre och snabbare samt lyfta tyngre boostar självkänslan, och lite endorfiner på det så blir jag rentav lycklig. Hälsoaspekten är ju en bra bonus men om det vore det primära målet så borde jag nog nöja mig med att slöjogga 5 km ett par gånger i veckan resten av mitt liv istället för att pressa gränser och därmed riskera skador. Utseendeaspekten gav jag upp i tonåren eftersom jag ser precis likadan ut varesig jag tränar eller ej Och btw, en tung vacker knäböj är ändå attraktivare än uppblåsta biceps

[te1on]

Vissa styrkelyftare I "plussen" misstänker jag tränar för styrka och inte utseende. Dom är nog ärliga när dom säger sig träna för styrka och prestation.

[ARMSTARK]

De flesta går nog mer över till styrka/prestation med åren. Jag tränar tex själv enbart för styrka numera, det finns liksom ingenting att hämta i en deffad kropp längre. Skulle väl möjligtvis vara för hälsans skull man skulle deffa ner sig men då vore det effektivare att sluta lyfta dessa tunga vikter istället.
Inget jag gör numera är för utseendets skull, varken överkonsumtion av öl, sprit, hamburgare och pizza eller tusentals timmar framför TV'n.

[Mats J]

Träna för utseendet är ju extremt trist i längden. Med det så ska du ju alltid hålla dig extremt deffad samt uteslutande sikta på symetri och muskelbyggnad. Den kombinationen gör ju att du snabbt når ett tak där du varken kan bli mer deffad, få bättre symetri eller mer muskler. Rätt snabbt går träningen alltså ut på att underhålla och I bästa fall få små små knappt märbara förändringar I symetri och massa, samtidigt som kosten måste vara nitiskt hård för att hålla nere fettmängden och ev göra förbättringar. Tror det är få som ser någon glädje I det år efter år efter år.

[Bob90]

Huvudsakliga drivkraften för att träna styrka för mig var i skadeförebyggande syfte eftersom jag fick ont i ryggen vid flera tillfällen på jobbet (mycket tunga och konstiga lyft utan rätt hjälpmedel/verktyg/utbildning). Med tankesättet att "Om jag normalt sett kan lyfta 70 kg under kontrollerade förhållanden (skivstång) kan jag nog lyfta 20-30 kg i konstiga ställningar, kan jag lyfta 150 kg under kontrollerade förhållanden kan jag nog lyfta mer än 20-30 kg i konstiga ställningar, alltså är jag överstark för mitt problem -> Mitt problem försvinner.".

Dock så har man ju blivit lite fåfäng i efterhand, men jag ser nog fortfarande den estetiska vinsten som en bieffekt från huvudmålet hälsa/välmående.
Har även blivit "styrkeskadad" i efterhand.

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av Mats J

Träna för utseendet är ju extremt trist i längden. Med det så ska du ju alltid hålla dig extremt deffad samt uteslutande sikta på symetri och muskelbyggnad. Den kombinationen gör ju att du snabbt når ett tak där du varken kan bli mer deffad, få bättre symetri eller mer muskler. Rätt snabbt går träningen alltså ut på att underhålla och I bästa fall få små små knappt märbara förändringar I symetri och massa, samtidigt som kosten måste vara nitiskt hård för att hålla nere fettmängden och ev göra förbättringar. Tror det är få som ser någon glädje I det år efter år efter år.

Det känns som många missuppfattar frågan. Frågan handlade inte om att uteslutande träna för utseende utan huruvida man tränade lite för utseendet. För det behöver man inte vara extremt deffad eller liknande. Däremot kanske man gillar att ha stora armar eller breda axlar. Det tror jag att de flesta gör. Måste vara en väldigt liten minoritet som inte ser något gott i det.

[Rikard Jansson]

När jag tränade för styrka brydde jag mig inte alls om utseendet. Skulle utan att tveka bytt bort all snygghet jag eventuellt hade för att få + 1 kg i bänken. Å andra sidan har jag väl varit lite autistisk när det gäller träning överlag så. Jag håller dock med om dina exempel i förstaposten, förutom hiphop

[stridis]

Om det bara skulle vara utseendet som motiverar så skulle nog en deff vara det man lägger energi på snarare än träningsmål... Så nja, inte den primära motivatorn. Men det är klart man vill se bra ut naken( förutom balaklavan då).

Mine is Strength... and Lust... and Power!

[smerk]

Jag har tränat i några år mest för styrka, gemene man tycker jag har bra fysik men jag vill bli mycket större. Har därför fokuserat på kroppsbygge en mindre tid nu, men börjar redan bli sugen på att träna för styrka igen, är så mycket roligare.

[Minikubik]

Obotlig ful så vore bortkastad med en rippad kropp. Att kunna extraknäcka som bulldozer är däremot praktiskt