Hur är din idealpartner? Lista upp det väsentligaste.

[mulliy]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Är det bara jag som inte skulle kunna få det att fungera om jag bara tog "första bästa"? Jag har prövat att tänka "var inte så jävla kräsen, Henke", och dejtat tjejer som jag inte har varit speciellt intresserad av. Nån som kanske var lite för ful, en annan som var lite för korkad och en tredje som var lite för tråkig. Vad som hänt i samtliga dessa scenarion är att tjejen märkt att jag inte är intresserad, och sen har hon dumpat mig istället. Så att "nöja sig med granngården" skulle inte fungera ens om jag ville.

Hur fan gör ni som nöjer er med näst bästa för att få det att fungera? Är ni jättebra på att ljuga, eller nåt?

Alla är väl olika med sånt där och många nöjer sig väldigt lätt. Jag har aldrig förstått hur man inte kan vara kräsen med en person man tänkt att spendera resten av sitt liv med. Dom flesta har nog någon bekant som blir tillsammans med så gott som den första dom träffar varje gång.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av mulliy

Alla är väl olika med sånt där och många nöjer sig väldigt lätt. Jag har aldrig förstått hur man inte kan vara kräsen med en person man tänkt att spendera resten av sitt liv med. Dom flesta har nog någon bekant som blir tillsammans med så gott som den första dom träffar varje gång.

Det gäller bara att hitta en tjej som inte är kräsen alltså, i så fall? Makes sense.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Är det bara jag som inte skulle kunna få det att fungera om jag bara tog "första bästa"? Jag har prövat att tänka "var inte så jävla kräsen, Henke", och dejtat tjejer som jag inte har varit speciellt intresserad av. Nån som kanske var lite för ful, en annan som var lite för korkad och en tredje som var lite för tråkig. Vad som hänt i samtliga dessa scenarion är att tjejen märkt att jag inte är intresserad, och sen har hon dumpat mig istället. Så att "nöja sig med granngården" skulle inte fungera ens om jag ville.

Hur fan gör ni som nöjer er med näst bästa för att få det att fungera? Är ni jättebra på att ljuga, eller nåt?

Jag fattar att det inte fungerar om man inleder en relation fast man egentligen känner "äh, jag är inte så himla intresserad men jag gör väl ett försök då", det hade jag inte heller klarat. Däremot tror jag inte riktigt på tänket med att inte nöja sig innan man hittat "den bästa". Jag har ju ingen aning om min partner passar mig bäst av alla miljarder människor i hela vääärlden, och eftersom de allra flesta är seriemonogama och skilsmässor vanliga så upptäcker tydligen många att deras relation kanske inte är optimal. Jag tänker mer att så länge man känner att man trivs ihop, vill bygga något ihop inför framtiden och överlag tycker att relationen är vettig så är det bra nog sas.

Ingen relation är ju konstant glitter och glamour, däremot var det viktigt för mig att inleda relationen med att bli upp över öronen tokförälskad och nästan halvdöd pga fjärilarna som löper amok i magen. Nu, efter snart 10 år, är det inte så att jag knappt fungerar mentalt p.g.a. förälskelse längre och tur är väl det , men jag kan absolut förstå att man vill känna den känslan i början. Dock så tror jag inte att en bra kärleksrelation nödvändigtvis kräver himlastormande passion - det kan ju till och med vara destruktivt som fan - och kanske målar man lätt in sig i en bild av att "nä, jag måste faktiskt bli kär från första ögonkastet, annars kan det vara" när det finns massor av känslor mellan det och totalt ointresserad.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag fattar att det inte fungerar om man inleder en relation fast man egentligen känner "äh, jag är inte så himla intresserad men jag gör väl ett försök då", det hade jag inte heller klarat. Däremot tror jag inte riktigt på tänket med att inte nöja sig innan man hittat "den bästa". Jag har ju ingen aning om min partner passar mig bäst av alla miljarder människor i hela vääärlden, och eftersom de allra flesta är seriemonogama och skilsmässor vanliga så upptäcker tydligen många att deras relation kanske inte är optimal. Jag tänker mer att så länge man känner att man trivs ihop, vill bygga något ihop inför framtiden och överlag tycker att relationen är vettig så är det bra nog sas.

Ingen relation är ju konstant glitter och glamour, däremot var det viktigt för mig att inleda relationen med att bli upp över öronen tokförälskad och nästan halvdöd pga fjärilarna som löper amok i magen. Nu, efter snart 10 år, är det inte så att jag knappt fungerar mentalt p.g.a. förälskelse längre och tur är väl det , men jag kan absolut förstå att man vill känna den känslan i början. Dock så tror jag inte att en bra kärleksrelation nödvändigtvis kräver himlastormande passion - det kan ju till och med vara destruktivt som fan - och kanske målar man lätt in sig i en bild av att "nä, jag måste faktiskt bli kär från första ögonkastet, annars kan det vara" när det finns massor av känslor mellan det och totalt ointresserad.

Antar att det är en gradfråga? Ens partner kanske inte kräver att man är 10/10 intresserad, men iallafall 8/10, och dumpar en om hon märker att man bara är 7/10? Olika från olika personer, såklart.

[nisse1976]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Hur fan gör ni som nöjer er med näst bästa för att få det att fungera? Är ni jättebra på att ljuga, eller nåt?

Vad betyder egentligen det här?
Om det betyder att bli tillsammans med någon som man inte är kär i eller älskar så köper jag det.
Men om det betyder att alla punkter på en checklista måste stämma och man dumpar henne för att hon inte har bollkänsla så är man nog fel ute.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av nisse1976

Vad betyder egentligen det här?
Om det betyder att bli tillsammans med någon som man inte är kär i eller älskar så köper jag det.
Men om det betyder att alla punkter på en checklista måste stämma och man dumpar henne för att hon inte har bollkänsla så är man nog fel ute.

Det förstnämnda.

Och fråga var alltså hur fan ni gör för att den ni bara accepterat trots att ni inte är så attraherad av henne ska stanna hos er? Hon måste ju känna av er brist på attraktion?

[nisse1976]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Det förstnämnda.

Och fråga var alltså hur fan ni gör för att den ni bara accepterat trots att ni inte är så attraherad av henne ska stanna hos er? Hon måste ju känna av er brist på attraktion?

Det kan jag inte svara på. Jag har träffat kvinnan i mitt liv
Hon är helt fantastisk men det handlar mer om diffusare saker än ögonfärg, byststorlek och bollkänsla.
Jag tycket Grahn hade en bra poäng i sitt inlägg. Nu heter ju tråden hur är er idealpartner och det kan vara skoj att lista saker som skulle vara roliga bonusar men att falla för någon handlar enligt mig oftare om mer svåridentifierade attribut.
Men som sagt, att lista idealattribut kan vara skoj

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av nisse1976

Hon är helt fantastisk men det handlar mer om diffusare saker än ögonfärg, byststorlek och bollkänsla.

Ja, det handlar det såklart om för mig också.

[Lennix]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Det förstnämnda.

Och fråga var alltså hur fan ni gör för att den ni bara accepterat trots att ni inte är så attraherad av henne ska stanna hos er? Hon måste ju känna av er brist på attraktion?

Attraktionen till din partner bör inte försvinna om man lever i ett förhållande. Om man älskar sin partner på ett sådant sätt att man bestämt sig för att leva med den (förhoppningsvis) för alltid, så lär man aldrig tappa attraktionen däremot går relationen upp och ner. Men finns inte någon attraktion så är det nog dags att separera enligt mig..

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Lennix

Attraktionen till din partner bör inte försvinna om man lever i ett förhållande. Om man älskar sin partner på ett sådant sätt att man bestämt sig för att leva med den (förhoppningsvis) för alltid, så lär man aldrig tappa attraktionen däremot går relationen upp och ner. Men finns inte någon attraktion så är det nog dags att separera enligt mig..

Kontentan verkar vara att man helt enkelt inte ska nöja sig med någon som inte passar in på ens krav!

[Lennix]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Kontentan verkar vara att man helt enkelt inte ska nöja sig med någon som inte passar in på ens krav!

Eller så kommer man revidera sina krav när man möter en människa man älskar

[Macroman]

Ursprungligen postat av Grahn

Då kalibreras väl nivån om och 100 betyder bara att de som testar 100 är smarare än de som tidigare testade 100.

Ursprungligen postat av Petoria

Fast medelnivån på 100 är väl inte baserat på enskilda länder? Utan på hela mänskliga befolkningen?

Ja så måste det ju vara. Man har ju läst om afrikanska länder med genomsnitt på 60-80 så skalan måste vara internationell.

[Aryt]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

IQ är en normerad skala, så 100 är per definition alltid medelvärde. Det säger däremot ingenting om vilka kvaliteér som motsvarar IQ 100. I mitt resonemang utgår jag ifrån en förskjutning av skalan där fördelningen skulle ligga i det som är dagens topp 2 %, dvs medelvärdet förskjuts och den reella standardavvikelsen är rejält mkt mindre.



Det skulle absolut kunna stämma att personer med högt IQ och hög agreeableness är svårare att hitta därför att de inte uppenbart agerar så som vi tänker oss att intelligenta personer gör. Jag tänker till exempel på att man konstaterat att autism hos kvinnor ofta under-/feldiagnostiseras därför att autistiska kvinnor ofta är bättre på att mekaniskt lära sig sociala koder än vad män med samma diagnos är. Dvs, vissa egenskaper kan ibland mörkas bakom andra egenskaper. Det kan ju såklart också vara så att IQ mer sällan korrelerar med just agreeableness - det är snarare mer sannolikt att olika personlighetsdrag/gener korrelerar snarare än att de är oberoende. Jag har inte läst på så mkt om just detta men borde nog göra det

"Konstaterats"? På vilket sätt då?

[Yes]

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Varför är intelligens så viktigt för alla/många av er? Är det verkligen en Big deal om hon/han är lite halvkorkad? Är ni så rädda för att förlora en omgång par mot par trivial pursuit på parmiddag eller vad kommer det här ifrån?

För mig är det viktigt därför att jag behöver ett intellektuellt utbyte, utöver allt annat. Jag har ett fåtal vänner som kan ge mig det och ännu färre som jag på riktigt kan beundra. Om jag ska välja tvåsamhet ska det vara med någon där vi påbörjar en diskussion som inte slutar innan någon av oss är död.
Det handlar inte om att jag måste känna mig smart, eller vara smartare än någon annan. Jag är långt ifrån att vara tillräckligt intelligent för att hävda mig i riktigt intelligenta kretsar. Däremot har jag en oerhörd uppskattning för riktigt intelligenta personer, framförallt när de har karaktärsdrag jag uppskattar.
Jag har provat det där med halvkorkade tjejer. De kan vara jättefina människor som jag verkligen uppskattar och rentav blir kär i. Intelligens gör dig trots allt inte till en bra människa, och dåliga människor som är riktigt intelligenta är ett grundläggande recept för folkmord.
Problemet med halvkorkade tjejer är att jag aldrig kan känna mig sedd. Det går liksom bara åt ena hållet, och att bli sedd (psykologiskt) ser jag som ett grundläggande hörde i tvåsamhet. Det är vad vi kanske lite poetiskt kan kalla att ”mötas på djupet”.

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Aryt

"Konstaterats"? På vilket sätt då?

I diverse forskning?

Objective
To derive the first systematically calculated estimate of the relative proportion of boys and girls with autism spectrum disorder (ASD) through a meta-analysis of prevalence studies conducted since the introduction of the DSM-IV and the International Classification of Diseases, Tenth Revision.

Method
Preferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-Analyses (PRISMA) guidelines were followed. The Medline, Embase, and PsycINFO databases were searched, and study quality was rated using a risk-of-bias tool. Random-effects meta-analysis was used. The pooled outcome measurement was the male-to-female odds ratio (MFOR), namely the odds of being male in the group with ASD compared with the non-ASD group. In effect, this is the ASD male-to-female ratio, controlling for the male-to-female ratio among participants without ASD.

Results
Fifty-four studies were analyzed, with 13,784,284 participants, of whom 53,712 had ASD (43,972 boys and 9,740 girls). The overall pooled MFOR was 4.20 (95% CI 3.84–4.60), but there was very substantial between-study variability (I2 = 90.9%). High-quality studies had a lower MFOR (3.32; 95% CI 2.88–3.84). Studies that screened the general population to identify participants regardless of whether they already had an ASD diagnosis showed a lower MFOR (3.25; 95% CI 2.93–3.62) than studies that only ascertained participants with a pre-existing ASD diagnosis (MFOR 4.56; 95% CI 4.10–5.07).

Conclusion
Of children meeting criteria for ASD, the true male-to-female ratio is not 4:1, as is often assumed; rather, it is closer to 3:1. There appears to be a diagnostic gender bias, meaning that girls who meet criteria for ASD are at disproportionate risk of not receiving a clinical diagnosis.

Loomes, R., Hull, L., & Mandy, W. P. L. (2017). What is the male-to-female ratio in autism spectrum disorder? A systematic review and meta-analysis. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 56(6), 466-474.

We used Framework Analysis to investigate the female autism phenotype and its impact upon the under-recognition of autism spectrum conditions (ASC) in girls and women. Fourteen women with ASC (aged 22–30 years) diagnosed in late adolescence or adulthood gave in-depth accounts of: ‘pretending to be normal’; of how their gender led various professionals to miss their ASC; and of conflicts between ASC and a traditional feminine identity. Experiences of sexual abuse were widespread in this sample, partially reflecting specific vulnerabilities from being a female with undiagnosed ASC. Training would improve teachers’ and clinicians’ recognition of ASC in females, so that timely identification can mitigate risks and promote wellbeing of girls and women on the autism spectrum.

Bargiela, S., Steward, R., & Mandy, W. (2016). The experiences of late-diagnosed women with autism spectrum conditions: an investigation of the female autism phenotype. Journal of Autism and Developmental Disorders, 46(10), 3281-3294.

Autism spectrum conditions (ASC) affect more males than females in the general population. However, within ASC it is unclear if there are phenotypic sex differences. Testing for similarities and differences between the sexes is important not only for clinical assessment but also has implications for theories of typical sex differences and of autism. Using cognitive and behavioral measures, we investigated similarities and differences between the sexes in age- and IQ-matched adults with ASC (high-functioning autism or Asperger syndrome). Of the 83 (45 males and 38 females) participants, 62 (33 males and 29 females) met Autism Diagnostic Interview-Revised (ADI-R) cut-off criteria for autism in childhood and were included in all subsequent analyses. The severity of childhood core autism symptoms did not differ between the sexes. Males and females also did not differ in self-reported empathy, systemizing, anxiety, depression, and obsessive-compulsive traits/symptoms or mentalizing performance. However, adult females with ASC showed more lifetime sensory symptoms (p = 0.036), fewer current socio-communication difficulties (p = 0.001), and more self-reported autistic traits (p = 0.012) than males. In addition, females with ASC who also had developmental language delay had lower current performance IQ than those without developmental language delay (p<0.001), a pattern not seen in males. The absence of typical sex differences in empathizing-systemizing profiles within the autism spectrum confirms a prediction from the extreme male brain theory. Behavioral sex differences within ASC may also reflect different developmental mechanisms between males and females with ASC. We discuss the importance of the superficially better socio-communication ability in adult females with ASC in terms of why females with ASC may more often go under-recognized, and receive their diagnosis later, than males.

Lai, M. C., Lombardo, M. V., Pasco, G., Ruigrok, A. N., Wheelwright, S. J., Sadek, S. A., ... & MRC AIMS Consortium. (2011). A behavioral comparison of male and female adults with high functioning autism spectrum conditions. PloS one, 6(6), e20835.

This paper reviews the literature exploring gender differences associated with the clinical presentation of autism spectrum disorders (ASD). The potentially mediating effect of comorbid psychopathology, biological and neurodevelopmental implications on these gender differences is also discussed. A vastly heterogeneous condition, while females on the lower-functioning end of the spectrum appear to be more severely affected, an altered clinical manifestation of the disorder among high-functioning females may consequently result in many being un or misdiagnosed. To date, there is strong bias in the literature towards the clinical presentation of ASD in males. It is imperative that future research explores gender differences across the autism spectrum, in order to improve researchers’, clinicians’ and the publics’ understanding of this debilitating disorder.

Kirkovski, M., Enticott, P. G., & Fitzgerald, P. B. (2013). A review of the role of female gender in autism spectrum disorders. Journal of autism and developmental disorders, 43(11), 2584-2603.

Background
Autism spectrum conditions (autism) are diagnosed more frequently in boys than in girls. Females with autism may have been under-identified due to not only a male-biased understanding of autism but also females’ camouflaging. The study describes a new technique that allows automated coding of non-verbal mode of communication (gestures) and offers the possibility of objective, evaluation of gestures, independent of human judgment. The EyesWeb software platform and the Kinect sensor during two demonstration activities of ADOS-2 (Autism Diagnostic Observation Schedule, Second Edition) were used.

Methods
The study group consisted of 33 high-functioning Polish girls and boys with formal diagnosis of autism or Asperger syndrome aged 5–10, with fluent speech, IQ average and above and their parents (girls with autism, n = 16; boys with autism, n = 17). All children were assessed during two demonstration activities of Module 3 of ADOS-2, administered in Polish, and coded using Polish codes. Children were also assessed with Polish versions of the Eyes and Faces Tests. Parents provided information on the author-reviewed Polish research translation of SCQ (Social Communication Questionnaire, Current and Lifetime) and Polish version of AQ Child (Autism Spectrum Quotient, Child).

Results
Girls with autism tended to use gestures more vividly as compared to boys with autism during two demonstration activities of ADOS-2. Girls with autism made significantly more mistakes than boys with autism on the Faces Test. All children with autism had high scores in AQ Child, which confirmed the presence of autistic traits in this group. The current communication skills of boys with autism reported by parents in SCQ were significantly better than those of girls with autism. However, both girls with autism and boys with autism improved in the social and communication abilities over the lifetime. The number of stereotypic behaviours in boys significantly decreased over life whereas it remained at a comparable level in girls with autism.

Conclusions
High-functioning females with autism might present better on non-verbal (gestures) mode of communication than boys with autism. It may camouflage other diagnostic features. It poses risk of under-diagnosis or not receiving the appropriate diagnosis for this population. Further research is required to examine this phenomenon so appropriate gender revisions to the diagnostic assessments might be implemented.

Rynkiewicz, A., Schuller, B., Marchi, E., Piana, S., Camurri, A., Lassalle, A., & Baron-Cohen, S. (2016). An investigation of the ‘female camouflage effect’in autism using a computerized ADOS-2 and a test of sex/gender differences. Molecular autism, 7(1), 10.