Citat:
Ursprungligen postat av Beemel
Jag springer alltid i T-shirt. får skavsår insidan av armarna om jag kör bar över eller linne.
Jag upplever det som varmare att springa utan tröja (de få gånger jag provat i syfte att få lite solbränna på köpet..)
En tröja som är blöt av svett tycker jag kyler väldigt bra. Och jag svettas rätt rejält om jag så bara tar en rask promenad.
|
Haha du fick rätt
Har ett rejält skavsår i armhålan efter att ha löpt Göteborgsvarvet i linne.
Tack till alla som gett mig råd i mina förberedelser inför loppet, ni är guld värda! Tyvärr så blev inte uppladdningen det den hade behövt vara och loppet gick därefter. Är jävligt stolt över att jag hade pannben nog att inte bryta loppet, något som jag funderade på konstant när jag hade sprungit runt milen. Lyckades som grädde på moset dessutom bli lätt skitnödig halvvägs igenom varvet, då var det jääävligt nära att handduken slängdes in.
Vad jag har lärt mig
1) Du kan känna dig oförstörbar och förundras över folk som har problem med knän, ljumskar och allt möjligt. Hur känsliga är deras kroppar egentligen? Du kan ju springa hur mycket som helst utan att få några men. Tror du. Sen springer du 31 km utan att ens ligga nära den distansen i din träning och får därefter problem med allt möjligt.
2) Ditt halvmara-tempo är inte detsamma som ditt miltempo plus 12 sek/km om du inte är lika van vid 21 km som du är vid 10 km. Det fungerar inte att vissa veckor springa intervaller, 4K och 10K utan du måste träna med en volym och till viss del distans som återspeglar det du ska göra, d.v.s. i mitt fall en halvmara.
3) Realistiska målsättningar. Otroligt viktigt. Min orutin gjorde att jag hade på tok för högt ställda mål, när de under loppet rann ifrån mig så gjorde även motivationen detsamma.
Ett par saker bara, har givetvis lärt mig mer. Innan loppet smörjde jag in knäna med Ormsalva(den starkaste), det fungerade helt otroligt bra. Jag upplevde inte några knäproblem under eller efter loppet, överhuvudtaget. Då har jag tidigare fått ömma knän av att enbart gå ett par km på asfalt. Jag smörjde dock in knäna REJÄLT och det kändes. En bit in i loppet samt efteråt så kändes det bokstavligt talat som att knäna brann. Jag fick kasta vatten på dom för att lindra känslan som mer eller mindre var ren smärta.
Nu ser jag så sjukt mycket fram emot relativt kravlös löpning där volymen är i fokus. Ska bli bra på det som jag är mindre bra på: längre distanser samt backar. Känns lyxigt nu när man under våren har stressat upp sig för både Varvetmilen och Göteborgsvarvet.
Hoppas det gick bättre för er andra som sprang