Kan sakna att inte vara realist. Spontanfotbollen, oftast enbart tillsammans med min då bästapolare, var verkligen sjukt rolig. Kunde köra olika sorters avslut i timmar. Det var dels roligt bara för att fotboll är kul men i.o.m. att man inte hade insett att man saknade begåvning så närde man även en dröm om att bli riktigt bra på sporten. Från den tiden kan jag även sakna när man gick på äventyr i skogen, byggde lego i timtals och spelade TV-spel. Samtliga saker man kunde göra orimligt länge utan att det blev tråkigt.
Från senare år saknar jag främst någon att styrketräna med
Jag har fått det väldigt välbeställt på löparfronten med många kompisar att välja bland, på gym-sidan ekar det dock tomt sedan flera år tillbaka. Det var ändå jävligt kul att gymma innan man nådde platåer och innan man tröttnade på att köra 100 övningar varje pass. De man tränade med hade oftast samma geist i.o.m. att styrketräningen var ganska ny även för dom.