Fre-lör: Klätterweekend!
Åkte till Frösön fredag eftermiddag och slog läger. Ledde ett par leder för att sätta topprep åt kompisar och gick sedan på en 6b och en 6b+. Onsight hela vägen, kändes bra. Drog oss tillbaka till lägret för kvällen, fixade middag, njöt av solnedgång och fantastisk utsikt över Östersund. Riktigt glamping! Vi var då 2 i ett gäng på 7 (lördag blev vi 9!) som kunde leda och bygga topprepsankare på bult, så blev mkt fokus på det ändå och lite nybörjarkurs. Fredag kväll låg jag med en av nybörjarna till våra tältkamraters stora nöje och lördagsmorgonen vaskades klättringen helt till förmån för utdraget morgonmys. Kom tillbaka till samma klippa och gjorde ett par riktigt fina 6or, återigen onsight, men merparten av dagen spenderades snarare som instruktör än på det som var tanken: Att kötta något galet. Kul ändå, för jag vill ju på sikt bli klippklätterinstruktör så det är kanske mer akut att öva på den biten än på att sportklättra. Blev också att jag åkte hem på lördagkvällen istället för söndag eftermiddag, delvis pga försämrad väderprognos men mest för att sova hos ovan nämnda nybörjare. Mycket trevligt. Blev alltså inte som tänkt men väldigt fint ändå.
Löpning idag 19/5
Distans: 6,9km
Tid: 57min
Terräng: Leriga pister, kalhyggen och stig
Väder: Mulet varvat med spöregn
Total stigning: ca 200hm
Fick hem mina nya trailskor från Icebug i fredags. Har researchat trailskor länge nu, och i valet och kvalet mellan dessa och ett par från Salomon så föll valet på att Icebug numer har en klimatpositiv produktionskedja (nåja) och att de är så välkända för sitt grepp. Ja, och så 45% rabatt på Addnature... Det första som slog mig var hur fruktansvärt lätta de var, väger som ett par flipflops. Gigantiska dubbar och ett 4mm drop.
Gav mig ut och testade löpsteget lite i lugnt tempo, har övat lite med asfaltsskorna innan och hittade flytet rätt snabbt, och jäklar vilket flyt det blir att springa mer på tårna när skorna är byggda för det. Bara att luta sig framåt och trycka på, var tvungen att sansa mig för att jag visste att jag tänkte springa en bit. Kom till minitege, jobbade mig upp i dagens första riktiga backe och blev inte mindre än helt förtjust över greppet i leran.
Jobbade vidare in i stora pisten och varvade löpning med att gå i brant uppförslutning, främst i ravinen mellan pisterna. Hittade transportsträckan över ett kalhygge upp till Fjällvallsliften dit jag helt ärligt gick lite mer än vad jag hade velat men kände lite lätt att fötterna fan inte var vana vid att sköta så mycket av dämpningen på egen hand. Pulsen låg i taket men känslan av löpningen var otrolig. Vände vid den liften för att inte fortsätta upp mot Ullådalen som hade blivit en betydligt längre runda. Var först lite harig på vägen ner eftersom terrängen bara var gyttja uppblandat med lite stenar men märkte rätt snabbt att herreJÄVLAR vilket grepp dessa skor har! Under hela rundan märkte jag inte en enda gång att skon gled överhuvudtaget, om det så än var på blöta stockar, stenar, i gyttja eller sand så satte sig skorna som klister! Känslan i utförslöpningen har jag aldrig varit med om tidigare. FYFAN va kul!
Kom ut till pisten och bestämde mig för att dra ner för issnön som låg kvar i en av branterna istället för att hålla ut i offpist-ravinen bredvid som jag tagit på vägen upp och JÄVLAR JÄVLAR JÄVLAR vilket grepp! Sprang i kanske 20' nedförslutning på IS och skorna ba SATT! HELT SJUKT! MAGI! Hög på endorfin så dundrar jag hem sista kilometern på 4:56, väldigt snabbt för att vara mig i slutet av en sån här runda.
Så ja, inte en jätteinsats om man tittar på tiden mot distansen men med rätt kraftig stigning i vissa partier och valde att gå mycket eftersom alla rekommenderar det när man går från megadämpade skor till nästan barfotalöpning. Detta sammanslaget med den fantastiska känslan av löpningen som jag fick uppleva idag (första gången sen 2016 som jag verkligen NJÖT av att springa) gjorde detta till ett helt fantastiskt avslut på en väldigt bra helg. Hade dessutom lagat färdigt tacos åt mig själv innan jag gick ut och sprang då det var ju bara att sätta sig och käka vid hemkomst, fantastiskt