Vad ska vi göra med pojkarna och männen?

[NilsZxx]

Fan vad kul ni verkar ha haft det ändå. LESS man blir på sig själv som i princip har kastat bort 6 år helt åt helvete.

Känns som jag vill "ta igen" dessa år innan jag skaffar familj på riktigt, annars kommer nog detta gnaga på mig mentalt hela livet.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av NilsZxx

Fan vad kul ni verkar ha haft det ändå. LESS man blir på sig själv som i princip har kastat bort 6 år helt åt helvete.

Känns som jag vill "ta igen" dessa år innan jag skaffar familj på riktigt, annars kommer nog detta gnaga på mig mentalt hela livet.

Har haft det sjukt dåligt överlag, jag snackar om enstaka fester som varit jävligt roliga. Och då har de ofta varit roliga några timmar, sen har jag blivit för full och gjort bort mig, haft sex med en 120-kilosbrud eller liknande. Lika många fester har varit "meh", och lika många har jag bara gjort bort mig på.

Sen 30 dagar av 31 har jag ju inte festat alls. Bara Lunarstorm och patiens.

[NilsZxx]

Vill du ha familj/barn Diomedea?

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av NilsZxx

Vill du ha familj/barn Diomedea?

Tror inte det, barn verkar sjukt jobbiga.

[NilsZxx]

Tror du inte att du kommer ångra dig när du är typ 50 då?

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av NilsZxx

Tror du inte att du kommer ångra dig när du är typ 50 då?

Det är mycket värre om jag skaffar barn och ångrar DET när jag är 50.

[NilsZxx]

Tror inte du ångrar dig om du skaffar barn :P Men okidoki!

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av NilsZxx

Tror inte du ångrar dig om du skaffar barn :P Men okidoki!

Säker på det? När mina barn är olyckliga och misslyckade, och jag vet med mig att det beror på att jag inte ansträngde mig tillräckligt som förälder?

Eller tänk om mina barn blir våldsamma kriminella? Eller utövande pedofiler?

Men jag har aldrig gett frågan seriöst tankearbete, eftersom jag genuint ifrågasätter att jag någonsin kommer få möjligheten att skaffa barn.

[shadowfire]

Ursprungligen postat av NilsZxx

Vill inte avslöja allt för mkt pga anonymitetsskäl om nån jag känner till läser här.

Tror inte det blir några större problem socialt, hade väldigt lätt för att få vänner i högstadiet och gymnasiet fastän jag spelade dator konstant så var jag populär och omtyckt.

Problemet skulle väl vara att jag är 28, fyller 29 senare år, hoppas jag inte blir sedd som en gubbjävel bara. Rent mentalt har jag nog inte mer mognad än en 22åring i alla fall, alltså rent erfarenhetsmässigt, kanske när det kommer till "vishet" men inget mer än så.

Jag var fulast i klassen, kraftigt mobbad pga mitt utseende och pga att mina föräldrar var lärare. Blev slagen, spottad på, tjejer kallade mig för "benet" och syftade på att jag var tanig och tjejer gav mig smeknamnet "spinklink".

När jag var 15 ville jag ta livet av mig för att jag kände mig hatad och kände mig icke omtyckt.

Nu idag är känslan annorlunda. Jag gav aldrig upp, vek mig inte trots alla glåpord, trots år av mobbing. Första segern var en tjej som alltid kallade mig för spinkig och tanig i 6'e klass och som kom och sa att hon tyckte jag var lite söt för några år sedan. Vad jag sa till henne kan vi nog censurera. Faktum är att de två största mobbarna av tjejerna i högstadiet har blivit de som gett mig mest komplimanger som vuxen. Kanske gnager samvetet där någonstans vad vet jag, eller så har de bara vaknat till. Tragikomiskt dock att det tog 40 år att få skolans snyggaste tjejer att vakna till liv, efter att de sonika mobbat skiten ur mina första 20 år av livet :P

[shadowfire]

I paritet till det så tror jag det är bra många kvinnor där ute som inte vågar, törs eller vill säga sin åsikt om sin gris till kille. Finns nog en hel hög med rövhuvuden där ute. Stå på er ni som råkar ut för dem, anmäl för fan och sätt gränser.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Tror inte det, barn verkar sjukt jobbiga.

Det roliga med den inställningen är att den inte försvinner när du själv blir pappa, men dina egna ungar är ett undantag. Barn är faktiskt jävligt jobbiga, men inte min egen son.

[Roquefort]

Ursprungligen postat av shadowfire

Jag var fulast i klassen, kraftigt mobbad pga mitt utseende och pga att mina föräldrar var lärare. Blev slagen, spottad på, tjejer kallade mig för "benet" och syftade på att jag var tanig och tjejer gav mig smeknamnet "spinklink".

När jag var 15 ville jag ta livet av mig för att jag kände mig hatad och kände mig icke omtyckt.

Nu idag är känslan annorlunda. Jag gav aldrig upp, vek mig inte trots alla glåpord, trots år av mobbing. Första segern var en tjej som alltid kallade mig för spinkig och tanig i 6'e klass och som kom och sa att hon tyckte jag var lite söt för några år sedan. Vad jag sa till henne kan vi nog censurera. Faktum är att de två största mobbarna av tjejerna i högstadiet har blivit de som gett mig mest komplimanger som vuxen. Kanske gnager samvetet där någonstans vad vet jag, eller så har de bara vaknat till. Tragikomiskt dock att det tog 40 år att få skolans snyggaste tjejer att vakna till liv, efter att de sonika mobbat skiten ur mina första 20 år av livet :P

Är det något som är positivt med att ha varit ensam och således inte haft några fester är nog att jag tagit det lugnt och inte druckit alkohol på många år. Istället har jag tränat och vårdat hälsan. Många av mina mobbare har jag sett med ölmagar och de ser otroligt slitna ut, nu ska jag ju inte sänka mig till deras nivå men klart man får unna sig lite skadeglädje inombords.

[shadowfire]

Ursprungligen postat av Roquefort

Är det något som är positivt med att ha varit ensam och således inte haft några fester är nog att jag tagit det lugnt och inte druckit alkohol på många år. Istället har jag tränat och vårdat hälsan. Många av mina mobbare har jag sett med ölmagar och de ser otroligt slitna ut, nu ska jag ju inte sänka mig till deras nivå men klart man får unna sig lite skadeglädje inombords.

Jo så är det för mig med, de som var elakast som ung är det väl kanske lite karma på nu idag.

Jag tror dock att hela mobbingproblematiken måste belysas mer. Det är ett utmärkt sätt att få en person att krypa in i sin egen bubbla och avskärma sig. Lärare och skolan måste ta ett större ansvar och likaså föräldrar. Någonstans där så skapas ju barn som blir mobbare utifrån något (dålig självkänsla skälva t.ex. och som sedan uttrycker det genom att bygga självkänsla genom att förtrycka andra).

Både pojkar och flickor kan vara elaka (och lite offtopic denna tråd då) och det jag tycker har vuxit på senare år är flickors elakhet mot andra flickor. Alltså även fysiskt våld, misshandel etc.

Det kanske inte är så dumt att ha flera rastvakter och mer personal som rör sig och fångar upp taskiga beteenden i ett tidigt skede. Kanske ett sätt för någon som är mobbad att kunna få rapportera det lättare än vad man kan nu idag. Allt sådant kostar dock pengar, så det landar som alltför oftast i en finansieringsfråga.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Roquefort

Är det något som är positivt med att ha varit ensam och således inte haft några fester är nog att jag tagit det lugnt och inte druckit alkohol på många år. Istället har jag tränat och vårdat hälsan. Många av mina mobbare har jag sett med ölmagar och de ser otroligt slitna ut, nu ska jag ju inte sänka mig till deras nivå men klart man får unna sig lite skadeglädje inombords.

Har också märkt att jag verkar åldras sjukt långsamt jämfört med de som har sociala liv! Är det alla proteiner och grönsaker och allt styrketränande och sovande som gör det? Eller har jag bara tur med generna? Dåligt psykiskt mående verkar iallafall inte påskynda åldrandet direkt.

Ursprungligen postat av trädgårdsmöbel

Det roliga med den inställningen är att den inte försvinner när du själv blir pappa, men dina egna ungar är ett undantag. Barn är faktiskt jävligt jobbiga, men inte min egen son.

Det är intressant, för min brorson är bara typ 20 % jobbig. Så den där åsikten verkar ha att göra med hur nära släkt man är med barnet.

[Bandid0]

Tror tyvärr att det kommer fortsätta utför. En större andel av befolkningen kommer misslyckas.