På vilket sätt är det intressant vad som klassas som"bra" för en 15-årig pojke på 64-65 kg?
Om pojken ifråga inte tränar så är det mycket svårt att säga vad som är bra. Men jag håller med om att det för en otränad pojke i den åldern måste vara över genomsnittet att pressa sin egen kroppsvikt.
Gäller det pojkar som tränar blir situationen en annan. Man kan träna av många olika orsaker, och med många olika mål i sikte. Man kan träna på många olika sätt, man kan sköta sina kringfaktorer (t.ex kost) på olika sätt, och man kan utföra bänkpress-lyftet på olika sätt.
Vill man veta vad som är bra - eller bättre än genomsnittet - för 15-åriga tränande pojkar, så måste man alltså kolla statistiken för ungdomsstyrkelyftare och - bänkpressare. För vi kan trots allt vara ganska säkra på att de som tävlar och ligger på "övre halvan" av statistiken också lyfter mera än genomsnittet överhuvudtaget.
Om man frågar för att man vill börja tävla, så tycker jag man har delvis fel uppfattning. Man behöver INTE vara bra för att börja tävla. Däremot har man större chanser att BLI BRA om man börjar tävla (detta av flera orsaker). Här tar jag återigen min gamle kompis Jarmo Virtanen som exempel. År 1977 hade han tränat över ett år, vägde (som 14-åring) under 52 kg, och bänkade 52,5 kg (på tävling i december 1977). Han var inte bäst, inte ens särskilt bra. Men han tävlade ändå. När han avslutade sin karriär var han niofaldig världsmästare.
Vill man tävla kan man börja göra det fastän man inte är "bra". Man ska helst vända sig till en klubb för att få hjälp med träning, teknik och mycket annat. När man sedan ska tävla i större tävlingar - typ SM - är det förstås trevligt att vara bra, för att kämpa om medaljerna. Men för att BÖRJA tävla behövs det inte.
__________________
stahlberg
|