Min farsa blir mer och mer svårhanterlig med åldern. För några år sedan fick han en slags knäpp/nervöst sammanbrott och skulle skilja sig, flytta till sommarstugan i Värmland, komma bort från stan. Anledningen till skilsmässan var helt enkelt att fd svärmor satte ner foten och sa nej till hans väldigt spontana infall för stora livsförändringar. Men istället för att lyssna på henne skilde han sig. Jag tar sommarstugan, du får lägenheten struntsamma (skillnaden i värde är struntsamma sa han).
Väl i Värmland lugnade han inte ner sig utan kom på att det nog inte var så kul att komma bort från allt. Så sålde han stugan,
inte till högsta bud, utan till ett ungt par som "förtjänade" den för flera hundra tusen mindre. Han gillade helt enkelt inte de som bjöd mest av någon helt annan anledning.
Nu var han bostadslös eftersom "det ordnar sig". Men det ordnade sig inte, man får inte lght i GBG på ett par dagar som svensk. Så då fick han istället bo växelvis hos mig och brorsan. Mest hos brorsan pga. utrymme (Han har hus, jag har lght). Farsan kräver konstant att bli underhållen, han vill vara med, se på serier, promenera, diskutera och får tydligt ångest om han är sysslolös. Så det är konstant "passning" som krävs.
Super gör han med. Ger man honom inte alkohol så smyger han upp på natten och stjäl alkohol. Han dricker som han är helt bottenlös. En natt hade han stulit en hel liter Ouzo och dragit i sig. Jag dricker väldigt sällan, min fru med men vi hade ändå en del alkohol. Det är kul att ha vin, sprit osv. i förråd för att ja...ha hemma men det är tomt. Helt tomt. Jag har inte en droppe alkohol kvar. Samma för brorsan som gillar whisky, han hade ett förråd med ganska dyra sorter (Jag kan inte det där) men hans hem är också helt torrlagt. Låser man in det, så lirkar han upp det på något vänster för han är rätt händig. Gömmer man det hittar han det.
Så det är alkoholfritt hem som gäller tv.
Nu har äntligen fått egen lght som han flyttat till sedan några månader tillbaks. Han är glad för det säger han. Men han ringer och vill ses, jag får sån jäkla ångest för att jag inte pallar särskilt ofta. Vi har andra problem i livet än honom. Jag har en del rätt svåra personliga saker, brorsan har helt absurda personliga problem (Värre än värsta grejerna du kan tänka dig) och är helt knäckt. Verkligen helt knäckt. Så farsan på det. Men det är ju ändå farsan. Farsan som drar från ett håll, fru som inte är särskilt glad på mig, jobb och sköta, är själv far.
Så nu skulle det här handla om åldrande föräldrar. Det är bara en del av det. Mitt liv är inte särskilt roligt fn. Alla drar mig, från alla håll. Vill att jag gör det, det, detta och det. Samtidigt har brorsan ännu värre problem som jag skall ta hänsyn till. Jag får inte ens gnälla för att den och den och den då, de har det ju värre. Jag måste ta hänsyn till alla andra. Jag lyckas inte med något av det som krävs av mig och gör alla, precis alla, besvikna istället. Ha, nu gnäller jag. Deal with it