Den officiella relationstråden

[Lafayette]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Haha, försök inte. Skriver man nåt så blir tråden låst.

Jag försöker bara liva upp stämningen lite, inget sätter fräs på forumet som en relationstråd.

Aryt/Plastis är förbjuden i tråden, så bara han håller sig borta är vi på det lugna.

[blåvitt]

Jag är stadgad och njuter av att få ha så regelbundet sex för så lite ansträngning. Inget tinder, inget undrande om den andra är intresserad, inget försiktigt initierande av kroppskontakt osv. En bukett vildblommor, en god middag och lite mys som får eskalera bara. Och då är sexet typ den minsta fördelen med att få dela livet med henne. Så jag är nöjd och belåten.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Lafayette

Jag försöker bara liva upp stämningen lite, inget sätter fräs på forumet som en relationstråd.

Aryt/Plastis är förbjuden i tråden, så bara han håller sig borta är vi på det lugna.

Jusup/G.W eller någon annan kommer trolla sönder den. Lita på mig.

[Lafayette]

Ursprungligen postat av blåvitt

jag är stadgad och njuter av att få ha så regelbundet sex för så lite ansträngning. Inget tinder, inget undrande om den andra är intresserad, inget försiktigt initierande av kroppskontakt osv. En bukett vildblommor, en god middag och lite mys som får eskalera bara. Och då är sexet typ den minsta fördelen med att få dela livet med henne. Så jag är nöjd och belåten.

<3

[Lafayette]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Jusup/G.W eller någon annan kommer trolla sönder den. Lita på mig.

Om G.W är samma som Jusup skönk all (den lilla) respekt jag har för honom.

[Diomedea exulans]

Det är iofs himla kul att skvallra om hur det går med relationer. Vi kan ju åtminstone ha kul i en sida eller två tills tråden blir söndertrollad.

För mig går det... Ganska bra, antar jag? Har haft sex med åtminstone två personer i sommar (fan, jag är så gammal att jag inte ens klarar att hålla räkningen över hur många jag hinner med på en sommar), det måste väl räknas som ”jävligt bra” om man bor i Blekinge? (I Stockholm hade man varit jävligt kass om man inte hann med samma antal på fyra dagar.)

Den senaste vill träffas igen, tror jag. Ingen himlastormande kemi + att hon bor för långt bort, så jag tror inte det blir något seriöst. Men jag gillar henne. En assnygg 47-åring. Jag har ingen ångest över att fylla 38 när tjejer som är 10 år äldre än mig kan vara så snygga.

Tjejen innan gick det bra med först, tills hon blev dum i huvudet och sa massor taskiga grejer, vilket fick mig att dissa henne.

[Angel]

Ursprungligen postat av Lafayette

Hur går det för alla i dessa covid tider?

Väldigt stabilt och noll dramatik.

[Diomedea exulans]

Jag vill gå vidare med en relationsfråga vi redan diskuterat en del på forumet, nämligen hur jag ska hantera att barn alltid vill leka med mig och att jag hatar att leka med barn.

När jag var liten kände jag ofta att vuxna inte gillade mig speciellt mycket. Inte mina föräldrar, och inte mina lärare; de verkade tycka att jag var det bästa sedan skivat bröd. Men min morfar, mina morbröder, kompisars storebröder m fl. Jag kan gå in djupare på vad som fick mig att tro det, men det är ju emot forumreglerna att jag pratar om mig själv.

Jag tyckte att det var väldigt jobbigt, och skulle hata att själv få ett barn att tro att jag ogillar barnet. Och om jag låter bli att leka med barnet är jag rädd att barnet ska tro det.

Vad är lösningen på mitt dilemma? Jag antar att det här är ett fall av att få välja mellan att ha kakan och äta upp den. Jag får helt enkelt bestämma mig: bli lek-martyr, eller finna mig i att barn tror jag ogillar dem.

[Läskeblask]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Jag vill gå vidare med en relationsfråga vi redan diskuterat en del på forumet, nämligen hur jag ska hantera att barn alltid vill leka med mig och att jag hatar att leka med barn.

När jag var liten kände jag ofta att vuxna inte gillade mig speciellt mycket. Inte mina föräldrar, och inte mina lärare; de verkade tycka att jag var det bästa sedan skivat bröd. Men min morfar, mina morbröder, kompisars storebröder m fl. Jag kan gå in djupare på vad som fick mig att tro det, men det är ju emot forumreglerna att jag pratar om mig själv.

Jag tyckte att det var väldigt jobbigt, och skulle hata att själv få ett barn att tro att jag ogillar barnet. Och om jag låter bli att leka med barnet är jag rädd att barnet ska tro det.

Vad är lösningen på mitt dilemma? Jag antar att det här är ett fall av att få välja mellan att ha kakan och äta upp den. Jag får helt enkelt bestämma mig: bli lek-martyr, eller finna mig i att barn tror jag ogillar dem.

I vilka sammanhang måste du leka med barn? T.ex om man är på besök nånstans, hos en släkting, så ser jag inte att man måste leka.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Läskeblask

I vilka sammanhang måste du leka med barn? T.ex om man är på besök nånstans, hos en släkting, så ser jag inte att man måste leka.

Det är när barn är i närheten och ber om att få leka.

[Kaalle]

Jag kan inte riktigt etablera en djup relation med någon, har aldrig upplevt kärlek eller dylikt. Har haft längre förhållande men det har känts mer som en kompis, med varierande grad av fysisk attraktion.

Enda gången jag känt mig emotionellt investerad på allvar var med en person med personlighetsstörning, som avvisade mig konstant, när detta beteende upphörde sjönk mitt intresse nästan helt.

Har läst detta förmodligen har med neurotisk personlighetstyp att göra, att allt övertänkande går ut över den emotionella biten, det låter väldigt rimligt känner jag. Får för mig att detta inte är helt vanligt dock. Jag klagar inte, svårt att sakna något när man inte känner ett behov av det så att säga. Man får leva utefter sin personlighet och sitt temperament.

Någon annan som känner igen sig?

[TotteShaped4Life]

Var på min första dejt på 3 år för någon dag sedan. I långa perioder inte letat alls efter något seriöst. Har kanske haft 20 träffar på gång under de här åren, men alltid backat ur någon dag innan. Mest känt att jag inte orkar engagera mig. Den här dejten var iaf en riktig bom. Sade genast när vi bröt upp att jag inte är intresserad av en fortsättning. Hon blev nog lite paff så jag tänkte skriva ett lite fint meddelande på messenger. Hon hade redan blockerat mig. Jag kanske hade lite för bråttom. Får nog bida min tid. Fyra år borde vara lagom.

[trädgårdsmöbel]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Det är när barn är i närheten och ber om att få leka.

Jag har samma effekt på hundar. Tror det bästa är att bara finna sig i det och vara glad att man åtminstone går hem hos någon.

[Läskeblask]

Ursprungligen postat av Kaalle

Jag kan inte riktigt etablera en djup relation med någon, har aldrig upplevt kärlek eller dylikt. Har haft längre förhållande men det har känts mer som en kompis, med varierande grad av fysisk attraktion.

Enda gången jag känt mig emotionellt investerad på allvar var med en person med personlighetsstörning, som avvisade mig konstant, när detta beteende upphörde sjönk mitt intresse nästan helt.

Har läst detta förmodligen har med neurotisk personlighetstyp att göra, att allt övertänkande går ut över den emotionella biten, det låter väldigt rimligt känner jag. Får för mig att detta inte är helt vanligt dock. Jag klagar inte, svårt att sakna något när man inte känner ett behov av det så att säga. Man får leva utefter sin personlighet och sitt temperament.

Någon annan som känner igen sig?

Känner igen mig om vi nu talar om kärlek. Det har inte hindrat mig från att ha relationer men nån såndär känsla att man inte kan leva utan den andra osv har aldrig uppstått

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Kaalle

Jag kan inte riktigt etablera en djup relation med någon, har aldrig upplevt kärlek eller dylikt. Har haft längre förhållande men det har känts mer som en kompis, med varierande grad av fysisk attraktion.

Enda gången jag känt mig emotionellt investerad på allvar var med en person med personlighetsstörning, som avvisade mig konstant, när detta beteende upphörde sjönk mitt intresse nästan helt.

Har läst detta förmodligen har med neurotisk personlighetstyp att göra, att allt övertänkande går ut över den emotionella biten, det låter väldigt rimligt känner jag. Får för mig att detta inte är helt vanligt dock. Jag klagar inte, svårt att sakna något när man inte känner ett behov av det så att säga. Man får leva utefter sin personlighet och sitt temperament.

Någon annan som känner igen sig?

Ursprungligen postat av Läskeblask

Känner igen mig om vi nu talar om kärlek. Det har inte hindrat mig från att ha relationer men nån såndär känsla att man inte kan leva utan den andra osv har aldrig uppstått

Känner absolut igen mig. Kan omöjligt vara superintresserad — så där kolla-mobilen-en-gång-i-timmen-för-att-se-om-hon-läst-meddelandet-intresserad — om tjejen är intresserad av mig. Till skillnad från Läskeblask har det här hindrat mig i relationer, tjejen känner av att mina känslor är ”meh” och så tappar hon intresset för mig.

Har upplevt att jag tänker likt dig i övrigt, Kaalle, så det här är rätt intressant.