Finner du ditt liv meningsfullt?

[wintersnowdrift]

Tillräckligt meningsfullt för att jag ska vilja leva: ja. Dock är det för mig inte samma sak som att jag anser mig funnit en Mening(tm) med mitt liv.

Det som skänker välbefinnande i vardagen och håller mig uppe från dag till dag är ffa när jag upplever att jag har utvecklats. T.ex. har fysisk träning blivit ett sätt att få ett kvitto på just det. Det finns alltid något nytt moment att upptäcka, jobba med och slutligen förhoppningsvis förbättras i. Även intellektuellt kunskapsinhämtande roar mig, även om jag inte är så ambitiös som jag skulle (borde?) kunna vara på det planet.

Sen kan jag lite motsägelsefullt konstatera det ganska sällan som jag stannar upp, höjer blicken och tittar bakåt för att verkligen få perspektiv på vad jag åstadkommit/inte åstadkommit. Jag har nästan alltid blicken riktad framåt. Kanske är det bristen på djupa analyser av min existens som gör att jag inte känner ett behov av att finna Meningen Med Allt i dagsläget. Dock är jag nog lite kvasireligiös i den bemärkelsen att jag tror att det ändå finns en Mening, utan att egentligen ha gått till botten med den känslan.

Jag gissar att det kanske är först om man börjar vantrivas i sin dagliga tillvaro som man också ställer sig den stora "livets mening"-frågan? Och att det i den sinnesstämningen är väldigt svårt att hitta ett svar om att en sådan faktiskt finns... Så länge man mår bra har man ingen brådskande anledning att ifrågasätta sin existens, sas.

//Kristin

[von huff]

Nä inte direkt, men är endå tacksam att man har det braFörsöker göra saker man tycker om, men skulle endå vilja ha något att sträva efter

[mikaelj]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Det som skänker välbefinnande i vardagen och håller mig uppe från dag till dag är ffa när jag upplever att jag har utvecklats. T.ex. har fysisk träning blivit ett sätt att få ett kvitto på just det. Det finns alltid något nytt moment att upptäcka, jobba med och slutligen förhoppningsvis förbättras i. Även intellektuellt kunskapsinhämtande roar mig, även om jag inte är så ambitiös som jag skulle (borde?) kunna vara på det planet.

Problemet med en prestationsorienterad självbild är att du helt är avhängig den. Sluta prestera - av någon anledning - och din självkänsla faller i botten. :/

Belöning till den som kommer på lösningen.

[sundvall]

Fyller snart 22, har hela livet framför mig i princip, resa (this one is huge), arbeta, utbilda mig, lära känna massa massa folk, träna (ffs), utvecklas personligt, gejma (lol), ha skitskojj. Självklart ser jag en jävla mening med livet!

[Shajjn]

Bra post pqman.

[Condemned]

Jag ser det väl egentligen inte som att det finns någon större mening med mitt liv, eller något övergripande mål med mitt liv. Men samtidigt så är det ingenting som jag brukar tänka på och därför stör det mig inte.
Jag lever och upplever. Får erfarenheter och njuter av stunden. Mår jag dåligt ett tag så gör jag det. Då tar jag mig igenom det för att sedan kunna ha kul, uppleva någonting bra. Det positiva i mitt liv överväger oftast det negativa och gör det inte det så brukar jag ändå se ljuset i tunneln eller vad man ska säga.

Kan jag göra mig själv och andra glad/a så är det bra. Som det är nu så känns det som att det finns väldigt mycket saker att uppleva och gå igenom som jag inte skulle kunna om jag var död, så varför inte leva?

Kanske inte så sammanhängade post, men vafan.

[L-Sami]

De här sakerna (träning, kärlek, karriär/utbildning, socialt nätverk/familj) gör mitt liv meningsfullt. Alkohol och droger struntar jag i.

[CiCoro]

Ursprungligen postat av sundvall

Fyller snart 22, har hela livet framför mig i princip, resa (this one is huge), arbeta, utbilda mig, lära känna massa massa folk, träna (ffs), utvecklas personligt, gejma (lol), ha skitskojj. Självklart ser jag en jävla mening med livet!

Jag fyller snart 20 och i princip samma "mål" men ser det inte som något jag måste göra utan jag vet att jag har ett antal år på mig(om jag inte råkar ut för något) att ha roligt innan jag blir för gammal och då passar de här sakerna in där. Varför avbryta mitt liv eller ha det tråkigt, jag har det så roligt som möjligt och låter naturen ha sin gång..

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av mikaelj

Problemet med en prestationsorienterad självbild är att du helt är avhängig den. Sluta prestera - av någon anledning - och din självkänsla faller i botten. :/

Belöning till den som kommer på lösningen.

Sant. Jag fruktar den dag då jag inte längre känner att jag kan bli bättre på någonting. Kanske når jag min genetiska topp både vad det gäller fysisk och mental kapacitet? I så fall är det ju omöjligt att komma längre.

Å andra sidan är världen jäkligt stor, och aktiviteterna man kan ägna sig åt ganska många. När jag inte längre vill träna och plugga ser jag framför mig hur jag sitter i ett hus på landet med en fruktträdgård som ska tas omhand, hästar och hundra som ska skötas och tränas samt en eller ett par egna böcker som jag filar på till språklig och innehållsmässig perfektion. Jag tror att jag kan fylla ett liv på det.

//Kristin

[n1tro]

haha coxie du är fan underbar

nej men sett till den sista dagen så är det tyvärr sant, har man lyckats lura sig själv så hårt att man ärligt talat går PÅ att man har hittat sig en mening då kan man skatta sig jävligt lycklig. bryter ni ner det i delar så är det faktiskt samma sak, man försöker ju fylla upp sin tid med roande grejer, det är så det fungerar för alla vare sig man har hittat sin mening eller inte. jag trivs med min tillvaro, men den är exakt likadan för mig som för den väldigt sjuke eller den väldigt "lycklige" eller what so ever.. man hittar bara sina grejer man för stunden roar sig med. lägg ihop flera stunder och ni har ett mål, nåt som håller er sysselsatta väldigt länge..


mvh

[Rockhard]

Ursprungligen postat av coxie

Ja den inställningen är kanske inte den sundaste men tycker den är rätt logisk, varför leva och pinas om det inte finns någon mening med det?

För att man är hård. What would Clintan do? typ.

Nej men självklart finns det ingen mening med livet om man tittar på det från ett tillräckligt stort perspektiv. Grejen är väl att se till så att pinan är lite mindre än dom bra grejorna.

[mikaelj]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Sant. Jag fruktar den dag då jag inte längre känner att jag kan bli bättre på någonting. Kanske når jag min genetiska topp både vad det gäller fysisk och mental kapacitet? I så fall är det ju omöjligt att komma längre.

Min mentala & fysiska kapacitet nådde sin topp för 6-8 år sedan och har konstant fortsatt dala. Det suger.

Å andra sidan är världen jäkligt stor, och aktiviteterna man kan ägna sig åt ganska många. När jag inte längre vill träna och plugga ser jag framför mig hur jag sitter i ett hus på landet med en fruktträdgård som ska tas omhand, hästar och hundra som ska skötas och tränas samt en eller ett par egna böcker som jag filar på till språklig och innehållsmässig perfektion. Jag tror att jag kan fylla ett liv på det.

Jodå. Så länge som du kan fylla ett liv med det. Det är bra att ha aktiviteter (jag har massvis!) att ägna sig åt, så länge man ser till att inte definiera sig själv utifrån vad man gör & presterar, utan vem man är.

--mikaelj som ständigt arbetar på det...

[Handcuff]

Hinner inte skriva någon långt inlägg men kör en snabbis

Jag kan börja med att säga att jag i princip aldrig tänker på eller funderar på meningen med livet eller liknande. Jag mår bra och gör saker som jag tycker om, umgås med människor som gör livet trevligt. Att ha mål tror jag är viktigt för människan både på kort och lång sikt. Målen behöver inte vara stora och särskilt märkvärdiga som världsdominans eller liknande utan istället saker som -
t ex. komma in på en utbildning, klara av en utbildning, få ett jobb man vill ha, flytta till en plats men vill bo på, få ett bra boende, renovera sommarstugan, bygga ett kök, träffa nya människor, köpa den där bilen - båten - flygplanet, resa dit man vill, umgås med det andra könet, göra goda gärningar och bidra med något, fysiska prestationer, klara nästa tenta, bli bra eller kanske bäst på något osv osv. Kan göra listan hur lång som helst...strävan gör att man finner mening med vardagen - i alla fall för mig. Vissa utav ovanstående är saker jag strävar efter, kanske inte alla såklart men det går alltid att förbättra och berika sitt liv på olika sätt.

Ofta slösar jag dagar på att inte göra ett skit och då känns kanske inte tillvaron sådär jättegrann men jag mår bra och kan nog definiera mig som ganska lycklig - har många mål inom räckhåll och livet har bara börjat.

Slutar man leva så missar man resten av livet och det är väldigt synd då tiden man har är begränsad. Tror inte man ska tänka så mycket

[Tolkia]

Känns ju ganska meningslöst att svara "ja" på frågan i topic om det innebär att en diverse livströtta personer skall känna sig manade att tala om för en att man har fel.

[coxie]

Jag köper en del av ni skriver, speciellt det om prestationsbaserad självkänsla (vilket min psykolog pratat mycket om). Jag lever inte direkt dåligt, men jag är inte lycklig i min vardag. Resa, träna o.s.v. är saker som gör mig glad, men bara för stunden. Ett stort problem är att jag tröttnar på saker så fruktansvärt fort oavsett hur roliga dom är i början så dalar det väldigt snabbt. Sedan när det gått från roligt till tidsfördriv bara för att fördriva tiden så försöker jag hitta något annat.

Sedan tror jag mitt grundproblem är att jag funderar för mycket på detta, men det går inte att sluta tänka.