Ansiktsdyslexi?

[Ignatius72]

Ursprungligen postat av Loke

Nej, dålig uppmärksamhet skulle jag säga. Om man lär sig att faktiskt titta på ansikten och observera deras egenskaper så kommer man minnas dem bättre. Det är precis som med dåligt lokalsinne, tricket är att titta sig omkring.

Sant, möjligen en kombo.

[Yes]

Ursprungligen postat av Loke

Nej, dålig uppmärksamhet skulle jag säga. Om man lär sig att faktiskt titta på ansikten och observera deras egenskaper så kommer man minnas dem bättre. Det är precis som med dåligt lokalsinne, tricket är att titta sig omkring.

Flera ansikten skulle jag förmodligen kunna avteckna med i varje fall en hyffsad igenkänningsfaktor. När jag sen ser dem är det som om nånting är väldigt bekant men jag lyckas bara inte göra den där kopplingen.

[Spartansk]

Ursprungligen postat av KaptenKnäsvag

Så du kände igen henne tillslut? Du är bara dålig på ansikten, precis som att vissa inte kan stava för fem öre men inte lider av dyslexi.

Är du säker på det? För som jag har förstått det så kan människor med prospoagnosi känna igen olika ansikten, men det blir ungefär som att försöka se skillnad på två hundar av samma ras. Att de saknar den speciella förmågan att omedelbart se skillnad på mänskliga ansikten, men att de kan se skillnad på dem om de verkligen ser till att lära sig skillnaderna.

[Ignatius72]

Ursprungligen postat av Spartansk

Är du säker på det? För som jag har förstått det så kan människor med prospoagnosi känna igen olika ansikten, men det blir ungefär som att försöka se skillnad på två hundar av samma ras. Att de saknar den speciella förmågan att omedelbart se skillnad på mänskliga ansikten, men att de kan se skillnad på dem om de verkligen ser till att lära sig skillnaderna.

Man kan ju misstänka att även en person med prospoagnosi känner igen sin familj, sina närmaste, sina arbetskamrater och ex-fruar/män. Vad är då problemet? Man kommer inte ihåg ansiktet på folk man inte träffar?!
Vad har jag för diagnos som inte kommer ihåg namnet på dem jag hälsar på trots att de sa sitt namn för tre sekunder sedan?

[Spartansk]

Ursprungligen postat av Ignatius72

Man kan ju misstänka att även en person med prospoagnosi känner igen sin familj, sina närmaste, sina arbetskamrater och ex-fruar/män. Vad är då problemet? Man kommer inte ihåg ansiktet på folk man inte träffar?!
Vad har jag för diagnos som inte kommer ihåg namnet på dem jag hälsar på trots att de sa sitt namn för tre sekunder sedan?

Jag vet inte om du känner till det, men människor (utan prospagnosi) har lättare för att se skillnad på människoansikten än andra föremål som rent objektivt sett är lika lika. Vi har till exempel mycket lättare att se skillnad på två ansikten än två apelsiner, även om apelsinernas inbördes likhetsgrad är lika stor som ansiktenas inbördes likhetsgrad. Vi är "programmerade" så.

[Ignatius72]

Ursprungligen postat av Spartansk

Jag vet inte om du känner till det, men människor (utan prospagnosi) har lättare för att se skillnad på människoansikten än andra föremål som rent objektivt sett är lika lika. Vi har till exempel mycket lättare att se skillnad på två ansikten än två apelsiner, även om apelsinernas inbördes likhetsgrad är lika stor som ansiktenas inbördes likhetsgrad. Vi är "programmerade" så.

Nej, det kände jag inte till. Handikappet känns inte vansinnigt allvarligt iaf.

[Spartansk]

Ursprungligen postat av Ignatius72

Nej, det kände jag inte till. Handikappet känns inte vansinnigt allvarligt iaf.

Ptja. Kronprinsessan verkar klara sig. Kan tänka mig att det är vansinnigt störigt på cocktailpartyn i alla fall.

[Wille005]

U been chasing Mary Jane.

[Lellan]

Haha, är om det på p3 nu.. Känner mig smått träffad! På gymet brukar jag skylla på att jag inte har glasögon, och vad gäller jobbet att jag "går i min egen värld" och överlag så är det ju så att folk får hugga tag i mig när jag är på stan etc.. När jag ska möta upp någon vid tåget osv, det är lite jobbigt, rädd att folk ska ta det personligt om jag inte ser direkt, men det brukar bli lättare om man träffas ofta.

På radion pratar de även om andra tecken, såsom om man känner igen sina kusiner etc som man inte träffar så ofta; tja, vi har ju kära Cam här på forumet som det tog några ÅR innan jag fattade att det var hon..

Och andra kusiner har addat på facebook, är de gifta har jag undrat "vem sjutton är det där?" och har fått lista ut vilka gemensamma vänner vi har. El folk överlag; tex en koloit jag sett bild på men som vill adda på fejan, tja, jag fattar ju varifrån men vem var det nu igen? Jätteförvirrande när folk inte är på sin plats! :P

Men tex så kan jag inte skilja på kompisars barn om de är lika stora. När jag själv fick barn så var jag livrädd när jag började på öppna förskolan, tänk om jag tog fel unge!! Men det är ju lätt, jag klädde ju på honom.. Nu kan jag glida med blicken över alla barn men jag hör ju hans röst, kroppsspråk etc men har ngn samma jacka kan jag börja gå fast jag ser ansiktet även om jag kan måla ansiktet ur minnet. För jag hade hört om fenomenet tidigare, men kan ju måla av ansikten ganska likt, så har tänkt att det inte kan vara det, jag är väl disträ och trög när jag ser ngn bara. Men jag tror det är skillnad när man fokuserar och målar av ett ansikte, då ser man det inte som ett ansiktet utan mer som en banan el whatever man kan teckna av.

Ett annat tecken var om man har mkt liknande kläder: tja, här sitter jag i min träningstop och brallor.. Topen har jag 3 likadana ex till av, byxorna köper jag alltid 2 el 3 av för då slipper jag fundera vad som går ihop.. Lite kul att höra dem prata om fenomenet iaf.

Och när man firar midsommar tex, förra året log jag glatt åt alla och pratade med dem som pratade med mig, grannar jag växt upp med och jag vet ju att jag känner igen dem men inte exakt hur förrän vi pratat lite.

Faktiskt lite skönt att höra om problemet, jag SER ju ansikten så det är ingen grav version, men oftast känner jag igen folk genom deras kroppspråk och "look" mer än ansiktsdrag, och jag tjatar ofta om att alla är lik den och den.. kanske för att jag behöver klustra ansiktsdrag för att de ska fastna.

På krogen el stan så är det alltid kompisarna som ser "där är ju den" osv, jag ser ju att det är en massa folk, men kopplar inte. Är dagisfröken på bussen samma sak, jag pratar på tills jag kopplar vem det är. Men nu när jag sett henne där flera ggr är det lättare att koppla att "blond tant som pratar med mig på bussen = då är det dagisfröken".

Fan va skum åkomma egentligen.. :P Ofta känner jag ju en bekantkänsla, och ibland "tycka om" känsla inför någon, men sen är jag rätt trög.

Kanske min åkomma att inte kunna räkna folk i flock är lite samma, jag ser att det är många, men måste verkligen räkna "1,2,3,4," osv om de är mer än 3. För mig blir det "en skock ungar" el "ett gäng killar".

[Lellan]

Ursprungligen postat av Yes

Flera ansikten skulle jag förmodligen kunna avteckna med i varje fall en hyffsad igenkänningsfaktor. När jag sen ser dem är det som om nånting är väldigt bekant men jag lyckas bara inte göra den där kopplingen.

Tycker vi verkar ha liknande släng av det, jag har tänkt att jag bara är ouppmärksam eftersom jag kan teckna av. Men går jag på stan ser jag ALDRIG ngn jag känner, däremot har folk sett mig, och hälsar gör jag om ngn hugger tag i mig, är det inte ngn jag brukar se på stan så blir det osäkert leende och så snurrar hjulen sakta i huvudet. Samma när folk tutar på en från en bil, man får en skymt och känner igen, men är det en kollega el ngn man brukar se på gymet?

Hursomhelst, jag brukar förklara för folk att jag inte är oartig om jag inte hälsar (tex när vi får ny boende på jobbet) utan att jag bara är disträ, att det bara är att hugga tag i mig och säga hej. Är ju trist om folk tar det personligt, lätt hänt tror jag. Men tar ju ngn minut så kan man ju prata på och visa att man "är med".

Iaf: sonen är nog lättast att känna igen, men nu börjar jag misstänka att min pappa lider av samma åkomma för när han hämtar upp oss på tåget tex, ja då står han där som ett frågetecken tills man pratar med honom.. Samma när jag var liten, minns ett luciatåg då han tagit kort på fel tjej.. haha! Gud vad sur jag var, massa kort på ngn random tjej.. På den tiden var det ju inte digitalkort heller så det var typ de kort som fanns. :P

[Nitrometan]

Ursprungligen postat av Spartansk

För övrigt har vår kronprinsessa denna diagnos.

Koolt! Hennes farsa har ju vanlig dyslexi. Så då toppar hon honom en sjukdom som han aldrig kan lära sig att stava till.

Patrik Sjöberg påstod att han lider av denna åkomma när han var med i "Sommarkväll".

Ursprungligen postat av Explosiven

Jag måste säga att jag känner igen mig.... Såg The Adjustment Bureau för nån dag sedan... o satt o fundera på varför Katy Perry hade fått en så stor filmroll... eller en filmroll överhuvudtaget.

Det finns två anledningar till det.

[skeletron]

Där skulle jag gärna vilja veta hur man ska göra, jag är ofta uppslupen i annat..

Ursprungligen postat av Loke

Nej, dålig uppmärksamhet skulle jag säga. Om man lär sig att faktiskt titta på ansikten och observera deras egenskaper så kommer man minnas dem bättre. Det är precis som med dåligt lokalsinne, tricket är att titta sig omkring.