Stora löpartråden - Sidan 1379 - Kolozzeum Forum

Melker2 · 2019-06-02, 22:54

Lite för trött för att läsa allt på telefonen men när jag sprang Sthlm maran så var det ett ställe där GPS klockan fick fel mellan husen vilket syndes tydligt på karta.

Har du kollat ditt spår på en karta?

Själva klockan brukar gå rätt så startar du den vid startlinjen så får du rätt nettotid vid km skyltarna men troligtvis fel på distansen.

svenbanan · 2019-06-03, 05:59

Nu kan ni som sprungit en massa fjolliga maror och liknande joll kyssa er därbak, för nu har jag utfört ett riktigt mandomsprov i duggregnet här på morgonkvisten.

Första kontinuerliga distanspasset på över ett år. Återstår att se om det kommer nåt slags problem i efterhand nu då. Det har det ju gjort varje gång jag testat tidigare. Men det kändes nog bättre nu. Och definitivt har rehaben känts bättre nu inför. Dessutom har det inte blivit några problem av mina backintervallspass som nog har inneburit uppåt 4km löpning i uppförsbacke.

Detta skrev jag nyss in på min träningslogg:

Citat:

3.79km 25:57 6:50/km 151bpm

lugn distans: Första sammanhängande löppasset på evigheter. Tog det riktigt lugnt, men kom ändå upp rätt högt i puls i uppförsbackarna (typ tröskelpuls).

Högra fotleden kändes bra initialt. Bra rörlighet och aktivering av post. tib etc. Märkte dock att högra knät hade en liten tendens att falla inåt ibland under passet. Jag lyckades korrigera detta hyfsat genom att fokusera på att pressa fram höften och ha aktiv gluteus. Sista kilometern började dock högra fotleden kännas lite "impinged" på utsidan och under fotknölen. Jag tänker att detta berodde på den samlade effekten av inåtfallande knä. Slutsatsen är att jag fortfarande behöver ännu mer fotledsträning och definitivt mer aktivering av gluteus.

Inga problem alls med höger knä.

Hade dock känningar i vänster knä lite då och då under hela passet. Från början kändes det på ovansidan och utsidan av patella (som ITBS?), mot slutet kändes det mer på undersidan vid knäskålssenan (som PFPS?). Jag tror jag ska betrakta det som "runners knee" helt enkelt och bara köra generell rehab (det är ju typ samma för bägge dessa). Dvs framförallt rörlighet och styrka av quads och gluteus.

Har känt detta i vänsterknät även under de tidigare backintervallspassen.

Det är alltså högerknät som hållit mig från löpning i över 2,5 år nu. Och de knäproblemen har varit en bieffekt av de problem jag haft de senaste tio åren i högra fotleden (dålig rörlighet etc). Men nu är jag alltså rätt säker på att jag har koll på hur jag ska få ordning på fotleden så jag får vettig rörlighet och kan aktivera alla de berörda musklerna (både i fotled och kring höft) för balans, knäkontroll och fotvalvskontroll. Framförallt är det alltså tibialis posterior (inversion av fotleden) och tibialis anterior (dorsiflektion av fotleden) som behöver bli starkare. Men jag har även en "klickande" peroneussena under den yttre fotknölen. Det är den som har en tendens att gnälla då jag tar för många steg med infallande knä och kollapsat fotvalv.

Under denna skadefrånvaro har jag också lyckats fått ont i vänsterknät. Vad detta beror på är mer oklart. Min arbetsteori är att det bara egentligen handlar om att jag är lite klen och stel och att detta kommer lösa sig av sig själv ifall jag bara tar det lite lugnt och inte springer för mycket. Jag tänker typ se det som att det är nån variant av "löparknä" och inte bry mig mer än så. Men i alla fall lägga lite pulver på rörlighet och styrka/aktivering i quads och musklerna kring höften så benet har en möjlighet att funka som det ska vid löpningen.

wintersnowdrift · 2019-06-03, 06:20

svenbanan: Säker kan jag såklart inte vara, detta var dessutom min andra asfaltsmara i livet

(Sjunde totalt, men fjällmaror är som sagt nåt helt annat.) Kanske bör jag träna mer på att hitta känslan, samtidigt som jag tycker att träning och tävling är rätt olika saker. Jag hade verkligen GRYM känsla första 15 km i lördags; ”jäklar vad lätt det här kommer gå” tänkte jag. Hehe. Hehehehe. Jag tror det krävs ett antal till tävlingsmaror för att hitta rätt känsla för just tävlingsmarathon. På milen och 5 km vet jag ju ungefär hur det ska kännas; exakt när under loppet det ska gå från jobbigt till skitjobbigt t.ex. Jag blev lite ställd på maran när det började kännas att jag kutat en bit redan efter 22 km, men det kanske är helt normalt? Vad vet jag liksom

Sen, till distansmätningen igen: när jag insåg att klockan visade rätt mkt fel så blev jag lite demoraliserad. Jag har ju inte sprungit några stadslopp på mkt länge så jag är inte van vid den typen av mätfel (exklusive ytterkurvorna alltså - dvs det som beror på dålig precision i stadsmiljö). Pannbenet är ändå en stor del av en mara så jag kommer inte att förlita mig på klockan igen.

Grattis till genomfört distanspass! Hur ser din comeback-plan ut?

sjövärdig · 2019-06-03, 06:34

Citat:

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

svenbanan: Säker kan jag såklart inte vara, detta var dessutom min andra asfaltsmara i livet

(Sjunde totalt, men fjällmaror är som sagt nåt helt annat.) Kanske bör jag träna mer på att hitta känslan, samtidigt som jag tycker att träning och tävling är rätt olika saker. Jag hade verkligen GRYM känsla första 15 km i lördags; ”jäklar vad lätt det här kommer gå” tänkte jag. Hehe. Hehehehe. Jag tror det krävs ett antal till tävlingsmaror för att hitta rätt känsla för just tävlingsmarathon. På milen och 5 km vet jag ju ungefär hur det ska kännas; exakt när under loppet det ska gå från jobbigt till skitjobbigt t.ex. Jag blev lite ställd på maran när det började kännas att jag kutat en bit redan efter 22 km, men det kanske är helt normalt? Vad vet jag liksom

Sen, till distansmätningen igen: när jag insåg att klockan visade rätt mkt fel så blev jag lite demoraliserad. Jag har ju inte sprungit några stadslopp på mkt länge så jag är inte van vid den typen av mätfel (exklusive ytterkurvorna alltså - dvs det som beror på dålig precision i stadsmiljö). Pannbenet är ändå en stor del av en mara så jag kommer inte att förlita mig på klockan igen.

Grattis till genomfört distanspass! Hur ser din comeback-plan ut?

Det finns ganska många potentiella felkällor för en GPS-mottagare. Det kan vara satellitåtkomlighet (byggnader, träd), mindre bra chip i enheten eller faktiskt hur man springer på en tävlingsbana.

Jag minns inte exakt, men har för mig att man har visat att det går att tjäna en bra bit redan på 10 km-lopp om det är tillräckligt många kurvor.

Ett par hundra meter fel får man nog alltid acceptera, men 1,2 km lät ju faktiskt lite väl mycket.

svenbanan · 2019-06-03, 07:18

Citat:

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

svenbanan: Säker kan jag såklart inte vara, detta var dessutom min andra asfaltsmara i livet

(Sjunde totalt, men fjällmaror är som sagt nåt helt annat.) Kanske bör jag träna mer på att hitta känslan, samtidigt som jag tycker att träning och tävling är rätt olika saker. Jag hade verkligen GRYM känsla första 15 km i lördags; ”jäklar vad lätt det här kommer gå” tänkte jag. Hehe. Hehehehe. Jag tror det krävs ett antal till tävlingsmaror för att hitta rätt känsla för just tävlingsmarathon. På milen och 5 km vet jag ju ungefär hur det ska kännas; exakt när under loppet det ska gå från jobbigt till skitjobbigt t.ex. Jag blev lite ställd på maran när det började kännas att jag kutat en bit redan efter 22 km, men det kanske är helt normalt? Vad vet jag liksom

Sen, till distansmätningen igen: när jag insåg att klockan visade rätt mkt fel så blev jag lite demoraliserad. Jag har ju inte sprungit några stadslopp på mkt länge så jag är inte van vid den typen av mätfel (exklusive ytterkurvorna alltså - dvs det som beror på dålig precision i stadsmiljö). Pannbenet är ändå en stor del av en mara så jag kommer inte att förlita mig på klockan igen.

Grattis till genomfört distanspass! Hur ser din comeback-plan ut?

Min personliga erfarenhet är att hela den där grejen med att hitta fartkänslan osv är rätt lurigt och att det är något som blir bättre och bättre under en säsong då man utsatt sig för fler och fler tröskelpass och långpass där man nästan väggat. Jag tror jag var bättre på det då jag var i gymnasieåldern och i princip inte ens hade en vettig klocka då jag sprang. Det var så liten urtavla att jag inte kunde se vad den stod på om jag inte stannade till. Så de gånger jag försökte springa fort hade jag inget att gå efter förutom hur det kändes.

Ifall man blir för beroende av att kolla på klockan och förlitar sig på den så tror jag man tappar en del av förmågan att känna efter och vara lyhörd inför hur det känns i lungor och ben. Man tjänar ju in en del andra grejer såklart, så det är väl nåt slags avvägning som är bäst.

Angående just hurpass tillförlitlig klockans tempoangivelse är så får man ju också komma ihåg att dagsformen ju ändå är en viktigare parameter. Det jag menar är att ifall klockan visar 4:25/km fastän man egentligen håller 4:30/km är ju en grej. Men dagsformen kan ju samtidigt göra att tröskeltempot varierar säker 10-15s/km så att det som känns som lugnt tempo en bra dag kan kännas som mördande jobbigt en dålig dag. Så man måste ju ändå på nåt sätt gå efter löpkänsla. Ifall man bara hammrar på i det förutbestämda tempot så kanske man är knäckt halvvägs ändå även om klockan visar rätt tempo.

Men med allt detta sagt så inbillar jag mig inte att det finns nåt särskilt lätt sätt att hitta rätt tempo under en mara. Jag är ju inte mycket för löpartävlingar öht så jag har definitivt inte massa erfarenhet av bästa sättet att lägga upp det vid tävlingar heller. Dock brukar jag (allt för ofta) falla in i att vilja tävla med mig själv och mot klockan då jag springer vissa av mina rundor. Så de passen brukar ju bli i princip som löpartävlingar vad gäller ansträngningsnivå. Men mitt fokus brukar dock nästan alltid snarare vara att hitta min maximala nivå snarare än att försöka nå en specifik tid. För mig funkar det bättre att ha det fokuset och att kunna pusha mig så hårt jag kan oberoende av vilken sluttid jag kan nå. Men efter vad jag förstått i denna tråd så verkar inte folk gilla den approachen.

Min comebackplan går väl mest ut på att försöka låta bli att löpträna. I morse höll jag på att svänga av från mitt elljusspår och springa in på sexkilometersslingan istället bara för att jag tyckte 4km lät så larvigt.

Men jag lyckades inse att det var mer än lovligt idiotiskt.

Nu ska jag fortsätta med samma övningar för fotleden så jag kan klara av att motverka att fotvalvet kollapsar och foten överpronerar änu bättre. Dvs jag ska stärka tib. post och bli ännu bättre på att aktivera den. Samt även stretcha peroneus så att foten faktiskt kan rotera inåt då jag aktiverar tib post. Dessutom ska jag nog också stärka peroneus. Det låter avigt, men jag tror jag behöver stärka bägge dessa (fast tib post är viktigast) trots att de är antagonister. Jag måste i alla fall klara av att aktivera peroneus. För aktiveringen (och proprioceptionen av alla fotledsmusklerna) ska jag också fortsätta med balansövningar av olika de slag. Min orörlighet i fotleden består dels av problem med inversion, och dels problem med dorsiflektion. För dorsiflektionen har jag tidigare år bara kört en massa mobiliseringar så att de olika skelettdelarna i foten faktiskt kan röra sig som de ska. Detta har gett bättre rörlighet, men bara en kortare stund (typ 30-60min). Nu har jag dock kommit förbi det stadiet lite så jag är inte i behov av att göra dessa mobiliseringar hela tiden eftersom jag fått musklerna att kunna jobba lite bättre. Tibialis anterior är ju den muskeln som gör själva dorsiflektionen (lyfter foten från golvet då man står på hälen) och jag har fortfarande sämre funktion på högra sidan. Men mycket bättre än vad jag haft tidigare. För att få detta ännu bättre ska jag fortsätta massera den muskeln, stretcha den och aktivera den (träna med gummiband).

Dessa saker är ju det jag hållit på med sen i vintras, och sakta men säkert blir det bättre och bättre. Jag är som sagt inte lika stark/rörlig/uthållig i högern som i vänstern (som inte har några problem), men jag tror att det ändå är i princip bra nog för att i alla fall kunna klara av lite lätt löpträning nu.

Det jag har slarvat med senaste veckorna har väl varit rumpaktiveringen. Men jag tyckte jag fick en liten ahaupplevelse idag om exakt vad den träningen faktiskt kan hjälp till med för löpsteget och för att hålla fotleden gnällfri. Så förhoppnignsvis kan jag mobilisera energi nog så jag faktiskt gör dessa övningarna nu.

Dessutom ska jag försöka väva in lite löparknärehab för vänsterbenet så att jag inte får ont där nu istället.

Jag tycker ju dock rehab är så tråkigt att klockorna stannar. Jag har svårt att motivera meg till träning som jag inte tycker är rolig. Hela anledningen till träning för mig är enbart att jag tycker det är kul. Hälsofördelar eller att få snygg kropp är inget som motiverar mig särskilt mycket.

Men annars är väl tanken att jag ska försöka smyga in mer och mer träning nu under försommaren och att jag kanske kan tänkas bli redo för ett helt vanligt träningsupplägg framåt sommaren/hösten och då kunna pusha upp träningsvolymen på helt vanligt manér. Jag räknar dock inte med att komma upp i mer än 3-4 pass per vecka under sommaren/hösten även om det går väldigt bra utan bakslag.

Men jag har ingen målsättning egentligen. Funkar det så funkar det. Annars för jag fortsätta med denna tråkiga rehab ännu längre. Jag är ändå rätt säker på att jag gör rätt grejer. Eventuellt är jag alltså lite för inkonsekvent i min rehabträning eftersom jag tycker det är så tråkig. Så det kan ju hända att det tar längre tid än det borde att bli hel...

Ber om ursäkt för romanen.

Men du borde veta bättre än att fråga mig.

MackeJuve · 2019-06-03, 07:39

Fan vad sugen man blir på att löpa när man läser om era loppupplevelser

Jag var hos sjukgymnasten i fredags och fick mest bekräftat det jag redan visste. När jag inte får men som följer med mig till dagen efter efter en utförd aktivitet så är det bara att börja löpa. Så det är avvakta, rehaba och testa som gäller. Vad gäller rehaben så ska jag köra en styrkeövning och en balansövning för foten, rättare sagt djupa tåhäv och balans på ett ben på mjukt underlag. Sjukgymnasten fick se bilder på min fot från när den var som värst och han kunde bekräfta att det var en rejäl stukning som jag hade råkat ut för.

Efter besöket så har jag då och då tagit ett par joggingsteg och då har det ändå känts helt ok. Jag tänkte därmed ta en kortare löprunda imorgon och dels se om det ö.h.t. fungerar och är smärtfritt och dels se om jag slipper bakslag dagen efter.

inZane · 2019-06-03, 08:29

Snowdrift, du behöver inte oroa dig för att ha sprungit för långa ytterkurvor...mer än någon annan iaf. 200-500m max skulle jag säga. GPS är helt enkelt för opålitgligt inne i städer och de flesta får mellan 500-1500m mer på klockan än 42195m, på stadsmaror kan man inte lita på den.
Jag borde tipsat innan om att manuellt klocka 5km-passeringar vid varje sådan kontroll då dom sitter mer exakt och stämma av med tiden där istället för varje km, reagerade också på att vissa km-skyltar satt fel som dom kan göra.

Personligen gick jag ut hårt (för hårt) trodde jag på 1.37 första halvan och lyckades hålla ihop det med 1.38 på andra för 3.15 totalt.

Södermalm var ingen höjdare och det kändes som man sprang bort från hela stan innan man vände upp på Folkungagatan som var en riktigt vägg, psykologiskt hemskt. Slussen var riktigt tung också. Västerbron kändes helt okej när man kom i fart upp mot den.

wintersnowdrift · 2019-06-03, 10:15

Citat:

Ursprungligen postat av inZane

Snowdrift, du behöver inte oroa dig för att ha sprungit för långa ytterkurvor...mer än någon annan iaf. 200-500m max skulle jag säga. GPS är helt enkelt för opålitgligt inne i städer och de flesta får mellan 500-1500m mer på klockan än 42195m, på stadsmaror kan man inte lita på den.
Jag borde tipsat innan om att manuellt klocka 5km-passeringar vid varje sådan kontroll då dom sitter mer exakt och stämma av med tiden där istället för varje km, reagerade också på att vissa km-skyltar satt fel som dom kan göra.

Personligen gick jag ut hårt (för hårt) trodde jag på 1.37 första halvan och lyckades hålla ihop det med 1.38 på andra för 3.15 totalt.

Södermalm var ingen höjdare och det kändes som man sprang bort från hela stan innan man vände upp på Folkungagatan som var en riktigt vägg, psykologiskt hemskt. Slussen var riktigt tung också. Västerbron kändes helt okej när man kom i fart upp mot den.

Riktigt bra sprunget, hade du 3:15 som mål?

Jag borde ju själv kunnat klura ut att GPS:en inte skulle vara så pålitlig på Sthlm marathon med tanke på alla hus etc, men eftersom den funkat fint på i princip alla andra lopp jag kutat så insåg jag inte det förrän det var för sent

Nästa asfaltsmara så ska jag klocka manuellt var 5:e km som du säger, det räcker ju för att få ett hum.

Macroman · 2019-06-03, 10:53

Citat:

Ursprungligen postat av Bob90

Jo, man skulle nog kunna se på det som mycket hög volym av tåhävningar antar jag. Dock känns det muppigt att få träningsvärk av konditionsträning, och jag har generellt sett inte lätt för att få träningsvärk heller :p

Skorna har förmodligen försumbar höjdskillnad mellan häl och tå.

Jag sprang 5 km barfota på en strand en gång. Resultat: Grotesk träningsvärk i vaderna i en dryg vecka...

Macroman · 2019-06-03, 11:31

Citat:

Ursprungligen postat av inZane

Snowdrift, du behöver inte oroa dig för att ha sprungit för långa ytterkurvor...mer än någon annan iaf. 200-500m max skulle jag säga. GPS är helt enkelt för opålitgligt inne i städer och de flesta får mellan 500-1500m mer på klockan än 42195m, på stadsmaror kan man inte lita på den.
Jag borde tipsat innan om att manuellt klocka 5km-passeringar vid varje sådan kontroll då dom sitter mer exakt och stämma av med tiden där istället för varje km, reagerade också på att vissa km-skyltar satt fel som dom kan göra.

Personligen gick jag ut hårt (för hårt) trodde jag på 1.37 första halvan och lyckades hålla ihop det med 1.38 på andra för 3.15 totalt.

Södermalm var ingen höjdare och det kändes som man sprang bort från hela stan innan man vände upp på Folkungagatan som var en riktigt vägg, psykologiskt hemskt. Slussen var riktigt tung också. Västerbron kändes helt okej när man kom i fart upp mot den.

Citat:

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Riktigt bra sprunget, hade du 3:15 som mål?

Jag borde ju själv kunnat klura ut att GPS:en inte skulle vara så pålitlig på Sthlm marathon med tanke på alla hus etc, men eftersom den funkat fint på i princip alla andra lopp jag kutat så insåg jag inte det förrän det var för sent

Nästa asfaltsmara så ska jag klocka manuellt var 5:e km som du säger, det räcker ju för att få ett hum.

Ja, för lopp i Sthlm City funkar GPS undermåligt. Hade väldigt mkt längre distans på min Garmin ett halvmarathon (600 meter för långt). Såg sen när jag detaljstuderat kartan att det var många konstiga manövrar där jag sprang igenom hus på flera ställen och sprang en bra bit i Karlbergskanalen och även på motorvägen på andra sidan kanalen...

Km-tiderna blir för "bra" vilket lurar en. Mkt irriterande!

Engadin Ski Marathon var också mer än en km för långt dvs drygt 43 km. Men skidlopp är det ju inte lika noggrant med att det är exakt distans. Här var det nog inte GPSn som spökade (loppet gick ju mest i dalgångar och inte i så mkt skog som kan störa) utan att loppet är "överlångt".

PerLedin · 2019-06-03, 11:36

Citat:

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Riktigt bra sprunget, hade du 3:15 som mål?

Jag borde ju själv kunnat klura ut att GPS:en inte skulle vara så pålitlig på Sthlm marathon med tanke på alla hus etc, men eftersom den funkat fint på i princip alla andra lopp jag kutat så insåg jag inte det förrän det var för sent

Nästa asfaltsmara så ska jag klocka manuellt var 5:e km som du säger, det räcker ju för att få ett hum.

Kör ni Garmin kan jag reka denna: https://apps.garmin.com/sv-SE/apps/6...c-60634983fc93

Wain · 2019-06-03, 12:12

Citat:

Ursprungligen postat av inZane

GPS är helt enkelt för opålitgligt inne i städer och de flesta får mellan 500-1500m mer på klockan än 42195m, på stadsmaror kan man inte lita på den.

Jag kompenserar genom att ha en klocka som visade drygt 10km för kort.

Mår för övrigt oförtjänt bra nu dagarna efter. Fast har inte så mycket att jämföra med då det bara var tredje maran och den andra maran så cyklade jag 180 km innan. Vad är riktlinjerna för när man kan dra igång med löpningen igen? Får bli gymmet idag iaf.

MackeJuve · 2019-06-03, 12:28

Frida Nordstrand sprang Stockholm marathon på 4:01, Manne Forsberg på typ 3:33. Det är de två som jag kollade upp. Den sistnämnda är ingen favorit så blev lite besviken när jag såg att han ändå hade sprungit rätt bra haha

Min kompis som knappt hade sprungit alls i år började med att springa halvan på 1:53:30, något som jag tycker att han ska vara rätt stolt över med typ fem löppass i år. Sen kan man se att helvetet tar vid

De sista 5K-splittarna är 36:19, 39:19 och 46:15. Det kan inte ha varit kul

Wain · 2019-06-03, 13:08

Forsberg, är det den fd hockeyspelaren? Men vem är Nordstrand?

MackeJuve · 2019-06-03, 13:19

Citat:

Ursprungligen postat av Wain

Forsberg, är det den fd hockeyspelaren? Men vem är Nordstrand?

Nope, det är en präktig(O.B.S. min uppfattning) poddare och "influencer" i höga 30-årsåldern. Frida Nordstrand är reporter på Viasat, tror dock att hon har gått över till Nyhetsmorgon i TV4 nu. Var intresserad av hennes tid då hon är känd för att vara väldigt sund och träna hårt.

Det är lite fascinerande med marathon. Jag ser liksom hennes tid och tänker "aha, det var ju inget märkvärdigt". Det är dock över fyra mil och hon håller ändå ett tempo(5:42) klart under min personliga gräns för jogging i fyra timmar i sträck. Om någon skulle berätta det för mig idag, att denne kört ett pass på 4,2 mil i 5:40-tempo, så skulle jag känna "jävlar, det var inte kattpiss". Men när någon berättar att den sprang ett marathon på 4:01 så känns det inte speciellt alls.

Samma sak med ditt marathon. 4:55-tempo över 4,2 mil låter väldigt mycket köttigare än 3:28 på maran