Stark som barn – frisk som vuxen! Mer om träning för barn

[Mats J]

Ursprungligen postat av TotteShaped4Life

Kanske och kanske inte... Jag har 2 bröder som är och alltid har varit sillmjölkar och totalt ointresserade av allt vad träning heter. Själv testade jag i stort sett varenda träningsform fram till att jag var 7-15-16 år. I mitt fall misstänker jag genetiska olikheter i muskelmassa. Jag var oerhört explosiv och framstående i fysisk idrott och hyfsad i bollsporter. Mina bröder är porslinsklena och har noll bollsinne...

Men fanns det ingen konkurans och tävlingsinstinkt mellan er? Jag och min bror tävlade dagligen när vi var små (3-15 år), allt från vem som kom först till bilen eller hoppade högst, sprang fortast 100 varv runt huset eller kunde göra flest tillsag med bollen etc. än idagtrots att vi snart är 50 år känner jag en stor tävlinginstinkt just till min bror när det kommer till träning, tränar han 3 ggr veckan måste jag köra 4 osv.. Men bara mot honom, har aldrig brytt mig ett dugg vad andra gör eller klarar.

[spas]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Hur tvingar man barn till det på ett bra sätt? Seriös fråga.

Mina föräldrar skötte det på ett sätt som var välment, men som fick väldigt dåligt utfall. När jag var parkerad framför teven brukade de komma med kommentarer att jag borde gå ut i friska luften. Det enda det ledde till var att jag fortfarande satt och blev tjock framför teven, men att jag hade konstant dåligt samvete för att jag inte gick ut istället. Mamma och pappa hade lika gärna kunnat låta bli att säga nåt, det hade fått samma effekt minus skammen.

På små barn är det bara att begränsa skärmtiden. Har du inte varit ute och lekt 1 timme så blir det ingen platta nästa timme osv. På något äldre barn verkar internetbegränsning fungera bättre. "Sitt inne men då stänger jag internet. Säg till när du rensat ogräset/varit på träningen/whatever så öppnar jag nätet igen"

Annars verkar det fungera väldigt bra att själv träna och låta barnen vara med samt involvera sig i deras träning. Kör lite styrka med dottern efter hennes träningar och det börjar komma med fler och fler av de andra barnen som vill vara med. Det är superkul och har blivit ett sätt att ha gemensamma aktiviteter. 2-åringen swingar jag som en liten kettlebell i en kraftig tygpåse och han kommer dragande med den varje gång han hör hårdrock eller jag öppnar dörren till garagegymmet. Sen vill han vara med på allt, förhoppningsvis behåller han det intresset när han själv blir stor nog att prova.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Mats J

Men fanns det ingen konkurans och tävlingsinstinkt mellan er? Jag och min bror tävlade dagligen när vi var små (3-15 år), allt från vem som kom först till bilen eller hoppade högst, sprang fortast 100 varv runt huset eller kunde göra flest tillsag med bollen etc. än idagtrots att vi snart är 50 år känner jag en stor tävlinginstinkt just till min bror när det kommer till träning, tränar han 3 ggr veckan måste jag köra 4 osv.. Men bara mot honom, har aldrig brytt mig ett dugg vad andra gör eller klarar.

Det låter inte så konstigt, tycker jag, det fanns 0 tävlingstinkt mellan mig och min bor helt enkelt för att jag var för chanslös. Han är 3,5 år äldre och var starkare för sin storlek än jag.

[clavain]

Det skiljer nog väldigt mycket från barn till barn hur de reagerar på träning, spekulerar men jag misstänker att det är en del genetiska faktorer som spelar in i hur träningen triggar hjärnans belöningssystem, en del verkar helt enkelt få större kickar av fysisk aktivitet.

Med det sagt tror jag ändå att man som förälder kan göra en hel del för att få barnet att utveckla en positiv bild av träning.

Föregå med gott exempel och inkludera barnen i träning tidigt är viktigt (tror jag), kör en del träning hemma, ta med dom till utegym om sommaren, låt dom leka bredvid när du tränar. De snappar upp mer än vad man tror.

Aktivera barnet i fysisk lek, spring, hoppa, klättra.

Lär barnen från tidig ålder att träning är en naturlig del av livet genom att låta dom gå på exempelvis gymnastik. Har gjort så själv med barnen från 2 års ålder i början är det mest lek men det är lite av poängen, om man kan få dom att tycka det är kul kommer de sannolikt vilja fortsätta även med andra aktiviteter.

Jag tror också på att förklara för barnen varför det är bra att träna, på en nivå som de förstår såklart, - om du springer mycket, då blir du snabbare, om du lyfter tunga saker blir du starkare osv. Det svåraste att förklara är varför man måste repetera övningar men det går med lite tålamod.

[crilloan]

Hur ska man lägga upp ett lättinstruerat träningsprogram om man bara har tillgång till fria vikter?

Har suttit med gipsat ben i några veckor och döttrarna är väldigt nyfikna när jag sitter på en köksstol och gör de övningar jag kan med hantlar o en kort stång.

De vill testa men jag vet inte riktigt hur man ska börja för att de inte ska göra illa sig.

C

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Hur tvingar man barn till det på ett bra sätt? Seriös fråga.

Jag tänker spontant, precis som många andra, att man gör det till ett sätt att umgås. Min uppväxt var aktiv om än inte överdrivet hurtig. Alltid skidsemestrar i fjällen på sportlovet, fjällvandring med tält på somrarna, svampplockning i skogen på hösten osv. För lite större barn så tror jag även på någon typ av organiserad föreningsidrott som kombinerar fysisk aktivitet med den sociala biten. Själv höll jag på med ridning, min lillebror spelade pingis och innebandy.

Nu bor jag på en gård på landet och här är uteliv en väldigt naturlig del av livet. Hästarna ska skötas varje dag och mitt barn är redan med i stallet och tycker att det är spännande och kul. Förutom det så ska det skottas, plöjas och sås i grönsakslandet, rensas ogräs, klippas gräs, plockas frukt och bär, osv beroende på årstid. Plus att det finns en oändlig mängd mer eller mindre roliga (och farliga) lekplatser på gården i form av vedhögar, höskulle, hemmagym, verkstad etc. Så jag tänker mig en kombination av begränsad skärmtillgång, naturlig utomhusvistelse, och organiserad idrott. Mitt barn är så litet ännu att konstant rörelse är det naturliga för henne under den tid hon är vaken, så jag hoppas verkligen att vi kan bevara den rörelseglädjen så länge som möjligt.

[TotteShaped4Life]

Ursprungligen postat av Mats J

Men fanns det ingen konkurans och tävlingsinstinkt mellan er? Jag och min bror tävlade dagligen när vi var små (3-15 år), allt från vem som kom först till bilen eller hoppade högst, sprang fortast 100 varv runt huset eller kunde göra flest tillsag med bollen etc. än idagtrots att vi snart är 50 år känner jag en stor tävlinginstinkt just till min bror när det kommer till träning, tränar han 3 ggr veckan måste jag köra 4 osv.. Men bara mot honom, har aldrig brytt mig ett dugg vad andra gör eller klarar.

Fanns ingen som helst konkurrens. Jag har en yngre och en äldre bror. Båda är totalt ointresserade av att "mäta" krafter medan jag alltid varit en extrem prestationsperson i alla lägen... Nu 54 år, betydligt lugnare, men vill hela tiden ta mig an nya utmaningar i både jobb och på gymmet.

[Mats J]

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Det låter inte så konstigt, tycker jag, det fanns 0 tävlingstinkt mellan mig och min bor helt enkelt för att jag var för chanslös. Han är 3,5 år äldre och var starkare för sin storlek än jag.

Inte i annat heller? Bäst betyg? Karriär? Bilar? Finast hus? etc.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Mats J

Inte i annat heller? Bäst betyg? Karriär? Bilar? Finast hus? etc.

Nej?

[ARMSTARK]

Hade internet funnits när jag var barn hade jag nog inte rört mig mer än mellan tangentbordet och kylskåpet, troligen hade jag sett ut som de i bigest looser idag. Turligt nog var alla ungar utomhus hela dagarna på den tiden, det var full rulle hela tiden.

[Ett Orm]

Ursprungligen postat av ARMSTARK

Hade internet funnits när jag var barn hade jag nog inte rört mig mer än mellan tangentbordet och kylskåpet, troligen hade jag sett ut som de i bigest looser idag. Turligt nog var alla ungar utomhus hela dagarna på den tiden, det var full rulle hela tiden.

TVn och serietidningar är lätt att glömma bort, de leder också till stillasittande.

Problemet idag är nog telefonen, den är alltid med och lätt att sätta sig med varsomhelst.
Ett problem till med den är att barnen inte får tråkigt en sekund, det finns alltid en psykisk napp. Iaf jag tror tristess hjälper till att frammana kreativitet och fantasi.

[Diomedea exulans]

Ursprungligen postat av Ett Orm

Iaf jag tror tristess hjälper till att frammana kreativitet och fantasi.

Utan tvekan. Har knappt någonsin kommit på så mycket att skriva som i pauserna mellan telefonintervjuerna på det förhatliga Sifo eller medan jag ensam körde bil i två dygn över den helvetiska öknen i Australien.