Vilken idrott kunde ni blivit riktigt duktig i?

[delta_mats]

Som vuxen människa är det lätt att drömma sig tillbaka i tiden och fantisera ifall man skulle kunnat bli riktigt duktig i någon idrott. Ifall man verkligen satsat, och haft den uppbackning och resurser som krävts medan man var barn.

Dvs vilken idrott tror du att du skulle haft bäst
förutsättningar för att kunna bli riktigt duktig i, som i elit i Sverige eller till och med i världen?

Tror min kropp hade kunnat bli en riktigt bra spjutkastare eftersom jag alltid kunnat kasta långt och varit explosiv. Har alltid presterat bra i mjölksyrekrävande grenar så tror även rodd eller alpint hade passat mig bra. Rodd eftersom jag utan träning ror ganska bra då jag provat och alpint eftersom jag har stark och mjölksyratålig kropp och gillat hög fart och adrenalin.

En outsider är fridykning då jag med lite träning kan hålla andan skapligt länge. Är dock dålig nu jämfört med när jag var yngre. Har bra lungkapacitet.

[vicarious]

Tror aldrig jag skulle kunnat bli elit i någon idrott, men kanske "riktigt duktig". Har dålig maxstyrka i benen och de växer inget vidare men verkar väldigt uthålliga så kanske någon form av långdistanslöpning eller cykling.

Annars kanske rodd, har armar som en apa och är ganska lång.

[svenbanan]

Kanske löpning. Det är nog där jag har haft mina bästa förutsättningar. Ifall jag tränat på ett vettigt sätt från högstadiet och uppåt så kanske jag hade kunnat bli hyfsad på medel eller långdistans.

Men det är svårt att säga. Att jag har haft bra gener/förutsättningar för att ta mig från sopa till medelmåtta utan att överanstränga mig vet jag. Och är rätt säker på att jag kunnat ta mig från medelmåtta till hyfsad med en hel del fokus över tid. Men de där sista 5-10 procenten som skulle göra att man hamnar i sverigeeliten tror jag inte man egentligen kan veta om man har i kroppen innan man varit där och nosat.

Trots att jag nog redan som ung hade rätt klart för mig att löpning var min bästa gren så har jag aldrig varit så väldigt sugen på att tävla i löpning. Har alltid varit mer intresserad av att tävla i lagsport. Så ur den aspekten har jag kanske haft nåt slags minus där som skulle ha hindrat mig från att "göra rätt grejer" för att maximera potentialen. Jag har dock aldrig haft några problem att motivera mig till att träna mycket löpning och att tävla mot mig själv och försöka förbättra mina olika tider. Och när jag väl ställt upp i nån tävling har jag kunnat motivera mig och ta ut mig maximalt. Men jag har väldigt sällan haft en tävling flera månader fram som morot i träningen. Oklart hur detta kommer sig. Men det känns som att det kanske är en pusselbit att beakta.

[mulliy]

Receiver i amerikansk fotboll, har alltid haft talang för att fånga saker samt riktigt bra reflexer.

[Rahf]

E-sports. Nörd sen barnsben, liksom.

[King Grub]

Stiga ishockeyspel. Jag är oslagbar. På riktigt.

[Rikard Jansson]

Problemet blir ju att det finns ju en anledning till att man inte satsade på det man hade kunnat bli bra, och den anledningen är antagligen en brist på den viktigaste förutsättningen: en rentav löjligt stark vilja att bli duktig på den idrotten. Men om man ändå bortser från den så: boxning. "Enda" som har hindrat mig är att jag hatar att träna boxning mer än jag velat bli bra på det.

[Livet]

Var alltid väldigt snabb som ung så om jag hade satsat på det tidigt hade jag nog kunnat bli en rätt bra sprinter trots avsaknad av pigment.

Sen var jag bra på höjdhopp första gången jag provade det. Rörelsen var liksom enkel och jag hade bra fjång i hoppet, kom tvåa på skol-DM utan i princip någon träning och bara slagen av en friidrottare.

[Tobbey]

Fickpingis troligtvis..

Någon typ av kampsport tror jag hade funkat i yngre år. Men datorspel var för roligt efter 9-10 års ålder. Sen blev jag en liten tjockis.

[Jorgen]

Längdhopp. Gjorde 5,90 som fjortonåring på asfaltsbana.

Ångrar lite att jag inte satsade på en friidrottskarriär.

[Agitator]

Tiokamp, sprint, längdhopp och pingis.

[Bob90]

Aldrig varit bra på "absolut" styrka. Uthållighet, teknik och rörlighet har varit min naturliga grej.
Tror jag hade kunnat lyckas bra i löpning, cykling, gymnastik och klättring om det hade varit något jag hade fokuserat på tidigt.

Men jag har istället tränat i varierande perioder typ (alla) bollsporter och flera kampsporter. Och så hade jag typ kring gymnasiet en intressesvacka för träning nästan helt och hållet.

[ceejay]

Slå en golfboll långt. Har iofs varit rätt bra. Är väl fortfarande ok.

Översatt till mer vanliga sporter så borde jag kunnat bli bra i kastsporter.

[delta_mats]

Ursprungligen postat av Rikard Jansson

Problemet blir ju att det finns ju en anledning till att man inte satsade på det man hade kunnat bli bra, och den anledningen är antagligen en brist på den viktigaste förutsättningen: en rentav löjligt stark vilja att bli duktig på den idrotten. Men om man ändå bortser från den så: boxning. "Enda" som har hindrat mig är att jag hatar att träna boxning mer än jag velat bli bra på det.

När man är liten är det ju ofta lite av en slump vad man börjar träna, dels beror det av tillgång och utbud och även socialt, vad familj och vänner gillar för sport. Sen är det ju svårare att som liten veta vad man har bra förutsättningar för, men när man vuxit upp kan man ganska lätt i alla fall utesluta ett gäng olika idrotter.

Det jag alltså syftar på är att vissa kroppar är bättre anpassade för vissa idrotter. Pga proportioner och andra medfödda förutsättningar.

[Hemi]

Ingenting extremt inrutat fysiskt, mer teknik och mental, seg, varande tillräcklig eplosivitet. Så,
Vad som helst fighting.
Motorsport. Baserar det på att jag tycker att jag är bra på att "känna" fordon.