Vad läser du just nu.

[Lafayette]

Jag har fortfarande inte klarat mig igenom hela Glaskupan, för tung. Men någon gång vill jag det

[Zelnah]

Precis läst ut "A little life" av Hanya Yanagihara. Jösses vilken bok. Den berör på så många plan och har suttit och storbölat vid ett flertal tillfällen av diverse anledningar. Väldigt mörk är den dock.

[blåvitt]

Färdig med Den Tredje Systern av Gunnar Blå. Sjukaste jag läst, kunde inte lägga ifrån mig boken. Varannan sida en överkokt noir badad i knark. Varannan sida pansexuell, gränslös erotik. Sakta sjunker boken ner i ett surrealistiskt lovecraftianskt varande, för att sedan resa sig och skaka av allt för att skapa ett landat slut. Absurd läsupplevelse.

Nu läser jag Samlade Verk av Sandgren. Mysig, knappast storslagen. Men en imponerande debut, helt klart.

[TotteShaped4Life]

Ursprungligen postat av Lafayette

Jag har fortfarande inte klarat mig igenom hela Glaskupan, för tung. Men någon gång vill jag det

Den har jag läst på engelska. Kan ju säga att den inte blev lättare att ta sig genom.

[blåvitt]

Solenoid av Mircea Cartarescu

En surrealistisk läsupplevelse. Den handlar om en misslyckad författare som kommit att avsky hela författarskråt, för att de påstår sig öppna dörrar ut ur verkligheten medan de egentligen bara målar falska dörrar på barriären mellan det verkliga och det overkliga. I en febrig psykos försöker han att med sina naglar och tänder mejsla ut en riktig dörr, ut i det overkliga för att få lämna den trista verkligheten bakom sig. En bok om besatthet, vanföreställningar och metadimensionella riktningar. En bok som vågar vara lika formbrytande som House of Leaves men vars utförande är betydligt skickligare, mer litterärt. Ja, ni kan ju se att jag är tagen av boken. Men aj vad den är tungläst, man får bröta sig fram genom sidorna i samma desperation som huvudpersonen försöker lämna verkligheten med. Det är svårt att hänga med men när man lyckas förstå så finns det en stor belöning att hämta på andra sidan.

[blåvitt]

Ursprungligen postat av blåvitt

Solenoid av Mircea Cartarescu

En surrealistisk läsupplevelse. Den handlar om en misslyckad författare som kommit att avsky hela författarskråt, för att de påstår sig öppna dörrar ut ur verkligheten medan de egentligen bara målar falska dörrar på barriären mellan det verkliga och det overkliga. I en febrig psykos försöker han att med sina naglar och tänder mejsla ut en riktig dörr, ut i det overkliga för att få lämna den trista verkligheten bakom sig. En bok om besatthet, vanföreställningar och metadimensionella riktningar. En bok som vågar vara lika formbrytande som House of Leaves men vars utförande är betydligt skickligare, mer litterärt. Ja, ni kan ju se att jag är tagen av boken. Men aj vad den är tungläst, man får bröta sig fram genom sidorna i samma desperation som huvudpersonen försöker lämna verkligheten med. Det är svårt att hänga med men när man lyckas förstå så finns det en stor belöning att hämta på andra sidan.

En månad senare så är jag snart klar. Vilken kamp det har varit att läsa den här boken! Texten är invecklad och svårtillgänglig, samtidigt som själva händelseförloppet stundvis är svårbegripligt. Cartarescu kräver lika mycket av sin läsare som Kafka gjorde, samtidigt som han skriver en febrig surrealism vilket gör i alla fall mig ännu mer kringkastad. Jag har många gånger behövt läsa om 10-15 rader för att helt och hållet kunna begripa hur huvudpersonen kan gå från att stå på spårvagnen, på väg hem från jobbet till att vada fram genom underjordiska artärer. Men det blir liksom värt det, för att genom mödan når man ändå förståelsen. Författaren har lyckats fånga den schizofrena galenskapens esoteriska inom denna bokpärm, och jag kan inte bli annat än imponerad. Men som sagt, en kamp!

Detta här året har jag bland mycket annat läst Brott och Straff, Vårt Enda Liv, Being and Nothingness, Solenoid (snart) och Knausgårds morgonstjärna. För att inte tala om Gunnar Blå. Jag tror det börjar bli dags för något lättsamt, något feel-good. Funderar på den här När Kräftorna Sjunger, min sambo har nyss läst ut den och tyckte att den var väldigt bra. Men jag är också inne i ett tegelstensmode, kanske dags för Karin Smirnoff? Eller också fortsätter jag med surrealismen och läser Kobo Abe som jag varit nyfiken på länge men aldrig läst. Oavsett så är jag väldigt tacksam för alla bra böcker som finns att läsa.

[Ett Orm]

Läst/lyssnat på 1793,1794 och 1795 av Niklas Natt och Dag.

En typ av deckare i ett mörkt och äckligt Stockholm.
Bra karaktärer, story och författad på ett fantastiskt språk.

[Magnus N]

Börjat om med Death Gate Cycle

https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Death_Gate_Cycle

[Hemi]

Ursprungligen postat av Ett Orm

Läst/lyssnat på 1793,1794 och 1795 av Niklas Natt och Dag.

En typ av deckare i ett mörkt och äckligt Stockholm.
Bra karaktärer, story och författad på ett fantastiskt språk.

Är dessa årtal?

[byggisen]

Läser just nu runt här på Forumet.

Annars på andra Träningssidor om kost , övningar, och tillskott med mera

[Ett Orm]

Ursprungligen postat av Hemi

Är dessa årtal?

Ja. Det är tre böcker som utspelas dessa årtal.


Nu har jag börjat på Röd Gryning av Jesper Ersgård.
Kommer nog inte vinna litraturpris i mängder men är nog underhållande.
Tyckte svart stjärna och 1986 var helt ok iaf.

[blåvitt]

Harry Potter. Växte upp med filmerna och älskade dom, men har aldrig läst böckerna förut (jag försökte några gånger som barn, men mina superkristna föräldrar upptäckte häx-böckerna varje gång och kastade ut dom). Mysig kvällsläsning men det litterära värdet är obefintligt

[Don H]

Greven av Monte Christo.
Helt ok

[Wilt the Stilt]

Ett par böcker med dikter av Harriet Löwenhjelm. Väldigt bra än så länge.

[geoff]

Consider Phlebas. Fjärde Culture-boken jag läser.. som att träffa en gammal vän, myspys.

Eftersom det är första boken i serien (läsordningen spelar inte så stor roll) så är det än mer tydligt och imponerande hur mycket återkommande detaljer han hade tänkt ut redan då.