Kapar från min blogg på actsport.se/blogg, tänkte att det kanske kan intressera folk här inne med lite idrottspsykologi!
Idrott väcker allt som oftast starka känslor hos både utövare och åskådare. Ilska är en sådan känsla som många har nära till när det inte går som förväntat eller när de är dränerade på energi. Vissa anser att de presterar bäst när de är arga tack vare att de får extra energi, vilket i sin tur gör att de upplever sig kunna pressa sig ytterligare några procent.
I en studie från 2019 undersökte några forskare vid Bangor university i Wales hur ilska påverkade prestationen hos fäktare. Studien hade titeln “ Don't make me angry! A psychophysiological examination of the anger–performance relationship in intermediate and elite fencers.
4 fäktare på högsta elitnivå deltog i studien. De fick antingen visualisera en situation som gjort dem mycket arg (i syfte att provocera fram ilska) eller en neutral bild som skulle hålla dem lugna. Därefter fick de svara på frågor i ett skattningsformulär hur arg de var. Även fysiologiska responser i form av svettning, kroppstempratur och puls mättes. Detta skedde vid 3 olika tillfällen i syfte att få fram data vid baseline, vid ilska och efteråt när idrottaren lugnat ner sig. Prestationen delades in i precision, hastighet och styrka och visas i graferna nedan.
Precision:
Hastighet:
Styrka:
Ett ökat påslag av ilska tycks alltså ha både för - och nackdelar. Det försämrade deltagarnas precision men ökade samtidigt deras hastighet och styrka. Det är en kvalificerad gissning att anta att huruvida ilska är behjälpligt eller inte sannolikt varierar mellan olika sporters olika krav. Inom vissa, som styrkelyft, boxning och hockey, kan det vara en viktig ingrediens i en bra prestation, medan det i vissa andra sporter, som golf eller dart, snarare kan vara ett hinder och en belastning. Ett sätt att skapa denna känsla kan vara att visualisera en situation som gjort dig arg och försöka behålla denna känsla när du idrottar.