13/11
Latsdrag
5 set
Biceps
6 set
Nu går man verkligen och räknar dagarna. Det som gör detta så speciellt är att detta är något som jag har gått och längtat efter och funderat över i säkert ett års tid. Nu ska det äntligen bli av, jag ska äntligen få se hur jag hanterar en pisslång distans långt över ett marathon. Folk har frågat mig om jag är nervös men det är jag verkligen inte, det är bara förväntansfullhet. Det finns liksom inget att vara nervös över eftersom att det i det stora hela är helt kravlöst. Jag har, som ni förstår, svårt att se framför mig ett scenario där jag går i mål och känner "helvete, varför pushade jag inte hårdare, är knappt trött"
Det som jag ser fram allra mest emot är när man har avverkat en stor del av loppet och faktiskt känner att man springer mot mål. Få lite vittring och adrenalinpåslag och antingen springa mot en viss tid eller bara bli taggad av faktumet att det snart är över.
Mjuka målsättningar
- Vara någorlunda fräsch efter fyra mil
- Bara gå där det verkligen är rimligt/tidseffektivt att gå, annars löpa konstant
- Korta stopp(två min?) vid de två vätskestationerna
Hårda målsättningar
- Sub 7 h(6:27-tempo)
Jag har fått en ökad respekt för vad 6:30 och 6-tempo faktiskt innebär och har därmed kommit fram till att sjutimmarsmålet snarare är ett bra mål än ett för oambitiöst sådant. Jag vill inte vara en tönt och nu när det närmar sig få kalla fötter och ba "sju timmar är otroligt bra, en bragd om jag fixar det!" men jag har mer och mer börjat ta in hur pass långt 65 km faktiskt är och att det är rejält kuperat. Samtidigt så måste jag nog under sju timmar om jag ska kunna uppfylla målet om att springa non-stop.
Det ska tyvärr regna på söndag så det kan bli så att jag får det onödigt tufft. Mitt hopp ligger i att underlaget är så pass bra att allt inte blir ett helvete bara för att det kommer en cm regn.
Ett gympass och ett löppass ikväll, imorgon tar vi tåget mot Arlanda! Nu kör vi!