Citat:
Ursprungligen postat av MackeJuve
Jo, jag är med på att det sällan går att förenkla hur mycket som helst. Men intervallernas primära syfte måste kunna förenklas till ungefär det som jag skrev, det ena är ju trots allt Vo2-max-intervaller och det andra tröskelintervaller. Även om man får likvärdiga effekter så måste det finnas en grundtanke med dom som skiljer dom åt.
Jag tycker att det är rätt trevligt att kunna säga till min kompis att "nu gör vi intervalltyp x för att effekt y", sen att man inte bara får effekt y är en annan femma. Det är kul att kunna ha ett övergripande syfte med passet.
|
Javisst.
Ifall löpningen är kring tröskelfart och antingen 20min kontinuerligt eller intervaller på 1-2km, med 1:4-1:5 arbete:vila ratio, där den totala löptiden kan bli lite större än vid kontinuerlig löpning så är syftet uppenbarligen att höja tröskeln.
Dessa tröskelintervaller går alltså i "comfortably hard" tempo och man är inte helt tokslut efter varje repetition. Ungefär 85-90% av vVO2max. Själva poängen med dessa intervaller är att hålla vilan rätt så kort så man inte hunnit återhämta sig helt innan man startar nästa. Så kortare vila än 1:4-1:5 kan vara okej om man börjar stagnera och vill få ännu mer resultat. Längre vila är väl typsikt inte att rekomendera eftersom man då kanske inte riktigt får några resultat.
Ifall tempot är långsammare än tröskelfart så kan man kanske fortfarande få viss effekt på tröskeln ifall det inte väldigt mycket långsammare. Men ifall man alltså springer i maratonfart så behöver man kanske 50min sammanhängande istället för 20min.
Ifall man skruvar upp tempot lite och förlänger vilan så kommer intervallerna skifta fokus mer och mer åt syreupptagning eftersom tempot är högre och triggar VO2max lite mer. Men syftet kan också vara att just få tempovana vid ett specifikt tempo. Tex de där "tempointervallerna" i McMillan-programmet som ju är totalt 10km löpning i tänkt tävlingsfart (dvs snabbare än tröskelfart) och med lite längre vila än klassiska tröskelintervaller. Dessa intervaller kan man väl säga att de har som syfte att förvandla 8k-tempo till att bli 10k-tempo och de anpassningar som sker i kroppen är nog främst att tröskeln förbättrs. Men de intervallerna är alltså betydligt tuffare än vanliga tröskelintervaller och det är ju rimligt att tro att man får något för att man tränar extra hårt, annars vore det ju onödigt att göra det. Det man får förutom förbättrad tröskel skulle jag då gissa på är dels förbättrat syreupptag och löpekonomi pga att man skruvat upp tempot. Se dessa intervaller är nån slags hybrid kanske man kan säga.
De typiska intervallerna med syfte att förbättra VO2max gör man i ett tempo man inte kan hålla längre än 15min om man skulle ta ut sig fullständigt. Ifall man är riktigt snabb och vältränad kan detta tempo motsvara ungefär 5k-tempo, men är man mer dödlig så är det kanske snarare 3k-tempo det handlar om. Eftersom det tar ett tag för de olika processerna i kroppen att komma igång så ger inte de första två minuterna av intervallerna den stimuli på kroppen man är ute efter, så intervallerna måste vara längre än 2min för att ge effekt. De får inte heller vara för långa, eftersom man då kommer dra på sig åt skogen för mycket syra och inte kommer kunna fullfölja passet på ett bra sätt. Så rekommendationen är typ att hålla intervallerna mellan 3 och 5min långa, och med en vila som är ungefär 1:1.
Men sen finns det ju tex Billat-intervallerna där man springer 1min och joggar 1min och upprepar detta tills dess man inte längre klarar att hålla tempot (eller kanske snarare till dess man inte längre klarar att springa 300m på 1 minut (om det är det tempot man valt som vVO2max). Dessa borde då inte ge nån effekt på VO2max enligt vad jag skrev ovan om att det tar 2min för kroppen att komma igång. Men eftersom man också justerat ner vilan så att man startar inte från noll vid varje intervall och därför kommer man upp i rätt puls snabbare, och man får alltså ändå samma typ av effekt på syreupptaget som klassiska 4x4 intervaller. Men jag tror ett pass Billat-intervaller kommer innebära att man sprungit längre i VO2max-tempo än om man gjort 4x4, och tanken är då att man kan förbättra sitt vVO2max effektivare på detta sätt. Om två personer har samma syreupptagningsförmåga, men den ena personen kan hålla ett högre tempo innan hen når sitt maximala syreupptag så kommer den personen förmodligen vinna de flesta tävlingar dem emellan (om allt annat är lika dem emellan).
Ifall man är ute efter att främst förbättra löpekonomin så finns inget särskilt behov av att hålla nere vilan för att få ökade metabol påverkan. Inte heller lär man behöva hålla på visst länge för att få nån effekt. Det brukar sägas att löpning i ett visst tempo ger förbättrad ekonomi vid det tempo och alla tempon som är långsammare. Dock är det väl också så att ifall man kör en massa snabb löpning så kommer man inte ha jättebra löpekonomi vid långsam löpning. Det är väl därför det ibland kan kännas jobbigare att hålla 6:30-tempo än 5:30-tempo. Dvs det finns även en aspekt av att löpekonomin främst förbättras för tempon i närheten av det ttempo man tränar vid. Men det typiska sättet att förbättra löpekonomin är nog ändå att springa snabba intervaller (fast inte så långa att man drar på sig syra) och sedan upprepa detta med rätt lång vila för att vara utvilad inför varje. Men det finns ju såklart hybridvarianter även för detta syfte, tex de där Billat-intervallerna som ju även ger en massa påverkan på syreupptaget.
TL;DR
Ifall man håller koll på ifall träningen sker i ungefär tröskeltempo (40-60min-tempo) eller VO2max-tempo (10-20min-tempo) så har man ju en pusselbit.
Ytterligare pusselbitar kan man få ifrån hurpass långa repetitioner och hur lång vila, samt den totala tiden i det aktuella tempot.
Dvs en hel drös olika träningspass kan ju se väldigt snarlika ut i form av att det är tusingar eller fyrhundringar. Men ifall man kikar på hur lång vilan är och vilken relativ intensitet det blir för den som kör passet så kan man "dechiffrera" hyfsat.
Men en hel del träningspass kommer vara rätt så bra för flera faktorer.