Genetiska faktorer och programmering för styrkeökningar. - Sidan 17 - Kolozzeum Forum

Old Nick · 2018-02-20, 22:31

Citat:

Ursprungligen postat av Old Nick

Några stackare är typ nonresponders på allt

Vi har faktiskt en kille på jobbet som är snudd på nonresponder på allt verkar det som. Jag har sett honom i gymmet. Krigandes med tom stång i knäböj och vikter i kabelrodden som en räka som jag värmer upp med i enarmsrodd. Han är galet svag. I allt. Kopplingar han drar fast med polygripen drar man loss utan verktyg.

Och han gjorde en satsning på löpning för några år sedan. Det blev 5 km på runt 40 minuter som bäst. Och då är han smal som en pinne också. Ingen övervikt att släpa på.

baktung · 2018-02-20, 23:18

Citat:

Ursprungligen postat av Old Nick

Vi har faktiskt en kille på jobbet som är snudd på nonresponder på allt verkar det som. Jag har sett honom i gymmet. Krigandes med tom stång i knäböj och vikter i kabelrodden som en räka som jag värmer upp med i enarmsrodd. Han är galet svag. I allt. Kopplingar han drar fast med polygripen drar man loss utan verktyg.

Och han gjorde en satsning på löpning för några år sedan. Det blev 5 km på runt 40 minuter som bäst. Och då är han smal som en pinne också. Ingen övervikt att släpa på.

Låter som en utvecklingsstörd person. Jag har en barndomsvän jag stöter på ibland på gymmet som har nån lindrig form av utvecklingsstörning. Han kan verkligen inte koordinera rörelser. I grundskolan höll han innebandyklubban med en hand högst upp på toppen av klubben med handen liksom ovanpå toppen av skaftet. Nu kämpar han med 50 kg i bänkpress efter 9 år på gymmet. Självklart svarar han inte på träning när han inte vet hur man fokuserar kraft i en rörelse.

Agitator · 2018-02-21, 01:19

Även jag var extremt "explosiv" och snabb som ung. Testade aldrig långa sträckor. Men jag var explosiv och väldigt bra på sprint osv. Snabbast i klassen och första gången jag hoppade längdhopp utan träning inför skololympiader gjorde jag 5.05 i sjuan.

Vann i princip alla grenar jag ställde upp i eller kom tvåa någon enstaka gång. Tror jag har 12 medaljer här hemma från skololympiaderna.

Tränade aldrig aktivt för något. Bara rörde mig extremt mycket som ung. Skulle man till polaren 500 meter bort så kunde man ringa upp och säga att jag är där inom 2 minuter ska bara borsta tänderna först. Sedan sprang man som en dåre de korta sträckorna mellan polarna under ens uppväxt. En annan polare bodde lite längre bort, vill minnas att han brukade säga: är du här inom 7 minuter så får du glass eller liknande som motivation för att snabbt kunna infinna sig och spela spel tillsammans, <3 NES.

Jag har dock aldrig provat långa sträckor som ung i form av test eller kontroll av hur långt man orkade eller snabb man var. Man bara rörde på sig som ung under 80 - 90talet konstant känns det som, till skillnad mot dagens millenials.

Synd att man aldrig hade någon som tog tag i ens potential som ung och pushade in en i sjukamp eller liknande. Vem vet, man hade kanske varit nästa Henrik Dagård.

jego · 2018-02-21, 09:36

Är glad att jag ägnat mig åt en sport som inte varit så specifik som rena styrkeidrotter. Har kunnat ”grinda” ut betydligt starkare och explosivare motståndare, muskla sönder mer uthålliga och vinna på större tekniskt kunnande mot motståndare som haft bättre fysiska förutsättningar på alla punkter. Sedan har jag fått spö ibland också :-)

Är övertygad om att man i ren styrkeidrott behöver ha dragit rätt lott i genlotteriet för att bli duktigt. Har man inte de förutsättningarna kan man bli Alfa i andra grenar och ha styrketräning som en del i en helhet med vetskapen att mest i bänkpress inte gör all skillnad.

På det sättet hittar jag fortfarande motivation att styrketräna även om jag vetat om att jag inte haft förutsättningarna för att bli megastark.

sumialic · 2018-02-21, 09:56

Citat:

Ursprungligen postat av Anders The Peak

Mjölksyra är ett tecken på att muskeln har syrebrist det stämmer. Arbetsinsats handlar om hur mycket arbete som krävs för att försätta muskeln i syreskuld det kan räcka med ett set för att utmana muskeln tillräckligt för att få den kompensera med att bygga upp större reserver av glykogen, ATP/myosin och aktin det ger kraftigare muskelfibrer och mer vätska i muskelcellen så att den sväller i storlek vilket är en kraftig signal att muskelcellerna måste öka i storlek. Tidigare kallades det här Laktatteorin som nu är mer utvecklad om vi har större förståelse för processerna.

Vad tjänar man på att fortsätta träna en muskel som är försatt i syreskuld? Och om man inte gör det, kan man då helt enkelt inte bara träna på ett sätt som lättast uppnår detta och sedan avsluta passet så fort som det är gjort? Högreps (20+) lär ju vara det enklaste sättet att göra detta på.

Diomedea exulans · 2018-02-21, 10:01

Citat:

Ursprungligen postat av Agitator

Även jag var extremt "explosiv" och snabb som ung. Testade aldrig långa sträckor. Men jag var explosiv och väldigt bra på sprint osv. Snabbast i klassen och första gången jag hoppade längdhopp utan träning inför skololympiader gjorde jag 5.05 i sjuan.

Och jag var inte bara svagast av alla, utan långsammast också (sämst tid på 60 meter, sämst på kull (rätt bra på kurragömma dock)).

baktung · 2018-02-21, 10:43

Citat:

Ursprungligen postat av jego

Är glad att jag ägnat mig åt en sport som inte varit så specifik som rena styrkeidrotter. Har kunnat ”grinda” ut betydligt starkare och explosivare motståndare, muskla sönder mer uthålliga och vinna på större tekniskt kunnande mot motståndare som haft bättre fysiska förutsättningar på alla punkter. Sedan har jag fått spö ibland också :-)

Är övertygad om att man i ren styrkeidrott behöver ha dragit rätt lott i genlotteriet för att bli duktigt. Har man inte de förutsättningarna kan man bli Alfa i andra grenar och ha styrketräning som en del i en helhet med vetskapen att mest i bänkpress inte gör all skillnad.

På det sättet hittar jag fortfarande motivation att styrketräna även om jag vetat om att jag inte haft förutsättningarna för att bli megastark.

Jag hade nog önskat att jag hade varit aktiv inom en individuell idrott också och inte enbart hållit på med lagidrotter som ung. Fotboll och innebandy var roligt men det är svårare att komma långt och beror mer på tillfälligheter. På äldre dar hade man vunnit på att satsa på styrkelyft tidigt även om man inte hade blivit bäst på det. Fysiken hade också varit mer balanserad än den jag fick av fotboll. Som barn däremot kanske jag hade sociala fördelar av att vara duktig på lagidrott med allt vad det innebar i skolan o.s.v.

Määng · 2018-02-21, 10:50

Jag var svagast av alla andra i min ålder från det att jag började lekis tills någon gång i högstadiet då jag började träna lite lätt och blev näst svagast istället. Vägde 23kg när jag var 10 år trots att jag var medellång, vägde minst av alla även tjejerna inräknade. Däremot var jag nog snabbast både på 60 meter och 800 meter, endast slagen av en i min klass som hamnade i puberteten vid typ 10 års ålder och var över 1.70. Svårt att klå såna.

Jag stämmer alltså in på teorin antingen bra på kondition eller muskelbygge/styrka.

MackeJuve · 2018-02-21, 11:18

Jag tycker f.ö. att det är svårt att avgöra hur bra gener man har. Nu är mina förutsättningar rätt ointressanta för mig då de är vad de är, det är inget som jag kan förändra. Men jag funderar ibland på hur högt man ska värdesätta olika prestationer. Många av mina känner jag enbart är resultatet av lång och trogen tjänst samt faktumet att jag faktiskt utövar det. Jag nämnde t.ex. att jag var rätt okej på att springa när jag var yngre. På den tiden sportade alla men jag är rätt övertygad om att jag sprang mer och oftare än alla andra i min omgivning. Jag var liksom "han som sprang". Senare övergick det till "han som lyfter" för att nu ha blivit "han som lyfter och springer". Jag är hyperambitiös om man jämför med alla jag känner. Det kan göra att jag känner att jag enbart sticker ut för att jag är "den enda" som orkar lägga ned tiden och engagemanget. Det blir lätt att vara bäst inom något om man är den enda med ambitioner.

Nu finns det självklart en bedrift bara i att lägga ned tiden samt fortsätta brinna för något trots att man antingen gör myrframsteg alternativt står still eller går bakåt. Det förstår jag. Men jag känner ändå att mina prestationer blir något orättvist bra p.g.a. att jag är den enda som gör dom.

Exempel:
Polare: "Fem km på 21 minuter? Det är ju sjukt bra!"
Jag: "Ja men du hade också kunnat nå dit om du gick in för det."

Säg att denna polare springer samma sträcka på 22 minuter. Han kanske fortfarande utövar någon lagsport samt löptränar sporadiskt. Då tänker jag direkt att den enda anledningen till att jag är bättre än honom är för att jag har gått in för det hårdare och att det då tar ner min prestation. Jag känner att om han bara tränade som mig under några månader så skulle han slå mig. Hur mycket är då faktumet att jag är snabbare än honom värt?

Ska man sammanfatta det så känner jag att många av mina prestationer är verket av spenderad tid snarare än frekventa bragdinsatser på gymmet eller i spåret. Det gör det också komplett omöjligt att jämföra mina genetiska förutsättningar med folk jag känner. Jag har ju ingen att jämföra med. Det är även anledningen till att jag direkt blir tveksam när någon säger att jag/den har bra/dåliga gener. Jag litar inte på att vi har gått in med samma insats.

MaxTheMarketer · 2018-02-21, 11:37

En fundering kring gener jag har är just detta med epigentics: gener som slås på och av.

Hur påverkas "träningsrelaterade gener" av ens kost och livsstil som barn? Exempelvis sprang jag alltid som Kenyan när jag var liten medan andra cyklade bredvid mig. Jag hade bra "råstyrka" för min storlek. Jag käkade tonvis av käk utan att gå upp något mycket i vikt. Det var efter jag slutade gymnasiet och inte heller var lika aktiv som det började samlas fett och skit på kroppen och runt ansiktet mer och lättare.

Nu är jag ingen genetiker och undrar därför om vissa träningsrelaterade gener kan slås på under ens uppväxt som snorunge som påverkar ens förutsättningar då som äldre? Finns det en tragisk risk att vissa här hade en inaktiv uppväxt som gjorde att deras träningsrelaterade gener aldrig slogs på och som aldrig kan slås på nu utan "genetiskt ingrepp"?

En intressant tanke för att späda på mardrömsscenariot för alla bodybuilders-dreamers!

baktung · 2018-02-21, 11:52

Citat:

Ursprungligen postat av MaxTheMarketer

En fundering kring gener jag har är just detta med epigentics: gener som slås på och av.

Hur påverkas "träningsrelaterade gener" av ens kost och livsstil som barn? Exempelvis sprang jag alltid som Kenyan när jag var liten medan andra cyklade bredvid mig. Jag hade bra "råstyrka" för min storlek. Jag käkade tonvis av käk utan att gå upp något mycket i vikt. Det var efter jag slutade gymnasiet och inte heller var lika aktiv som det började samlas fett och skit på kroppen och runt ansiktet mer och lättare.

Nu är jag ingen genetiker och undrar därför om vissa träningsrelaterade gener kan slås på under ens uppväxt som snorunge som påverkar ens förutsättningar då som äldre? Finns det en tragisk risk att vissa här hade en inaktiv uppväxt som gjorde att deras träningsrelaterade gener aldrig slogs på och som aldrig kan slås på nu utan "genetiskt ingrepp"?

En intressant tanke för att späda på mardrömsscenariot för alla bodybuilders-dreamers!

Anders nämnde att satellitcellerna utvecklas bättre om man börjar tidigt. Självklart är annars detta i allmänhet också en anledning till att vara försiktig med att driva på om genernas särställning. Du kan ju ha alla anlag för psykopati men vara en supergullig hedersknyffel så länge du inte exponeras för den stress som aktiverar din inneboende djävul.

HenrikJ · 2018-02-21, 13:10

Citat:

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Och jag var inte bara svagast av alla, utan långsammast också (sämst tid på 60 meter, sämst på kull (rätt bra på kurragömma dock)).

Samma här. Jag var inte bara sämst, utan klappsämst. Dåligt bollsinne, långsam i reaktionerna, oexplosiv, svag och klumpig. Går att spåra till mina föräldrar, särskilt morsan (farsan var bara halvsopig), som också varit komplett värdelös på sport hela livet (dock med väldigt lätt för språk och matte, vilket jag som tur var också ärvde). Däremot verkar jag ha uppskattningsvis genomsnittliga gener vad gäller att lägga på mig muskler, vilket gör att jag iaf är överlägsen övriga i fråga om muskelmassa nu när vi är runt 30, eftersom i princip ingen annan ägnat sig åt styrketräning i någon större utsträckning.

Ahlnold · 2018-02-21, 22:35

Det här med gener är ju roligt. Jag har sämst gener egentligen. Hade jag inte tränat så hade jag inte haft någon muskelmassa alls. Nu har jag väl lite, men inte så värst om man kollar på alla timmar jag har tränat senaste 10 åren.
Min farsa däremot, är grov och alltid haft muskler utan att träna. Han köpte en bänkpress åt mig när jag var mindre. Han tog 80kg(hade säkert kunna tagit mer då han körde utan passare, såg inte heller jättetungt ut) utan att träna och med dålig teknik. Vet ej hur bra det är, men jag tror inte så många gör det. Min syrra är också väldigt stark och skulle nog kunna blivit något i styrkesport. Men jag fick ju tyvärr inget av det.

Diomedea exulans · 2018-02-21, 22:38

Citat:

Ursprungligen postat av Ahlnold

Det här med gener är ju roligt. Jag har sämst gener egentligen. Hade jag inte tränat så hade jag inte haft någon muskelmassa alls. Nu har jag väl lite, men inte så värst om man kollar på alla timmar jag har tränat senaste 10 åren.
Min farsa däremot, är grov och alltid haft muskler utan att träna. Han köpte en bänkpress åt mig när jag var mindre. Han tog 80kg utan att träna och med dålig teknik. Vet ej hur bra det är, men jag tror inte så många gör det. Min syrra är också väldigt stark och skulle nog kunna blivit något i styrkesport. Men jag fick ju tyvärr inget av det.

Mina syskon fick allt. När syrran var liten var jag superavundsjuk på att hon kunde klättra upp i några vertikala ribbor i vardagsrummet, ända till taket, medan jag inte ens kunde hänga i dem en tiondels sekund. Och brorsan var en sån som ingen vågade mobba i skolan för han var så stark.

kazzez · 2018-02-21, 23:08

Citat:

Ursprungligen postat av Diomedea exulans

Mina syskon fick allt. När syrran var liten var jag superavundsjuk på att hon kunde klättra upp i några vertikala ribbor i vardagsrummet, ända till taket, medan jag inte ens kunde hänga i dem en tiondels sekund. Och brorsan var en sån som ingen vågade mobba i skolan för han var så stark.

Hur mycket skiljer det sig mellan dig och din brorsa? Skulle vara kul att höra hur mycket som skiljer i styrka otränad när det är samma familj