Stora löpartråden

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Det är ju rätt stor skillnad mellan 40 och 41 min. Spring för höga 40 (typ 40:45) och försök hålla den farten första halvan, så kanske du kan öka lite i slutet om du har krafter kvar?

Jag vet Kruxet är att jag har en tendens att prestera bättre än vad jag har räknat med. 41:30 är ändå över ett år gammalt och visst gjorde jag mina 4x4 min-intervaller inför det loppet men utöver att ha ett års ytterligare träning i benen(och extremt många fler km) så har jag i mitt tycke tränat väldigt bra den här vintern/våren, mycket bättre än tidigare. Så samtidigt som jag inte känner just nu att mycket bättre än 41 min är möjligt så är även känslan att jag skulle kunna överraska totalt och krossa mitt gamla pb. Men jag kan inte räkna med det eftersom att jag inte har gjort något som de facto korrelerar rakt av med 40-någonting på milen.

Men någonting mellan 40:30 och 41:00 som måltempo till att börja med kanske är vettigt. 41 min är väl ingen gräns man går igång på(i jämförelse med sub 40) men det finns väl någonting hägrande i att ha en miltid på 40-någonting.

[Macroman]

Ursprungligen postat av sjövärdig

Något annat att tänka på gällande LL är taktik när man har tidsmål. Det är nog inte få som kroknat sista milen och fått se sitt mål flyga iväg. Jag gillar att stegra i mina lopp och avsluta starkt, men på kuperade, snabba banor som LL så bör man tänka till lite. Jag skulle alltså öppna snabbare än tänkt medeltempo (men inte för snabbt då). Loppet är ju nästan som ett kuperat asfaltslopp.

Det är inte bara kondisen som kommer påverka farten sista milen utan också benens stryktålighet vid tex utförslöpning. Den här känslan av att benen blir som stockar kommer ganska tidigt som nybörjare. Den vill man förskjuta så långt det går. 15 km i kuperad terräng är ett nyckelpass.

Bra tips!

[Wain]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Nåja, jag är knappast god för sub40 på milen atm så du lär nog hänga med

På lördag blir det en halvmara och jag har inlett denna veckan med magsjuka, plus att pollensäsongen verkar ha slagit till med full kraft. Perfekt uppladdning mao!

Har dock bara 3:30 som huvudmål på maran, har svårt för både asfalt och långa distanser i snabb fart.

Kör för övrigt precis samma uppladdning . Fast min halva är inte förrän 18e.

[svenbanan]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Hur hade ni tänkt i följande situation:

Mitt pb på milen är 41:30. Säg att jag på träning maxar femman och fixar sub 20, eller åtminstone är ytterst nära. Jag har då alltså inte toppat eller vilat mig i form inför detta utan "gör det bara". Då har jag en teoretisk tid på milen motsvarande ~41 min. Ett par veckor senare kör jag ett millopp. Det blir ingen regelrätt toppning men veckan som loppet går så tar jag det åtminstone lugnare och ser till att ha fräscha ben på lördagen. Då har jag i min bok en väldigt god chans att persa och springa på 41 min.

MEN, det är ju också en tävling och inte träning och jag bör vara fräschare dagen jag kör milloppet jämfört med när jag maxade femman. Min potentiella nivå på milen är således lite höljd i dunkel. Jag kan lägga upp loppet för att fixa 41 min och slå pb, men tänk om det är att spela för säkert? Samtidigt, om jag går för 40 min så kanske jag bränner ut mig fullständigt efter halva loppet och tappar i sluttid p.g.a. att jag inte springer jämna splittar.

Fotnot: 41 min på milen motsvarar enligt Jack Daniels 19:46 på femman.

Gränsen mellan för ambitiöst och för säkert känns ganska vag i ett exempel som ovan. Svaret kanske helt enkelt är att man springer för 41 min till att börja med och om det känns bra så ökar man under andra halvan? Hur hade ni gjort?

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Det är ju rätt stor skillnad mellan 40 och 41 min. Spring för höga 40 (typ 40:45) och försök hålla den farten första halvan, så kanske du kan öka lite i slutet om du har krafter kvar?

Jag skulle ha siktat på att springa så snabbt som möjligt bara. Dvs titta inte på klockan flera gånger varje kilometer för att se om du ligger på rätt tempo. Gå mestadels efter hur det känns istället.

[PerLedin]

Ursprungligen postat av svenbanan

Jag skulle ha siktat på att springa så snabbt som möjligt bara. Dvs titta inte på klockan flera gånger varje kilometer för att se om du ligger på rätt tempo. Gå mestadels efter hur det känns istället.

Känsla blir lite underskattat när allt ska vara så jäkla exakt och sub XX och så.

Appsolut: säsongens stora lopp eller om man har en rimlig chans på en snygg jämn siffra eller om förhållandena är välkontrollerade i termer av bana som antingen är flack och kontrollmätt eller om det är ett lopp man sprungit förut och vill persa på. I övriga fall kommer så pass mycket variera att ens plan snarare kan sno fokus.

Du har förmodligen gjort ett par millopp nu så du vet ungefär känslan; dvs det är gött i kanske 2 km sen är det ju jobbigt men du ska förmodligen kunna känna dig stark ändå tills 6-7 km innan det blir pannben utav satan och sen spurtar man sista km och ramlar ihop i en hög efteråt.

Och det är rätt bra träning att faktiskt känna efter och lära sig slå av aningens så lite så lite för att hålla sig på gränsen.

Sen i höst då du tränat lite mer så toppar du dig och kör stenhårt för sub40 eller inget.

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av PerLedin

Känsla blir lite underskattat när allt ska vara så jäkla exakt och sub XX och så.

Appsolut: säsongens stora lopp eller om man har en rimlig chans på en snygg jämn siffra eller om förhållandena är välkontrollerade i termer av bana som antingen är flack och kontrollmätt eller om det är ett lopp man sprungit förut och vill persa på. I övriga fall kommer så pass mycket variera att ens plan snarare kan sno fokus.

Du har förmodligen gjort ett par millopp nu så du vet ungefär känslan; dvs det är gött i kanske 2 km sen är det ju jobbigt men du ska förmodligen kunna känna dig stark ändå tills 6-7 km innan det blir pannben utav satan och sen spurtar man sista km och ramlar ihop i en hög efteråt.

Och det är rätt bra träning att faktiskt känna efter och lära sig slå av aningens så lite så lite för att hålla sig på gränsen.

Sen i höst då du tränat lite mer så toppar du dig och kör stenhårt för sub40 eller inget.

Jag köper't! Dock skulle jag aldrig springa enbart på känsla utan jag skulle allt glutta lite på klockan för att se att jag åtminstone var på väg emot pb. Att springa ett Varvetmil-lopp utan att persa skulle jag se som helt meningslöst, även om det inte är det i.o.m. att det ger grymt bra träning. Det är upplagan i Eskilstuna som jag är lite sugen på och dessa lopp skapades ju i två syften: seedning och pers-möjligheter. De är så hutlöst tråkiga att man inte bränner en timme i bil bara för att få ett bra träningspass.

Mitt problem är att jag har en sån fruktansvärd ångest inför just millopp att det måste resultera i något euforiskt för att det ska vara värt det. Tycker att det är den absolut värsta distansen, det går väldigt snabbt och pågår i lite drygt 40 min. Att deltaga bara för att få detta att släppa lite skulle nog vara sunt och bra.

Tack för feedback!

[wintersnowdrift]

Ursprungligen postat av svenbanan

Jag skulle ha siktat på att springa så snabbt som möjligt bara. Dvs titta inte på klockan flera gånger varje kilometer för att se om du ligger på rätt tempo. Gå mestadels efter hur det känns istället.

Jag brukar vara rätt bra på farthållning på milen. Dock kollar jag inte klockan flera ggr per kilometer, jag brukar ha den inställd så att den piper en gång per km och visar vilket tempo jag sprungit i. Då kan jag jämföra tempo med känsla. Har det känts bra men tempot är sådant att jag vet att det här kommer faktiskt inte att hålla, då vet jag att jag måste slå av lite grann. Har det känts bra men gått långsamt så får jag inse att jag har en dålig dag och att målet inte kommer nås. Känns det bra och tempot är det rätta eller pyttelite snabbare så vet jag att jag har nåt stort på gång. Precis som PerLedin skriver så vill jag att det ska kännas hårt men fullt hanterbart fram till ca 7 km. Sen börjar krigandet - men 3 km kan man ju alltid ta sig igenom. Så känsla men en klocka som stämmer av är mitt recept, kommer köra det på halvmaran imorgon också (dock har jag inget tidsmål, men vet iaf vad som är alldeles för snabbt).

[svenbanan]

Ursprungligen postat av wintersnowdrift

Jag brukar vara rätt bra på farthållning på milen. Dock kollar jag inte klockan flera ggr per kilometer, jag brukar ha den inställd så att den piper en gång per km och visar vilket tempo jag sprungit i. Då kan jag jämföra tempo med känsla. Har det känts bra men tempot är sådant att jag vet att det här kommer faktiskt inte att hålla, då vet jag att jag måste slå av lite grann. Har det känts bra men gått långsamt så får jag inse att jag har en dålig dag och att målet inte kommer nås. Känns det bra och tempot är det rätta eller pyttelite snabbare så vet jag att jag har nåt stort på gång. Precis som PerLedin skriver så vill jag att det ska kännas hårt men fullt hanterbart fram till ca 7 km. Sen börjar krigandet - men 3 km kan man ju alltid ta sig igenom. Så känsla men en klocka som stämmer av är mitt recept, kommer köra det på halvmaran imorgon också (dock har jag inget tidsmål, men vet iaf vad som är alldeles för snabbt).

Själv har jag brukat ångra mig redan efter 2-3km då jag försökt springa så fort som möjligt på 10k. Det brukar kännas förjävligt väldigt tidigt för mig, men sedan blir det inte så mycket värre förutom under de sista 2km eller så då man försöker öka ytterligare.

Så har det typ alltid känts att springa milen såvitt jag kan minnas. Då jag gick på gymnasiet hade jag inte ens en klocka som jag kunde använda vid löpning. Den enda klockan jag hade var analog, och jag var tvungen att stanna och titta på den ifall jag ville kunna utläsa ens på 1 minut när hur länge jag sprungit. Sen säger det väl sig självt att den inte hade GPS (eftersom det väl bara fanns i amerikanska stridsflyg på slutet av åttiotalet), så det var ju bara möjligt att stämma av tempot vid vissa specifika mellantidspunkter där man visste hur långt man sprungit.

Min poäng är att jag kunde pusha mig till att ligga på gränsen till vad jag klarade av även utan möjlighet att verifiera vilket tempo jag höll. Ofta var det först mot slutet av min milbana som jag hade riktig koll på ifall jag ens var nära att slå PB. De dagar jag var i bra form var jag nära PB, och de dagar jag inte var i slag var jag flera minuter ifrån PB, trots att jag hållit samma upplevda intesitet.

Nuförtiden (då jag inte är skadad) så brukar jag kolla klockan rätt ofta. Jag har också en sådan automatisk kilometertid som piper, så den kollar jag alltid. Men jag brukar oftast inte tvinga mig att springa långsammare eller snabbare ifall jag tycker jag borde hålla ett annat tempo än vad klockan visar. Då går jag oftare efter puls ifall jag inte litar på min egen fartkänsla. Ifall pulsen ligger för högt vet jag att jag inte kan bibehålla tempot. Ifall tempot är högre än jag tror jag kan hålla, men pulsen är tillräckligt låg, så betyder ju det att jag är i bättre form än jag trodde bara.

Men fartkänsla är ju en färskvara. Ifall man inte sprungit på hela vintern och ägnar sig åt lite lugnt lunkande i nån månad med mängdträning, och sedan försöker sig på ett intervallpass så kan man vara säker på att man inte har en aning om hur man ska hitta rätt tempo. Det brukar ta massor av pass med trial and error innan man är någorlunda med i matchen.

[nisse1976]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Hur hade ni tänkt i följande situation:

Mitt pb på milen är 41:30. Säg att jag på träning maxar femman och fixar sub 20, eller åtminstone är ytterst nära. Jag har då alltså inte toppat eller vilat mig i form inför detta utan "gör det bara". Då har jag en teoretisk tid på milen motsvarande ~41 min. Ett par veckor senare kör jag ett millopp. Det blir ingen regelrätt toppning men veckan som loppet går så tar jag det åtminstone lugnare och ser till att ha fräscha ben på lördagen. Då har jag i min bok en väldigt god chans att persa och springa på 41 min.

MEN, det är ju också en tävling och inte träning och jag bör vara fräschare dagen jag kör milloppet jämfört med när jag maxade femman. Min potentiella nivå på milen är således lite höljd i dunkel. Jag kan lägga upp loppet för att fixa 41 min och slå pb, men tänk om det är att spela för säkert? Samtidigt, om jag går för 40 min så kanske jag bränner ut mig fullständigt efter halva loppet och tappar i sluttid p.g.a. att jag inte springer jämna splittar.

Fotnot: 41 min på milen motsvarar enligt Jack Daniels 19:46 på femman.

Gränsen mellan för ambitiöst och för säkert känns ganska vag i ett exempel som ovan. Svaret kanske helt enkelt är att man springer för 41 min till att börja med och om det känns bra så ökar man under andra halvan? Hur hade ni gjort?

Jag hade alla gånger gått för att komma under 40 och köpt att jag kanske kroknar och får 44 minuter.
Anledningen för mig är att ha sprungit milen under 40 är jävligt hårt.
Om mitt PB är 41:30 eller 40:50 känns inte som att det spelar någon roll.
Att komma under 40 hade alltså för mig varit en sån stark morot att det lätt är värt risken att då en dålig tid pga av vägga.

Ovan förutsätter ju naturligtvis att du tror att du har någon möjlighet att komma under 40.

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av nisse1976

Jag hade alla gånger gått för att komma under 40 och köpt att jag kanske kroknar och får 44 minuter.
Anledningen för mig är att ha sprungit milen under 40 är jävligt hårt.
Om mitt PB är 41:30 eller 40:50 känns inte som att det spelar någon roll.
Att komma under 40 hade alltså för mig varit en sån stark morot att det lätt är värt risken att då en dålig tid pga av vägga.

Ovan förutsätter ju naturligtvis att du tror att du har någon möjlighet att komma under 40.

Det är ju också ett sätt att se på det på. Jag tror ändå att 40:50 istället för 41:30 betyder någonting för mig. Milen är förknippat med så mycket ångest att enbart faktumet att jag har gjort min bästa prestation dittills är värt en del.

Om jag har en chans på sub 40? Med förutsättningarna i åtanke så är nog svaret nej, om jag är ärlig mot mig själv. Uppladdningen blir fem-sex veckor med ett snitt på över 60K/vecka(mycket för att vara mig) där det enda egentligt förberedande blir veckan som loppet är där jag givetvis tar det lugnt och försöker att få fräscha ben tills loppet.

Hade jag lagt upp vintern/våren 2019 för att prestera på milloppet så hade jag haft en liten chans. Men som det är nu så är jag snarare på sub 20 på femman-nivå, det bör jag fixa på mitt 5K-lopp 28:e maj. Steget till två sådana efter varandra är lite halvlångt.

[blåvitt]

Ingen minns en fegis Macke

Ursprungligen postat av Rahf

Gör skillnad på minimalistisk och nolldrop. Den förra behöver en försiktig period av invänjning, medan den senare är lite mer förlåtande. Våga åtminstone kika på skor inom spannet 0-5mm, istället för att framtvinga ett val baserat på binära förutsättningar.

Kika på Altra och Inov-8. Särskilt Superior från den förra är rätt poppis. Däremot kan du nog hitta lite bättre priser på Inov-8.

Tack Rahf!

[MackeJuve]

Ursprungligen postat av blåvitt

Ingen minns en fegis Macke

Jag åker till Eskilstuna för att springa Varvetmilen tillsammans med en kompis. Vill inte utsätta honom för en version av mig skapad av 43 min på milen efter att ha orkat 4-tempo första halvan för att sedan klappa igenom totalt

[Frustrator]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Jag åker till Eskilstuna för att springa Varvetmilen tillsammans med en kompis. Vill inte utsätta honom för en version av mig skapad av 43 min på milen efter att ha orkat 4-tempo första halvan för att sedan klappa igenom totalt

Så du kör helt utan klocka och kollar inte resultatet förräns du kommer hem?

[spoon]

Mackejuve verkar ha hyfsat anlag för löpning. Springer mycket och har sprungit nära 40 min på milen. Att det är så svårt att kapa dom sista minuterna gör att jag får mycket mer respekt för drömgränsen 40 min. Inget man bara gör i en handvändning. Lite på samma sätt som 200 i böj. Många fixar det men det är inte lätt trots det.

Skickat från min FRD-L09 via Tapatalk

[svenbanan]

Ursprungligen postat av MackeJuve

Det är ju också ett sätt att se på det på. Jag tror ändå att 40:50 istället för 41:30 betyder någonting för mig. Milen är förknippat med så mycket ångest att enbart faktumet att jag har gjort min bästa prestation dittills är värt en del.

Om jag har en chans på sub 40? Med förutsättningarna i åtanke så är nog svaret nej, om jag är ärlig mot mig själv. Uppladdningen blir fem-sex veckor med ett snitt på över 60K/vecka(mycket för att vara mig) där det enda egentligt förberedande blir veckan som loppet är där jag givetvis tar det lugnt och försöker att få fräscha ben tills loppet.

Hade jag lagt upp vintern/våren 2019 för att prestera på milloppet så hade jag haft en liten chans. Men som det är nu så är jag snarare på sub 20 på femman-nivå, det bör jag fixa på mitt 5K-lopp 28:e maj. Steget till två sådana efter varandra är lite halvlångt.

Jag sprang på 37-38min nånting då jag enbart körde en massa långsam mängdträning och enbart nåt enstaka snabbare pass nån gång ibland. Jag trodde jag skulle vara rätt uselt tränad, men mängdträningen vissade sig vara väldigt välgörande. Så ifall du tidigare sprungit på 41-42min på mindre volym så kanske ökningen räcker för att du ska kunna förbättra dig någon minut.