SLklubbar i östergötland?

[Gurra med O]

ok kontakt uppgifterna överstämmer med eniro dock. har kanske lite tid över imorrn. kanske skulle slå en pling då

[BSOJ]

Ursprungligen postat av Pinglan

Jag tror, precis som du, att mycket av motståndet mot SL i tyngdlyftarklubben beror på utrustningen. Men det är precis som du säger en form av "vi och dom"-mentalitet som råder också. Men jag vet att attityden mot SL är bättre när man (läs jag) säger att jag ska tävla i SL utan utrustning kontra hur det var när jag tävlade med utrustning.

Men visst kan man träna SL utan utrustning på NAK, en stor del av dom som tränar där nere är motionärer, dvs det är inte bara tävlande OLlare där. Och naturligtvis välkomnas nya medlemmar med varm hand. Och jag ska inte säga att man inte får/kan träna med utrustning heller, det går säkert bra, men man kan ju inte få någon direkt experthjälp med densamma.

Om jag kan min historia rätt så fanns det ju för några år sedan en aktiv SL-klubb i Linköping men av olika anledningar (som jag inte vet något om) så valde delar av styrelsen att gå ifrån klubben och ansluta till JSK istället, några av de aktiva följde då med och verksamheten i Linköping levde inte vidare.

Men visst- det kanske inte alls är omöjligt att dra igång verksamheten igen. Det som krävs är väl en eller flera eldsjälar som är beredd att lägga ner en del arbete på att få igång det.

Jag hoppas också att det löser sig för alla som vill tävla! Med eller utan utrustning!

Du kommer ihåg din historia ganska bra. Det är dock mer än några år sedan några eldsjälar och hela damlaget + några killar lämnade Linköping för att fortsätta för JSK. Jag tävlade själv för Linköping (var även ordförande för klubben under en period)då och det kändes som det över en natt all verksamhet försvann från Linköping. Jag kommer inte ens ihåg ifall det fanns nån förklaring varför så många bestämde sig för att byta klubb. Men så blev det iaf, och efter det var det svårt att hålla igång verksamheten. Lite synd då Linköping nog var den klubb som hade om inte flest antal licensierade lyftare, så ialla fall väldigt många. Minns inte exakt antal men jag skulle gissa på en bit över 20 iaf. Efter det så var det nog i princip bara jag som tävlade för Linköping och då framförallt i bänkpress. Men att vara ensam tävlande var inte speciellt roligt, även om jag hängde i ett tag. Men nu är det bra många år sedan jag tävlade och har varken kropp som håller eller vidare lust att dra igång att tävla igen. Men som sagt var det lite tråkigt att tävlingsverksamheten försvann då det var ett väldigt drag på tävlingar vi arrangerade och hade många lyftare som var eller kunde blivit bra. Vi arrangerade de flesta serieomgångar och jag tror alla DM, med mycket musik, bra klovare och även uppträdanden i pauserna mellan grenarna, tex karate, dans etc. Vi arrangerade även lag-sm damer nån gång. Tex på DM tävlingarna minns jag att det kunde vara så mycket publik som kom och tittade att de inte fick plats i lokalen utan fick så i dörröppningen och tittade in. Tror inte det är så jättemånga klubbar som hade ett sånt publikt intresse som vi hade under de bästa åren.

[Stolpen]

Ursprungligen postat av BSOJ

Du kommer ihåg din historia ganska bra. Det är dock mer än några år sedan några eldsjälar och hela damlaget + några killar lämnade Linköping för att fortsätta för JSK. Jag tävlade själv för Linköping (var även ordförande för klubben under en period)då och det kändes som det över en natt all verksamhet försvann från Linköping. Jag kommer inte ens ihåg ifall det fanns nån förklaring varför så många bestämde sig för att byta klubb. Men så blev det iaf, och efter det var det svårt att hålla igång verksamheten. Lite synd då Linköping nog var den klubb som hade om inte flest antal licensierade lyftare, så ialla fall väldigt många. Minns inte exakt antal men jag skulle gissa på en bit över 20 iaf. Efter det så var det nog i princip bara jag som tävlade för Linköping och då framförallt i bänkpress. Men att vara ensam tävlande var inte speciellt roligt, även om jag hängde i ett tag. Men nu är det bra många år sedan jag tävlade och har varken kropp som håller eller vidare lust att dra igång att tävla igen. Men som sagt var det lite tråkigt att tävlingsverksamheten försvann då det var ett väldigt drag på tävlingar vi arrangerade och hade många lyftare som var eller kunde blivit bra. Vi arrangerade de flesta serieomgångar och jag tror alla DM, med mycket musik, bra klovare och även uppträdanden i pauserna mellan grenarna, tex karate, dans etc. Vi arrangerade även lag-sm damer nån gång. Tex på DM tävlingarna minns jag att det kunde vara så mycket publik som kom och tittade att de inte fick plats i lokalen utan fick så i dörröppningen och tittade in. Tror inte det är så jättemånga klubbar som hade ett sånt publikt intresse som vi hade under de bästa åren.

LAK var en av landets största och bästa klubbar på bla 90-talet men som i de flesta ideella klubbar så står och faller ofta verksmaheten med någon eller några få eldsjälar.
I Linköpings fall var det till stor del Esbjörn och Catharina Haraldsson, som trots att dom bodde i Norrköping regelbundet varje vecka åkte till Linköping och Stångebrohallen för att sköta mycket av det arbete som krävs i en stor klubb. Det är inte bara tävlingsverksamhet, det är städning, administration, medlemsinskrivning, bidrag, laga utrustning, underhålla lokaler, möten, kurser, utbildning, ekonomi, rekrytering m.m.m.m. Båda hade dessutom heltidsarbeten att sköta under dagtid så man förstår att det finns en gräns för vad man orkar med även som riktig idealist.

I slutet av 90-talet träffades jag och Esbjörn på en tävling i Nässjö då vi båda satt domare, vi började snacka om SL-sporten och hur man kunde utveckla den och bygga upp fungerande och stora klubbar, då insåg Esbjörn och Catharina att det fanns en möjlighet för dem att fortsätta inom sporten tillsammans med andra som hade samma intresse och engangemang och på det viset blev det.
År 1999 blev Linköpings AK bästa klubb på DM i SL i Jönköping (en tävling som går till historien som det mest publikbesökta och påkostade DM:et i distriktets historia) JSK blev näst bästa klubb och året därpå så slutade Esbjörn och Catharina i Linköping och med dem många lyftare som de byggt upp ett bra samarbete med, de flesta lyftarna följde med till JSK och fortsatte att tävla hos oss. Idag finns inte många av de ursprungliga Linköpingslyftarna kvar i JSK utan många har slutat att tävla, jag tror att Hannu Saari är den enda av dem som kom år 2000 som är kvar idag.

Detta att bilda en klubb är inte så svårt, det svåra är att få människor att orka driva en klubb år efter år i såväl motgång som medgång.
För att det ska vara möjligt krävs att man hjälps åt och att man är beredd att försaka både av sin egen tid, pengar och träning - hur många är det?