3km åkerväg på 15min i 32C’
Nu har jag känt så pass på löpningen att jag kan börja utvärdera och forma en plan. Det jag märker är att andningen och pannbenet är mycket bättre än sist jag försökte mig på detta med löpning ordentligt, vilket var ca 2 år sen. Givetvis är det klättringen som gjort den stora skillnaden här. Slipper tampas med konstanta tankar om att ge upp och sluta springa och har lättare att hamna i ett meditativt stadie där jag bara fortsätter utan att reflektera över vad det är jag gör - trots smärta och andnöd som i 8km experimentet. Riktigt gött att känna en så stor skillnad i karaktär hos mig själv. Två andra skillnader från två år sen är mindre angenäma; löptekniken och löpmusklerna är nästintill obefintliga. Har förvisso biffigare ben nu än då och det känns som att det bidrar till bättre dämpning ffa runt knäna, men det känns tydligt att ljumskar, benets adduktorer och psoas är ovana vid rörelsemönstret. Löpsteget släpar liksom fotnedsättningen. Ska hålla mig under 5km och fokusera på teknik den närmsta månaden - i början av september ger jag mig på milen med ett ordentligt försök