Knät är bättre men fortfarande ömt idag. Det jag gjorde i lördags var fullkomligt idiotiskt ur skadesynpunkt och jag borde ha avbrutit när första buss-möjligheten dök upp. Men nu är det gjort och det är bara att lära sig utav det och göra det annorlunda nästa gång. Några saker jag lärde mig:
- En liter vatten räcker för fem h aktivitet. Det tog dock nästan slut.
- Tänkt på det ett tag men gels fyller förutom energi även en roll som mental boost. Jag tar en var 20:e minut och det hjälper till att dela upp passet i mindre delar. Man har liksom fokus på när nästa gel ska tas och inte att mer än hälften av passet återstår.
- Köpte nötter som jag inte rörde. Onödigt med annat än gels även på extremlånga pass.
- Jag får inte ned exakt allt som jag vill ha med mig i min väst. Således tvingas jag frysa när passet är avklarat. Hade behövt en liter utrymme till för att få ned en fleecejacka. Mitt ombyte i lördags bestod av mjukisbyxor och en ny underställströja. Vindjackan hade jag knuten runt höften.
- Långpass ska ha inslag av lättsprungen terräng. Det suger röv att röra sig så långsamt och ständigt behöva ha fokus på var man sätter ned foten när man springer riktigt långt. Således kommer jag aldrig igen att tänka att jag ska följa en skitlång led nitiskt utan säkerställa att man lätt kan välja väglöpning när man känner för det.
För att roa er så kan jag berätta hur det gick till i Eskilstuna
Jag har slagit in Systembolaget på GPS:en och anländer dit 30 min innan stängning. Utanför, på ett torg, så drar jag av mig allt på överkroppen för att byta till en torr underställströja. Noterar att det är två rediga spyor på trappen där jag håller till. Haltar in på bolaget med västen i handen och införskaffar tio öl. Sedan drar jag till stationen där jag smygdricker två av dessa. Det är tjockt med folk där, jag luktar skit och mitt bagage består av en löpväst och en systemetpåse
Varje gång jag sträcker på mig för att smyga upp den öppnade ölen ur påsen så ojar jag mig lite p.g.a. knät. Det var en OERHÖRT sorglig jävla syn alltså
Min enda tanke var dock "jag skiter i hur det ser ut, INGEN här har en jävla aning om vad jag precis har utstått". Jag ville bara må lite bättre.
Nästa extrempass kommer antingen att ske 7/3 eller 14/3. Konceptet med att åka iväg med buss eller tåg för att springa tilltalar mig även fast det gick som det gick i helgen. Det blir en större upplevelse. Nu är det dock snabbhet och kondition som är på agendan under kommande två-tre veckor. Hoppas att jag är redo för intervaller imorgon.