Dagsformsbonanza!!
Det blir ju lite terapi nästan att fota mig själv och titta som när jag tittar på nån annan, från ett annat perspektiv. Vips så tycker jag mig se bättre ut än när jag ser mig själv live!
Tex ser låren mycket bättre ut än vad jag går runt å tror.
Hela min uppväxt har jag haft storkben och blivit mobbad för dem (oh yes, the obligatoriska american snyftare måste man väl få ta med
), nuförtiden har jag tvättat bort de idéerna någorlunda, sådär så jag tycker mina ben ser väl okej ut. Om jag får vara lite kaxig (och det får jag, för det är min journal och här bestämmer jag
) så tycker jag att de ser mer än ok ut nu.
Så jävla värd jag är att äntligen få känna så!!
Jag behöver inte längre knäppa 100 bilder för att få en bild där vinkeln är opti och jag lurar mig själv att jag tycker att de ser ok ut, jag tycker de funkar i alla vinklar nu på vilket foto som helst
Vaderna, mitt genom tiderna största hatobjekt!!
Och de ser ärligt talat inte så förjävliga ut som jag alltid tyckt! Nog för att de är smala, men de har iaf lite antydan till form å skuggor och ser hårdare ut än de gamla mcdpommesfrites de såg ut som förut! Delvis är det nog pga mitt jobb som jag haft i lite över ett år. Jag står å går hela tiden, det är långa pass och jag sitter endast på rasterna.
Vidare är min mage inte alls så plufsig som jag lätt kan få för mig på kvällen när jag ligger på sidan för att sova och har handen på den och den bara känns degig och trist. På bilderna ser den ut att vara i rätt ok form, och då har jag precis lassat in en drös käk! 250 gram kyckling, halloumi, grönsaker, pasta, 1 liter cola, och en burk kvarg med bär (
)!
Axlarna får jag inte ut nå bra alls, och det beror nog mycket på att jag är stel i skulderpartiet och bröstet, får inte bak och ut axlarna!! Tar i som satan för att flexa ut dem och latsen men man ser ganska tydligt tycker jag att jag är frammåtroterad och stel.
Armarna har ingen som helst muskeldefinition, och så kan det vara. Som helhet är de iaf inte asspinkiga och jag tycker de överlag ser ut att vara tjockare än förut, så jag tolkar det till min fördel och tror att det finns nog muskler därunder (som kanske kommer fram vid typ.. en deff?!!), så all good även här.
Som helhet gillar jag hur jag ser ut till vardags.
Det finns naturligtvis alltid saker att förbättra och nya mål att jaga när det kommer till träningen, och det är mer för det glada nöjets skull och inte för att jag har komplex för nåt.
Ur ett vardagsperspektiv är jag nöjd och stolt över hur jag lyckats forma min kropp till den jag har nu. Det är ganska befriande att inte hålla på å jaga desperat. Just nu känns det som att jag kan njuta av träningen mycket mer än förut, träna här å nu!