Har precis genomlidit min första nollevecka. Har varit allt från "sektmöten" och blivit "instängda" (man är ju fri att lämna när man vill) i ett mörkt rum med en monoton melodi på loop i 2 timmar, en halv miljard cirkellekar och namnlekar samt lite brännboll och dylikt. Men även lite introduktionsmatte, kurspresentation, IT-genomgång och sånt som faktiskt är värt att gå på
Jag har skippat samtliga gasquer, fester, pubbar och kvällsevenemang.
ALLT är frivilligt och ingen kommer att tvinga dig med på något (förutom kanske lite gnäll om gasquer och fester då
). Jag har själv lämnat 2 grejer tidigare eller mitt under aktiviteten. Ena gången hade jag en tid att passa och andra så ledsnade jag bara på den där jävla melodin, 2½ timma fick räcka :p
Är nöjd med att ha deltagit på den delen av nollningen jag deltagit på och det har varit bra för att lära känna lite folk.
Citat:
Ursprungligen postat av Gober
Angående självdiagnostiserad dyskalkyli så har även jag satt en sådan på mig själv. Klarade knappt av matte A när jag läste om den på komvux i din ålder. Men nu x-antal år senare så lyckades jag läsa matte 2 (tidigare B) på flex, dvs självstudier hemma. Det var ett helvete men klarade det med hårt nötande varje kväll. Fick tom betyg D . Det är lätt att dra ner sig själv och ge upp, men det mesta går om man bara tar tag i det (lättare sagt än gjort).
Nu har du redan gett dig på denna utb och får ge det en chans. Men det finns mer än just matematik som du säkert klarar även om du intalat dig själv att det är kört. Hoppas utbildningen blir bättre än du intalat dig. Lycka till.
|
Håller med, jag skrev omprov på Matte A-D, klarade nätt och jämnt matte E. Matte diskret/F var väl den enda mattekursen på gymnasiet jag inte hade problem med. Och nu ska jag kötta igenom en av de "tyngre" civilingenjörsutbildningarna.
Det är bara en fråga om vilja och tålamod.
Jag är för övrigt 26 också, är äldre än de flesta faddrarna och majoriteten av klassen. Jag bryr mig inte om det och tror inte heller någon annan bryr sig.