Här är en kille som inte riktigt tränar på gym, men han gör andra saker trots att hn saknar armar och ben. Han spelar innebandy, simmar (framför allt på rygg), orienterar, spelar bordtennis, åker skidor, tränar på studsmatta och för att styrketräna hänger han sig i romerska ringar med en väst på sig som väger minst tio kilo utöver hans egwn krooppsvikt. Han brukar föreläsa om tankens kraft och att göra det omöjliga möjligt genom att tänksa på rätt sätt. Han lyckades till och med rädda livet på en man som var en promenad från att ta sitt eget liv. Får jag be om att få presentera Mikael Andersson?
Om ni inte har varit och lyssnat på honom tycker jag att ni ska ta chansen när han kommer till er stad.
Fixade länken åt dig, man måste ta bort allt till vänster om "=" inkl själva "="
Citat:
Ursprungligen postat av Skorpio76
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av Diomedea exulans
Det är nog helt enkelt inte min grej att upprepade gånger bli slängd i golvet så skallen och ryggen värker och att ha svettiga, håriga män som bänder runt mina armar, stryper mig och sitter på mitt ansikte.
Tack vare det otacksamma utgångsläget han fått i livet har han nu en tacksam sits för att ha möjlighet att föreläsa, egentligen utan att ha åstadkommit något unikt mer än att skapa lösningar för att kunna närma sig fysiska aktiviteter som normalt sett kräver armar och ben.
Visst, det är toppen att folk lyssnar på honom istället för på någon grandios halvpsykopat som älskar sin egen röst, men jag tycker ändå att det känns besvärande att han får en massa utrymme enbart för att han försöker leva utifrån de enda förutsättningar han möjligen kan känna till - sina egna.
Men det funkar väl så helt enkelt, att folk behöver möta en lycklig (eller åtminstone inte olycklig) totalstympad person för att bli inspirerade och lyftas ur sin egen vardagsdepression.
__________________
Om: Försöker styrkebygga och bli bra på knäböj. 176 cm, född 87. Pers: Knäböj: 185 kg Hantelpreachercurl: 30 kg Benspark: hela magasinet
Vad skulle han göra om han var ute och åkte och sen typ körde i diket? Finns det någon larm-knapp han kan tugga på eller vad gör han?
Antar att hans "personliga assistent" hjälper honom. Alternativt så tar han sig till sin mobiltelefon och ringer efter bärgning och dylikt.
__________________
Citat:
Ursprungligen postat av Diomedea exulans
Det är nog helt enkelt inte min grej att upprepade gånger bli slängd i golvet så skallen och ryggen värker och att ha svettiga, håriga män som bänder runt mina armar, stryper mig och sitter på mitt ansikte.
Tack vare det otacksamma utgångsläget han fått i livet har han nu en tacksam sits för att ha möjlighet att föreläsa, egentligen utan att ha åstadkommit något unikt mer än att skapa lösningar för att kunna närma sig fysiska aktiviteter som normalt sett kräver armar och ben.
Visst, det är toppen att folk lyssnar på honom istället för på någon grandios halvpsykopat som älskar sin egen röst, men jag tycker ändå att det känns besvärande att han får en massa utrymme enbart för att han försöker leva utifrån de enda förutsättningar han möjligen kan känna till - sina egna.
Men det funkar väl så helt enkelt, att folk behöver möta en lycklig (eller åtminstone inte olycklig) totalstympad person för att bli inspirerade och lyftas ur sin egen vardagsdepression.
Du får det att låta som att vem som helst skulle klara att ha en positiv syn på tillvaron och ett inre driv under de förutsättningarna. Det är inte alls självklart och bara på grund av det förtjänar han respekt. Att han i tillägg har valt att vända sin "otur" till något positivt och inspirerande för andra människor tycker jag är värt extra beundran. Det är bra att han för fram sin situation för det ger perspektiv på de icke-problem som många upplever och gör att man kan skratta åt dem vilket i sin tur lättar på den generella ångesten i samhället End of rant.
Du får det att låta som att vem som helst skulle klara att ha en positiv syn på tillvaron och ett inre driv under de förutsättningarna. Det är inte alls självklart och bara på grund av det förtjänar han respekt. Att han i tillägg har valt att vända sin "otur" till något positivt och inspirerande för andra människor tycker jag är värt extra beundran. Det är bra att han för fram sin situation för det ger perspektiv på de icke-problem som många upplever och gör att man kan skratta åt dem vilket i sin tur lättar på den generella ångesten i samhället End of rant.
Själv säger han att han hade tur med att hans föräldrar inte överbeskyddade honom, men alla har inte samma tur som honom. Det finns dem som har föräldrar som vägrar låta sin funktionsnedsatta son eller dotter pröva själv och då kommer man ingenstans. Föräldrarna tycker att det är bättre om de tar över istället.
__________________ Novice Pethead
Senast redigerad av Skorpio76 den 2017-08-22 klockan 06:33.