Som sagt, aktivera sig med lite tävlingar är säkerligen en god idé. Då har man att tänka på. Allt behöver ju inte vara på liv och död utan man kan springa dessa utan ambitioner att slå pb:n, placera sig eller ta ut sig fullständigt. Det tror jag i och för sig att du brukar göra, typ ersätta ett träningspass med en tävling.
Värmen är en killer men med tillgång till vatten så tycker jag att det är hanterbart om man springer i skogen. Jag har märkt att jag vid de här temperaturerna nästintill vill ha vätskebälte om jag ska springa så "kort" som en mil.
Som sagt, aktivera sig med lite tävlingar är säkerligen en god idé. Då har man att tänka på. Allt behöver ju inte vara på liv och död utan man kan springa dessa utan ambitioner att slå pb:n, placera sig eller ta ut sig fullständigt. Det tror jag i och för sig att du brukar göra, typ ersätta ett träningspass med en tävling.
Värmen är en killer men med tillgång till vatten så tycker jag att det är hanterbart om man springer i skogen. Jag har märkt att jag vid de här temperaturerna nästintill vill ha vätskebälte om jag ska springa så "kort" som en mil.
Jo precis, jag tävlar nästan aldrig med PB-ambitioner eller sådant numera, utan bara för att ha skoj. Det är sjukt kul i allt från planering till uppladdning till att bara få känna gemenskapen, sedan får jag oftast till en bättre träning just för att det är en tävling och pressar mig lite hårdare än om jag hade sprungit ensam. Enda som är tråkigt är att det kostar bra med pengar och Everest har gjort ett duktigt hål i plånboken. En fjällultramarathon här i Sverige kan liksom kosta 10 000 kr med flyg, hotell, mat etc. Jämför jag trailloppen med skyrunning och bergslopp/fjällopp så är det en stor skillnad. Springa i skog är härligt, men springa i berg är en upplevelse utöver det vanliga.
Absolut vätska om passet är längre än 40 min i denna värme. Bara en liten sipp saltvatten är guld värt. Jag är dessutom storsvettare, så jag förlorar sjukt mycket vätska nu i denna värme. Bara jag promenerar så svettas jag.
Citat:
Ursprungligen postat av Angel
Kan tipsa om Rondane Nationalpark, va magiskt miljö och lätt och köra dit.
Kikar precis på en ultratävling utomlands med 4000 höjdmeter och alltså det är billigare att flyga dit än vad det är att flyga inrikes till Kiruna för att tävla i Norrland. Galet.
Kikar precis på en ultratävling utomlands med 4000 höjdmeter och alltså det är billigare att flyga dit än vad det är att flyga inrikes till Kiruna för att tävla i Norrland. Galet.
September. Blir nog ett par till tävlingar också. Försöker hitta ställen som inte är så jäkla krångliga att ta sig till. I Schweiz var det ju riktigt bra tågförbindelser och tågbiljett ingick i tävlingsavgiften. Kikar på lite olika race för att se hur de är upplagda, men tror inte skyrunning är något för dig egentligen eftersom du var gubbgrinig och gnällde redan på Sälen Fjällmarathon förra året ... med sina 1200 höjdmeter typ.
Höjdmeter är jag inte rädd för. Jag måste bara lära mig att gå/vandra och känna att det är en del av själva loppet!
Tur för mig att jag har dig som träningskompis då
Barkleys är ju unikt med bara 15 pers som har fullföljt/gått i mål någonsin.
160 km är inte så farligt, en marathondistans längre bara än mitt PB, men i den terrängen, med de höjdmetrarna och med det upplägget så fyfan vad grisigt.
Träningsform: Traillöpning Distans: 4,4 km Tid: - min Snittpuls: 177 Terräng: Grusad skogsstig, lätt kuperad
summering:
Tog en testrunda igår för att se om jag kunde tävla idag. Hostan har gett upp, trodde jag, men den slog tillbaka. Kändes riktigt tungt att springa, både som om jag tappat tekniken och som att jag brutit ner muskelmassa i benen på Everest. Båda delarna stämmer nog. Kroppen kändes dubbelt så tung mot för vanligt och det släppte aldrig riktigt heller.
Sprang på känsla och märkte att jag andades annorlunda, högre ljudnivå och djupare andning. Vad jag inte såg var att pulsen drog upp till 194 efter vändningen. Tanken var att ta ett lugnt skogspass bara, inte att lägga mig 6 slag under maxpuls...
Fick dock som en slags astma och började hosta under rundan och framför allt när jag kom tillbaka till bilen, så det var bara att lägga ner tankarna på att tävla idag. Så tung som kroppen kändes så hade det ändå blivit riktigt grisigt att springa 3 mil i skogen idag som var planen.
summering:
Drog till bollekollen och körde lite backträning, varvat med lite lättare jogg och bara vanlig vandring. Körde med stavar och tänkte ta det rätt lugnt, men det var helt sjukt varmt. Vet inte om det är värmen som gör det eller om det är något mer fel i min kropp, men min puls är helt åt helvete hög. Jag stannade ett tag och satte mig på en sten och bara satt och vilade, men pulsen vägrade gå ner. Den låg konstant på 150, medan den egentligen borde åtminstone gå ner till 120. Fick lägga in mer vila och dra ner på tempot ytterligare.
Hosta även idag, så får vara lite försiktig med cardio. Blir nog inget långpass imorgon som jag hade hoppats på. Eller jag tror inte det iaf. Tanken var att inte springa så långt utan snarare gå/jogga och bara vara i rörelse i 90 min.
Samma här med pulsen. Efter bara 7-800m i 6:30 tempo fick jag börja gå en sväng på rundan i morse. Gick sedan ett par gånger till då andningen även den kändes onödigt ansträngd.
Blev mulet igår, men inte ett enda regnstänk, så 4v nu med 27-29 graders värme och torka. Alla trailspår som normalt sett är leriga osv är stenhårda nu, på ett sätt fantastiskt för traillöpning om det nu just inte varit så sablarns varmt.
Vilade luftrören igår och valde att köra ett rejält ryck i trädgården istället och med huset. Ska bygga ett pumprum på en plattform så jag får igång utespat igen, jacuzzi är bara så vansinnigt skönt efter en tävling eller ett träningspass.
Har haft cravings senaste dagarna, precis som vanligt när jag kommer hem från längre expeditioner. I Nepal blev det så sjukt mycket ris och tråkig mat och att få komma hem och äta allt vi har här hemma är fan nutritionsporr. Har grillat sjuka mängder hamburgare, köpte årets första glass igår och köpte en påse ostkrokar där jag åt upp hela påsen dessutom. Whoops. Lustigt nog har jag inget godissug dock, har med mig massa chokladkakor osv hem från Nepal, men de ligger helt orörda.
Vikten ligger på 83 kg och man kan väl säga att det är inte den vackraste fördelningen mellan fett och muskler just nu. Jag har helt klart tappat lite muskelmassa estetiskt och skulle vilja vara hårdare i kroppen. En deff ner mot 76-77 och sedan en långsam uppbyggnad av muskelmassa upp mot 80-82 hade varit bättre. Däremot är det lite småtokigt att deffa och ligga på kcalunderskott mitt i tävlingssäsong osv för det blir lätt jojobantning av det, då man vill ladda lite inför tävlingen och behöver fylla på efter tävlingen osv.